F
fcx
Guest
Efter en längre tids diskuterande mellan mig och @Jan Petterson om att det vore roligt att prova Lufthansa First någon gång så gjorde vi helt enkelt slag i saken kring nyår. Planen var enkel: ta semester i en vecka i mitten av februari och sedan boka första bästa awardresa i First så fort den blir bokningsbar. Destination var oviktigt, däremot var det viktigt att få in ett hyggligt långt besök i FCT och att få First i 747-400 åtminstone åt ena hållet.
När den magiska tvåveckorsgränsen passerades började ett frenetiskt sökande (United, ANA och Excel var oumbärliga verktyg) och tillslut dök resan upp. Märkligt nog samma routing både ut och hem
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-FRA-YYZ-SFO&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Bokningen genom SAS i Tallinn gick förvånansvärt smidigt: efter max 10 minuter var allt bokat och klart, och det blir premiär i First för oss bägge några dagar senare!
Stockholm - Frankfurt
LH 805
Avgång: 18:40
Ankomst: 20:50
Flygtid: 2h 10m
Klass: Business
Plats: 5 A+C
Flygplanstyp: Airbus A320
För ett knappt år sedan utsåg jag, i en reserapport efter en ovetenskaplig undersökning, Lufthansa till bästa business inom Europa. Nu var det första flygningen med Lufthansa business sedan dess, och en chans att se om de fortsätter att leverera.
Under serveringen blir båda jag och resesällskapet tilltalade med efternamn (i egenskap av *G antar jag), ombordservicen är korrekt, som vanligt. Maten som serverades var en kall sallad, lite snålt tilltaget i portionsstorlek för att vara en middagsflygning kan jag tycka. Dock välsmakande och med såväl efterrätt som sötsaker till kaffet. I övrigt inget speciellt
Efter landning blev det en lång promenad bort till Hilton Garden inn på flygplatsen för övernattning inför morgondagens stora event. Hotellet var varken billigt eller bra, och förhoppningsvis finns det bättre flygplatshotell i Frankfurt.
FCT
Tidig morgon för att hinna med ett längre besök på FCT. Vi var varnade för att det var svårt att hitta dit, och mitt bristande lokalsinne gjorde verkligen inte saken bättre. Till slut så följde vi efter en herre som såg ut som om han visste vart han var på väg, och mycket riktigt blev vi ledda fram till Terminalen. Boardingkorten vi fick på Arlanda byttes ut mot mer ståndsmässiga medan vi njöt av frukosten.
Stämningen i loungen är svår att beskriva. Det är nästan onaturligt tyst, och det är väldigt få besökare. Strax innan vi ska gå så dyker det upp ett lite mer högljutt tjejgäng, men annars är intrycket att det är mycket privat. Ytan är mindre än vad jag trodde, men sittplatserna är avskilt grupperade. Vi hugger in på varsin fåtölj med utsikt över bussparkeringen.
Efter att ha delat på nästan en flaska champagne kände jag att det var dags att röra sig mot de inre delarna av loungen, närmare bestämt till badrummet. Jag blir dock inte mött av någon badanka, men jag tänker att det går säkert att ordna i efterhand. Under tiden, och omedveten om min prekära situation, passar resesällskapet på att fråga personalen om han kan få en anka, trots att han inte ska bada. Det får han givetvis, men den oväntade konsekvensen blir att det inte blir någon över till mig eftersom han får den sista innan de är helt slut i loungen! Jag lägger skulden på resesällskapet, men ännu mer på @simon_says91 som tog med sig TVÅ ankor därifrån för några dagar sedan.
Efter ett rogivande champagnekorksplopp så lugnar jag ner mig igen och intar fåtöljläge. Nu finns det ännu mer godsaker att hämta från buffén. Att beställa in en varm lunch känns onödigt med tanke på att det blir rejäl servering ombord inom kort.
När klockan visar boarding kommer vår värdinna och leder oss ner till bilen som väntar på att få ta oss ut till dagens flyg, tiden gick verkligen fort i FCT, om det blir en nästa gång så ska jag definitivt försöka hitta ett kvällsflyg.
