molntankar
New member
Introduktion
Det här kommer att bli en lång text, så ni som tycker att det är intressant att läsa -- fortsätt mer än gärna! Ni som inte orkar läsa en vägg av text, det är helt ok! 
Jag har alltid tyckt om att resa, över hela jorden. Jag har de senaste 10-15 åren gjort minst en längre flygresa någonstans varje år, ofta fler än så. Mina bokningar och köp av flygbiljetter har alltid varit ”ekonomiskt medvetna”, med det menar jag att jag alltid använt en sökmotor för flyg, och huvudregeln har varit: köp de flygbiljetter som är billigast. Givetvis har jag inte blint gått på priset, jag har alltid siktat på ”den bästa resan för det bästa priset” och vägt in faktorer som mellanlandningar och väntetid i flygplatser på vägen mot mitt mål.
Av den här anledningen har jag sällan, för att inte säga aldrig, brytt mig speciellt mycket om vilket flygbolag jag reser med. Någon gång var det Iceland Air till New York, en annan gång var det Emirates till Perth och en tredje gång var det Aeroflot till Tokyo.
Därför har jag heller aldrig brytt mig om att jaga ”miles”, eller att sikta på att klättra i status hos ett visst flygbolag eller en viss allians. Jag har liksom inte sett poängen med poängen.
”Jag kör på det bästa och det billigaste och alla de här människorna som inte kan gå utanför sitt flygbolag eller sin allians lägger ner mycket mer pengar på sitt resande än vad jag gör”, ungefär så har mitt resonemang varit. Jag vill dock tillägga att jag blivit medlem i respektive bolag, för att inte gå miste om de poäng som jag ändå skulle få (känns väl onödigt att kasta poäng – kanske kan det leda någonstans någon gång).
Att lockas till Guld-status
På min arbetsplats har jag några kollegor, som i motsats till mig, har flugit med siktet på guld. Från början: att uppnå det, och nu: att behålla det. En av de här kollegorna gör helt vansinniga (i min mening, förstås!) resor för att behålla sin status. ”Vilken galenskap!”
Men ju mer de ”propagerade” för detta, ju mer nyfiken och intresserad blev jag. Det var så mycket tal om ett bekvämare resande, tillgång till lounger när man flyger, tillgång till möjliga uppgraderingar och dylikt. Så pass att jag till slut själv föll dit: jag ska nå en högre flyg-nivå! Nu blev frågorna många:
Vilken allians ska jag satsa på?
Vilket flygbolag inom den valda alliansen ska jag satsa på?
Hur gör man, egentligen?
Vad kommer detta att kosta? I tid? I pengar?
Valet av allians
Det här var ganska enkelt. Samtliga av mina kollegor som ”satsat på detta” är medlemmar i ett flygbolag som ingår i Star Alliance. Och efter att jag gjort en mindre analys av mitt resande så verkar ändå Star Alliance troligen ha varit den allians som jag flugit mest med. Slutsatsen blev helt enkelt: jag ska uppnå Guld-status hos Star Alliance.
Valet av flygbolag
Det här var något svårare. Delvis för att mina kollegor propagerar för olika flygbolag, men också för att det helt enkelt är svårt att sätta sig in i vilket bolag man ska satsa på. Två av dessa kollegor är speciellt utmärkande i sitt predikande, den ena är stolt ambassadör av Turkish Airlines, och den andra av SAS. Båda med sina argument för varför man skulle välja den ena eller den andra.
Nu kommer ytterligare lite information om mitt normala resande: jag flyger väldigt ofta mellan Stockholm och Tallinn, och när jag gör det så är det oftast med SAS, men ibland med LOT, och i undantagsfall med Finnair och Air Baltic (med mellanlandningar).
När jag har läst på om detta, ”att välja flygbolag”, har en huvudregel som jag ofta sett varit ”välj ett flygbolag som är verksamt där du bor”. Bor du i USA, välj United, bor du i Singapore välj Singapore Airlines, och bor du i Sverige, välj SAS.
En annan sak som jag började fundera på, naturligtvis, var hur jag enklast och billigast kommer upp i Guld-status på Star Alliance.
