Kul med den positiva responsen så vi fortsätter väl lite till på min första resa i ”finklass”..
Åter på flygplatsen för ett sista litet hopp till slutdestinationen på resan. Var i vanlig ordning ute i god tid… hittade en lounge som var välbefolkad och ska vi säga en smula torftig sett till utbud. Men en välkyld Balboa satt där det skulle i alla fall.
Väl ombord så var det en rätt trevlig liten flygning som var snabbt avklarad. Ingen servering mer än ett glas vatten och jag kom att hamna i lite samtal med en trevlig amerikanska bredvid där jag försökte förklara vad jag höll på med Hon tyckte det lät som en kul grej att fara runt lite i världen.
Hon skulle träffa någon gammal flamma och var spänd på det återseendet så hon hade bråttom iväg då han väntade utanför terminalen... Ett utbyte av lyckönskningar innan hon mer eller mindre rusade av planet…
Jag följde strömmen lite lugnt och fint och väl i passkontrollen så stod hon i kön bredvid med frustration rykande ur öronen och då min kö var snabb så var jag snart ikapp och förbi.
Kunde sen konstatera att det var väldigt bra att inte släpa på incheckat bagage då det var kaos modell större vid bagagebanden.. Mängder av folk och väskor ta mig fan överallt så glad i hågen vandrade jag vidare för att sen hamna i resans längsta köer. Här scannar de bagaget det sista som händer innan utgången… Men men, bara att ta det som det kommer….
Efter en liten stund så hör jag ett” there you are love”… Min stolsgranne från flyget hade lite diskret förvandlats till min fru… hon sparade in en god stunds köande med den fulingen
Så efter ännu ett utbyte av ”good bye & have a nice vacation” kunde jag kliva ut i solen i San José Costa Rica.
Då jag hade bokat boende ute vid kusten så hade jag transport bokad. Letade upp mitt namn i raden av namnskyltar som stod uppradade. En väldigt trevlig kille vars namn jag glömt lotsade mig till bilen och vad som kom att bli närmare tre timmars körning till Manuel Antonio.
Tiden gick fort då han gärna berättade om Costa Rica och var samtidigt nyfiken på Europa och Sverige. Han började dock med att fråga hur det är i Roger Federer-land… Snabb rättelse kring skillnaderna mellan Sverige & Schweiz så var han med på noterna. Rätt fantastiskt att det faktiskt uppenbarligen händer på riktigt
Framme vid boendet rätt sent på kvällen så det blev inte så mycket mer än att ta några varv i grannskapet vilket var snabbt gjort och sen upprepning av tidigare modell. Tidigt i säng och tidigt upp.
Nästföljande morgon hade jag besök i nationalpark inbokad. Entrén till parken visade sig ligga väldigt nära mitt boende så inga problem och jag mötte upp min grupp bestående av guide, ett tyskt par och fem amerikaner.
Efter lite research hade jag valt tidig start precis när parken öppnade vid 08 vilket var ett bra drag, dels för vädret och dels för mängden folk. Även om det är begränsat antal besökande så fyllde det på rätt snabbt var känslan. Behagliga 25 grader vid start så vatten gick det åt!
Glad att jag valde guidad tur då det dels var intressant att höra om djuren och parken men inte minst att vi fick möjlighet att faktiskt se lite djur på nära håll. Hade inte blivit i närheten av lika bra om jag gått själv. Huvudnumret i djurriket är sengångaren som vi lyckades hitta en och i övrigt lite av varje.
(Kolibri - kan lova att den varit svår att se med mobilen)
(Vrålapan - desto större men den här slappade ca 20m upp i trädkronorna)
(Tog en stund att hitta men till slut - nationalsymbolen med lite gubbvila)
(Up & close på en lite större leguanrackare. De fanns det många av lite här och var)
Ca två timmar djurspotting gick snabbt och turen avslutades vid de fina stränderna som är inom parken. Jag valde att hänga där ett tag innan jag tog en av stigarna tillbaka.
Efter utflykten till parken hade jag egentligen inget mer inplanerat utan jag tog det lugnt vid poolen, åt & drack gott. Var nere vid ”huvudstranden” som är lite som en förlängning av den ena i parken. Skillnaden är att ska du till den finare stranden inom parken så får du lösa entrén så kan vara smart att passa på att ta lite strandhäng om man ändå är inne.
(Fantastiskt god fisktaco som var helt perfekt efter några timmar i parken)
Då min resa var komprimerad så var det inte allt för långt kvar tills det var dags att tänka på refrängen. Lyckades tajma solnedgången live nere vid stranden också. Rätt vackert att skåda när den försvinner i horisonten…
Nästa dag var det så dags att vända hemåt igen så sakteliga. Stadig frulle och sen installerade jag mig vid poolen för att njuta av solen och värmen de sista timmarna efter rapport hemifrån om bitande iskyla och snö…
Utcheckning och en bokning av taxi senare så var jag framme vid startpunkten av hemresan. Quepos La Managua Airport (XQP).
