Att resa ensam på semester?

  • Thread starter Thread starter MrDollar
  • Start date Start date
ytterst sällan jag rest själv, egentligen bara en gång jag kan komma ihåg och då var det till Hua Hin i 3 dagar (bodde i kina) min kompis som bodde i bangkok hängde med första två dagarna sedan skulle han tillbaka dit och jobba så jag passade på att stanna kvar i "stugan" på ett område i Hua hin, väldigt speciellt och lite obekvämt tyckte jag, men det kanske är ju thailand där man inte vet man kan lita på så att säga och vem som vill "bli för mycket vän" Kanske är mig det är fel på men att gå ut och sätta mig på en bar själv i hua hin och tro på meningsfullt utbyte vet i tusan.

Så läste 3 böcker (typ samma mängd som på 3 år innan), tränade mycket, körde på upptäcksfärd med motorcykel, etc.



Detta måste varit iaf 5 år sedan.



nu med två små barn och annat som gör att man aldrig har tid att "bara vara" så uppskattar jag flygresor mer (man kan kolla på precis hur mycket film man vill eller lyssna på pod och bara sitta/ligga rakt upp och ner.

Jag har bokar en liknande resa i mars till New York själv. Drar onsdag kväll sent och landar torsdag eftermiddag har sedan fredag och lördag på plats innan hemresa igen. Känns viktigt för mig att även flygresan blir en del av helheten på en sådan lång (distansmässigt) men ändå kort (tidsmässigt) resa.



Uppskattar att vara själv mer nu eftersom det aldrig är fallet, så förutsätter att också resa själv kommer vara bra även på stället (ofta rest själv i jobbet). Med det sagt tror jag inte heller att jag aktivt kommer söka kontakt med andra på just en sådan resa utan vill just bara ta det som det kommer.
 
Den här tråden var mycket läglig för mig. Trevliga förslag på resmål, och framför allt lite spark i baken. Har ledighet sparad på jobbet, men tänkt att jag inte har någon att spendera den med. Insåg nu att jag höll på att glömma mig själv!
 
Har rest själv på tjänsteresor till alla världsdelar men skulle aldrig åka på semester själv, har inte ens funderat på MR. Men så har jag sambo och familj. Är man singel så är det något annat.
 
Jag har också under större delen av mitt yrkesverksamma liv rest mycket i tjänsten. Många gånger ensam men även ofta med kollegor. Det har väl varit blandat, ibland trevligt och lika ofta tråkigt. Har man då familj hemma tycker jag det varit ganska tråkigt att vara på resa, speciellt om det blivit över någon helg och det har det.



Eftersom jag har familj skulle jag inte komma på tanken att göra en semesterresa på egen hand. Jag har varit borta så mycket från familjen att tanken inte föresvävar mej att resa ensam. Det är dubbel glädje att uppleva nya platser tillsammans.



Hade jag däremot varit ensamstående hade jag inte tvekat att åka ensam.
 
Det finns hur många sätt som helst att träffa folk på när man reser. Man kan resa till länder där lokalbefolkningen är sociala och gästvänliga (USA, Storbritannien, Nya Zeeland, etc), det finns en uppsjö av sociala webbsajter man kan träffa folk via (showaround.com, globalgreeternetwork.info, couchsurfing, interpals, Tinder, etc), och man kan söka sig till "öppna miljöer" (bo på vandrarhem/guesthouse, söka sig till vandrarhemsbarer/vanliga barer och till aktiviteter som lockar pensionärer då dessa ofta är pratglada och öppna, etc). Man bör dock undvika resmål som mest lockar par/familjer, typ paradisöar och orter/områden med stor andel all-inclusive resorts.
 
Abbs skrev:Ja verkligen.. Men kan vara en bra start.Min sweet spot är runt 2-3 månader beroende av resmål.Ska sägas att när man reser ensam så träffar man mer folk och mer locals. Du är mer approachable och det finns inget resesällskap att falla tillbaka på. Kan tyckas läskigt men det är väldigt befriande.Klicka för att utvidga...
Click to expand...




2-3 månader, då handlar det ju om en "walkabout" 
 
Har rest på flera semesterresor av varierande längd (<4 veckor) själv, en bunt inom Europa, men även ett gäng till ställen som Japan, Kina, USA, Canada, Dubai.

