Har idag flugit med SSJ100 på sträckan Bromma - Bryssel och tillbaka.
Första intrycket när jag klev ombord var ur fräsch kabinen var, svart skinnklädsel med röda antimakasser. Jag upplevde även avståndet till framförvarande säte som över regionalstandard, dock var sätet alldeles för hårt och längre resor än vad det är ner till Belgien tror jag kan bli jobbigt. Fönstren sitter relativt lågt vilket gör det svårt att hitta en bra vinkel för att titta ut, speciellt om man som jag är något över normallängd.
Ordentligt motorljud vid start, något som jag också har noterat när jag ser planet lyfta upp över Kungsholmen i centrala Stockholm. Jag upplever ljudet som markant högre än andra plan som flyger på Bromma. Även luftkonditioneringen gav ifrån sig högre ljud än vad jag är van vid, verkade också som om det fanns ett direkt samband med ökad motorkraft och ljudet från luftkonditioneringen. Uppe i luften på marschhöjd var ljudnivån som andra flygplan.
En rolig detalj som påminner om planets ursprung är den flygvärdinna som är avbildad på
flight attendant call button, helt klart öststatskänsla.
På kvällsflighten från Bryssel var det bussgate och väldigt varmt i planet. Något enklare(?) fel försenade avgången en liten stund och en tekniker klättrade på vingen vid motorn för att inspektera något. Jag kan ärligt säga att jag kände ett visst obehag över situationen och det kan säkert förklaras med fördomarna mot flygsäkerheten i forna Sovjetunionen.
Jag vet inte om det var det som påverkade mig men jag uppfattade det som att planet rör sig lite mer
ryckigt vid höjd- och hastighetsförändringar. Inte alls lika mjukt som jag är van vid. Vid dessa hastiga rörelser/ryck som lät det som att flygplanskroppen liksom knakade. Troligtvis bara griller i mitt huvud och för en flygnörd som jag är var det kul att ha fått flyga med en förhållandevis udda fågel.