Business class utan alkohol? Vi Testar EgyptAir Paris-Kairo

Det finns få saker som svensken värderar högre än att påbörja sin semester med en god och avkopplande drink. Det kanske är därför de flesta Svenskar rynkar på näsan så fort flygbolaget EgyptAir kommer på tal. EgyptAir tillhör nämligen en handfull s.k torra flygbolag, dvs flygbolag som av religiösa anledningar väljer att inte servera alkohol ombord. Det är med andra ord inte så konstigt varför många svenskar ratar EgyptAir då de ogärna vill gå miste om den efterlängtade Champagnen. BusinessClass.se beger sig till Kairo för att ta reda på om EgyptAirs Business Class håller måttet.

Det statligt ägda EgyptAir har sedan 1932 tjänat som Egyptens nationella flygbolag. Flygbolaget är sedan 2008 medlem i Star Alliance och flyger till 76 destinationer i 4 kontinenter. I samband med inträdet i Star Alliance har flygbolaget påbörjat en förnyelseprocess där äldre långdistansmaskiner såsom Airbus A340-200 och äldre Boeing 777-200 fasas ut för att ge plats åt fabriksnya Airbus A330-300 och Boeing 777-300ER. I samband med omstruktureringarna i långdistansflottan togs även första klass bort för att istället ge plats åt en helt ny Business Class kabin med lie-flat stolar. Moderniseringarna i långdistansflottan har än så länge bara kommit halvvägs och de äldre planen används fortfarande i trafik på lägre profilerade rutter till Afrika och Mellanöstern. Flygbolaget har trots moderniseringarna i flotta och ombordprodukt hållit en förhållandevis låg profil bland flygbolagen i regionen. BusinessClass.se fick under December 2012 möjligheten att testa flygbolagets nya Business Class produkt på flaggskeppsrutten Paris–Kairo.

Efter en alldeles angenäm flygning med god mat och trevlig besättning ombord på SK569 från Stockholm, anlände undertecknad i Paris Charles de Gaulle. Med strax under nittio minuter i bytestid hystes viss oro huruvida bytet kunde genomföras. Charles de Gaulle kan under rusningstid vara en av de svåraste flygplatserna i Europa att göra en kort anslutning på. Lyckligtvis var Terminal 1 i det närmaste folktom och jag kunde utan svårigheter rusa bort till incheckningen för EgyptAir. Vid Business Class disken möttes jag av en trevlig fransk dam som snabbt försåg mig med boardingkort och säkerställde att mina tre incheckade väskor i godan ro lastats ombord på flyget till Kairo. Med drygt en timme kvar innan avgång bar det direkt av mot Satellit 4 för pass och säkerhetskontroll. Som resande i Business Class gavs tillgång till Access No1 och inom mindre än 10 minuter fann jag mig sittandes vid gaten, öga mot öga med den mäktiga Trippel-7:an som skulle flyga mig till Kairo.

: 14.35

: 20.00

: Boeing 777-300ER

: Business Class

: 09A

På grund av ett sent inkommande flyg försenades ombordstigningen med 30 minuter, och strax innan klockan 14.50 påbörjades ombordstigningen för passagerare i Business Class och Star Alliance Guldmedlemmar från gate 18. Väl ombord möttes jag av en någorlunda kylig purser som efter en inspektion av mitt boardingkort visade mig åt vänster utan något som helst välkomnande. Väl ombord överraskades jag över hur rymlig kabinen kändes.

Drygt trettio minuter efter ombordstigning var det dags för avgång. Kort efter att dörrarna stängts spelades en kort bön följt av en säkerhetsvideo upp på skärmarna. Besättningen syntes inte till förrän vi hade taxat halvvägs mot startbanan. En bricka med välkomstdrinkar räcktes fram, bestående av guavajuice, apelsinjuice och vatten. Valet föll på den förstnämnda, som serverades ljummen ur ett platsglas.

Kort efter att glasen samlats ihop var det dags för start. General Electric 90-115B motorerna gav ifrån sig ett mäktigt vrål innan vi for upp i luften efter att enbart ha rullat längs en tredjedel av startbanan. Marschhöjd nåddes cirka 20 minuter efter start.

Besättningen syntes inte till under den första halvtimmen av flygningen, och således serverades inga drycker innan maten. Drygt fyrtio minuter in i flygningen dyker en yngre flygvärdinna upp bakom gardinen från köket. Hon placerar en vit linneduk på mitt bord och kommer sedan tillbaka med min bricka med förrätt, sallad och ost, följt av brödkorg och dryckesbeställningar.

Inga menyer delades ut och jag fick helt enkelt gissa mig till innehållet på tallriken. Förrätten bestod av anklever serverad på pain d'epices med fikonpasta, färsk basilika och en kryddstark paprika. Kombinationen av smaker och texturer var minst sagt udda, och att hitta den perfekta balansen mellan söthet och sälta var tämligen svårt. Innan jag kommit halvvägs igenom förrätten dyker flygvärdinnan upp igen med vagnen för varmrätter. Valen av varmrätt bestod av fisk, kyckling eller kött. Rätterna var prydligt upplagda på vagnen, och man kunde enkelt peka och välja den rätt som såg aptitligast ut. Då jag ej hunnit bli färdig med förrätten bad jag snällt om att få min varmrätt serverad en liten stund senare. Detta bemöttes av ett nej, och valet föll hastigt på fisken som lades på drinkstödet tills dess att jag hunnit äta upp min förrätt.

