Fyra First och en Business (och två Plus)
- Thread starter Onelifetolive
- Startdatum
Onelifetolive
Medlem
Del 2
Det blev inte som jag tänkt.
Semi live funkar inte. Ni får helt enkelt lite undan för undan, när jag har möjlighet att ladda upp.
Så fäst er inte så noga vid när det står "idag" och sånt.
Hur som helst...
Tågresan till Kastrup (ja, Kastrup... inte Copenhagen airport. Av samma anledning som jag inte kallar Malmö för en del av greater Copenhagen heller. Trams...) gick fint och vi var framme i tid.
Men ok. Vänta...
Ni vet när man kliver av tåget, ut ur taxin eller hoppar av cykeln (?) vid flygplatsen och man känner doften av flygbränsle och ljudet av varvande (?) jetmotorer... Visst är det något visst med det?! Eller måste man vara halvt (nåja...) flygnörd för att uppskatta det?
För mig som inte har rest i jobbet förrän fram till nu (23 jobb-resor bokade i vår (ursäkta alla parenteser)), symboliserar dessa sinnesintryck att NU är det dags att ha roligt.
Så även idag.
Så...
Let the fun begin!
Innan jag börjar, får jag nog lämna ut mig själv lite.
Efter att ha läst och deltagit i en massa trådar här på businessclass.se, vill jag gärna tro att jag är någon sorts semi-proffs på det som har med flygande att göra. Det visade sig dock med all önskvärd tydlighet att koll på teori (om ens det fanns...), inte nädvändigtvis innebär att man behärskar denna i praktiken. Så... det är alltså dessvärre en färsking som skriver den här reserapporten, hur gärna jag än vill att det skulle vara på ett annat sätt.
Med det sagt...
Jag rullade upp med rulltrappan och hamnade i avgångshallen. Såg till min förfäran att det var LÅNG kö till incheckningen. Bestämde mig för att nyttja en av självbetjäningskioskerna men den ville bara checka in mig till München, och någon bagage-tag var det inte tal om att få ut. Så... det var bara att ställa sig i den långa kön, och den rörde på sig snabbare än väntat. Ända tills det var min tur. Då fick dom bakom vänta...
Kvinnan bakom disken sa på sin bredaste danska att jag inte hade angett passuppgifter på bokningen, och då kan man MINSANN inte bli incheckad hela vägen. (Hon var nog inte så barsk utan det var nog mest så att jag skämdes lite, som inte hade gjort det självklaraste i världen... att fylla i rubbet på nätet).
Sen uppstod nästa fråga.
- Reser du på ESTA eler Visa?
- ESTA! svarade jag självsäkert.
Kvinnan bakom disken rynkade på pannan, lyfte telefonen och drog en lång harang på oförståelig danska, till personen på andra sidan luren. Jag lyckades dock uppfatta ordet ESTA.
Hon såg bekymrad ut.
Jag hann tänka: FAN... det var väl mindre än två år sen jag ansökte om mitt ESTA? Eller har dom ändrat? Är det inte 2 års giltighetstid längre??
Jag riktigt såg vilket elände jag skulle få nu, men innan jag visste ordet av hade agenten lagt på luren, skrivit ut ett boarding pass och jag var fri att gå.
Allt var till belåtenhet.
Puh...
Så... Upp genom säkerhetskontrollen. Var väldigt noga med att göra som man ska. Sådär som jag har fått lära mig på forat. Men när jag nu visste hur jag skulle vara effektiv, utan att vara i vägen för någon, så dröjde det inte länge innan jag irriterade mig på andra, som inte har fått samma skolning som jag. Dumt. Att irritera sig alltså.
Sprang in till loungen och tog en snabb kopp kaffe innan jag började gå bort mot gate ?? (har glömt vilken) där planet stod. Det började bli ont om tid.
Halvvägs bort hörde jag att man ropade på mig i högtalarna. Jag ombads gå tillbaka till säkerhetskontrollen.
FAN! Nu blev det problem ändå...?
Jag sprang tillbaka till säkerhetskontrollen och funderade på om dom skulle hålla planet, iom att dom ju ville att jag skulle vända.
Väl tillbaka i säkerhetskontrollen visade det sig att det var en person med snarlikt namn (svårt att höra skillnad när det talades grötig högtalardanska) dom ville ha tag på. Inte mig alltså. Ny språngmarsch!
Något andfådd hoppade jag in i planet och vi lyfte mot München.
Ja, eller på expertflyer.com
Fortsättning följer...
Det blev inte som jag tänkt.