Åter på flygplatsen för ett sista litet hopp till slutdestinationen på resan. Var i vanlig ordning ute i god tid… hittade en lounge som var välbefolkad och ska vi säga en smula torftig sett till utbud. Men en välkyld Balboa satt där det skulle i alla fall.
Väl ombord så var det en rätt trevlig liten flygning som var snabbt avklarad. Ingen servering mer än ett glas vatten och jag kom att hamna i lite samtal med en trevlig amerikanska bredvid där jag försökte förklara vad jag höll på med Hon tyckte det lät som en kul grej att fara runt lite i världen.
Hon skulle träffa någon gammal flamma och var spänd på det återseendet så hon hade bråttom iväg då han väntade utanför terminalen... Ett utbyte av lyckönskningar innan hon mer eller mindre rusade av planet…
Jag följde strömmen lite lugnt och fint och väl i passkontrollen så stod hon i kön bredvid med frustration rykande ur öronen och då min kö var snabb så var jag snart ikapp och förbi.
Kunde sen konstatera att det var väldigt bra att inte släpa på incheckat bagage då det var kaos modell större vid bagagebanden.. Mängder av folk och väskor ta mig fan överallt så glad i hågen vandrade jag vidare för att sen hamna i resans längsta köer. Här scannar de bagaget det sista som händer innan utgången… Men men, bara att ta det som det kommer….
Efter en liten stund så hör jag ett” there you are love”… Min stolsgranne från flyget hade lite diskret förvandlats till min fru… hon sparade in en god stunds köande med den fulingen
Så efter ännu ett utbyte av ”good bye & have a nice vacation” kunde jag kliva ut i solen i San José Costa Rica.
Då jag hade bokat boende ute vid kusten så hade jag transport bokad. Letade upp mitt namn i raden av namnskyltar som stod uppradade. En väldigt trevlig kille vars namn jag glömt lotsade mig till bilen och vad som kom att bli närmare tre timmars körning till Manuel Antonio.
Tiden gick fort då han gärna berättade om Costa Rica och var samtidigt nyfiken på Europa och Sverige. Han började dock med att fråga hur det är i Roger Federer-land… Snabb rättelse kring skillnaderna mellan Sverige & Schweiz så var han med på noterna. Rätt fantastiskt att det faktiskt uppenbarligen händer på riktigt
Framme vid boendet rätt sent på kvällen så det blev inte så mycket mer än att ta några varv i grannskapet vilket var snabbt gjort och sen upprepning av tidigare modell. Tidigt i säng och tidigt upp.
Nästföljande morgon hade jag besök i nationalpark inbokad. Entrén till parken visade sig ligga väldigt nära mitt boende så inga problem och jag mötte upp min grupp bestående av guide, ett tyskt par och fem amerikaner.
Efter lite research hade jag valt tidig start precis när parken öppnade vid 08 vilket var ett bra drag, dels för vädret och dels för mängden folk. Även om det är begränsat antal besökande så fyllde det på rätt snabbt var känslan. Behagliga 25 grader vid start så vatten gick det åt!
Glad att jag valde guidad tur då det dels var intressant att höra om djuren och parken men inte minst att vi fick möjlighet att faktiskt se lite djur på nära håll. Hade inte blivit i närheten av lika bra om jag gått själv. Huvudnumret i djurriket är sengångaren som vi lyckades hitta en och i övrigt lite av varje.
(Kolibri - kan lova att den varit svår att se med mobilen)
(Vrålapan - desto större men den här slappade ca 20m upp i trädkronorna)
(Tog en stund att hitta men till slut - nationalsymbolen med lite gubbvila)
(Up & close på en lite större leguanrackare. De fanns det många av lite här och var)
Ca två timmar djurspotting gick snabbt och turen avslutades vid de fina stränderna som är inom parken. Jag valde att hänga där ett tag innan jag tog en av stigarna tillbaka.
Efter utflykten till parken hade jag egentligen inget mer inplanerat utan jag tog det lugnt vid poolen, åt & drack gott. Var nere vid ”huvudstranden” som är lite som en förlängning av den ena i parken. Skillnaden är att ska du till den finare stranden inom parken så får du lösa entrén så kan vara smart att passa på att ta lite strandhäng om man ändå är inne.
(Fantastiskt god fisktaco som var helt perfekt efter några timmar i parken)
Då min resa var komprimerad så var det inte allt för långt kvar tills det var dags att tänka på refrängen. Lyckades tajma solnedgången live nere vid stranden också. Rätt vackert att skåda när den försvinner i horisonten…
Nästa dag var det så dags att vända hemåt igen så sakteliga. Stadig frulle och sen installerade jag mig vid poolen för att njuta av solen och värmen de sista timmarna efter rapport hemifrån om bitande iskyla och snö…
Utcheckning och en bokning av taxi senare så var jag framme vid startpunkten av hemresan. Quepos La Managua Airport (XQP).