Frankfurt - Toronto
LH 470
Avgång: 13:25
Ankomst: 16:15
Flygtid: 8h 50m
Klass: First
Plats: 81 C+H
Flygplanstyp: Boeing 747-400
Bara känslan av att glida fram till planet i en rymlig Mercedes är en bra resa i sig. Som tur var så fortsatte resan på ungefär samma sätt. Vår förare verkade inte ha helt lätt för sig att hitta fram till just vårt plan, och när vi kom fram så hade boardingen redan börjat. Det var givetvis inget problem eftersom vi hamnade framför kön och blev direkt visade uppför trappan. I min fantasi har jag alltid sett en spiraltrappa framför mig, men det visade sig vara en vanlig rak trappa.
Det var lätt att hitta rätt plats, vilket inte är så konstigt med tanke på att det bara är åtta platser på hela våningen. Vi tog upp rad 81 och vi fick sällskap av två herrar på rad 83. Så fort vi satt oss dök kabinpersonalen upp och introducerade sig. Självklart blir man tilltalad som Mr. fcx genomgående under hela resan. Det var två brittiska herrar som skulle sköta om oss under den här flygningen, och de turades om att sköta serveringen. Champagne och nötter dök upp omgående (man kunde säkert välja annat än just champagne, men varför skulle man vilja göra det?). Dagens champagne var Laurent-Perrier Grand Siècle, och det gick utan problem ner några glas innan vi lämnade gaten.
Trots avfärd från Frankfurt så lämnade vi gaten på ungefär utsatt tid. Ombordservicen drog igång ganska snabbt efter att vi lyft med utdelande av pyjamas och amenity kits (trodde inte att man skulle få pyjamas på dagflygning). Sen blev det dags för middagsbeställningarna och även här blev jag blåst på en anka, för det visade sig att alla fyra passagerarna villa ha just anka, men tyvärr hade man bara lastat tre stycken. Jag fick "nöja mig" med tallkottstournedos.
Med stolen lätt tillbakalutad var det ingen konst att njuta av matserveringen. Först så dök det upp en liten aptitretare som gick åt direkt.
Sen kom den. "Caviar service". Eftersom jag inte precis är någon finsmakare på marken så kan jag ju inte påstå att det här är någon rätt jag fått upp smaken för tidigare. Inte heller har jag någon större koll på hur den ska ätas med etiketten i behåll. Efter att ha läst några resereportage så har jag alltid undrat vad som gömmer sig i den lilla gula tygpåsen till kaviaren, och nu vet jag svaret (lime). Frågan om vad man ska ha den till kanske besvaras vid någon annan resa.
Till förrätten var vår tolkning av menyns "Choice of Appetizers" helt felaktig. Det var inget "val av" förrätter, utan alla på menyn kom in (den tyska menyn var dock mer nära sanningen med "Variation von Vorspeisen"). Genomgående hög kvalitet, men alla föll kanske inte helt i smaken.
Huvudrätten var mycket god, speciellt med tanke på hur lite större köttbitar tillagade ombord kan smaka om man har otur. Mycket välkomponerad rätt, även om den ser lite tråkig ut på bilden.
Efterrätten kan ha varit serveringen bästa rätt. Till den bjöds ett dessertvin vars namn jag glömt bort, det enda jag minns var att flaskan var från förra årtusendet. Sedan kaffe och te med finare choklad till.
Det tog drygt en och en halv timme för hela matserveringen, och efter det blev det mörkt och tyst i kabinen. Bytte om till tofflorna, och det var vansinnigt skönt. Det enda intressanta IFE:n hade att bjuda på var ett avsnitt av Piloteseye. Ett roligt grepp av Lufthansa måste jag säga, men att sitta ombord och titta på när ett av Lufthansa cargos plan flyger kändes för meta för mig, så jag gjorde som alla andra och la mig ner en stund.
Sängen var helt över förväntan. Den är tillräckligt lång och bred för att ligga bekvämt i, och det är inga konstiga kanter eller skarvar som stör. Kudden var dock i allra minsta laget, men det löstes enkelt med ett besök till sätet bakom...
Inför landning bjöds det på en lätt måltid med små tilltugg. Egentligen inget upphetsande.
Inresepapprena delades ut. Eftersom vi skulle till både USA och Kanada, och bägge länderna kräver papperskäbbel, så blev det en mer omfattande fylleriövning.
