Malu
Medlem
AC883 CPH-YYZ 03JUN B767-300 SEAT 3A
Då jag behövde ta en snabb tur till USA i början av juni så försökte jag hitta en lite annorlunda väg till målet. Det blev Air Canada - främst för att få prova deras "Executive First Suite". Det låter ju väldigt lyxigt, men jag ska säga att förväntningarna ändå inte var så väldigt högst ställda med tanke på vad jag sett av nordamerikanska bolag tidigare. (Bilden ovan är flygbolagets egen.)
Boardingen i Köpenhamn gick smidigt, då den öppnade en hel timme innan avgång och med prioritet för business och *A-gold. När jag kom till gate var det bara att gå ombord och leta upp min stol på snedden. Jag hade valt en plats på vänster sida av planet i och med att jag reste ensam och dessa stolar är väldigt privata, med en låg vägg på andra sidan gången. De som reser i par bör nog välja mitt plus höger stol, om man inte är väldigt trötta på varandras sällskap redan innan flighten.
Första intrycket av kabinen var inte på toppnivå. Lite slitna stolar och märken här och där. Lite som SAS business (även om SAS numera verkar ha gått igenom och bytt ut slitdetaljerna där det såg som värst ut.) Jag roade mig med att gå igenom stolens finesser grundligt och noterade bland annat "mood lighting" vid brickan och vid vattenflaskans parkeringsplats. Lite UV-ljuskänsla. En märklig sak är att man inte får ha skärmen utfälld vid start, men samtidigt måste man fälla ut den för att se security video - så personalen fick gå runt två gånger innan takeoff och ganska bryskt hjälpa till de som inte fattade galoppen.
Stolskontrollerna var i övrigt enkla att förstå. Den stora fördelen med stolen är självklart ett den blir helt plan i sängläge, dock lite avsmalnad högst upp (se nackstödets form) och längst ner på den så kallade ottomanen (som man inte fick sitta på). När jag fått vänja mig en stund vid den sneda placeringen så var det inte så tokigt ändå. Betyg fyra med plus skulle jag vilja säga.
Amenity-kit låg i stolen i form av en ihopknuten liten tygbit med tandborste, öronproppar och sockor. Hörlurar av lite enklare NC-modell fanns också, men med sladden fast i stolen, så man fick själv byta ut överdrag till öronkuddarna! Ingen premiumkänsla här inte.
Servicen var som jag befarade väldigt amerkansk i sin stil. Inget finlir och finess utan en ganska gapig och forcerad historia som inte föll mig i smaken. När jag bad pusern om att få låna en penna för att fylla i tullblanketten så fick jag en sur blick och kommentaren att jag bara fick låna den i fem minuter. (Varför innehåller inte alla amenity-kits en penna förresten?)
Matserveringen var effektiv, lite bubbel av okänd sort och därefter förrätt och sallad på bricka. Konceptet känns igen från SAS business. Varmrätten kom sedan direkt från ugnen och var rejält varm. Här blir det dock pluspoäng för en fräsch kycklingrätt med saftig filé, fluffigt ris som inte alls smakade uppvärmt och god sås och bakade tomater till det. En färdig osttallrik och lite frukt avslutade, tillsammans med kaffe i porslinsmugg. På väg över atlanten, jajamänsan - det var snarare blaskigt brunt varmvatten än kaffe... Övriga drycker gick inte heller till historien. Till maten serverades "red or white". Nåja, det stod i menyn vad det var för viner, men personalen verkade måttligt intresserade av att bistå med tips eller information.
Efter middagen blev det sovläge i någon timme, varvid filt och kudde fanns att tillgå. Reflekterade över hur olika man hanterar "fasten seatbelts". Tidvis var det ganska skumpigt, men den här besättningen valde tydligen att inte störa med att plinga med lampan, för den tändes inte förrän till inflygningen.
Toaletterna är små och standardiserade moduler. Inget extra förutom lite handkräm och servetter. Här tar SAS pluspoäng flera gånger om med sina inrättningar med fönster och fräsch inredning. Någon motsvarighet till SAS buffé finns inte heller utan man fick leta upp någon i personalen och snällt fråga om något extra önskades.
Mot slutet av resan hann jag titta igenom IFE-systemet och det fick klart godkänt. Inga filmer med wow-faktor, men helt OK urval både av musik, film och en hel del TV-shower. För fullständighetens skull ska jag också nämna att det bjöds på en andra servering med en smörgåsliknande anrättning en dryg timme innan landning. Denna gång hoppade jag över kaffet...
