En test av Aerosvit Business Class

10. Feb 2012
by Jacob

Jag är alltid sugen på att prova nya flygbolag och gärna udda sådana. Denna gång fick jag möjlighet att testa det ukrainska flygbolaget Aerosvit. Aerosvit är framförallt kända i Sverige för att erbjuda billiga biljetter till Asien och inte minst Thailand, men på denna resa håller vi oss kvar i Europa för en resa från Prag till Stockholm via Kiev. Sammantaget var det en positiv upplevelsen och både mat, dryck och service var klart i överkant av vad som generellt erbjuds på flygningar inom Europa.

Text och bilder: Jacob Molin

Aerosvit

Aerosvit Airlines, på ukrainska Закрите акціонерне товариство Авіакомпанія АероСвіт, är ett av Ukrainas största flygbolag med bas och huvudkontor på Borispol flygplatsen utanför Kiev. Flygbolaget grundades år 1994 och flyger idag med 26 flygplan till ett 70-tal destinationer i Europa, Mellanöstern, Asien och Nordamerika. Flottan består huvudsakligen av Boeing 737 flygplan av olika varianter för kortdistanslinjer samt Boeing 767 flygplan för långdistanslinjer. Vissa flygningar utförs av systerbolagen Donbassaero och Dniproavia som har andra flygplansflottor, ingen av flygbolagen flyger dock med några ryskbyggda flygplan. Aerosvit flyger till Stockholm Arlanda med åtta avgångar per vecka, en linje som trafikeras i samarbete med Skyways. Till Köpenhamn flyger Cimber som trafikerar linjen från Kiev i samarbete med Aerosvit.

Incheckning i Prag

Jag anlände till Prags Ruzyne flygplats strax innan 07.30 med 90 minuter kvar till avgång. Jag visste inte exakt när incheckningen skulle stänga eftersom jag inte kunde finna någon information om det på websidan, men jag ville hur som helst få i mig lite frukost i loungen innan avgång så tyckte det var bäst att komma till flygplatsen i god tid.

Utrikesterminalen i Prag är numera kraftigt förstorad och har blivit uppdelad i terminal 1 och terminal 2. Aerosvit använder terminal 1 som används för alla flygningar till destinationer utanför Schengen området. Terminal 1 är den ursprungliga utrikesterminalen på flygplatsen vilket man märker även om terminalen fått sig en uppfräschning. Det var en lugn morgon i terminal 1 med endast några avgångar till London, Ryssland samt givetvis min flygning till Kiev.

Två incheckningsdiskar var öppna för Aerosvit, en för economy class och en för business class. Business class disken checkade även in economy class passagerare när business kön var tom, vilket var fallet när jag anlände, men det tog inte mer än någon minut innan jag blev framvinkad. Incheckningen var snabb och effektiv av en trevlig ung kvinna. Det var Czech Airlines som skötte incheckningen i Prag men Aerosvit hade även en representant på plats vid incheckningen, han fungerade som någon slags supervisor, jag antar att han var platschef i Prag. Det var många rysktalande passagerare som skulle med flyget, många skulle resa vidare till länder i gamla Sovjet (nuvarande CIS) och incheckningspersonalen fick verkligen slita hårt med sina ryska kunskaper. Paret som checkade in vid disken bredvid skulle till Tashkent i Uzbekistan. Det märktes att det var ovant för kvinnan i incheckningen att få checka in en passagerare på engelska som omväxling. Jag reste endast med handbagage så om man som business class passagerare får en prioritetstagg på väskan vet jag inte, däremot fick jag ett rött klistermärke fastsatt på mitt boarding kort som gav mig tillträde till fast track passkontrollen och säkerhetskontrollen i Prag. Slutligen frågade jag om det fanns någon lounge att använda, det finns bara två lounger i terminal 1, en Czech Airlines lounge och en tredjepartslounge kallad Harmony lounge, och en av dessa borde det givetvis vara. Märkligt nog visste kvinnan vid business disken inte svaret på denna fråga, lite anmärkningsvärt kan tyckas, hon fick fråga supervisorn och det var inte svårt att uppfatta ordet Chrystal, även när det pratade tjeckiska sinsemellan. Czech Airlines lounge var det alltså som gällde, kanske inte så förvånande då de skötte incheckningen.