Vid ankomst var vi bland de första i kön till gränskontrollen, och var snabbt igenom. Väskorna som vi checkade in redan i Stockholm däremot tog över en halvtimme (efter gränskontrollen) att få. Man måste dock säga att de var väldigt kreativt HON-taggade:
Taxi genom eftermiddagsköerna till Radisson Toronto för en övernattning innan nästa etapp på resan. Klimatet var ännu kallare än i Stockholm, knappt tio minusgrader, och bredvid hotellet kunde man titta på när lokalbefolkningen åker skridskor.
Toronto - San Francisco
AC 757
Avgång: 10:55
Ankomst: 13:25
Flygtid: 5h 30m
Klass: Business
Plats: 6 F+K
Flygplanstyp: Boeing 767-300
Det finns givetvis flera sätt att ta sig från Toronto till San Francisco, men det här verkade som ett av de roligaste. Air Canada flyger en avgång om dagen med riktiga business-säten (”Classic pod”), som har ett lite säreget utseende.
Planet var helt fullt, och det märktes att personalen hade svårt att hinna med att ge service till alla passagerare. Trots detta gjorde man ett bra jobb. Även Air Canada klarar att tilltala sina premiumpassagerare med namn (hej SAS!)
Vid start och landning kändes det väldigt ovant, eftersom man inte åker rakt fram. Dessutom är det praktiskt taget omöjligt att se ut genom fönstret, och det är väldigt lite förvaringsutrymme i stolen. Med det sagt så var den dock väldigt bekväm i lounge-läge, och att ha tillgång till fotpall utan att behöva fälla upp hela benstödet var rätt bekvämt. Hur sätet är att sova i vet jag inte, men jag har inget emot att prova i framtiden.
Från Toronto var det preclearance in till USA, så det var bara att gå direkt från planet till ankomsthallen. Även här var det bagagekäbbel, med lång väntan innan det kom några väskor, men de priotaggade kom ut bland de första. En taxiresa senare var vi framme vid hotellet, Intercontinental Mark Hopkins. Som tur är så har resesällskapet Ambassador-status, så det blev uppgradering till hörnsvit!
Efter några intensiva sommardagar i San Francisco var det så dags att påbörja hemresan. Vid bokningen visade det sig extremt svårt att hitta flighter ut från San Francisco (oavsett om det var inrikes eller utrikes), så det enda alternativet var Air Canada economy. Eftersom det var tidig avgång på morgonen blev det flygplatshotell sista natten. Lotten föll på Marriott Waterfront, som visade sig vara ett bottennapp. Som tur är så var hotellet under renovering, så det kanske blir bättre i framtiden.
Upp tidigt på morgonen och gled snabbt genom incheckning och security. Tydligen är det inte så många som vill flyga en tidig lördagsmorgon att döma av köerna. Frukost serverades i United-loungen, och den visade sig vara ännu tråkigare än vad jag föreställt mig, trots frekvent forumläsande. De enda gästerna var vi, en barnfamilj och en ensamresenär, så det var inte precis någon trängsel.
San Francisco - Toronto
AC 758
Avgång: 07:35
Ankomst: 15:30
Flygtid: 4h 55m
Klass: Economy preferred
Plats: 15 A+C
Flygplanstyp: Airbus A320
Av oklar anledning så gick det att välja "Economy preferred" vid incheckningen, dvs platser med extra benutrymme. Väl ombord var det en relativt ordinär flygning. Personlig IFE och eluttag fanns att tillgå. Gratis varma och kalla alkoholfria drycker serverades hela flygningen. Varm och kall mat/snacks fanns att köpa från ett relativt bra urval till bra priser. Dryckesvagnen var ute flera varv, och mellan varven serverades kallt vatten ur tillbringare (hej igen SAS!). Själv passade jag på att sova/blunda största delen av flygningen.
Sammanfattningsvis kändes det som en ordinär flygning inom Europa, fast lite bättre. Det extra benutrymmet var ungefär som på andra bolag som erbjuder samma tjänst, och om jag flyger Air Canada economy igen så skulle jag definitivt vara beredd att lägga pengar på Economy preferred.