Semi live funkar inte. Ni får helt enkelt lite undan för undan, när jag har möjlighet att ladda upp.
Så fäst er inte så noga vid när det står "idag" och sånt.
Hur som helst...
Tågresan till Kastrup (ja, Kastrup... inte Copenhagen airport. Av samma anledning som jag inte kallar Malmö för en del av greater Copenhagen heller. Trams...) gick fint och vi var framme i tid.
Men ok. Vänta...
Ni vet när man kliver av tåget, ut ur taxin eller hoppar av cykeln (?) vid flygplatsen och man känner doften av flygbränsle och ljudet av varvande (?) jetmotorer... Visst är det något visst med det?! Eller måste man vara halvt (nåja...) flygnörd för att uppskatta det?
För mig som inte har rest i jobbet förrän fram till nu (23 jobb-resor bokade i vår (ursäkta alla parenteser)), symboliserar dessa sinnesintryck att NU är det dags att ha roligt.
Så även idag.
Så...
Let the fun begin!
Innan jag börjar, får jag nog lämna ut mig själv lite.
Efter att ha läst och deltagit i en massa trådar här på businessclass.se, vill jag gärna tro att jag är någon sorts semi-proffs på det som har med flygande att göra. Det visade sig dock med all önskvärd tydlighet att koll på teori (om ens det fanns...), inte nädvändigtvis innebär att man behärskar denna i praktiken. Så... det är alltså dessvärre en färsking som skriver den här reserapporten, hur gärna jag än vill att det skulle vara på ett annat sätt.
Med det sagt...
Jag rullade upp med rulltrappan och hamnade i avgångshallen. Såg till min förfäran att det var LÅNG kö till incheckningen. Bestämde mig för att nyttja en av självbetjäningskioskerna men den ville bara checka in mig till München, och någon bagage-tag var det inte tal om att få ut. Så... det var bara att ställa sig i den långa kön, och den rörde på sig snabbare än väntat. Ända tills det var min tur. Då fick dom bakom vänta...
Kvinnan bakom disken sa på sin bredaste danska att jag inte hade angett passuppgifter på bokningen, och då kan man MINSANN inte bli incheckad hela vägen. (Hon var nog inte så barsk utan det var nog mest så att jag skämdes lite, som inte hade gjort det självklaraste i världen... att fylla i rubbet på nätet).
Sen uppstod nästa fråga.
- Reser du på ESTA eler Visa?
- ESTA! svarade jag självsäkert.
Kvinnan bakom disken rynkade på pannan, lyfte telefonen och drog en lång harang på oförståelig danska, till personen på andra sidan luren. Jag lyckades dock uppfatta ordet ESTA.
Hon såg bekymrad ut.
Jag hann tänka: FAN... det var väl mindre än två år sen jag ansökte om mitt ESTA? Eller har dom ändrat? Är det inte 2 års giltighetstid längre??
Jag riktigt såg vilket elände jag skulle få nu, men innan jag visste ordet av hade agenten lagt på luren, skrivit ut ett boarding pass och jag var fri att gå.
Allt var till belåtenhet.
Puh...
Så... Upp genom säkerhetskontrollen. Var väldigt noga med att göra som man ska. Sådär som jag har fått lära mig på forat. Men när jag nu visste hur jag skulle vara effektiv, utan att vara i vägen för någon, så dröjde det inte länge innan jag irriterade mig på andra, som inte har fått samma skolning som jag. Dumt. Att irritera sig alltså.
Sprang in till loungen och tog en snabb kopp kaffe innan jag började gå bort mot gate ?? (har glömt vilken) där planet stod. Det började bli ont om tid.
Halvvägs bort hörde jag att man ropade på mig i högtalarna. Jag ombads gå tillbaka till säkerhetskontrollen.
FAN! Nu blev det problem ändå...?
Jag sprang tillbaka till säkerhetskontrollen och funderade på om dom skulle hålla planet, iom att dom ju ville att jag skulle vända.
Väl tillbaka i säkerhetskontrollen visade det sig att det var en person med snarlikt namn (svårt att höra skillnad när det talades grötig högtalardanska) dom ville ha tag på. Inte mig alltså. Ny språngmarsch!
Något andfådd hoppade jag in i planet och vi lyfte mot München.
Ja, eller på expertflyer.com
Fortsättning följer...