Det röda klistermärket på boarding kortet gav mig tillträde till fast track kön vid passkontrollen. Nu var den ordinarie kön inte särskilt lång men någon minut sparade jag säkert in. Säkerhetskontrollen skedde inte förrän vid gaten.

Czech Airlines Chrystal Lounge

De två loungerna i Prag ligger på första våningen ovanför transithallen och man når dem via en rulltrappa. Jag hade tidigare besökt Harmony loungen så tyckte det var trevligt att få titta in i Czech Airlines loungen denna gång. Loungerna låg alldeles mittemot varandra. Mitt boardingkort scannades av en vänlig kvinna vid receptionen och jag blev välkomnad in. Loungen bestod av två rum som sammankopplats via en liten korridor som de gjort om till buffé och matrum. I den inre delen av loungen direkt efter receptionen fanns runda bord och stolar samt två TV-apparater. Den andra delen av loungen efter buffén var något större, betydligt mer avslappnad till designen och hade dessutom bra utsikt över plattan genom stora fönster. Där fanns sköna soffor och fåtöljer med röd lite gammaldags klädsel.

Jag hade ännu inte ätit någon frukost så såg framemot att få något i magen. Utbudet av mat och dryck var kanske inte spektakulärt men helt okej. I en kyl fanns stora ganska rejäla färdiga smörgåsar, yoghurt samt ost och kex. På bordet bredvid fanns muffins och kakor samt en låda med frallor, dessvärre var det något sämre med pålägg till frallorna. Jag kunde ändå lätt plocka ihop en stadig frukost. Ett omfattande dryckesutbud fanns även tillgängligt med öl och vin, flera spritsorter, olika juicer, läskedrycker, kaffe och te. Fast klockan 8 på morgonen nöjde jag mig med några koppar kaffe och ett glas apelsinjuice.

Loungen var nästan helt tom under mitt besök, vi var inte fler än fem passagerare totalt så det vore synd att säga att det var någon trängsel, kvinnan vid receptionen såg uttråkad ut. I loungen fanns gratis trådlöst internet även om alla passagerare som passerar genom flygplatsen erbjuds 15 minuter gratis internet. Det fanns även ett bra utbud av tidningar och magasin. Dagstidningar hängde på väggen i bufférummet medan magasin fanns utspridda i loungen. Det fanns även mycket flygbolagsmaterial och flygreklam i loungen, exempelvis hittade jag Korean Airs magasin som var kul att bläddra igenom, det var ett tag sedan sist.

Ombordstigning

Jag spenderade en halvtimme i loungen innan skärmarna blinkade att det var dags att röra sig mot gaten. Flyget till Kiev skulle avgå från gate A4 i A-piren, alldeles bredvid British Airways morgonavgång till London. Säkerhetskontrollen sker i terminal 1 vid respektive gate, normalt en säkerhetskontroll för två gater och vid varje säkerhetskontroll finns dessutom en separat kö för de som fått fast track klistermärken vid incheckningen. Några sent anländande och stressade London-resenärer stoppade upp kön men annars gick det snabbt. De var dock mycket noggranna och den hyperkänsliga metalldetektorn gjorde att jag åkte på en ordentlig kroppsvisitering.

Aerosvits Boeing 737 hade precis anlänt och genom fönstret kunde vi följa markpersonalens arbete med att vända planet. Gate loungen fylldes snabbt upp och baserat på antal människor som väntade fick jag uppfattningen att det skulle bli en full flygning.

20 minuter före avgång påbörjades ombordstigningen, ingen priority boarding erbjöds, endast ett generellt utrop. Mannen som tidigare satt i economy class incheckningen tog nu hand om ombordstigningen och tilltalade faktiskt varje passagerare med "tack och hejdå" på antingen tjeckiska, ryska eller engelska beroende på vilken nationalitet som stod på passet. Trevlig gest. Jag blev varmt välkomnad vid ingången av två unga kvinnor och fann snabbt min sittplats 01A precis runt hörnet. Det fanns tre rader business class ombord på Boeing 737 flygplanet i en 3-3 konfiguration men som på de flesta europeiska flygbolag var mittensätet blockerat i business class. Beläggningen var god ombord och ombordstigningen tog därför sin tid, men efter att de flesta economy class passerat kom en av flygvärdinnorna för att hälsa och välkomna oss ombord. Vi blev erbjudna apelsinjuice eller vatten att dricka före avgång samt tidningar och magasin, jag såg visserligen bara ukrainska tidningar men jag kan ha missat de engelskspråkiga. Totalt var vi fyra personer i business class. En medelålders man i 03A och ett ukrainskt par i 02D och 02F. När alla intagit sina platser blev jag erbjuden att flytta en rad bakåt från 01A till 02A för att få mer utrymme och slippa behöva använda bordet i armstödet.

