Vänner!
Jag blev lite inspirerad av medlemmarnas eskapad till Austin. Min totalt empiriska studie av medlemskåren här efter snart sju år på BC är att skulle vi segmentera våra medlemmar så finns det några tydliga persona:
”Road Warrior Premium” – primärt tjänsteresenärer i premiumkabiner
”Road Warrior Economy” – tjänstemän ofta på större verksamheter med åker billigast möjligt
”Avgeeks” – de som älskar att bara flyga
”Poängjagarna” – de som gillar samla poäng
”Destinations bucket list” – de som samlar på destinationer och länder
”Aktivitetsresenären” – de som reser med fokus på en aktivitet: golf, öl, dykning eller kanske ”BC-fika”
”De förmögna” – finansiellt framgångsrika människor med smak av La Dolce Vita
Det här min högst personliga segmenteringsmodell. Varför börjar jag med denna? För att jag tänkte försöka beskriva resande från vinkeln av en "Road Warrior Premium", hur en kort transatlantisk arbetsvecka kan se ut.
Torsdag 22:e februari
Kl. 19.45 är äntligen nästa veckas schema klart. Jag vet jag skall vara värd för 5 kunder i Toronto på torsdagen, men alla mina andra möten är inte redo. Efter en del samtal bokas en middag i NYC på tisdagskvällen sedan tidigt flyg till Toronto onsdag morgon. Halvdagsmöte onsdag eftermiddag med middag, sedan konferens torsdag innan avresa till NYC och frukostmöte fredag morgon i NYC.
”Toppen” säger jag och bokar en Z-klass resa med Swiss till JFK tisdag, Air Canada LGA-YYZ-LGA och sedan Lufthansa via FRA hem på fredag den 2:e mars. Eftersom klockan är 20.00 är det dags att åka hem till min gravida sambo.
Fredag 23:e februari
Fredag morgon inser jag att det är min sista resa på ett tag, så jag tänker att det skulle vara kul med en uppgradering till First på resan. Jag får upp ett erbjudande på Lufthansa (Swiss har ställt ut biljetten), men inte på Swiss. Efter en kvart inser jag att det finns ett fönster på 132t innan avresa jag har missat. Så jag ringer Swiss First i Basel. De hänvisar mig till Senatorlinjen i Basel som säger ”visst, det kan vi fixa” men bara 3 dagar innan avresa. Ok, då ringer jag tillbaka och lägger på luren.
30 sekunder senare har jag ett missat samtal och när jag lyssnar av mina meddelanden är det samma kille från Swiss i Basel som säger han kan fixa det nu. Jag ringer snabbt tillbaka. Han räknar snabbt fram att det är billigare att göra det i EUR över CHF, så jag pröjsar. Han säger att biljetten kommer skrivas ut nästa dag, det fanns ingen på plats. Jag tackar ödmjukast för toppenservice.
Med detta uppgraderar jag Lufthansa också, sen skickar jag ett mail till Lufthansa/Swiss med bokning av transport till/från Arlanda.
Måndag 26:e februari
En kaotisk dag för Arlanda så jag funderar på hur morgondagen skall bli. Runt lunch får jag ett mail från Lufthansa i Kapstaden med min bokning av transport. Tyvärr är det nej på utresan ”då jag hade bokat för sent”. Nja känner jag för det svaret, och ringer den trevliga Charmaine i Kapstaden. 90min senare får jag ett mail att detta är löst. Senator 1 – Lufthansa 1, trodde jag. Men inser att nästa dag kan bli kaotisk och jag har bokat transporten till Arlanda en aning sent. Så jag ringer Freys Hyrverk och får en ny tid. 07.30 är perfekt för avresa 10.00 med tanke på hur läget var.
Tisdag 27:e februari
06.30 ringer klockan och det är dags att stiga upp. En kort vecka, så lite grejer med. Jag har redan handlat allt på sambons ”nesting lista” till Mini-Senator på den förra resan, så det blir enbart handbagage denna gången.
Jag bestämmer mig för att inta frukosten hos Pontus, och 07.26 kliver jag ut till en härlig BMW 735 TDI som väntar. Den kvinnliga chauffören öppnar bagageluckan samt min dörr. Hon hälsar ”trevligt att ses igen Herr Senator”. Ja det stämmer, hon körde oss i somras.
Resan till Arlanda från Vasastan till Arlanda tar nog 10-15min extra på grund av väglaget. Som vanligt är Freys väldigt proffsiga och det är min absoluta preferens att åka till Arlanda.
08.20 sitter jag hos Pontus. Jag hade checkat in i Swissappen så jag gick snabbt via FastTrack till Pontus. Jag hade nu rätt bra med tid, då flyget skulle avgå 09.45. Så fram med datorn, en kopp kaffe, samt jobba lite.
Det blev dock sådan dag som antingen blev svart eller vit. Men vi tackar Swiss för att den blev vit trots SAS Ground Handlings totalt inkompetenta leverans på Arlanda.