Då jag behövde ta en snabb tur till USA i början av juni så försökte jag hitta en lite annorlunda väg till målet. Det blev Air Canada - främst för att få prova deras "Executive First Suite". Det låter ju väldigt lyxigt, men jag ska säga att förväntningarna ändå inte var så väldigt högst ställda med tanke på vad jag sett av nordamerikanska bolag tidigare. (Bilden ovan är flygbolagets egen.)
Boardingen i Köpenhamn gick smidigt, då den öppnade en hel timme innan avgång och med prioritet för business och *A-gold. När jag kom till gate var det bara att gå ombord och leta upp min stol på snedden. Jag hade valt en plats på vänster sida av planet i och med att jag reste ensam och dessa stolar är väldigt privata, med en låg vägg på andra sidan gången. De som reser i par bör nog välja mitt plus höger stol, om man inte är väldigt trötta på varandras sällskap redan innan flighten.
Första intrycket av kabinen var inte på toppnivå. Lite slitna stolar och märken här och där. Lite som SAS business (även om SAS numera verkar ha gått igenom och bytt ut slitdetaljerna där det såg som värst ut.) Jag roade mig med att gå igenom stolens finesser grundligt och noterade bland annat "mood lighting" vid brickan och vid vattenflaskans parkeringsplats. Lite UV-ljuskänsla. En märklig sak är att man inte får ha skärmen utfälld vid start, men samtidigt måste man fälla ut den för att se security video - så personalen fick gå runt två gånger innan takeoff och ganska bryskt hjälpa till de som inte fattade galoppen.
Stolskontrollerna var i övrigt enkla att förstå. Den stora fördelen med stolen är självklart ett den blir helt plan i sängläge, dock lite avsmalnad högst upp (se nackstödets form) och längst ner på den så kallade ottomanen (som man inte fick sitta på). När jag fått vänja mig en stund vid den sneda placeringen så var det inte så tokigt ändå. Betyg fyra med plus skulle jag vilja säga.
Amenity-kit låg i stolen i form av en ihopknuten liten tygbit med tandborste, öronproppar och sockor. Hörlurar av lite enklare NC-modell fanns också, men med sladden fast i stolen, så man fick själv byta ut överdrag till öronkuddarna! Ingen premiumkänsla här inte.
Servicen var som jag befarade väldigt amerkansk i sin stil. Inget finlir och finess utan en ganska gapig och forcerad historia som inte föll mig i smaken. När jag bad pusern om att få låna en penna för att fylla i tullblanketten så fick jag en sur blick och kommentaren att jag bara fick låna den i fem minuter. (Varför innehåller inte alla amenity-kits en penna förresten?)
Matserveringen var effektiv, lite bubbel av okänd sort och därefter förrätt och sallad på bricka. Konceptet känns igen från SAS business. Varmrätten kom sedan direkt från ugnen och var rejält varm. Här blir det dock pluspoäng för en fräsch kycklingrätt med saftig filé, fluffigt ris som inte alls smakade uppvärmt och god sås och bakade tomater till det. En färdig osttallrik och lite frukt avslutade, tillsammans med kaffe i porslinsmugg. På väg över atlanten, jajamänsan - det var snarare blaskigt brunt varmvatten än kaffe... Övriga drycker gick inte heller till historien. Till maten serverades "red or white". Nåja, det stod i menyn vad det var för viner, men personalen verkade måttligt intresserade av att bistå med tips eller information.
Efter middagen blev det sovläge i någon timme, varvid filt och kudde fanns att tillgå. Reflekterade över hur olika man hanterar "fasten seatbelts". Tidvis var det ganska skumpigt, men den här besättningen valde tydligen att inte störa med att plinga med lampan, för den tändes inte förrän till inflygningen.
Toaletterna är små och standardiserade moduler. Inget extra förutom lite handkräm och servetter. Här tar SAS pluspoäng flera gånger om med sina inrättningar med fönster och fräsch inredning. Någon motsvarighet till SAS buffé finns inte heller utan man fick leta upp någon i personalen och snällt fråga om något extra önskades.
Mot slutet av resan hann jag titta igenom IFE-systemet och det fick klart godkänt. Inga filmer med wow-faktor, men helt OK urval både av musik, film och en hel del TV-shower. För fullständighetens skull ska jag också nämna att det bjöds på en andra servering med en smörgåsliknande anrättning en dryg timme innan landning. Denna gång hoppade jag över kaffet...