Jag vågar påstå att alla bolag man är kund hos, framförallt sådana där det handlar om en "nära relation" snarare än en flyktig (beställa en vara en gång och aldrig mer) har annotering på kontona, bl.a. för att kunna följa upp serviceärenden (det är ju bra om nästa medarbetare kan se detta vid uppföljningar eller om man skickas vidare i organisationen).
Det gör också att problematiskt beteende noteras och det är också därför ett flygbolag kan banna en resenär om denne skapar för mycket problem (blir en high maintenance customer och en belastning). I vissa fall sker detta genom koder, exempelvis att en problemkund blir en s.k "V-0" och kommer det upp på skärmen kickar särskilda rutiner in, exempelvis att man INTE skall försöka rädda kvar kunden utan snarare spela med men inte erbjuda kompensation eller eskalera ärendet. Typexempel är att inte ge rabatt eller liknande och INTE erbjuda något "motstånd" mot "Då går jag till er konkurrent". Detta kan ske genom att t.ex släppa kunden på direkten (boka av, återbetala, tillåta uppsägning av avtalet i förtid etc).
Så spelar man Allan Ballan mot ett bolag leder det till att ens framtida förhållande med detsamma inte blir så fruktbart och blir det tillräckligt mycket problem (om det kommer in på försenade flighter och extra landningar etc skapat av kunden) lär det upphöra.
Detta gäller inte bara mot flygbolag utan alla bolag man har någon form av relation med. Har man Entitlement Syndrome leder det inte till något gott på lång sikt, framförallt kommer man inte att bli entitled till särskilda förmåner (t.ex uppgraderingar eller andra gester av good will från bolagets sida).
Alltså är det en bra lösning att vårda kontakterna och bete sig korrekt utan att skapa problem och disruptions (t.ex försena flighten genom sitt agerande och göra det upprepade gånger). Eller skälla ut personalen efter noter eftersom man absolut skall ha plats X och under inga förhållanden kan gå med på plats Y bara för att man kom till gaten när de personliga utropen börjat.