Det blev SAS som vann här. Delvis för att jag lyssnade på den ofta nämnda ”huvudregeln”, men också för att när det gäller SAS så finns det en genväg som gör det enkelt att nå Guld-status, och de flesta av er som läser detta vet naturligtvis om den här genvägen: skaffa två stycken kreditkort, ett SAS Amex Elite och ett SAS MasterCard Premium. Om man gör det får man 32 000 statuspoäng av de 45 000 poäng som behövs. De här kreditkorten kostar 4000 kronor respektive 1495 kronor årligen, till en summa av 5495 kronor.
Hur jag nådde Guld
Som jag skrev ovan, när man har bestämt sig för att satsa på SAS så finns det en genväg till Star Alliance Guld. Jag skaffade de här två kreditkorten i början av min kvalificeringsperiod, och visste att innan perioden är slut kommer jag att ha 32 000 poäng. Det saknas helt enkelt bara 13 000 poäng för att nå guld.
Det jag gjorde nu var att jag, när SAS hade en kampanj (de har ju sådana ibland) med en miljon billiga resor, så köpte jag en t/r till San Francisco i SAS Go Light. Den biljetten kostade knappt 2900 kronor, med mellanlandning i Köpenhamn, vilket resulterade i 9500 poäng. Vid det här laget saknas bara 3500 poäng, vilket var lätt ordnat med några korta resor i Europa eller mina vanliga Tallinn-resor. Och så nådde jag guld till en total kostnad av, säg drygt 10 000 kronor (kanske billigare).
Jag vill tillägga följande: om jag istället hade flugit i SAS Plus t/r till San Francisco hade det varit exakt de 13 000 poäng som saknades för guld, och det hade varit allt som krävs.
Nu gäller det förstås att behålla guld, och det är ännu enklare: behåll båda kreditkorten som garanterar 32 000 poäng årligen. Gör resan till San Francisco (eller Los Angeles, eller Tokyo eller vad man nu vill) – den här gången ger den resan 25% fler poäng, alltså 11875 poäng, nu saknas bara 1125 poäng och det fixar man hur enkelt som helst (som exempel: Stockholm – Göteborg t/r SAS Plus).
Och där kunde min historia sluta, men icke.
SAS – fel val.
Visst, det var enkelt och förhållandevis billigt att nå Star Alliance Guld med SAS. Med ovan ”metod” är man garanterad guld med i princip en enda långflygning varje år (efter att man först nått guld). Men nu har jag kommit in i den här världen riktigt ordentligt, satt mig in i de fördelar man får, och till viss del satt mig in i hur man räknar på miles, hur man vet vilket flygbolag som ger hur mycket i vilken klubb och dylikt. Och jag har insett: för mig var SAS fel.
För det första: under den här perioden tog SAS bort en av de förmåner som jag tyckte absolut bäst om, hade man minst silver så fick man medta ett bagage även i SAS Go Light. Wow. Riktigt bra! Men som sagt, det har plockats bort och nu får man inte ta med något bagage oavsett nivå.
Vidare har SAS plockat bort ”lounge contracts”; kontrakt med lounger världen över som inte är Star Alliance. Vi kan återgå till Tallinn: här finns ingen Star Alliance lounge, och därför finns ingen lounge jag kommer in i med SAS Guld.
Här började jag jämföra med det andra flygbolaget som det stod emellan: Turkish Airlines. Och min uppfattning är: Turkish Airlines är en bättre klubb att ansluta sig till.
Smiles
Miles and Smiles. Jag tänkte redogöra för vad som lockar med Turkish Airlines.
Om man uppnår Guld status (Elite) så har man Guld i Star Alliance i två år. Man har 2 år på sig att underhålla sin status, första året till en ”rabatt”, men lyckas man inte med det så får man chansen att göra det år 2 också (icke-rabatterat).
Om man, som jag, nu blivit sugen på att nå den högre nivån (Diamant på SAS, Elite Plus på Turkish) så blir det ännu mer uppenbart att SAS är helt underlägset. Först krävs det 90 000 poäng på SAS för att uppnå diamant, på Turkish krävs det 80 000 poäng för motsvarande Elite Plus.
Men, och här kommer det som verkligen avskräcker med SAS: för att underhålla diamant krävs det att man når till 90 000 poäng VARJE år (kvalificeringsperiod), och även om man får 25% fler poäng så är det inte lätt. Sen är det också så att fördelarna som man får med diamant i jämförelse med guld är näst intill obefintliga, åtminstone de ”officiellt kända fördelarna”.
