Washington och Richmond med Delta och SAS

[Tomas E]

Vid frukostdags kunde jag se att min väska börjat röra på sig, och dök upp på hotellet strax efter jag gett mig ut på dagens museitur. Så det blev inte riktigt något fullskaligt ”trädgårdstomte-äventyr” för den. Återigen - AirTag i väskan är väldigt praktiskt när något går fel!

Dagen tillbringades på Air and Space museum, ett av några få Smithsonian-museer som kräver förbokning. När jag bokade fem dagar innan kunde jag välja tider fritt. Drygt halva är stängt för uppdatering, där vissa delar öppnar senare under 2025 och andra under 2026. Bland de delar som är öppna finns utställningarna om tidig flyghistoria. Bland annat kan man beskåda bröderna Wrights ”Kitty Hawk” från 1903 och få mycket utförliga förklaringar om alla steg de tog under åren innan för att prova fram olika delar av konstruktionen inklusive omfattande mini-vindtunnelprov av vingformer.

En del flygfarkoster av lite senare datum finns också att beskåda.

På BC kanske utställningen om amerikanska flygbolag och flygtrafik är mest relevant. Så här kunde en ombordmåltid med United (tror jag det var) se ut en gång i tiden, illustrerat med samtida reklammaterial. Jag såg inte årtal angivet, men kanske någon gång runt 1960 baserat på hur planscher, texter och uniformer såg ut?

Sedan var det dags att lämna ”the rich men north of Richmond” för att åka till själva Richmond. Buss var klart snabbare än tåg. Inga ombokningar, inställda turer eller bortkommet bagage, så inte mycket att säga om den turen.

 

[Tomas E]

Lite kort om Richmond. Ett trevligt ställe med hög täthet av museer och sevärdheter för en mellanstor stad, men så är det också delstatshuvudstad, var Sydstaternas huvudstad m.m. under inbördeskriget och universitetsstad (universiteten VCU och VUU samt VCUs universitetssjukhus syns ganska tydligt inne i stan). Gratis busstrafik, klart ”välstädad” för en amerikansk stad och framstod som ”halvsäker” = lite fler skumma element i gatubilden än man vill ha med europeiska mått mätt men klart färre än flera av de största städerna. Utsågs 2024 till bästa amerikanska ”town” att besöka av CNN Travel.

Några axplock - White House of the Confederacy (på den tiden dock kallad ”Executive Mansion”), tog även en rundtur inne:

Förevisning på American Civil War Museum av tidstypiska musköter - sedan avfyrning med krut men utan kula:

Virginia Capitol, näst äldsta delstats-”capitol” i bruk, med rejält underjordiskt besökscenter under gräsmattan. Thomas Jefferson var arkitekt.

Den som vill se Robert E. Lee-statyer är däremot för sent ute. Jättestatyn i en rondell (tror den var störst i USA) plockades bort för några år sedan och även en mindre staty inne i Capitol togs bort. Men sydstatgeneralen ”Stonewall” Jackson finns kvar i Capitol-parken:

Och George Washington finns det gott om - och de är förstås noga med att påpeka att han är från Virginia.

Maymont är en jättelik donerad park med flera mindre ”temaparker” inom sig. Här vattenfallet och trapporna mellan den italienska och den japanska parken. Tyvärr var huvuddelen av svartbjörnshägnet bakom ett byggstängsel. Jag såg en nalle i fjärran, men det blev inget foto.

Det stora Virginia Museum of Fine Arts brukar också hamna högt på ”missa inte”-listor. Blandade epoker och geografiska ursprung, även en del konsthantverk. Här några Fabergéägg.

 

[Tomas E]

Dags att återvända till i måndags och besöket i Delta One-loungen på JFK T4. Även om jag snabbt distraherades av inställt flyg, ombokning till LGA och uthämtning av incheckat bagage (så inget ”maxande” av besöket) hann jag trots allt få ett ganska tydligt intryck av loungen. Låt mig säga så här: nivåmässigt är det här solklart en förstaklass-lounge men med storleken hos en stor business-lounge.

Det finns gott om olika ytor med olika sittarrangemang, de flesta med utsikt, några klassade som tyst zon. Såg också en skoputsningshörna för den som behöver det.