Med 2½ timme till nästa avgång blev det givetvis ett besök till loungen. Till skillnad mot USA-loungen i Toronto på utresan blev det nu den internationella loungen, och det var väldigt stor skillnad mellan dem. Stor luftig yta med många sittplatser och ett brett utbud av kall och varm mat (bland annat) gör att jag nog tycker att det här var en av de bästa guld-loungerna jag besökt.
Vid incheckningen till loungen fick vi veta att Lufthansa ibland kommer och hämtar förstaklasspassagerarna från loungen. Ett synnerligen vagt besked, och eftersom ingen dykt upp när klockan visade boarding tog vi ett eget initiativ och gick ner till gaten. Där hade man redan börjat släppa in Business och *G i gången, men inte släppt på folk ombord ännu. Som First-passagerare blev vi dock ledda av personalen igenom folkhavet i gången, och hamnade först i kön. Därefter en snabb högersväng och upp för trappan.
Toronto - Frankfurt
LH 471
Avgång: 18:10
Ankomst: 08:05
Flygtid: 7h 55m
Klass: First
Plats: 83 C+H
Flygplanstyp: Boeing 747-400
Nu hade vi alltså lyckats få in ytterligare en flygning med 747-400, och utsikten från rad 83 var mer imponerande än den från rad 81. Även denna resa var det två medpassagerade, en på rad 81 och en på rad 82.
Flygvärdinnorna i First kom omedelbart och presenterade sig, en talträngd och en tystlåten. Huvuddelen av servicen sköttes av den ena av dem, en äldre tysk kvinna med charmen på precis rätt ställe. Champagne och nötter kom ut omedelbart, och fylldes på vartefter. Boardingen drog ut på tiden, så det hanns med några påfyllningar. Pushback drygt 20 minuter efter avgångstid, därefter taxning genom halva Kanada för deicing, följt av taxning genom andra halvan av Kanada till startbanan. Vi kom iväg en timme efter tidtabell.
Servicekonceptet var likadant som på förra First-flygningen, men bättre utfört av vår flygvärdinna. Champagneglasen tilläts aldrig vara tomma, förutom när andra viner skulle provas. Jag gav fullständigt 17 i etiketten och bytte om till tofflor redan innan matserveringen. Ett beslut som jag inte fick anledning att ångra.
Serveringen var relativt snabbt avklarad, det var ju trots allt en nattflygning. Pyjamasen på och dags att prova sängen på allvar. Det var relativt varmt i kabinen och oväntat hög ljudnivå (trots öronproppar), men ändå inga större problem att somna och sova vidare ostört medans frukosten serveras. Resesällskapet valde dock att avnjuta frukosten ombord.
Vi kom fram till Frankfurt på ungefär utsatt tid trots förseningen vid starten. En förvirrad promenad senare kom vi fram till förstaklassloungen (Schengen).
FCL
Inredning och utbud var mycket likt det i FCT, men på en mindre yta. Före frukost, ett besök till badrummet som även denna gång var ankfritt (även om det kanske egentligen inte ska vara någon anka där så känner jag mig ändå blåst på min tredje anka). Däremot hittade jag en tandborste tillhörande @Traveller av oklar anledning.
Frukost fanns det gott om i loungen, men det var egentligen ett för kort besök för att hitta njuta av allt. När det var dags för boarding så var det en trevlig Mercedes som väntade på oss för färden ut till planet. Det visade sig bli en vända runt ungefär hela flygplatsen. Vi anlände ändå långt före övriga passagerare.
Frankfurt - Stockholm
LH 802
Avgång: 10:10
Ankomst: 12:15
Flygtid: 2h 05m
Klass: Business
Plats: 5 D+F
Flygplanstyp: Airbus A321
En högst ordinär flygning med Lufthansa inom Europa, sånär som på att Pursern pratade Svenska (med en väldigt Silvia-liknande brytning). Vi var försenade ut pga. tekniska problem med flygplanet. Det serverades tråkigt nog "extended breakfast", och det var sannerligen varken stort urval eller stor portion.
I övrigt var servicen väldigt korrekt. Kabinen var väl knappt halvfull i C.
Vi landade ungefär en kvart efter tidtabell i ett snöigt Stockholm. De priotaggade värskorna kom bland de sista ännu en gång. En grym påminnelse om att drömresan nu tagit slut.