Skulle säga att det fungerar väldigt bra generellt. Fördelen med att åka själv är ju huvudsakligen att man kan göra precis som man själv vill samt att man blir mer ”tvingad” att ta kontakt med folk man inte känner sedan tidigare.



Har naturligtvis även åkt en bunt resor med vänner och bekanta, gillar det också, men det blir mer fokus på att hänga tillsammans än fokus på upplevelserna i sig - som det lättare blir när man åker själv. Båda har sin charm.
 
Reser till 90% ensam på semester.



Hela rese-svängen började egentligen som personlig utmaning och utveckling - att tvinga mig själv utanför komfortzonen. Att anlända till ett land man inte vet något om, inte kan språket, bara ha en hotellnatt bokad och såklart ingen jv-la GPS till hjälp är faktiskt rätt utmanande. Har varit riktigt förbannad på mig själv ett antal gånger och om jag bara hade hittat tillbaka till flygplatsen så hade jag åkt hem direkt...



Ganska snabbt kom jag in i lunken. So what om jag inte fattar vad det står på skyltarna eller hur man betalar på bussen, det går alltid att klura ut. Började bete mig som en inföding, satt på fik och läste, gick ut helt utan karta, hoppade på bussar som troligen skulle någonstans jag ev ville till.



Efter ytterligare några år började jag känna att det hade varit kul att dela upplevelsen med någon. Så många sjuka / roliga saker som man inte ens kunde berätta för någon, för de skulle inte fatta något av det. Bjöd då med någon på en resa men kände mig direkt besvärad av att inte vara själv. Ansvar för att någon annan hade kul, eller fick sova, äta, dricka när den behövde det. Så det blev bara någon resa tillsammans, sedan tillbaka till att åka själv.



Där står jag efter 10 år med ett par långa solo-resor om året. Kan tänka mig att åka med någon annan igen, men den personen måste i så fall vara väldigt bra på att ta det som det kommer, inte ha en massa ambitioner att göra saker, inte ha rutiner och måsten osv.
 
.. och för att svara på nackdelarna.

Ja, just när man börjar resa själv kan det bli tråkigt. Det är lätt hänt att man inte gör något alls. Varför krångla med att gå ut och äta när man kan köpa något in en convenience store och käka på hotellrummet?

Där har jag två råd - dels får man hitta sätt att motivera sig själv att göra grejer trots att man känner sig trött/lat/bekväm, dels att acceptera att livsstilen inte kräver att man är aktiv 100% av restiden. 2 timmar på ett fik eller i en park utan att man gör något turistiskt är absolut inte bortkastat. För mig laddar det upp bpde ny energi och kreativitet på ett sätt som omöjligen går att göra hemma.
 
intuition skrev:Reser till 90% ensam på semester.Hela rese-svängen började egentligen som personlig utmaning och utveckling - att tvinga mig själv utanför komfortzonen. Att anlända till ett land man inte vet något om, inte kan språket, bara ha en hotellnatt bokad och såklart ingen jv-la GPS till hjälp är faktiskt rätt utmanande. Har varit riktigt förbannad på mig själv ett antal gånger och om jag bara hade hittat tillbaka till flygplatsen så hade jag åkt hem direkt...Ganska snabbt kom jag in i lunken. So what om jag inte fattar vad det står på skyltarna eller hur man betalar på bussen, det går alltid att klura ut. Började bete mig som en inföding, satt på fik och läste, gick ut helt utan karta, hoppade på bussar som troligen skulle någonstans jag ev ville till.Efter ytterligare några år började jag känna att det hade varit kul att dela upplevelsen med någon. Så många sjuka / roliga saker som man inte ens kunde berätta för någon, för de skulle inte fatta något av det. Bjöd då med någon på en resa men kände mig direkt besvärad av att inte vara själv. Ansvar för att någon annan hade kul, eller fick sova, äta, dricka när den behövde det. Så det blev bara någon resa tillsammans, sedan tillbaka till att åka själv.Där står jag efter 10 år med ett par långa solo-resor om året. Kan tänka mig att åka med någon annan igen, men den personen måste i så fall vara väldigt bra på att ta det som det kommer, inte ha en massa ambitioner att göra saker, inte ha rutiner och måsten osv.Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Precis såhär tänker jag.