Det fanns en restaurang/a la carte-dining-del som jag inte utforskade. Det såg ut att vara incheckning och en kortare kö dit. Det fanns också en mycket stor ”Market” med flera olika underavdelningar - åtminstone sallader, pizza/varmrätter, efterrätter - där en del var självplock och annat var peka & få serverat. Totalt sett ett urval långt utöver de flesta business-lounger. Valde själv tarte flambée (”alsacisk pizza”, den är tunnare i Alsace och går oftare under sitt tyska namn Flammekuche) med lemonad:

Det fanns dels flera utspridda ”dryckesvagnar” (champagnen såg ut att vara De Cazenove) och dels en stor bemannad bar (som jag inte utforskade).

Om jag jämför Delta One med AA/BA Soho lounge (Emerald-loungen, motsvarande Galleries First) på JFK så tycker jag Delta One är bättre i de flesta avseenden, förutom champagnen. Detta baserat på ett besök för ungefär ett år sedan. (AA/BAs tre nivåer heter Chelsea/Soho/Greenwich för GGL-First/Gold-Emerald/Silver-Sapphire-Business - helt omöjligt att komma ihåg.) Men jag hann alltså inte utforska barurvalet i detalj.

 

[Karlssonskan]

Tack för rundturen i Richmond. Extra trevligt med lite text till bilderna.

 

[Tomas E]

Resan hem gick alltså från Richmond med Delta (RIC-JFK) i "Domestic First", alltså business med mer normal terminologi, på en rätt gammal CRJ-900 följt av SAS (JFK-CPH-ARN). Dagens första flygplan:

Främre delen av kabinen hade de i USA brukliga "tjockissätena" i 1+2-konfiguration. När jag flög inrikes åt andra hållet blev det efter ombokning istället E-175 i Comfort+ som hade 2+2-konfiguration, så annat säte då.

Vid platsen väntade en vattenflaska, och vår trevliga och påpassliga flygvärd serverade även pre-departure-dryck, här Sprite. Jag uppfattade bara att han frågade om soft drinks vid detta tillfälle, men de har även vin och öl ombord. Väl i luften serverades mer dryck och snacks från en korg. Flygtiden är bara drygt en timme (1,5 h enligt tidtabell, men då ingår lite "luft") så inget mer substantiellt ingick i servicen. Nämnas kan att flygvärden endera måste vara lite understimulerad av sitt jobb, eller egentligen borde jobba som skådespelare eller komiker, för han mimade med i den inspelade säkerhetsgenomgången (med perfekt läppsynk - brukar vara svårt att göra till någon annans röst) och förstärkte med allehanda minspel och gester.

Nämnas kan att kabinen såg rätt sliten och småsmutsig ut, med en del märken som nog borde gå att gnugga bort, och att det var rejält ostädat och skräpigt i det trånga utrymmet bredvid sätet och kabinväggen, till vänster i bild ovan (jag tog inget foto där snusket syntes). Allehanda smulor, små pappersbitar m.m. borde gå att få bort med ett någorlunda smalt dammsugarmunstycke. Inte bra jobbat.

Nåväl, framme på JFK T4 var ju tanken att jag skulle ta mig till JFK T1 och vänta på en SAS-avgång ungefär sex timmar senare. Jag tänkte då att jag lika gärna kunde utforska loungealternativen på T4 innan jag bytte terminal. På JFK funkar det enligt uppgift så att man bara kommer in genom säkerhetskontrollen på den terminal man ska flyga från (terminalbyte sker landside, ej airside), men i likhet med hur det funkar på andra flygplatser i USA blandas inrikes ankommande och alla avgående passagerare inom terminalen. Så jag tänkte att med normala SkyTeam-regler ska jag väl komma in i Delta Sky Club på T4 med en SAS-biljett. Och så var fallet. Dock funkade inte självincheckning, utan maskinen bad mig gå till den manuella disken för att visa upp mitt kort (som för all del redan var inlagt på boardingkortet). Inga problem att komma in, och det krävdes ingen förklaring eller förhandling, men agenten påpekade att mitt flyg gick från en annan terminal, så jag behövde byta dit i god tid.