Last edited:
Linus Gustavsson
Medlem
Du kom ju med till slut inte alltid lätt att urskilja danska vad dom menar
inte alltid lätt att urskilja danska vad dom menar
Delayed
Medlem
"Inte alltid?" Går det någonsin säger jag?Du kom ju med till slut
Onelifetolive
Medlem
Del 3 – SK661 CPH-MUC
Flygningen till München var egentligen inte mycket att skriva hem om. Vi avgick 23 minuter sent (07:38) då vi hamnade i avisnings-kön innan vi kunde lyfta.
Iom att jag hade ganska bristfällig sömn, sett till antalet timmar natten innan, hade jag egentligen tänkt hoppa över frukosten och sova mig igenom flygningen men då det hade börjat skrika i magen fick det bli en frukostlåda iaf.
En sak som irriterade mig unde flygningen var att ryggstödet inte gick att fälla. Vet inte om jag var för försiktig då jag inte vill smälla ner ryggstödet på personen bakom, men det var nog helt enkelt trasigt. Eller…! Eller så hade han bakom satt en sån där spärr som förhindrar ryggstödsfällning. ”Det har jag minsann hört talas om (!)”
Ni som reser mycket… hur vanligt är det att folk har såna? Inte så vanligt väl?
Nåväl…
Vi taxade in och parkerade i gate K20, 8 minuter efter ordinarie ankomsttid.
Fortsättning följer…
Flygningen till München var egentligen inte mycket att skriva hem om. Vi avgick 23 minuter sent (07:38) då vi hamnade i avisnings-kön innan vi kunde lyfta.
Iom att jag hade ganska bristfällig sömn, sett till antalet timmar natten innan, hade jag egentligen tänkt hoppa över frukosten och sova mig igenom flygningen men då det hade börjat skrika i magen fick det bli en frukostlåda iaf.
En sak som irriterade mig unde flygningen var att ryggstödet inte gick att fälla. Vet inte om jag var för försiktig då jag inte vill smälla ner ryggstödet på personen bakom, men det var nog helt enkelt trasigt. Eller…! Eller så hade han bakom satt en sån där spärr som förhindrar ryggstödsfällning. ”Det har jag minsann hört talas om (!)”
Ni som reser mycket… hur vanligt är det att folk har såna? Inte så vanligt väl?
Nåväl…
Vi taxade in och parkerade i gate K20, 8 minuter efter ordinarie ankomsttid.
Fortsättning följer…
Onelifetolive
Medlem
Del 4 - 8 timmar i München
Jag hade sett till att få många timmar i MUC för att hinna prova så mycket av det Lufthansa First har att erbjuda. Dels båda louncherna men också en sväng med en Porsche.
Jag började med frukost uppe i FCL i Treminal 2 - satelliten.
Har ju varit på FCT i FRA innan och hade det att jämföra med. Inte så bra skulle det visa sig.
För det första förvånades jag över att det var så mycket mindre. Eller det kändes iaf mindre. Är dock inte så säker på att en jämförelse i antal kvadratmetrar hade gett samma utslag.
Vad som dock definitivt var mindre var utbudet på frukostbuffén. Det var iofs. inte hela världen. Det fanns ändå mycket gott att välja på och hungrig behövde jag INTE gå därifrån.
När frukosten var inmundigad gick jag bort till baren för att be om en kopp kaffe. Där blev jag nog stående i 5-10 minuter innan någon i personalen dök upp. Jag hade önskat en lite mer alert personal än så. Men men… Vad är väl en bal på slottet?
Hur som helst så fick jag mitt kaffe, tog en utsökt chokladpralin (eller två) och satte mig och tittade ut över plattan. Jag hade verkligen kunnat sitta där hur länge som helst. Lugn och skön atmosfär, med oändligt med gott att äta och dricka, och en i mina ögon fantastisk utsikt (sa någon flygnörd?)
Tiden var dock knapp och jag bestämde mig för att ta mig till Avis-disken utanför terminalen.
Väl ute i foajén, där jag skulle ta tillbaka mitt pass från ”border police” stod det en kille och pratade med Polisen. Killen hade tydligen väldigt svårt att ta in att man inte fick vara där uppe/inne utan 1 kl-biljett. Man fick mer eller mindre fösa undan honom så att jag kunde komma fram och få hjälp.
När jag så bad om passet möttes jag av en rynkad panna.
Men , du ska ju inte åka förrän om flera timmar. Jag kan ha passet här till dess.
Nä, jag ska lämna flygplatsen i några timmar så jag behöver det.
Nu kom även en FCL-assistent fram.
Hon såg väldigt bekymrad ut. Hon nämnde något om Seoul och Visa och Schengen.
Nu kände jag att ”fan nu blir det problem igen”.