Prag-Kiev, flyg VV 212 med Aerosvit

Avgång: 08:55 Ankomst: 11:55 Flygplan: Boeing 737-300 Klass: Business Class Sittplats: 02A Pushback enligt tidtabell klockan 08.55 som följdes av en säkerhetsdemonstration på engelska och ukrainska. Ett flertal utrop gjordes även på tjeckiska av en av de tjeckisktalande flygvärdinnorna ombord. Klockan 09.05 lyfte vi från bana 24 och kunde njuta av ett vackert väder i Pragområdet efter start. Två flygvärdinnor serverade i business class vilket inte är illa med endast fyra passagerare. Precis som med min upplevelse på ryska Aeroflot under sommaren fanns det ingen öststatskänsla överhuvudtaget med personalen eller servicen. De två flygvärdinnorna var inte många år över 30 och pratade utmärkt engelska, några språksvårigheter existerade inte alls. De hade dessutom bra koll på hur man utför en elegant och uppmärksam service.

Tidig lunch ombord

Efter start erbjöds varma handdukar och därefter kom en av flygvärdinnorna för att presentera menyn och servicen och tog samtidigt en första drinkbeställning. Allt skrevs ner på ett papper som hölls ovanpå en silverbricka. Märkligt nog serverades inte frukost på flygningen som avgick klockan 08.55, istället erbjöds lunch. Jag hade personligen inget problem med detta, tvärtom, det är alltid mycket trevligare att få äta lunch eller middag i business class och dessutom åt jag en stadig frukost i loungen. Men det tog mig en liten stund att greppa att det verkligen var lunch de skulle servera och jag märkte på flygvärdinnan att det inte var första gången hon mötts av ett frågande ansiktsuttryck när hon presenterat en lunchmeny på en flygning med avgång klockan 9. Det fanns två val av huvudrätt ombord, kyckling eller fisk och jag valde kycklingen. Jag blev även tillfrågad vad jag ville ha att dricka, de hade det mesta i dryckesväg men jag kände att det fortfarande var lite för tidigt för något alkoholhaltigt så nöjde mig med ett glas apelsinjuice och bad även att få en kopp kaffe för att piggna till. En vit pappersduk lades på bordet och därefter kom min apelsinjuice i ett glas med Aerosvit loggan ingraverad.

Så småningom kom även flygvärdinnan med måltidsbrickan som var omfattande för en flygning på under två timmar. Lunchen bestod av en skål med sallad samt ett fat med förrätt som innehöll några kryddstarka korvar samt någon specialitet som var något mellan skinka och paté. Jag vet inte exakt vad det var men det smakade faktiskt riktigt bra. Jag blev även erbjuden varmt bröd från en korg samt påfyllning av mitt dryckesglas. Som huvudrätt serverades pasta med kyckling, helt okej men kanske inget märkvärdigt. Slutligen till dessert fanns en morotskaka på brickan.

Så småningom kom även min kopp med svart kaffe, som jag faktiskt helt glömt bort att jag beställde en halvtimme tidigare. Till kaffet serverades en chokladbit samt en våtservett. Jag blev senare erbjuden påfyllning av kaffet.

Hela måltiden var riktigt bra och tveklöst över medel för att vara en flygning på två timmar inom Europa. Två flygvärdinnor på fyra passagerare är definitivt inte illa och de gjorde ett bra jobb och serverade med den där extra finessen som jag alltid tycker är kul att få uppleva när jag flyger. Hela serveringen var elegant, flygvärdinnorna hade stenkoll på vad de gjorde och alla passagerare serverades individuellt medan serveringsvagnarna fick stå kvar i galleyt. Ett oräkneligt antal turer gjordes dessutom i kabinen för att fylla på drycker och kolla att alla var nöjda. Det fanns inte mycket att klaga på ombord.

Stol och kabin

Boeing 737-500 flygplanet hade en rätt lustig konfiguration ombord. Den första raden hade stolar som jag misstänker härstammade från något ryskt flygbolag, de var ganska smala faktiskt. Rad 2 och 3 däremot hade stolar som för min del såg högst bekanta ut med ett nedfällbart dryckesbord vid mittensätet. Dessa stolar var både bredare och klart bekvämare. Någon som har sett dessa stolar på något annat flygbolag?