09.20 är jag vid gate 14A som är tredje annonserade gaten för LX1249. Swiss crew på plats, ingen SAS personal och värre, ingen kärra som ankom kvällen innan. 09.30 dyker SAS upp för en avgång 09.45. Kärran ser jag, och den dyker upp 09.45, bogserat av SAS. Syntax error.
10.45 efter alla möjliga faux pas från SAS är vi airborne. Jag skall vidare med LX14 med avgång 12.55 från Zurich. Jag ringer Swiss First i Basel medan vi väntar vid gaten och vi gör upp en backup plan med LX18 till Newark.
Business Class till Zürich är två rader, delvis bestående av muppar. Kanonservice, och jag ser en lapp med info om mig och min flight som får mig att inse hur bra samspel det finns mellan personalen ombord och på marken. Dom har alltså verkligen koll på mig som skall vidare i First Class och det står klart och tydligt att jag har varit i kontakt med Basel och att vi har en plan. ”I like it”.
12.45 parkerar vi ute i Zurich. Jag inser att kvinnan på plats 1D skall också med LX14 i Swiss F. Det står en svart Mercedes och väntar på oss. Vi kör till Terminal A och den dedikerade First/HON passkontrollen. Där vänder vi på under en minut.
12.55 sitter jag på plats 1A och 30 sekunder senare får jag ett glas LPGS. 4 av 8 stolar bokade, 3 svenskar + 1 norrman (jag). Hur ofta händer det liksom? Egalitära Skandinaver fyller en Swiss First kabin?
Boarding complete kommer 13.00, och 13.05 taxar vi ut för avgång.
Jag drar vinstlotten ombord. 1 av 4 årliga temaveckor i Swiss First. Denna gången är det havets delikatesser (någon som inser ironin i detta med Swiss)? Inser att jag fick samma för 4 år sedan, men fortfarande grymt. Swiss är ljusår före Lufthansa ombord med allt. Har aldrig haft en dålig Swiss First flight. Kan tyvärr inte säga samma sak om Lufthansa First.
Jag kollar film, händer för sällan. Filmen om ”Deep Throat” är precis vad jag behöver. Jobbar 4t innan jag tuppar, och vaknar abrupt att vi är över Boston och skall strax landa. Hur ofta ser man Cape Cod sen hör man ”landing in 20 minutes”? Den rakaste inflygning jag har haft till JFK.
4 pax i First möts av 2 Swiss ground staff. US CBP fixas på under 3min, och 50min efter dörren öppnades står jag på 53th och Lexington Ave via Air Train och Subway E.
Cape Cod
Long Beach på Long Island
"To be continued"....
Jag blev lite inspirerad av medlemmarnas eskapad till Austin. Min totalt empiriska studie av medlemskåren här efter snart sju år på BC är att skulle vi segmentera våra medlemmar så finns det några tydliga persona:
”Road Warrior Premium” – primärt tjänsteresenärer i premiumkabiner
”Road Warrior Economy” – tjänstemän ofta på större verksamheter med åker billigast möjligt
”Avgeeks” – de som älskar att bara flyga
”Poängjagarna” – de som gillar samla poäng
”Destinations bucket list” – de som samlar på destinationer och länder
”Aktivitetsresenären” – de som reser med fokus på en aktivitet: golf, öl, dykning eller kanske ”BC-fika”
”De förmögna” – finansiellt framgångsrika människor med smak av La Dolce Vita
Det här min högst personliga segmenteringsmodell. Varför börjar jag med denna? För att jag tänkte försöka beskriva resande från vinkeln av en "Road Warrior Premium", hur en kort transatlantisk arbetsvecka kan se ut.
Torsdag 22:e februari
Kl. 19.45 är äntligen nästa veckas schema klart. Jag vet jag skall vara värd för 5 kunder i Toronto på torsdagen, men alla mina andra möten är inte redo. Efter en del samtal bokas en middag i NYC på tisdagskvällen sedan tidigt flyg till Toronto onsdag morgon. Halvdagsmöte onsdag eftermiddag med middag, sedan konferens torsdag innan avresa till NYC och frukostmöte fredag morgon i NYC.
”Toppen” säger jag och bokar en Z-klass resa med Swiss till JFK tisdag, Air Canada LGA-YYZ-LGA och sedan Lufthansa via FRA hem på fredag den 2:e mars. Eftersom klockan är 20.00 är det dags att åka hem till min gravida sambo.
Fredag 23:e februari
Fredag morgon inser jag att det är min sista resa på ett tag, så jag tänker att det skulle vara kul med en uppgradering till First på resan. Jag får upp ett erbjudande på Lufthansa (Swiss har ställt ut biljetten), men inte på Swiss. Efter en kvart inser jag att det finns ett fönster på 132t innan avresa jag har missat. Så jag ringer Swiss First i Basel. De hänvisar mig till Senatorlinjen i Basel som säger ”visst, det kan vi fixa” men bara 3 dagar innan avresa. Ok, då ringer jag tillbaka och lägger på luren.