Hur blev det då med ankan till slut? Jo i en liten, liten butik i en liten, liten förort så hittade jag en liten, liten anka som fick följa med hem!
När den magiska tvåveckorsgränsen passerades började ett frenetiskt sökande (United, ANA och Excel var oumbärliga verktyg) och tillslut dök resan upp. Märkligt nog samma routing både ut och hem
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-FRA-YYZ-SFO&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Bokningen genom SAS i Tallinn gick förvånansvärt smidigt: efter max 10 minuter var allt bokat och klart, och det blir premiär i First för oss bägge några dagar senare!
Stockholm - Frankfurt
LH 805
Avgång: 18:40
Ankomst: 20:50
Flygtid: 2h 10m
Klass: Business
Plats: 5 A+C
Flygplanstyp: Airbus A320
För ett knappt år sedan utsåg jag, i en reserapport efter en ovetenskaplig undersökning, Lufthansa till bästa business inom Europa. Nu var det första flygningen med Lufthansa business sedan dess, och en chans att se om de fortsätter att leverera.
Under serveringen blir båda jag och resesällskapet tilltalade med efternamn (i egenskap av *G antar jag), ombordservicen är korrekt, som vanligt. Maten som serverades var en kall sallad, lite snålt tilltaget i portionsstorlek för att vara en middagsflygning kan jag tycka. Dock välsmakande och med såväl efterrätt som sötsaker till kaffet. I övrigt inget speciellt
Efter landning blev det en lång promenad bort till Hilton Garden inn på flygplatsen för övernattning inför morgondagens stora event. Hotellet var varken billigt eller bra, och förhoppningsvis finns det bättre flygplatshotell i Frankfurt.
FCT
Tidig morgon för att hinna med ett längre besök på FCT. Vi var varnade för att det var svårt att hitta dit, och mitt bristande lokalsinne gjorde verkligen inte saken bättre. Till slut så följde vi efter en herre som såg ut som om han visste vart han var på väg, och mycket riktigt blev vi ledda fram till Terminalen. Boardingkorten vi fick på Arlanda byttes ut mot mer ståndsmässiga medan vi njöt av frukosten.
Stämningen i loungen är svår att beskriva. Det är nästan onaturligt tyst, och det är väldigt få besökare. Strax innan vi ska gå så dyker det upp ett lite mer högljutt tjejgäng, men annars är intrycket att det är mycket privat. Ytan är mindre än vad jag trodde, men sittplatserna är avskilt grupperade. Vi hugger in på varsin fåtölj med utsikt över bussparkeringen.
Efter att ha delat på nästan en flaska champagne kände jag att det var dags att röra sig mot de inre delarna av loungen, närmare bestämt till badrummet. Jag blir dock inte mött av någon badanka, men jag tänker att det går säkert att ordna i efterhand. Under tiden, och omedveten om min prekära situation, passar resesällskapet på att fråga personalen om han kan få en anka, trots att han inte ska bada. Det får han givetvis, men den oväntade konsekvensen blir att det inte blir någon över till mig eftersom han får den sista innan de är helt slut i loungen! Jag lägger skulden på resesällskapet, men ännu mer på @simon_says91 som tog med sig TVÅ ankor därifrån för några dagar sedan.
Efter ett rogivande champagnekorksplopp så lugnar jag ner mig igen och intar fåtöljläge. Nu finns det ännu mer godsaker att hämta från buffén. Att beställa in en varm lunch känns onödigt med tanke på att det blir rejäl servering ombord inom kort.
När klockan visar boarding kommer vår värdinna och leder oss ner till bilen som väntar på att få ta oss ut till dagens flyg, tiden gick verkligen fort i FCT, om det blir en nästa gång så ska jag definitivt försöka hitta ett kvällsflyg.