Och så till Turkish. År 1 behövs 80 000 miles. Men året därpå behövs bara 40 000 miles. Och året därpå behövs 0 miles. Det här är närmast fantastiskt: efter att man nått till Elite Plus behövs bara 40 000 miles vartannat år för att underhålla statusen. Klarar man inte det, så behövs 60 000 miles under två år. Och så kan vi för att göra poängen tydlig jämföra med SAS: 90 000 poäng VARJE år. Som en extra liten bonus här: om man når till Elite Plus på Turkish så kommer man vara garanterad Star Alliance Guld status i fyra år framöver, utan att följande år göra en enda flygning (varför man nu inte skulle göra det är ju frågan, förstås, men ni förstår poängen).
Vidare har Turkish en otrolig förmån om man nåt till Elite Plus: två gratis uppgraderingar till Business class varje år. Som min kollega: han köpte en resa Stockholm – Los Angeles för drygt 3000, och uppgraderade ditresan till Business class. Gratis. Inga problem. Och nu får statusen faktiskt ett ordentligt värde. Jag vill dessutom tillägga att, till skillnad från SAS, så har Turkish kontrakt med många lounger (bland annat i Tallinn) så har man valt dem kommer man också in där.
Slutsats
Jag valde fel. Jag skulle ha valt Turkish, och satsat på Turkish. Min uppfattning nu, efter att jag har satt mig in i detta mer, efter att ha förstått vilka fördelar det ger, efter att ha räknat på hur man uppnår och hur man underhåller statusen är att Turkish är det bättre företaget att välja. Det är dessutom så att känslan är att Turkish är ett växande företag, på väg åt rätt håll. SAS däremot vandrar med huvudet lågt och saknar självförtroende. Istället för att premiera sina trognaste så fråntar man dem förmåner (jag menar inte på något vis att jag är en av SAS trognaste kunder, men jag är säker på att det finns otaliga människor här som kan relatera).
Jag tänker byta företag. Jag tänker överge SAS till förmån för Turkish Airlines. Det kommer inte att ske precis nu, men det kommer att ske. Tills dess kan jag glädja mig åt att jag har Guld-satus på Star Alliance, och förhoppningen är att jag ska kunna nyttja min Guld-status hos Star Alliance medan jag siktar på Elite (helst Elite Plus) hos Turkish. Det är min plan.
Avslutningsvis vill jag säga tack till du som har läst hela den här texten, vad roligt att du orkade. Om du har några frågor är du varmt välkommen att ställa dem. Om du har tips på hur jag på bästa sätt (billigast? Enklast? En kombination?) når Elite Plus hos Turkish så mottar jag mer än gärna de här tipsen.
Nu flyger vi vidare!
PS: Vad ska jag göra med minga poäng som jag har hos SAS? Jag har från tidigare flygningar, med hjälp av diverse kampanjer och mina kreditkort lyckats samla ihop närmare 90 000 poäng. Eventuellt kommer jag att nå 241 med Amex Elite också. Kom med förslag, ordet är fritt!
Det här kommer att bli en lång text, så ni som tycker att det är intressant att läsa -- fortsätt mer än gärna! Ni som inte orkar läsa en vägg av text, det är helt ok! 
Jag har alltid tyckt om att resa, över hela jorden. Jag har de senaste 10-15 åren gjort minst en längre flygresa någonstans varje år, ofta fler än så. Mina bokningar och köp av flygbiljetter har alltid varit ”ekonomiskt medvetna”, med det menar jag att jag alltid använt en sökmotor för flyg, och huvudregeln har varit: köp de flygbiljetter som är billigast. Givetvis har jag inte blint gått på priset, jag har alltid siktat på ”den bästa resan för det bästa priset” och vägt in faktorer som mellanlandningar och väntetid i flygplatser på vägen mot mitt mål.
Av den här anledningen har jag sällan, för att inte säga aldrig, brytt mig speciellt mycket om vilket flygbolag jag reser med. Någon gång var det Iceland Air till New York, en annan gång var det Emirates till Perth och en tredje gång var det Aeroflot till Tokyo.
Därför har jag heller aldrig brytt mig om att jaga ”miles”, eller att sikta på att klättra i status hos ett visst flygbolag eller en viss allians. Jag har liksom inte sett poängen med poängen.