Varmrätten bestod av laxfilé med hollandaisesås, serverad med russinris, morötter och ångkokt spenat. Rätten serverades ljummen, och kombinationen av sött ris med lax gick inte ihop särskilt väl. Morötterna var underkokta och spenaten hade en bitter eftersmak. EgyptAir lyckades ännu en gång inte imponera med maten, och innan jag kommit halvvägs igenom varmrätten var flygvärdinnan ivrig att plocka undan brickorna för att påbörja serveringen av efterrätt. Många av mina medresenärer lämnade ifrån sig brickor halvfulla med mat. Flygvärdinnan blev minst sagt besvärad när jag artigt bad om att få lite extra tid för att äta upp maten i min egen takt. Mitt önskemål om att få kaffe och efterrätt serverad vid ett senare tillfälle möttes av en djup suck, innan hon placerade efterrätten på drinkstödet och försvann bakom gardinen.

Efterätten bestående av en cheesecake med karamellsås var översockrad och högst omärkvärdig. Jag nöjde mig istället med några koppar kaffe och ett glas vatten.

Servicen var överlag under all kritik. Besättningens bemötande var kyligt och ovälkomnande då varken tilltal eller leenden gavs. De visade även stark motvillighet i att tillgodose mindre önskemål från kundens sida, och jag fick flera gånger trycka på knappen innan någon ur besättningen gjorde sig bemärkt. Måltidsserveringen var förhastad och det gavs väldigt lite tid mellan rätterna. Besättningen syntes inte till under resten av flygningen efter dess att serveringen var avslutad. Allt som allt kunde serviceupplevelsen inte betraktas som acceptabel ens för ekonomiklass. EgyptAir har således en lång väg att gå innan produkten kan anses som konkurrenskraftig mot de övriga flygbolagen i regionen.

Business Class kabinen på EgyptAirs Boeing 777-300ER består av sju rader, varav fyra i den främre sektionen och tre i den bakre med sammanlagt 49 säten. Stolarna var klädda i perforerat läder och upplevdes som bekväma men med aningen begränsade förvaringsmöjligheter. Benutrymmet var däremot väl tilltaget och uppskattades till mer än 80 tum, vilket är över industrins standard för Business Class.

Stolarna erbjuder många inställningsmöjligheter inklusive en massagefunktion vilket gjorde det lätt att hitta en bekväm sittposition. I sovläge omvandlas stolen till en 180 graders platt ”säng” på två meter, med en 10-15 graders lutning mot golvet. Det må tyckas konstigt varför EgyptAir inte har valt att låta stolen fällas helt platt med tanke på det gedigna utrymmet mellan stolsraderna. Flygmaskinen hade trots sin unga ålder på två år redan börjat visa tecken på slitage i inredningen.

Ombord på flygbolagets senaste Boeing 777-300ER och Airbus A330-300 flygplan erbjuds ett modernt underhållningssystem av Audio Vide On Demand typ. Ett trettiotal filmer, TV serier och dokumentärer av egyptiska och internationella titlar finns att välja bland. Utöver detta kan kunden även ta del av ett urval av arabisk och västerländsk musik, samt en informationskanal innehållandes kartor och diverse matnyttig information från flygbolaget. Skärmstorleken i Business Class är 15 tum och urvalet av filmer var acceptabelt nog för denna fyra timmars flygning. Antalet nya filmtitlar var aningen snålt och under en längre flygning kan detta utgöra en nackdel för många resenärer.

Flygningen började så småningom närma sig mot sitt slut och snart påbörjades inflygningen till Kairos internationella flygplats. Vid ankomst fick passagerarna i ekonomiklass snällt vänta tills dess att passagerarna i Business Class hade lämnat planet. Strax strax innan passkontrollen möttes jag upp av en representant från mitt hotell Radisson Blu Cairo Heliopolis. Han assisterade mig i processen att skaffa visum, gå igenom passkontroll, hämta upp bagage och passera tullen. För en flygplats som Kairo kunde upplevelsen minst sagt beskrivas som civiliserad, och jag överlämnades strax över till chauffören som körde mig hela vägen till hotellet. Transferservicen erbjuds mot en tilläggskostnad på 10 dollar och rekommenderas starkt.

EgyptAir har trots moderniseringarna i flottan och ombordprodukten en lång väg att gå innan de kan betraktas som en värdig konkurrent till flygbolagen i mellanöstern. Hårdvarumässigt lever Business Class stolen upp till konkurrenternas standard, även om renligheten och underhållet av kabinen kunde ha skötts bättre. Mjukvaran var däremot EgyptAirs största svaghet. Bortsett från den totala avsaknaden av alkohol höll maten en standard som har svårt att mäta sig med vad ett medelmåttigt flygbolag serverar i ekonomiklass. Besättningarna har mycket att lära i kundbemötande innan servicen kan anses som värdig för internationell Business Class. Besättningens starka ovilja att tillgodose mindre önskemål gav en serviceupplevelse som var på gränsen till oacceptabel även för ekonomiklass. Allt som allt var mina förväntningar på ombordservicen lågt ställda, men överlag hjälpte stolen och underhållningssystemet att bidra till en angenäm flygning.