Frankfurt - Toronto
LH 470
Avgång: 13:25
Ankomst: 16:15
Flygtid: 8h 50m
Klass: First
Plats: 81 C+H
Flygplanstyp: Boeing 747-400
Bara känslan av att glida fram till planet i en rymlig Mercedes är en bra resa i sig. Som tur var så fortsatte resan på ungefär samma sätt. Vår förare verkade inte ha helt lätt för sig att hitta fram till just vårt plan, och när vi kom fram så hade boardingen redan börjat. Det var givetvis inget problem eftersom vi hamnade framför kön och blev direkt visade uppför trappan. I min fantasi har jag alltid sett en spiraltrappa framför mig, men det visade sig vara en vanlig rak trappa.
Det var lätt att hitta rätt plats, vilket inte är så konstigt med tanke på att det bara är åtta platser på hela våningen. Vi tog upp rad 81 och vi fick sällskap av två herrar på rad 83. Så fort vi satt oss dök kabinpersonalen upp och introducerade sig. Självklart blir man tilltalad som Mr. fcx genomgående under hela resan. Det var två brittiska herrar som skulle sköta om oss under den här flygningen, och de turades om att sköta serveringen. Champagne och nötter dök upp omgående (man kunde säkert välja annat än just champagne, men varför skulle man vilja göra det?). Dagens champagne var Laurent-Perrier Grand Siècle, och det gick utan problem ner några glas innan vi lämnade gaten.
Trots avfärd från Frankfurt så lämnade vi gaten på ungefär utsatt tid. Ombordservicen drog igång ganska snabbt efter att vi lyft med utdelande av pyjamas och amenity kits (trodde inte att man skulle få pyjamas på dagflygning). Sen blev det dags för middagsbeställningarna och även här blev jag blåst på en anka, för det visade sig att alla fyra passagerarna villa ha just anka, men tyvärr hade man bara lastat tre stycken. Jag fick "nöja mig" med tallkottstournedos.
Med stolen lätt tillbakalutad var det ingen konst att njuta av matserveringen. Först så dök det upp en liten aptitretare som gick åt direkt.
Sen kom den. "Caviar service". Eftersom jag inte precis är någon finsmakare på marken så kan jag ju inte påstå att det här är någon rätt jag fått upp smaken för tidigare. Inte heller har jag någon större koll på hur den ska ätas med etiketten i behåll. Efter att ha läst några resereportage så har jag alltid undrat vad som gömmer sig i den lilla gula tygpåsen till kaviaren, och nu vet jag svaret (lime). Frågan om vad man ska ha den till kanske besvaras vid någon annan resa.
Till förrätten var vår tolkning av menyns "Choice of Appetizers" helt felaktig. Det var inget "val av" förrätter, utan alla på menyn kom in (den tyska menyn var dock mer nära sanningen med "Variation von Vorspeisen"). Genomgående hög kvalitet, men alla föll kanske inte helt i smaken.
Huvudrätten var mycket god, speciellt med tanke på hur lite större köttbitar tillagade ombord kan smaka om man har otur. Mycket välkomponerad rätt, även om den ser lite tråkig ut på bilden.
Efterrätten kan ha varit serveringen bästa rätt. Till den bjöds ett dessertvin vars namn jag glömt bort, det enda jag minns var att flaskan var från förra årtusendet. Sedan kaffe och te med finare choklad till.
Det tog drygt en och en halv timme för hela matserveringen, och efter det blev det mörkt och tyst i kabinen. Bytte om till tofflorna, och det var vansinnigt skönt. Det enda intressanta IFE:n hade att bjuda på var ett avsnitt av Piloteseye. Ett roligt grepp av Lufthansa måste jag säga, men att sitta ombord och titta på när ett av Lufthansa cargos plan flyger kändes för meta för mig, så jag gjorde som alla andra och la mig ner en stund.
Sängen var helt över förväntan. Den är tillräckligt lång och bred för att ligga bekvämt i, och det är inga konstiga kanter eller skarvar som stör. Kudden var dock i allra minsta laget, men det löstes enkelt med ett besök till sätet bakom...
Inför landning bjöds det på en lätt måltid med små tilltugg. Egentligen inget upphetsande.
Inresepapprena delades ut. Eftersom vi skulle till både USA och Kanada, och bägge länderna kräver papperskäbbel, så blev det en mer omfattande fylleriövning.