”Jag kör på det bästa och det billigaste och alla de här människorna som inte kan gå utanför sitt flygbolag eller sin allians lägger ner mycket mer pengar på sitt resande än vad jag gör”, ungefär så har mitt resonemang varit. Jag vill dock tillägga att jag blivit medlem i respektive bolag, för att inte gå miste om de poäng som jag ändå skulle få (känns väl onödigt att kasta poäng – kanske kan det leda någonstans någon gång).
Att lockas till Guld-status
På min arbetsplats har jag några kollegor, som i motsats till mig, har flugit med siktet på guld. Från början: att uppnå det, och nu: att behålla det. En av de här kollegorna gör helt vansinniga (i min mening, förstås!) resor för att behålla sin status. ”Vilken galenskap!”
Men ju mer de ”propagerade” för detta, ju mer nyfiken och intresserad blev jag. Det var så mycket tal om ett bekvämare resande, tillgång till lounger när man flyger, tillgång till möjliga uppgraderingar och dylikt. Så pass att jag till slut själv föll dit: jag ska nå en högre flyg-nivå! Nu blev frågorna många:
Vilken allians ska jag satsa på?
Vilket flygbolag inom den valda alliansen ska jag satsa på?
Hur gör man, egentligen?
Vad kommer detta att kosta? I tid? I pengar?
Valet av allians
Det här var ganska enkelt. Samtliga av mina kollegor som ”satsat på detta” är medlemmar i ett flygbolag som ingår i Star Alliance. Och efter att jag gjort en mindre analys av mitt resande så verkar ändå Star Alliance troligen ha varit den allians som jag flugit mest med. Slutsatsen blev helt enkelt: jag ska uppnå Guld-status hos Star Alliance.
Valet av flygbolag
Det här var något svårare. Delvis för att mina kollegor propagerar för olika flygbolag, men också för att det helt enkelt är svårt att sätta sig in i vilket bolag man ska satsa på. Två av dessa kollegor är speciellt utmärkande i sitt predikande, den ena är stolt ambassadör av Turkish Airlines, och den andra av SAS. Båda med sina argument för varför man skulle välja den ena eller den andra.
Nu kommer ytterligare lite information om mitt normala resande: jag flyger väldigt ofta mellan Stockholm och Tallinn, och när jag gör det så är det oftast med SAS, men ibland med LOT, och i undantagsfall med Finnair och Air Baltic (med mellanlandningar).
När jag har läst på om detta, ”att välja flygbolag”, har en huvudregel som jag ofta sett varit ”välj ett flygbolag som är verksamt där du bor”. Bor du i USA, välj United, bor du i Singapore välj Singapore Airlines, och bor du i Sverige, välj SAS.
En annan sak som jag började fundera på, naturligtvis, var hur jag enklast och billigast kommer upp i Guld-status på Star Alliance.
Det blev SAS som vann här. Delvis för att jag lyssnade på den ofta nämnda ”huvudregeln”, men också för att när det gäller SAS så finns det en genväg som gör det enkelt att nå Guld-status, och de flesta av er som läser detta vet naturligtvis om den här genvägen: skaffa två stycken kreditkort, ett SAS Amex Elite och ett SAS MasterCard Premium. Om man gör det får man 32 000 statuspoäng av de 45 000 poäng som behövs. De här kreditkorten kostar 4000 kronor respektive 1495 kronor årligen, till en summa av 5495 kronor.
Hur jag nådde Guld
Som jag skrev ovan, när man har bestämt sig för att satsa på SAS så finns det en genväg till Star Alliance Guld. Jag skaffade de här två kreditkorten i början av min kvalificeringsperiod, och visste att innan perioden är slut kommer jag att ha 32 000 poäng. Det saknas helt enkelt bara 13 000 poäng för att nå guld.
Det jag gjorde nu var att jag, när SAS hade en kampanj (de har ju sådana ibland) med en miljon billiga resor, så köpte jag en t/r till San Francisco i SAS Go Light. Den biljetten kostade knappt 2900 kronor, med mellanlandning i Köpenhamn, vilket resulterade i 9500 poäng. Vid det här laget saknas bara 3500 poäng, vilket var lätt ordnat med några korta resor i Europa eller mina vanliga Tallinn-resor. Och så nådde jag guld till en total kostnad av, säg drygt 10 000 kronor (kanske billigare).