Dom båda utbytte några raska meningar på tyska men jag förstod inte mycket mer än orden ovan. Jag passade på att flika in att jag ju bara skulle ha en kort layover i Seoul innan jag skulle vidare till LAX. Hade dom inte rynkor i pannan innan så hade dom det definitivt nu.
Kunde se hur dom tänkte:
Eeeh ok… Han bor i Sverige, flög från Köpenhamn till München, för att sen flyga vidare till Seoul… för att komma TILL LOS ANGELES!?!? Och nu vill han UT från flygplatsen??? För att köra bil i några timmar…?? A ja… låt grabben gå…
Sagt och gjort.
Tog mig till Avis-disken och kunde efter en kvarts pappersexercis kvittera ut nycklarna till en Porsche 911 4S Targa. Efter ytterligare 15 minuter hade jag lyckats tråckla mig ut ur det välfyllda parkeringshuset.
Det visade sig vara en MYCKET trevlig bil och väl värt dom €99 det kostade. Kan varmt rekommendera det. Glöm då inte att testa launch (inte lounge, hehe…) control. För er som inte vet så är det när man väljer körläge Sport+, lägger i D, håller nere bromsen samtidigt som man trycker gasen i botten med andra foten. Sen släpper man upp bromsen och håller tungan rätt i munnen – och ett hårt tag om ratten… hehe... Satan vilket drag det var i bilen!! Om jag inte är helt fel ute så är det 420 hk i 4S-modellen.
Nåväl…
Efter en 2,5 timmar lång biltur begav jag mig åter mot flygplatsen och lämnade tillbaka bilen.
In igenom ännu en säkerhetskontroll och slutligen en promenad mot den andra First Class Loungen. Den i huvudterminalen.
Den var ungefär lika stor som den andra loungen men hade inte alls lika trevlig utsikt. Ingen alls faktiskt.
Jag satte mig vid ett bord i restaurangdelen och beställde in oxfilé. Funderade på att ta schnitzel som man ”ska” men bangade.
Maten och det tillhörande vinet (som inte har dykt upp vid fototillfället) smakade mycket bra.
Efter maten var det dags att bada. Här hade jag förväntat mig att det skulle vara som i FCT men där gick jag bet – till viss del. Fick tjata lite för att få en gummi-anka, det fanns inget badskum, badkaret tog 20 minuter att fylla till 2/3 (sen gav jag upp) osv. Skulle kunna räkna upp fler saker, som egentligen är skitlöjligt, men ni vet… Helheten…
Här tror jag att man gör klokt i att först testa FCL i MUC och SEN (inte senator) prova FCT. Inte tvärt om.
Nåväl. Det ovan låter småaktigt, och är egentligen inget jag hänger upp mig på, men för någon annan så kanske det kan vara bra att känna till att upplevelsen är bättre i FRA. Eller jag kanske ska säga att MIN upplevelse var bättre där.
Så… Efter badet tog jag en kopp kaffe och lite choklad innan det var dags att gå bort till gate H32.
Hade haft en extremt trevlig dag i München och var redo att ge mig upp i luften igen.
Fortsättning följer…
Jag hade sett till att få många timmar i MUC för att hinna prova så mycket av det Lufthansa First har att erbjuda. Dels båda louncherna men också en sväng med en Porsche.
Jag började med frukost uppe i FCL i Treminal 2 - satelliten.
Har ju varit på FCT i FRA innan och hade det att jämföra med. Inte så bra skulle det visa sig.
För det första förvånades jag över att det var så mycket mindre. Eller det kändes iaf mindre. Är dock inte så säker på att en jämförelse i antal kvadratmetrar hade gett samma utslag.
Vad som dock definitivt var mindre var utbudet på frukostbuffén. Det var iofs. inte hela världen. Det fanns ändå mycket gott att välja på och hungrig behövde jag INTE gå därifrån.
När frukosten var inmundigad gick jag bort till baren för att be om en kopp kaffe. Där blev jag nog stående i 5-10 minuter innan någon i personalen dök upp. Jag hade önskat en lite mer alert personal än så. Men men… Vad är väl en bal på slottet?
Hur som helst så fick jag mitt kaffe, tog en utsökt chokladpralin (eller två) och satte mig och tittade ut över plattan. Jag hade verkligen kunnat sitta där hur länge som helst. Lugn och skön atmosfär, med oändligt med gott att äta och dricka, och en i mina ögon fantastisk utsikt (sa någon flygnörd?)
Tiden var dock knapp och jag bestämde mig för att ta mig till Avis-disken utanför terminalen.
