Så sitter i en bil på väg ut från flygplatsen och börjar samtala med guiden, han pratar mycket bra engelska med tydliga US prägling.
Vi kör en stund och vi pratar om vädret, jag har visst jättetur, i går var det värdens oväder och idag så strålande solsken. Underbart väder.
Han frågar om min anledning för besöket, och likt de flesta skrattar han gott å mitt "F upptåg", men var bekant med flygmil så han förstod till viss del iaf.
Jag nämner att jag har ett visst intresse av bushido och martial arts och språk.
Ahh, säger om du är intresserad kan vi ta en sväng förbi en Dojo där en Svärdsmästare tränar sina lärjungar.
Absolut, så vi tar en sväng förbi lite risfält ut till ett enkelt lanthus, och kliver av, går runt på baksidan och där finns en dojo, efter en ohayo gosaimas (disclaimer:japanska ej min styrka), så kommer den 86 åriga svärdsmästaren Risuke Otake-sensei ut och visar oss runt i dojon.
Risuke Otake - Wikipedia, the free encyclopedia.
Nästa mål en utsiktspunkt för att se mount fuji, hmm, här var det lite för många moln i vägen så vi kör vidare.
Ett besök på traditionell japansk bondgård ägaren, 90+ lät guiden komma på besök och man fick se lite av hur man bodde förr, där man hade bo för svalorna i taket då svalorna åt insekter som gav sig på skörden och man hade skydd för att ormarna ej skulle äta svalorna
men ormarna tog hade om råttor så de var välkomna de med.
Intresting, nästa mål blir templet och "pilgrimsgatan" på väg till templet.
Här har man bevarade fronter för butikerna för att ge den "riktiga" känslan, man lagar ål på mästerligtvis, inget går till spillo.
Andra butiker säljer souvenirer och liknade men för min del skulle det upplevas och inte shoppas.
Så vidare mot templet.
Närmar oss templet så ser jag barn uppklädda i traditionella dräkter, det är tradition att när barn var (3,5,7) komma och tacka för att barnen klarade sig och växte som guiden uttryckte dig. Detta gjordes den 15:e november eller efterföljande helg som praktiska föräldrar gjorde det.
Tar en promenad runt templets trädgårdar, det är höst med stort H, många besökare för att se dessa träd och buskar i brand.
Vi går upp i en tempelbyggnad och tittar på några Angry buddhas.
Nu blev det dax att springa lite till, då munkarna snart skulle starta sin vedeldningsceremoni...
Och här ska vi ju inte missa något, utan springer lagom i tid för att höra gongongen och processionen av munkar.
Därefter tittar jag på vedeldningsceremonin och ser hur folk får sina handväskor & kassar välsignade av den arge buddhas rök/kraft.
Och efter detta så var det dax att springa vidare mot bilen.
Jag anländer NRT ca 12:00 om jag inte missminner mig.
Går in på terminalen och hugger tag i den första killen i ANA uniform jag ser, med LH First Class boarding pass i handen,
Här gick det undan, han lotsar mig snabbt till en tjej från LH som guidar mig igenom en First fast track på säkerhetskontrollen och där vidare till Immigration, tjejen beklagar att det ej finns fast track för immigration men att första kön ofta delas framtid av två handläggare så den brukade vara snabbast.
Mycket riktigt, 20 pers framför gick på några minuter.
Då var det ca 40 minuter till planet skulle lyfta, jag frågar om vi kan ta en sväng förbi loungen, absolut säger tjejen, inga problem sir.
Så då kom jag upp med ca 35 minuter tillgodo till ANA lounge Suites First.
Jag ber genast om jag kan få låna en dusch, här var man rätt mör för kl var mycket och det var varmt med alla mina kläder på.
Duschar och sedan har jag 10 minuter kvar, tar några bilder på ANA B787 som dras förbi och bestämmer mig sedan för en snabb snack, lite sandwiches och en skvätt Whiskey (HIBIKI 17 års, var tvungen att prova en japanska whisky) och ett glas apelsinjuice.
2 minuter surfande resulterar i ett livstecken i denna tråd innan det var dax att boarda planet.
Å då var det dags för ytterligare en LH F
Tyck synd om mig, det var inte en A380 tillbaka
men det finns ju Hotspot så det uppväger en del.