Vill man ha bra benutrymme ska man dock välja ett säte på första raden på höger sida av mittgången. Det gäller dock att ha långa armar om man ska lyckas nå säkerhetsbroschyren i stolsfickan framför.

Ankomst till Kiev

Jag spenderade resten av flygningen med att läsa en bok och lyssna på musik. Även om komforten inte kan jämföras med business class på långdistansflygningar tyckte jag stolen var bekväm och benutrymmet mer än tillräckligt.

Efter en inflygning över ett ganska grådaskigt Ukraina tog vi slutligen mark klockan 11.50 på Kiev Borispol flygplatsen och bana 18L, fem minuter före tidtabell. Det var en bra bit att taxa från landningsbanan till terminalbyggnaden men det kompenserades med en trevlig sightseeingtur bland ryskbyggda flygplan parkerade på flygplatsen längs med taxibanan.

Så småningom dök även de första Aerosvit planen upp, de använder Boeing 767 flygplan på sina långdistanslinjer.

Borispol har endast två passagerarbryggor vid terminalen vilket innebär att nästan alla flygplan blir hänvisade till parkeringsplatser ute på plattan med en bussfärd in till terminalen. Så var även fallet för oss.

I samband med landningen i Kiev gjordes även ett lite intressant utrop. Jag är ju van att höra "Tack för att du flugit SAS och Star Alliance" eller "Thank you for flying KLM, a member of the Skyteam alliance". Nu blev det istället "Thank you for flying Aerosvit, a member of the Ukrainian Aviation Group". De har faktiskt en liten miniallians i Ukraina som består av Aerosvit Airlines, Dniproavia och Donbassaero. Det fungerar säkert jättebra men kunde ändå inte låta bli att få ett leende på läpparna när jag hörde utropet.

Transfer på Kiev Borispol

Att byta flyg i Kiev är okomplicerat. Efter en bussresa från flygplanet blev vi avsläppta vid den lilla terminalbyggnaden vid en ingång märkt "Arrivals". Direkt efter dörrarna låg passkontrollen till höger och snett till vänster fanns en enkel trappa med en skylt där det stod "Transfer". Jag undrar om det ens fanns någon hiss, jag kan inte minnas att jag såg någon. Två våningar upp kom man fram till någon slags transferlounge med några stolar och soffor där man kunde vänta. Längst bort i rummet fanns en transferdisk för de som saknade boarding kort för nästa flygning. Hade man redan ett boarding pass ställde man sig i en kö som ledde till en öppning mitt i rummet och vidare till ett litet område med en transfer säkerhetskontroll. Kön till säkerhetskontrollen var lång men rullade på bra. Så småningom kom man fram till en äldre kvinna vid ett bord vars engelska ordförråd troligtvis kunde räknas på två händer, men mer än så kanske inte behövs för att granska ett boarding kort. Efter att ha fått den obligatoriska stämpeln på boarding kortet fick jag tillstånd att gå de sista fem metrarna till de två bemannade säkerhetskontrollerna. Även vid kontrollerna var det knackigt med engelskakunskaperna men det hela gick snabbt utan några som helst frågor.

Med alla formaliteter klara insåg man att man befann sig på en balkong ovanför den internationella transithallen, faktiskt mitt i en snack bar som man behövde gå igenom för att komma till trappan ner till transithallen. Det vore synd att säga att Borispol tillhör någon av Europas mer moderna flygplatser, snarare är det ytterligare en flygplats som aldrig konstruerades för dagens passagerartillströmning och där man fått använda all tänkbar kreativitet för att klara av den stora mängd transfer passagerare som nu använder sig av flygplatsen. Jag kan se flera likheter mellan Borispol flygplatsen i Kiev och Sheremetyevo flygplatsen i Moskva. Samma mönster, små hoptryckta terminaler som byggdes under en period då antal internationella passagerare låg på ett minimum och med en regim som förmodligen aldrig kunnat föreställa sig att trafiken skulle utvecklas på detta sätt. Skillnaden är att i Moskva har man gjort något åt det och öppnat två nya internationella terminaler, det har man inte i Kiev. Det är närmast skrattretande att landets viktigaste flygplats och landets viktigaste internationella flygplatsterminal endast har elva gater varav endast två med riktiga passagerarbryggor.