Vid ankomst var vi bland de första i kön till gränskontrollen, och var snabbt igenom. Väskorna som vi checkade in redan i Stockholm däremot tog över en halvtimme (efter gränskontrollen) att få. Man måste dock säga att de var väldigt kreativt HON-taggade:
Taxi genom eftermiddagsköerna till Radisson Toronto för en övernattning innan nästa etapp på resan. Klimatet var ännu kallare än i Stockholm, knappt tio minusgrader, och bredvid hotellet kunde man titta på när lokalbefolkningen åker skridskor.
Toronto - San Francisco
AC 757
Avgång: 10:55
Ankomst: 13:25
Flygtid: 5h 30m
Klass: Business
Plats: 6 F+K
Flygplanstyp: Boeing 767-300
Det finns givetvis flera sätt att ta sig från Toronto till San Francisco, men det här verkade som ett av de roligaste. Air Canada flyger en avgång om dagen med riktiga business-säten (”Classic pod”), som har ett lite säreget utseende.
Planet var helt fullt, och det märktes att personalen hade svårt att hinna med att ge service till alla passagerare. Trots detta gjorde man ett bra jobb. Även Air Canada klarar att tilltala sina premiumpassagerare med namn (hej SAS!)
Vid start och landning kändes det väldigt ovant, eftersom man inte åker rakt fram. Dessutom är det praktiskt taget omöjligt att se ut genom fönstret, och det är väldigt lite förvaringsutrymme i stolen. Med det sagt så var den dock väldigt bekväm i lounge-läge, och att ha tillgång till fotpall utan att behöva fälla upp hela benstödet var rätt bekvämt. Hur sätet är att sova i vet jag inte, men jag har inget emot att prova i framtiden.
Från Toronto var det preclearance in till USA, så det var bara att gå direkt från planet till ankomsthallen. Även här var det bagagekäbbel, med lång väntan innan det kom några väskor, men de priotaggade kom ut bland de första. En taxiresa senare var vi framme vid hotellet, Intercontinental Mark Hopkins. Som tur är så har resesällskapet Ambassador-status, så det blev uppgradering till hörnsvit!
Efter några intensiva sommardagar i San Francisco var det så dags att påbörja hemresan. Vid bokningen visade det sig extremt svårt att hitta flighter ut från San Francisco (oavsett om det var inrikes eller utrikes), så det enda alternativet var Air Canada economy. Eftersom det var tidig avgång på morgonen blev det flygplatshotell sista natten. Lotten föll på Marriott Waterfront, som visade sig vara ett bottennapp. Som tur är så var hotellet under renovering, så det kanske blir bättre i framtiden.
Upp tidigt på morgonen och gled snabbt genom incheckning och security. Tydligen är det inte så många som vill flyga en tidig lördagsmorgon att döma av köerna. Frukost serverades i United-loungen, och den visade sig vara ännu tråkigare än vad jag föreställt mig, trots frekvent forumläsande. De enda gästerna var vi, en barnfamilj och en ensamresenär, så det var inte precis någon trängsel.
San Francisco - Toronto
AC 758
Avgång: 07:35
Ankomst: 15:30
Flygtid: 4h 55m
Klass: Economy preferred
Plats: 15 A+C
Flygplanstyp: Airbus A320
Av oklar anledning så gick det att välja "Economy preferred" vid incheckningen, dvs platser med extra benutrymme. Väl ombord var det en relativt ordinär flygning. Personlig IFE och eluttag fanns att tillgå. Gratis varma och kalla alkoholfria drycker serverades hela flygningen. Varm och kall mat/snacks fanns att köpa från ett relativt bra urval till bra priser. Dryckesvagnen var ute flera varv, och mellan varven serverades kallt vatten ur tillbringare (hej igen SAS!). Själv passade jag på att sova/blunda största delen av flygningen.
Sammanfattningsvis kändes det som en ordinär flygning inom Europa, fast lite bättre. Det extra benutrymmet var ungefär som på andra bolag som erbjuder samma tjänst, och om jag flyger Air Canada economy igen så skulle jag definitivt vara beredd att lägga pengar på Economy preferred.
Med 2½ timme till nästa avgång blev det givetvis ett besök till loungen. Till skillnad mot USA-loungen i Toronto på utresan blev det nu den internationella loungen, och det var väldigt stor skillnad mellan dem. Stor luftig yta med många sittplatser och ett brett utbud av kall och varm mat (bland annat) gör att jag nog tycker att det här var en av de bästa guld-loungerna jag besökt.