30 sekunder senare har jag ett missat samtal och när jag lyssnar av mina meddelanden är det samma kille från Swiss i Basel som säger han kan fixa det nu. Jag ringer snabbt tillbaka. Han räknar snabbt fram att det är billigare att göra det i EUR över CHF, så jag pröjsar. Han säger att biljetten kommer skrivas ut nästa dag, det fanns ingen på plats. Jag tackar ödmjukast för toppenservice.
Med detta uppgraderar jag Lufthansa också, sen skickar jag ett mail till Lufthansa/Swiss med bokning av transport till/från Arlanda.
Måndag 26:e februari
En kaotisk dag för Arlanda så jag funderar på hur morgondagen skall bli. Runt lunch får jag ett mail från Lufthansa i Kapstaden med min bokning av transport. Tyvärr är det nej på utresan ”då jag hade bokat för sent”. Nja känner jag för det svaret, och ringer den trevliga Charmaine i Kapstaden. 90min senare får jag ett mail att detta är löst. Senator 1 – Lufthansa 1, trodde jag. Men inser att nästa dag kan bli kaotisk och jag har bokat transporten till Arlanda en aning sent. Så jag ringer Freys Hyrverk och får en ny tid. 07.30 är perfekt för avresa 10.00 med tanke på hur läget var.
Tisdag 27:e februari
06.30 ringer klockan och det är dags att stiga upp. En kort vecka, så lite grejer med. Jag har redan handlat allt på sambons ”nesting lista” till Mini-Senator på den förra resan, så det blir enbart handbagage denna gången.
Jag bestämmer mig för att inta frukosten hos Pontus, och 07.26 kliver jag ut till en härlig BMW 735 TDI som väntar. Den kvinnliga chauffören öppnar bagageluckan samt min dörr. Hon hälsar ”trevligt att ses igen Herr Senator”. Ja det stämmer, hon körde oss i somras.
Resan till Arlanda från Vasastan till Arlanda tar nog 10-15min extra på grund av väglaget. Som vanligt är Freys väldigt proffsiga och det är min absoluta preferens att åka till Arlanda.
08.20 sitter jag hos Pontus. Jag hade checkat in i Swissappen så jag gick snabbt via FastTrack till Pontus. Jag hade nu rätt bra med tid, då flyget skulle avgå 09.45. Så fram med datorn, en kopp kaffe, samt jobba lite.
Det blev dock sådan dag som antingen blev svart eller vit. Men vi tackar Swiss för att den blev vit trots SAS Ground Handlings totalt inkompetenta leverans på Arlanda.
09.20 är jag vid gate 14A som är tredje annonserade gaten för LX1249. Swiss crew på plats, ingen SAS personal och värre, ingen kärra som ankom kvällen innan. 09.30 dyker SAS upp för en avgång 09.45. Kärran ser jag, och den dyker upp 09.45, bogserat av SAS. Syntax error.
10.45 efter alla möjliga faux pas från SAS är vi airborne. Jag skall vidare med LX14 med avgång 12.55 från Zurich. Jag ringer Swiss First i Basel medan vi väntar vid gaten och vi gör upp en backup plan med LX18 till Newark.
Business Class till Zürich är två rader, delvis bestående av muppar. Kanonservice, och jag ser en lapp med info om mig och min flight som får mig att inse hur bra samspel det finns mellan personalen ombord och på marken. Dom har alltså verkligen koll på mig som skall vidare i First Class och det står klart och tydligt att jag har varit i kontakt med Basel och att vi har en plan. ”I like it”.
12.45 parkerar vi ute i Zurich. Jag inser att kvinnan på plats 1D skall också med LX14 i Swiss F. Det står en svart Mercedes och väntar på oss. Vi kör till Terminal A och den dedikerade First/HON passkontrollen. Där vänder vi på under en minut.
12.55 sitter jag på plats 1A och 30 sekunder senare får jag ett glas LPGS. 4 av 8 stolar bokade, 3 svenskar + 1 norrman (jag). Hur ofta händer det liksom? Egalitära Skandinaver fyller en Swiss First kabin?
Boarding complete kommer 13.00, och 13.05 taxar vi ut för avgång.
Jag drar vinstlotten ombord. 1 av 4 årliga temaveckor i Swiss First. Denna gången är det havets delikatesser (någon som inser ironin i detta med Swiss)? Inser att jag fick samma för 4 år sedan, men fortfarande grymt. Swiss är ljusår före Lufthansa ombord med allt. Har aldrig haft en dålig Swiss First flight. Kan tyvärr inte säga samma sak om Lufthansa First.
Jag kollar film, händer för sällan. Filmen om ”Deep Throat” är precis vad jag behöver. Jobbar 4t innan jag tuppar, och vaknar abrupt att vi är över Boston och skall strax landa. Hur ofta ser man Cape Cod sen hör man ”landing in 20 minutes”? Den rakaste inflygning jag har haft till JFK.
4 pax i First möts av 2 Swiss ground staff. US CBP fixas på under 3min, och 50min efter dörren öppnades står jag på 53th och Lexington Ave via Air Train och Subway E.
Cape Cod
Long Beach på Long Island
"To be continued"....