Har inte rest så mycket själv men rest en del med en vän och vi tar det verklgien som det kommer, vandrar runt dit näsan pekar och ser vart vi hamnar. Det ger otroligt bra upplevelser och bra resor.



När jag reser jag med någon annan som inte har samma approach blir det för omständigt och jag är hellre själv.



Min slutsats är att dela är bäst för mina upplevelser och historier, men delas det inte på rätt sätt är jag hellre utan.
 
Jag reser för det mesta på egen hand och ser det oftast som något positivt då jag kan bestämma helt och hållet över min egen tid och vad jag vill göra. Vissa dagar är man bara trött på allt och spenderar större dagen på hotellrummet och andra dagar är man ute och far i 18 timmar.



Nackdelen är för min egen del att jag inte har någon som kan köra mig till alla kul ölställen (framförallt i USA). Ska man köra själv får man ju ställa bilen efter en öl och sedan åka uber istället vilket kan bli rätt saftig nota över en vecka. Är man två och kan dela på körningen så kan man alltid köra varannan dag och avsluta dagarna med att ställa bilen och ta uber till sista stället.

Sen tycker jag personligen att det är roligare att deta upplevelsen med någon, finns vissa resmål jag drar mig för att besöka då jag inte vill uppleva dom själv.

Att dela kostnad för hotellrum är också en fördel, det blir oftast den största utgiften för min del när jag reser, framfröallt i USA där dollarn är allt annat än fördelaktig just nu för oss.



Med det sagt så skulle jag nog säga att jag helt reser med minst en till person, men jag backar inte för att resa själv. Ofta blir det att jag bokar något så får man se om några fler vill hänga på.
 
Avslutar just nu ca 2 veckors ensamresa till USA (jourkompledigt och sambons semester var slut för året) på ett sätt väldigt skönt att kunna göra precis vad man vill när man vill. Å andra sidan ganska ensamt och jobbigt med tidsskillnaden när man ringer hem. Dock lättare att hitta biljetter i LH F för en än för två (30 min till boarding nu)
 
Jag uppskattar att resa själv och resa med familjen. Jag har förmånen att ”få” åka på kortare turer själv av min fru och oftast blir det tre dagar i NY där jag strosar omkring och bara insuper staden jag aldrig får nog av... sedan reser vi ibland på någon kortare tur ensamma utan barn men oftast hela familjen.



Kort sagt så fyller våra resor olika behov 
 
Jag reser ofta ensam och jag har inte tyckt att det känns tråkigt eller så. Sedan beror det på vilket resmål såklart. Kanske inte det roligaste att ta sig till en ren beach resort och ligga där ensam. Jag håller med JohnR att ibland känns det skönt att ha någon att dela upplevelser med men inte nödvändigt.

Nackdelen är att det kan bli dyrare om man gillar att bo på bättre hotell då det oftast inte finns enkelrumspriser. Men och andra sidan reser man med en kompis och vill ha ett större rum/suite så kan det vara svårt med att få två singelsängar. Det är som om man inte kan få ha det bästa utan att vara ett par som reser.

Hoppas du får en bra resa till LA och träffar några filmstjärnor...
 
Förr, innan jag skaffade familj, så reste jag alltid ensam. Mitt främsta skäl till detta var flexibiliteten, att kunna göra vad man själv vill och att snabbt kunna ändra sina planer om något mer intressant och spännande dyker upp.



Efter att jag bildade familj så har jag dock valt att inte resa ensam. Jag reser så mycket ändå, i tjänsten och utan familjen, att jag inte vill ha semester utan dem. Däremot så händer det att vi delar upp oss ibland, dvs. att vi reser ut vid olika tidpunkter, strålar samman på destinationen och sedan reser hem antingen tillsammans eller uppdelade. Ibland så reser jag iväg en helg eller en vecka med enbart barnen och ibland enbart med hustrun.



När jag reser i tjänsten så föredrar jag faktiskt att resa själv och stråla samman med kollegorna på destinationen. Vid de tillfällen som jag stannar borta över helgen tar jag vanligtvis tillfället i akt att turista på egen hand, men om en kollega också skulle befinna sig på samma plats just då så har jag inget emot att turista ihop, under förutsättning att vi är överens om vad vi vill göra.
 