Som om det inte räckte med att nuvarande terminalen, kallad Terminal B, var liten och kompakt, den var dessutom uppdelad i både en inrikesdel och en utrikesdel vilket gjorde faciliteterna ännu färre och terminalytan ännu mer begränsad. En ny terminal, Terminal D, är dock under uppbyggnad.

Lounge eller inte lounge, det är frågan

Eftersom jag reste i business class utgick jag från att jag hade tillgång till någon lounge i Kiev, det här var ju ändå flygbolagets hubb och i Prag hade de erbjudit lounge. Jag såg inga skyltar om några lounger men transithallen var ju inte större än att man enkelt borde kunna leta sig fram. Till slut hittade jag en lounge, alldeles mittemot säkerhetskontrollen från incheckningen bredvid den irländska puben i transithallen. En ung tjej bemannade receptionen, jag visade henne mitt boarding kort och fick snabbt till svar "No Aerosvit". Jag frågade var jag skulle gå och fick bara till svar "Not here". Okej, jag fattar.

Jag gick tillbaka ut till transithallen och såg i fjärran en skylt om en informationsdisk, var ska man annars kunna få information om inte vid flygplatsens informationsdisk? En äldre kvinna bemannade disken och medan jag väntade på min tur började jag fundera på om hon överhuvudtaget kunde någon engelska. Någon ukrainska kan jag inte och ryskan är begränsad till några få ord, även om jag faktiskt lärt mig vad business lounge heter på ryska. Jag frågade damen om lounge för Aerosvit och efter att hon tänkt i några sekunder pekade hon mot loungen jag just kommit från. Hon hade helt enkelt ingen aning. Sista försöket, fråga vid någon gate. De få gaterna i terminalen låg tätt och Aerosvit verkade ha egen markpersonal i Kiev, i alla fall om man fick tro den Aerosvit knapp de hade fastsatt på kavajen. Dessutom var medelåldern generellt låg, mestadels unga tjejer, vilket borde vara en fördel. Jag närmade mig en tjej vid en av gaterna som inte såg ut att ha mycket att göra. Jag visade upp mitt business class boarding pass och frågade vänligt om hon visste om Aerosvit hade en lounge på flygplatsen. Hon ryckte bara på axlarna, bemödade sig inte ens till ett verbalt svar, och återgick till att knappa på sin dator. Man blev nästan tårögd över den fantastiska supporten man fick som business class passagerare på flygplatsen, från personal vars lön man betalade. Men helt seriöst blev jag aldrig riktigt klok på vad som gällde, det är inte omöjligt att jag hade behövt en inbjudan till loungen, kanske skulle jag passerat transferdisken innan säkerhetskontrollen för att fråga? De hade ju ändå som jobb att besvara frågor som dessa. Jag överlåter till någon annan resenär att ta reda på exakt vad som gäller i Kiev.

Under detta lilla intermezzo hade klockan tickat på rätt bra och av den timme och 45 minuter jag hade på flygplatsen var det nu mindre än en timme kvar, så det var väl inte katastrofen på jorden. En tur i den stora taxfree butiken gjorde mig istället på klart bättre humör, om det var något som ukrainarna kunde så var det prissättning på taxfree produkter. I spritsortimentet sålde de en liter Absolut Päron för 8 euro. Helt otroligt. Visserligen var det ett kampanjpris, men ändå. 75 kronor för något som på systemet i Sverige kostar 300 kronor får väl räknas som ett utomordentligt fynd. Med shoppingen avklarat och inte mycket annat att göra satte jag mig vid fönstret för att se vad som hände på plattan.

Eftermiddagen var en hektisk period på flygplatsen med många transferpassagerare. Ett stort antal flyg från Asien hade landat och skulle flyga tillbaka under eftermiddagen till destinationer som Delhi, Dubai och Bangkok medan de nyanlända passagerarna skulle resa vidare till destinationer inom Europa.

Ombordstigning

Ombordstigningen skulle enligt boarding kortet startat klockan 13.00 men kom igång först vid 13.15 från gate B3. Vårt flyg hade inte blivit tilldelat någon av de två passagerarbryggorna så som med de flesta andra avgångar bestod gaten av en dörr följt av en trappa ner till markplan och en väntande buss. Ytan framför terminalen var så liten att bussarna fick stå jämsides i två filer för att få plats och en man fick hålla ett vakande öga på att folk från rätt trappa verkligen gick på rätt buss. Hade inte varit så kul att gå på fel buss och hamna någon helt annanstans.