Eftersom min avgång var med SAS var däremot inte Delta One på JFK T4 ett alternativ. Däremot kommer man in på Delta One om man bl.a. flyger med AF La Première eller Business, eller KLM Business, och väl är på T4, t.ex. genom att ha anslutit inrikes med Delta. (Samma sak gäller för Delta One på SEA och LAX, men i Boston är reglerna ännu hårdare p.g.a. begränsad plats - så AF Business och KLM Business kommer inte in på BOS till skillnad mot JFK.) Dock lär man alltså inte komma in genom säkerhetskontrollen på T4 med en T1-biljett, om jag förstått saken rätt. Så börjar man i NY lär det inte gå att utnyttja Delta One med en AF/KL-businessbiljett.

https://www.delta.com/us/en/delta-sky-club/delta-one-lounge

Vid denna tid, tidig eftermiddag en lördag, var det gott om plats i Sky Club. Även denna Sky Club var klart trevlig och mycket lugnare än väntat. Buffédelen motsvarade ungefär en OK business lounge i Europa. Jag nöjde mig med en soppa och en lättare sallad, trots att jag tog en väldigt lätt frukost, eftersom det skulle bli några timmars ytterligare loungande följt av tidig kvällsavgång med SAS i business class.

Det fanns en bemannad bar där ett helt OK basutbud ingick i inträdet, bl.a. något enkelt mousserande, två olika vita respektive röda viner och några olika spritsorter. (Har för mig att jag har hört att all alkohol kan kosta extra i vissa lounger i USA?) Det fanns en premiumutbud som kostade pengar, bl.a. helflaskor champagne. Även vad gäller dryck skulle jag säga att "gratisutbudet" ungefär motsvarar en normal business class-lounge i vår världsdel.

Det fanns också en inglasad terrass för den som t.ex. ville få en närmare titt på flygtrafiken på JFK.

Nästa anhalt var Amex Centurion-lounge, och här väntade mig en syn som helt motsvarade dessa loungers rykte: en skylt meddelade att loungen var full och det var en liten kö utanför (det såg ut att stå ytterligare några personer och vänta utanför bild till höger, gissar att man möjligen fick "signa upp" för att få sms eller mail när man var välkommen in). Jag orkade inte kolla hur lång väntetiden var, utan tänkte att detta var ett tecken på att det var dags att lämna T4 och ta AirTrain till T1.

 

[palmen]

Hade exakt samma problem i amex loungen igår på ATL. Full och ca 30 minuters väntetid. Gick inte fylla i uppgifterna med mitt svenska kort men det gick att göra manuellt av en anställd
Hade dock inte tid till det och gick till en delta lounge istället.

Liknande utbud av dryck där, några viner, 2 öl, ett tiotal spritsorter som ingick. Lite förvånad att det erbjöds Lagunitas IPA och inte något mer lokalt för Atlanta och Delta har ju inte hemmabas i San Francisco heller. Jag klagar dock inte, det är en öl med mycket minnen kopplad till sig för oss i Sverige.

 

[Tomas E]

Väl på JFK T1 gick säkerhetskontrollen någorlunda snabbt, för det fanns en prioritetskö. Den lounge som SAS listar på T1 är Air France-loungen, och AF-lounger brukar ju generellt vara bra. Via PP har man också tillgång till tre andra lounger på T1, men de har alla någon form av 3 h-begränsning och jag var på plats drygt 4 h innan flyget. Ingen av dem verkade heller ha så där överdrivet bra rykte, så det blev AF för hela slanten.

AF-loungen är i två våningsplan med bra utsikt. Gott om folk när jag kom, lite mindre när jag lämnade, men det gick att hitta plats. Självservering av Champagne, som var Joseph Perrier, och annan dryck fanns på båda våningarna. Joseph Perrier är en helt OK skumpa, men Charles Heidsieck som SAS serverar i business longhaul är klart bättre, och är i mitt tycke en av de absolut bästa non vintage-champagnerna i någorlunda "normal prisklass".

Buffé med helt OK mat, men kanske inget alldeles exceptionellt. Utanför bild till vänster fanns soppa och buffén fortsätter runt hörnet med efterrätter och bröd.

"Real men don't eat quiche", så nu vet ni var ni har mig. I glaset en bas-Bourgogne Rouge från Joseph Drouhin. Jag tyckte nog att dryckerna höll lite högre klass än maten, med viner från producenter jag faktiskt kände igen som pålitliga kort.

