Det hela gick via min farbrors "aktiviteter". Utan att outa honom alltför mycket så är han väldigt god vän med Pierre Lurton (de som gillar Sauternes vin vet vem han är) och ett väldigt känt märke hade en "happening" i Tokyo. Hur de fixade till de 6 platser vi hade vet jag ej.
Att det gick via ngn japan är jag säker på då det mesta i det landet är frustrerande för en gaijin.
Som jag skrev så var det hela super. Det jag kommer ihåg mest nu när jag har tänkt på det är hur riset var. Det var lite annorlunda i smaken. Det gick lite mer mot svaga unkna hat/kärlekstonen som det finns i vissa jästa bönpastor i Kina. Jag vet att han är väldigt noga med sin sushisu. Kanske han har svart risvinäger som bas, men inte den kinesiska varianten med tanke på att han är en gammal japan plus att den kinesiska smakar mer rökt. Troligtvis har han använt den japanska varianten som är mildare i sin smak och lukt. Den är iofs inte så vanligt till mat men å andra sidan så passar det in i den bild jag har att om någon skulle använda den så vore det han
Nåväl! Gå om Ni kan för priserna är helt OK men Ni missar heller inget om Ni har provat andra super ställen som t.ex Kiku i London (nu är det iofs orättvisst att jämföra de två då de har helt olika förutsättningar och filosofier) eller någon av restaurangerna i Matsuhisa kedjan.
Jag tycker de flesta sk topprestaurangerna (jag ogillar stjärnmärkning och dyl för tycke och smak är så individuellt) inom Sushi som jag har testat inte skiljer sig mer från "normala" när det kommer till smakerna. Det som oftast skiljer är arrangemanget men ffa alla superlativ som används för att beskriva rätten men jag tycker det som oftast blir lite snobbism där lativen är viktigare än det som man skall njuta av.
Noma t.ex är i mina ögon en riktigt dålig restaurang - men ursäkta - renlav blir aldrig gott hur man än gör med den (inte ens avkoken under jägarmarschen funkade). Rökt mjölkskinn för bara tankarna tillbaka till när man var yngre och alltid levde på köttbullar och makaroner som intogs i lukten av bränd mjölk. Noma spelar bara på komponeringen och anspelningarna på att renlav från just Lillhärdal är bäst (än bättre om den har trampats så där lagom av samebyn Ruvhten Sijtehar:s renar). Jag har ätit på Noma 2 ggr och båda ggrna har jag varit väldigt besviken. Mest för att kompositionen verkligen lovar orgasm när man ser den men sedan när man får in första tuggan i munnen så - jaha! Var är den spritsiga syran som skall tonas ned av sötman samtidigt som den umamiska oljigheten blandar sig i med en svag besk efterton till sältan.
Jag och min farbror har haft långa diskussioner om dynamiken i smaken. Jag är en smaksucker som älskar motsägelser, vilket min farbror tycker att Noma är bäst på men jag beg to differ (han håller iofs med att det har blivit "sämre med tydligheten sedan han gjorde en sejour där i köket. Då var Claus mer involverad än idag.
Ja! Jag vet inte - jag får alltid mothugg när jag sågar Noma då all världens experter vet ju mer än jag (trots en saucier examen i min ungdom och några år inom Stockholms krogvärld - kan iofs inte jämföras men helt grön är jag inte). Har man rest till Kinas alla delar under några år så blir man inte så imponerad över hur Noma får inspiration och tar "tillvara" på det lite "annorlunda". Kineserna har gjort det i flera tusen år så i det här fallet kan man tala om "billigare" kopia i DK
Är lite feed up på det hela. Har läst alldeles för många ggr "Vi utgår från säsongens nordiska råvaror som förädlas till perfektion" för att se på menyn - Sparris (i november) eller hälleflundra (också i november). Jag har tjötat i många timmar med Leif M och det när han ägde Sjömagasinet.
Men det är svårt då det till syvende och sist handlar om personliga preferenser och uppfattningar om vad man tycker smakar gott.
Min absolut bästa favorit genom tiderna är en liten sjökrog som fanns på kajen i Puerto Rico (Gran Canaria). Den drevs av en ensam kille som var både hovmästare, bartender och kock. Meny bestämdes på morgonen varje dag utifrån vad han fick tag på. Ambitionen var att ha en kött, en fisk och en veg varje dag.
Den pepparbräserade papegojfisken med sotad småsardin flamberad i ngn lokal alkohol som jag inte kommer ihåg vad det var tillsammans med skummad Ron Miel sås - rinner i munnen varje gång. Eller den enkla rätten helgrillad kyckling fylld med citron och vitlök, lättrökt med salvia och papas arrugadas med mojo (nationalrätt) - wow.