Vi blev stående en bra stund vid terminalen i väntan på några sena transfer passagerare och kom iväg först 13.40 vilket var den ordinarie avgångstiden. Passagerarna i bussen var verkligen en intressant blandning av människor. Ett antal thailändare och indier, ett svenskt par i traditionella indiska kläder, ett antal svenska ungdomar som semestrat i Thailand, ett antal ganska typiska budgetresenärer med ryggsäckar, ett antal passagerare från CIS länderna samt några övriga oidentifierade. Jag har sällan skådat en så diversifierad grupp passagerare på en flygning.

Flyget som skulle ta oss till Stockholm var en Embraer ERJ-145 som flögs av Dniproavia, ett systerbolag till Aerosvit som också ingår i "Ukrainian Aviation Group". Flygbolaget är baserat i Dnipropetrovsk som är Ukrainas fjärde största stad. En del flygningar till Stockholm utförs av Boeing 737 flygplan, samma flygplan som jag flög mellan Prag och Kiev, och då är det Aerosvit personal som både sitter vid spakarna och sköter serveringen. Då flygplanet hade begränsat utrymme för handbagage ombord fanns möjlighet att lämna större väskor vid ingången och därför tog det också extra lång tid för alla att komma ombord.

Embraer ERJ-145 flygplanet hade en 1-2 konfiguration ombord och på flygningen till Stockholm fanns det endast en rad business class på första raden. Jag hade blivit tilldelad 01A, fönsterplatsen på vänstra sidan av mittgången. På motsatt sidan satt ett äldre svenskt par som det senare visade sig hade vissa rörelsesvårigheter och därför fått specialtransport till flygplanet. Eftersom man inte får ha något handbagage på golvet när man sitter på första raden (eftersom det inte finns någon stol framför att skjuta det under) fick jag hjälp att placera min väska i garderoben vid galleyt. Det är verkligen inte mycket plats på hatthyllan på ERJ-145 flygplanen. Planet till Stockholm verkade helt fullt

Kiev-Stockholm/Arlanda, flyg VV 215 med Aerosvit

Avgång: 13:40 Ankomst: 15:05 Flygplan: Embraer ERJ-145 Klass: Business Class Sittplats: 01A Med alla passagerare ombord välkomnade pursern Maxim oss och annonserade en flygtid på två timmar och tio minuter till Stockholm. En säkerhetsdemonstration följde på ukrainska och engelska. Klockan 13.55 kunde vi äntligen komma iväg och lyften klockan 14.10 från bana 18R, 30 minuter efter schemalagd tidtabell.

Sen lunch ombord

Väl uppe i luften kom Maxim och frågade om jag ville ha något att äta och dricka. En ordentlig lunchservering stod på agendan med två val av huvudrätt som på denna flygning visade sig vara biff eller fisk. Det fanns allehanda drycker ombord inklusive öl, vin, champagne, starkhaltiga drycker (ukrainskt flygbolag trots allt) samt en del alkoholfritt. Jag beställde biff som huvudrätt samt ett glas champagne att dricka. Medan maten förberedes fick jag en varm servett som levererades på ett litet fat. Jag kunde även se delar av förberedelserna i galleyt, ERJ-145 är ju inte något stort flygplan. Jag blev imponerad när jag såg att champagnen serverades ur en stor flaska, trots att jag var den enda som skulle dricka. Eftersom jag såg flaskan försökte jag tyda märket på champagnen, inte helt lätt från några meters avstånd men det var i alla fall en mörkblå etikett, någonting liknande Charles Heidsieck. Så småningom kom brickan med maten. Förrätten var gravad lax med dill och sallad. Huvudrätten var någon form av biffgryta med dillpotatis och grönsaker. På brickan fanns även en skål med grönsallad, en fralla samt de drycker jag beställt. Det smakade faktiskt riktigt bra och det var definitivt inget fel på champagnen heller. Dessvärre tog det en liten stund innan jag fick möjlighet att beställa påfyllning av glasen.

