Jag jobbade nästan ett år i Östtyskland, 85-86, i Oranienburg strax norr om Berlin. ABV byggde ett valsverk som sen fylldes med västtyska maskiner. Verkar vara rivet nu. Vi hade en bra tid som västerlänningar, svartväxling och fixare (som väl troligen även de var statsanställda). På närmaste kneipen kostade en öl 25 öre och en snaps 75 öre. En bra middag på restaurang i Öst Berlin gick väl på max 20 kronor. Ett halvkilo rysk kaviar kostade ca 300 kr! Vi var väl säkert övervakade men man märkte och tänkte inte så mycket på det.
Alla östtyskar jag mötte var hyggligt folk. Man kunde till och med sitta och prata politik. En del kritiserade naturligtvis regimen. I våra ögon hade de det naturligtvis knapert ekonomiskt och inte mycket till frihet. Och klagade de på nått var det väl på att de inte kunde resa fritt.
Skulle man beställa hemresa fick man gå till teleprintern och knacka en remsa och hoppas att man skrev allt rätt annars var det bara att börja om.
Var där efter murens fall och kröp genom hål i muren över till väst. Det var en konstig känsla efter alla de tillfällen det var kroppvisitation vid Checkpoint Charlie med humorbefriade östtyska gränsvakter.