Jag gillar att festa och då försöker jag besöka olika events/partyn i Asien på egen hand. Förutom det så reser jag även tillsammans med min fru och vi brukar planera några turist grejer ibland, dock har vi som en regel att undvika transporter så ofta som det går. Vi brukar promenera långa sträckor och sätta någon hög byggnad som riktmärke, sen hittar vi saker på vägen som man säkerligen inte skulle upptäckt om man suttit på ett tåg eller en buss.



Vi bor oftast billigt eftersom jag personligen inte ser vitsen att hänga inne på ett hotellrum. Däremot om vi ska fira något så bor vi oftast på finare ställen. reser dock för det mesta i Asien så kan inte svara på hur det är i USA.

Tar dock seden dit man kommer och försöker inte spela dum turist som sätter mig på donken, då kan man lika gärna stanna hemma.
 
Jag reste själv för första gången i slutet av sommaren och älskade det. Kunde äntligen besöka obskyra länder (Azerbajdzjan och Georgien) som jag aldrig lyckats pitcha in till vänner tidigare. Bodde bara på hostel och valde varje dag om jag ville umgås med andra eller gå runt helt själv. Blev bra vänner med några pakistanier så det blir troligtvis en ny resa till Islamabad i 2019!
 
Lärde mig resa själv efter att jag blev dumpad av min förra tjej av tjejen jag träffade efter som uppmuntrade mig att prova. Och det var helt rätt beslut. Så himla skönt att slippa vänta på att planeterna står i rad så att kompisar har pengar/tid/vilja att hänga på. Man kan göra precis vad man vill och längs vägen träffar man roliga människor.



Nu har jag en sambo som inte alls är lika svårflirtad när det gäller att hänga med på tokigheter så nu blir det inte lika mycket själv längre. På gott och ont.
 
Intressant tråd!



Första gången jag reste själv var från Australien till Nya Zeeland. Jag dumpade polarna som jag rest till Australien med för att jag var less på dom och deras sällskap efter 7 månaders konstant socialt liv. Flög över till NZ och reste runt själv i en månad. Då var jag 20 år gammal, och sedan dess har mitt ensamresande fortsatt.

Jag reser inte så länga perioder, numera max upp till en vecka. Bor på vandrarhem och socialiserar med personer på vandrarhemmet från alla världens hörn. Det bästa med vandrarhem är att jag kan vara social när jag vill och även dra mig tillbaka utan att det är konstigt på något vis.

När jag reser med sällskap, som självklart också händer rätt ofta, så blir jag ofta ganska less på den sociala vardagen. Ja du har rätt, jag är lite av en ensamvarg och uppskattar min egna tid för mig själv. 

Med det sagt tror jag också det kan vara nyttigt att resa själv och vara själv. Man, jag, hinner reflektera mycket över sitt privatliv och filosofera mycket på livet. Stanna upp från den sociala vardagen och ta tillvara på sin ensamhet kan vara ack så viktigt idag. Tycker jag. 



Om 2 veckor åker jag till Miami där jag stannar i en vecka, själv även denna gången. Bor på ett vandrarhem och har en hyrbil som jag tänk använda för lite utflykter. Jag åker dit utan några som helst planer på vad jag ska göra och får se vart dagen tar mig någonstans. Är du i närheten? Hojta till så kan vi säkerligen ta en öl och vara social med varandra!
 
MrDollar skrev:Nackdel: Ensamt? Tråkigt?Klicka för att utvidga...
Click to expand...


Har också rest en del själv på weekends, tycker det fungerar bra. Finns mycket stora stigman med att åka själv, det är trams. Jag har alltid haft superkul på de resorna, och ensam blir man aldrig, jag har alltid stött på nån person för eller senare och hamnat på galna upptåg.



Tre saker är viktiga för mig, för det första destinationen: åk nånstans där det inte går att ha tråkigt (New York, Berlin, Tokyo). För det andra: den egna inställningen, när jag åkt själv för att jag är "ensam" (ingen bättre hälft, ingen polare har tid/lust/råd) fokuserar jag på att jag väljer att resa för att se resmålet och att jag hade varit lika ensam hemma - När jag har "rest själv" (antingen i relation eller aktivt valt att inte åka med en kompis) då värdesätter jag min tid för mig själv och fokuserar på resmålet. För det tredje, bo på nått ställe du gillar, själv vill jag ha ljus stora hotellrum - tanken på att resa själv och sova i en garderob är deppig!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top