Så var det dags att ta en sväng i tjänstens vägnar igen. Och precis som alla normalt funtade människor så funderade jag på hur jag på roligaste sätt tar mig till Orlando, gärna på något håll jag inte prövat förut. Helst utan inrikes i USA för det är så tråkigt och dålig poängintjäning. SAS var (trots mitt rykte här på forumet) huvudalternativet till Miami och sen nyöppnade Brightline till Orlando, men den linjen har inte börjat flyga in.
Valet landade till slut på AF och Virgin Atlantic via Paris och London i C. Varför två hopp i Europa? För då slipper man ett i USA, men får extra XP i Flying Blue för att man korsar en gräns. Returen blir med Delta via JFK direkt till Stockholm. Då är nämligen sambon med så då är det närmaste vägen som gäller.
Hur som helst, 15 dagar innan avgång kommer ytterligare en i raden av typ tio ändringar som denna bokning sett sen jag bokade i början av året. Denna gång är första flyget inställt på morgonen till Paris, så blev ombokad till dagen innan. Men ett meddelande på Whatsapp senare till Flying Blues platinumlinje så var jag ombokad till KLM istället ett par timmar efter ordinarie avgångstid. Lite kortare tid i London för att njuta av Clubhouse men får vara nöjd. Som vanligt snabb respons på kundservice.
Tänker dessutom att min rapport kan vara relevant då det i framtiden kanske går fler anslutningar mellan SAS och Virgin.
Och så spolar vi fram till idag. Arlanda terminal 2. Morgontrött personal i disken som jag tror säger typ två ord till mig på hela processen. Dessa ord inkluderade inte ’hej’, ’tack’ eller ’trevlig resa’. Sen säkerhetskontrollen där dagens hittepåregel var att alla kablar skulle läggas upp. Mobiltelefonen kunde dock stanna i väskan igen. Tack vare fast track gick det snabbt men de jobbade inte kvickt. Men jag fattar, söndagsmorgon.
Nu är det dags för lite häng i Pearl som jag fortfarande tycker håller helt okej klass. Efter lite ägg och bacon är det inte så illa att vara uppe tidigare än jag brukar.
Jag uppdaterar här efterhand som jag hittar Wi-Fi!
Valet landade till slut på AF och Virgin Atlantic via Paris och London i C. Varför två hopp i Europa? För då slipper man ett i USA, men får extra XP i Flying Blue för att man korsar en gräns. Returen blir med Delta via JFK direkt till Stockholm. Då är nämligen sambon med så då är det närmaste vägen som gäller.
Hur som helst, 15 dagar innan avgång kommer ytterligare en i raden av typ tio ändringar som denna bokning sett sen jag bokade i början av året. Denna gång är första flyget inställt på morgonen till Paris, så blev ombokad till dagen innan. Men ett meddelande på Whatsapp senare till Flying Blues platinumlinje så var jag ombokad till KLM istället ett par timmar efter ordinarie avgångstid. Lite kortare tid i London för att njuta av Clubhouse men får vara nöjd. Som vanligt snabb respons på kundservice.
Tänker dessutom att min rapport kan vara relevant då det i framtiden kanske går fler anslutningar mellan SAS och Virgin.
Och så spolar vi fram till idag. Arlanda terminal 2. Morgontrött personal i disken som jag tror säger typ två ord till mig på hela processen. Dessa ord inkluderade inte ’hej’, ’tack’ eller ’trevlig resa’. Sen säkerhetskontrollen där dagens hittepåregel var att alla kablar skulle läggas upp. Mobiltelefonen kunde dock stanna i väskan igen. Tack vare fast track gick det snabbt men de jobbade inte kvickt. Men jag fattar, söndagsmorgon.
Nu är det dags för lite häng i Pearl som jag fortfarande tycker håller helt okej klass. Efter lite ägg och bacon är det inte så illa att vara uppe tidigare än jag brukar.
Jag uppdaterar här efterhand som jag hittar Wi-Fi!