På brickan fanns även en chokladdessert samt en chokladbit och efter måltiden blev jag erbjuden kaffe och te. Största problemet med första raden på ERJ-145 är att bordet förvaras i armstödet och hamnar ohyggligt lågt när man ska äta. Jag är ingen komplicerad människa, varken på längden eller bredden, men jag fick verkligen trycka ner benen för att komma under bordet och inte skjuta iväg brickan åt något håll som en katapult. Det hade varit klart bättre att få sitta på rad 2, eller i en Boeing maskin. Det äldre paret på andra sidan mittgången, som inte direkt var fotomodellssmala någon av dem, hade inte ens en teoretisk möjlighet att kunna äta med ett så lågt bord. Jag plockade fram en pocketbok och satte på lite musik och när Maxim passerade nästa gång frågade jag om de hade whisky ombord. Det hade de inte men de hade cognac och det brukar fungera det med. Han frågade hur jag ville ha den serverad, jag hörde inte riktigt vad han sade då det brusade rätt bra just för tillfället, men han föreslog något och jag bara nickade, hur fel kan det bli? Även cognacen såg jag hälldes upp från en stor flaska som öppnades enbart för min skull, dessutom var den förseglad så det som blev över fick de förmodligen hälla ut vid slutet på dagen. Det blev mycket plockande och fixande i galleyt så jag började fundera på vad som egentligen var på gång. TIll slut kom cognacen på en liten blå bricka, Ukrainian style. Ett närmast fullt dryckesglas och bredvid en liten skål med socker och citronskivor samt en servett. Det såg ofantligt mycket ut från början men på något sätt gick det ner och kombinationen med socker och citron var faktiskt inte alls illa, det enda problemet var att efter en halvtimme var tröjan närmast täckt av socker. Jag blev senare erbjuden påfyllning.

Servicen på flygningen var mycket bra. Precis som på första flygningen fanns det inte mycket att klaga över och kabinpersonalen gjorde ett utomordentligt jobb i business class. Både mat och dryck var av hög kvalité och serveringen var både korrekt och elegant. Två personer serverade ombord, pursern Maxim tog huvudsakligen hand om serveringen i business class medan en yngre kvinna mestadels jobbade i economy class. Ingen av dem kan ha varit många år över 30. Båda pratade dessutom utmärkt engelska och vad det några kommunikationssvårigheter under flygningen berodde dessa snarare på buller i kabinen än bristande engelska kunskaper. Jag slängde också ett öga bakåt under måltidsserveringen. I economy class serverades en smörgås samt alkoholfria drycker, kaffe och te. Ingen servering av alkoholhaltiga drycker vad jag kunde se.

Flygplanet såg ut att härstamma från något italienskt flygbolag. Det fanns flera italienska skyltar ombord, inte minst längst fram där skylten Exit hade kompletterats med skylten Uscita. Nackdelen med ERJ-145 är att det bara finns en toalett ombord bakom sista raden, på en full flygning som denna blev det lätt kö.

Ankomst till Arlanda

Det var molnigt under i stort sätt hela flygningen med obefintlig sikt mot marken, dock fick vi njuta av en vacker solnedgång utanför fönstret.

Klockan 15.10 påbörjade vi vår inflygning mot Arlanda och tog mark klockan 15.25 på bana 01R där det denna eftermiddag regnade ganska kraftigt. 20 minuter efter tidtabell.

Vi parkerade längst ut på B-piren vid gate 19. Eftersom ingen passagerarbrygga kunde användas fick alla passagerare gå ner på plattan och det uppstod en viss förvirring var vi skulle gå då det både fanns en bussgate rakt fram samt en vanlig trappa upp till terminalen via passagerarbryggan. Passkontrollen på Arlanda var smidigt som vanligt och jag lyckades faktiskt komma med flygbussen klockan 15.45, endast 20 minuter efter landning. Ibland underlättar det att man vet var man ska ta vägen.

Sammanfattning

Aerosvit får väl sammanfattas som suveräna i luften men lite mindre suveräna på marken. Serveringen och servicen ombord klår vad de flesta erbjuder på flygningar inom Europa med bra mat, två val av huvudrätt och bra drycker ur stora flaskor. Trevlig och vänlig personal som pratar bra engelska och har full koll på vad de håller på med. Men Borispol är inte mycket till flygplats. Liten och sliten med begränsade faciliteter och personal som mestadels lämnar en sur eftersmak (även om det fanns undantag, ska tilläggas). Huruvida jag hade tillgång till lounge eller ej och i så fall var och under vilka förutsättningar överlåter jag till någon annat att forska i

More from BusinessClass.com