Vid incheckningen till loungen fick vi veta att Lufthansa ibland kommer och hämtar förstaklasspassagerarna från loungen. Ett synnerligen vagt besked, och eftersom ingen dykt upp när klockan visade boarding tog vi ett eget initiativ och gick ner till gaten. Där hade man redan börjat släppa in Business och *G i gången, men inte släppt på folk ombord ännu. Som First-passagerare blev vi dock ledda av personalen igenom folkhavet i gången, och hamnade först i kön. Därefter en snabb högersväng och upp för trappan.
Toronto - Frankfurt
LH 471
Avgång: 18:10
Ankomst: 08:05
Flygtid: 7h 55m
Klass: First
Plats: 83 C+H
Flygplanstyp: Boeing 747-400
Nu hade vi alltså lyckats få in ytterligare en flygning med 747-400, och utsikten från rad 83 var mer imponerande än den från rad 81. Även denna resa var det två medpassagerade, en på rad 81 och en på rad 82.
Flygvärdinnorna i First kom omedelbart och presenterade sig, en talträngd och en tystlåten. Huvuddelen av servicen sköttes av den ena av dem, en äldre tysk kvinna med charmen på precis rätt ställe. Champagne och nötter kom ut omedelbart, och fylldes på vartefter. Boardingen drog ut på tiden, så det hanns med några påfyllningar. Pushback drygt 20 minuter efter avgångstid, därefter taxning genom halva Kanada för deicing, följt av taxning genom andra halvan av Kanada till startbanan. Vi kom iväg en timme efter tidtabell.
Servicekonceptet var likadant som på förra First-flygningen, men bättre utfört av vår flygvärdinna. Champagneglasen tilläts aldrig vara tomma, förutom när andra viner skulle provas. Jag gav fullständigt 17 i etiketten och bytte om till tofflor redan innan matserveringen. Ett beslut som jag inte fick anledning att ångra.
Serveringen var relativt snabbt avklarad, det var ju trots allt en nattflygning. Pyjamasen på och dags att prova sängen på allvar. Det var relativt varmt i kabinen och oväntat hög ljudnivå (trots öronproppar), men ändå inga större problem att somna och sova vidare ostört medans frukosten serveras. Resesällskapet valde dock att avnjuta frukosten ombord.
Vi kom fram till Frankfurt på ungefär utsatt tid trots förseningen vid starten. En förvirrad promenad senare kom vi fram till förstaklassloungen (Schengen).
FCL
Inredning och utbud var mycket likt det i FCT, men på en mindre yta. Före frukost, ett besök till badrummet som även denna gång var ankfritt (även om det kanske egentligen inte ska vara någon anka där så känner jag mig ändå blåst på min tredje anka). Däremot hittade jag en tandborste tillhörande @Traveller av oklar anledning.
Frukost fanns det gott om i loungen, men det var egentligen ett för kort besök för att hitta njuta av allt. När det var dags för boarding så var det en trevlig Mercedes som väntade på oss för färden ut till planet. Det visade sig bli en vända runt ungefär hela flygplatsen. Vi anlände ändå långt före övriga passagerare.
Frankfurt - Stockholm
LH 802
Avgång: 10:10
Ankomst: 12:15
Flygtid: 2h 05m
Klass: Business
Plats: 5 D+F
Flygplanstyp: Airbus A321
En högst ordinär flygning med Lufthansa inom Europa, sånär som på att Pursern pratade Svenska (med en väldigt Silvia-liknande brytning). Vi var försenade ut pga. tekniska problem med flygplanet. Det serverades tråkigt nog "extended breakfast", och det var sannerligen varken stort urval eller stor portion.
I övrigt var servicen väldigt korrekt. Kabinen var väl knappt halvfull i C.
Vi landade ungefär en kvart efter tidtabell i ett snöigt Stockholm. De priotaggade värskorna kom bland de sista ännu en gång. En grym påminnelse om att drömresan nu tagit slut.
Hur blev det då med ankan till slut? Jo i en liten, liten butik i en liten, liten förort så hittade jag en liten, liten anka som fick följa med hem!