Väl ute i foajén, där jag skulle ta tillbaka mitt pass från ”border police” stod det en kille och pratade med Polisen. Killen hade tydligen väldigt svårt att ta in att man inte fick vara där uppe/inne utan 1 kl-biljett. Man fick mer eller mindre fösa undan honom så att jag kunde komma fram och få hjälp.
När jag så bad om passet möttes jag av en rynkad panna.
Men , du ska ju inte åka förrän om flera timmar. Jag kan ha passet här till dess.
Nä, jag ska lämna flygplatsen i några timmar så jag behöver det.
Nu kom även en FCL-assistent fram.
Hon såg väldigt bekymrad ut. Hon nämnde något om Seoul och Visa och Schengen.
Nu kände jag att ”fan nu blir det problem igen”.
Dom båda utbytte några raska meningar på tyska men jag förstod inte mycket mer än orden ovan. Jag passade på att flika in att jag ju bara skulle ha en kort layover i Seoul innan jag skulle vidare till LAX. Hade dom inte rynkor i pannan innan så hade dom det definitivt nu.
Kunde se hur dom tänkte:
Eeeh ok… Han bor i Sverige, flög från Köpenhamn till München, för att sen flyga vidare till Seoul… för att komma TILL LOS ANGELES!?!? Och nu vill han UT från flygplatsen??? För att köra bil i några timmar…?? A ja… låt grabben gå…
Sagt och gjort.
Tog mig till Avis-disken och kunde efter en kvarts pappersexercis kvittera ut nycklarna till en Porsche 911 4S Targa. Efter ytterligare 15 minuter hade jag lyckats tråckla mig ut ur det välfyllda parkeringshuset.
Det visade sig vara en MYCKET trevlig bil och väl värt dom €99 det kostade. Kan varmt rekommendera det. Glöm då inte att testa launch (inte lounge, hehe…) control. För er som inte vet så är det när man väljer körläge Sport+, lägger i D, håller nere bromsen samtidigt som man trycker gasen i botten med andra foten. Sen släpper man upp bromsen och håller tungan rätt i munnen – och ett hårt tag om ratten… hehe... Satan vilket drag det var i bilen!! Om jag inte är helt fel ute så är det 420 hk i 4S-modellen.
Nåväl…
Efter en 2,5 timmar lång biltur begav jag mig åter mot flygplatsen och lämnade tillbaka bilen.
In igenom ännu en säkerhetskontroll och slutligen en promenad mot den andra First Class Loungen. Den i huvudterminalen.
Den var ungefär lika stor som den andra loungen men hade inte alls lika trevlig utsikt. Ingen alls faktiskt.
Jag satte mig vid ett bord i restaurangdelen och beställde in oxfilé. Funderade på att ta schnitzel som man ”ska” men bangade.
Maten och det tillhörande vinet (som inte har dykt upp vid fototillfället) smakade mycket bra.
Efter maten var det dags att bada. Här hade jag förväntat mig att det skulle vara som i FCT men där gick jag bet – till viss del. Fick tjata lite för att få en gummi-anka, det fanns inget badskum, badkaret tog 20 minuter att fylla till 2/3 (sen gav jag upp) osv. Skulle kunna räkna upp fler saker, som egentligen är skitlöjligt, men ni vet… Helheten…
Här tror jag att man gör klokt i att först testa FCL i MUC och SEN (inte senator) prova FCT. Inte tvärt om.
Nåväl. Det ovan låter småaktigt, och är egentligen inget jag hänger upp mig på, men för någon annan så kanske det kan vara bra att känna till att upplevelsen är bättre i FRA. Eller jag kanske ska säga att MIN upplevelse var bättre där.
Så… Efter badet tog jag en kopp kaffe och lite choklad innan det var dags att gå bort till gate H32.
Hade haft en extremt trevlig dag i München och var redo att ge mig upp i luften igen.
Fortsättning följer…
Attachments
Last edited:
henke12
Medlem
Tack för fin rapport! Följer med spänning nästa del
Intressant hur olika man kan uppfatta saker,
Jag har varit i FCT FRA och bägge FCL i MUC.
Jag gillade helt klart FCL MUC i satelliten allra bäst, den var störst trodde jag(!?)
Bäst utsikt och terass slår i min bok de andra med hästlängder!
Intressant hur olika man kan uppfatta saker,
Jag har varit i FCT FRA och bägge FCL i MUC.
Jag gillade helt klart FCL MUC i satelliten allra bäst, den var störst trodde jag(!?)
Bäst utsikt och terass slår i min bok de andra med hästlängder!