Mitt flyg JFK-CPH ombord på en A330 med SAS kan väl egentligen sammanfattas med att det var en välfungerande SAS-flygning med stabilt presterande dansk-skånsk kabinpersonal i Business, som avgick i tid och där allt utfördes som det borde. Dock kunde jag se på FR24 att de två föregående dagarnas flighter hade varit flera timmar försenade, så jag hade tur. På IFE-skärmens startbild gör SAS reklam för sin punktlighet. Undrar hur de gör på en försenad flygning? Får de irriterade passagerarna läsa att de flyger med ett ovanligt punktligt bolag även om de får boarda flera timmar för sent, eller tar de diskret bort den reklamen från IFEn?

Hur som helst, det började med ett glas Charles Hedsieck pre-departure, och om ni inte redan vet hur ett sådant ser ut så kan ni titta här:

Sedan tyckte jag det dröjde lite längre än vanligt innan jag såg kabinpersonal igen, och jag tyckte först att jag hörde att de nu tänkte ta upp beställning på dryck till maten, så jag fick ett tag för mig att det inte skulle några varma nötter! Eftersom jag just då satt och tittade på den gamla filmen All The President's Men om Watergateskandalen, tänkte jag att det nu riskerade att bli en "Nutgate". Men icke, ren inbillning från min sida, det kom även varma nötter från vagnen och det var pre-dinner-dryck som gällde, som intogs i form av mer Kalle H. för min del.

Förrätten innehöll märkligt nog inget laxalternativ, och inte heller huvudrätten! Det är knappt så man känner igen sig när sådant händer på SAS. Jag tog burrata och en grönsallad, man hade kunnat få någon charktallrik som alternativ.

Som huvudrätt valde jag nötkött (braised någonting...) med polenta. (Det fanns en kycklingrätt och någon vegetarisk pasta som valternativ.) Köttbiten var trevligare än vad den kanske ser ut, för den var mör och definitivt inte torr under den mörka ytan. En ganska liten portion, och mindre än Deltas servering när jag flög åt andra hållet, men det gjorde mig ingenting efter loungebesöken.

Valde en liten cheesecake (trevlig storlek) som efterrätt, och lite portvin därtill.

Efter att jag vaknat var det dags för frukost, som tydligen blev lite suddig.

Det sista segmentet var en A320neo CPH-ARN som utfördes vid "efter frukost"-tid, så ville man ha något att tugga på fick man säga till. Jag tog en chokladboll från den beryktade Lundafabriken och kände inte av några främmande inslag som inte hörde hemma där.

Sammantaget en trevlig men något händelserik utflykt p.g.a. inställda flyg och försenad väska. Märkte jag något av det påstått minskade intresset för att turista i USA? Svårt att bedöma. Alla businesskabiner, både transatlantiskt och inrikes, var helt fulla. Det verkade vara betydligt fler amerikaner än skandinaver på de två transatlantiska flygningarna, både på Delta och SAS, i alla fall i business, men å andra sidan är det väl högsäsong för amerikanskt turistande i Europa så här års? Det jag såg ombord stämde i alla fall överens med påståendet om att efterfrågan på transatlantiska flygningar hålls uppe av amerikaner som flyger till Europa. Eftersom det var så många inställda flyg i början av min resa, är det väldigt svårt att bedöma något från mängden folk på JFK och LGA. På museer och sevärdheter var det inga som helst problem att komma åt biljetter, och inget ställde kändes "överfullt", men det var ändå rätt mycket folk på de två stora Smithsonian-museer jag besökte i Washington. Å andra sidan är det väldigt populära ställen.

Nåväl, om ett par veckor går mitt ESTA ut. Jag har i nuläget inga planer på att skaffa ett nytt de närmsta åren. Men jag har ändrat mig förr.

 

[Kris]

Tack för en trevlig rapport. Slutet gott verkar det som

 

[chazzie]

Tack för trevlig och välskriven rapport! En förhoppning om att det skall öppnas upp bonusplatser lite mer lättillgängligt och "udda" destinationer med Delta i framtiden så man kan börja bocka av sina lite mer obskyra ännu ej besökta delar av Amerika, alltid kul att flyga till någon medelstor/mindre flygplats istället för någon av de stora hubbarna som det oftast blir.