Jag vill tillägga följande: om jag istället hade flugit i SAS Plus t/r till San Francisco hade det varit exakt de 13 000 poäng som saknades för guld, och det hade varit allt som krävs.
Nu gäller det förstås att behålla guld, och det är ännu enklare: behåll båda kreditkorten som garanterar 32 000 poäng årligen. Gör resan till San Francisco (eller Los Angeles, eller Tokyo eller vad man nu vill) – den här gången ger den resan 25% fler poäng, alltså 11875 poäng, nu saknas bara 1125 poäng och det fixar man hur enkelt som helst (som exempel: Stockholm – Göteborg t/r SAS Plus).
Och där kunde min historia sluta, men icke.
SAS – fel val.
Visst, det var enkelt och förhållandevis billigt att nå Star Alliance Guld med SAS. Med ovan ”metod” är man garanterad guld med i princip en enda långflygning varje år (efter att man först nått guld). Men nu har jag kommit in i den här världen riktigt ordentligt, satt mig in i de fördelar man får, och till viss del satt mig in i hur man räknar på miles, hur man vet vilket flygbolag som ger hur mycket i vilken klubb och dylikt. Och jag har insett: för mig var SAS fel.
För det första: under den här perioden tog SAS bort en av de förmåner som jag tyckte absolut bäst om, hade man minst silver så fick man medta ett bagage även i SAS Go Light. Wow. Riktigt bra! Men som sagt, det har plockats bort och nu får man inte ta med något bagage oavsett nivå.
Vidare har SAS plockat bort ”lounge contracts”; kontrakt med lounger världen över som inte är Star Alliance. Vi kan återgå till Tallinn: här finns ingen Star Alliance lounge, och därför finns ingen lounge jag kommer in i med SAS Guld.
Här började jag jämföra med det andra flygbolaget som det stod emellan: Turkish Airlines. Och min uppfattning är: Turkish Airlines är en bättre klubb att ansluta sig till.
Smiles
Miles and Smiles. Jag tänkte redogöra för vad som lockar med Turkish Airlines.
Om man uppnår Guld status (Elite) så har man Guld i Star Alliance i två år. Man har 2 år på sig att underhålla sin status, första året till en ”rabatt”, men lyckas man inte med det så får man chansen att göra det år 2 också (icke-rabatterat).
Om man, som jag, nu blivit sugen på att nå den högre nivån (Diamant på SAS, Elite Plus på Turkish) så blir det ännu mer uppenbart att SAS är helt underlägset. Först krävs det 90 000 poäng på SAS för att uppnå diamant, på Turkish krävs det 80 000 poäng för motsvarande Elite Plus.
Men, och här kommer det som verkligen avskräcker med SAS: för att underhålla diamant krävs det att man når till 90 000 poäng VARJE år (kvalificeringsperiod), och även om man får 25% fler poäng så är det inte lätt. Sen är det också så att fördelarna som man får med diamant i jämförelse med guld är näst intill obefintliga, åtminstone de ”officiellt kända fördelarna”.
Och så till Turkish. År 1 behövs 80 000 miles. Men året därpå behövs bara 40 000 miles. Och året därpå behövs 0 miles. Det här är närmast fantastiskt: efter att man nått till Elite Plus behövs bara 40 000 miles vartannat år för att underhålla statusen. Klarar man inte det, så behövs 60 000 miles under två år. Och så kan vi för att göra poängen tydlig jämföra med SAS: 90 000 poäng VARJE år. Som en extra liten bonus här: om man når till Elite Plus på Turkish så kommer man vara garanterad Star Alliance Guld status i fyra år framöver, utan att följande år göra en enda flygning (varför man nu inte skulle göra det är ju frågan, förstås, men ni förstår poängen).
Vidare har Turkish en otrolig förmån om man nåt till Elite Plus: två gratis uppgraderingar till Business class varje år. Som min kollega: han köpte en resa Stockholm – Los Angeles för drygt 3000, och uppgraderade ditresan till Business class. Gratis. Inga problem. Och nu får statusen faktiskt ett ordentligt värde. Jag vill dessutom tillägga att, till skillnad från SAS, så har Turkish kontrakt med många lounger (bland annat i Tallinn) så har man valt dem kommer man också in där.
Slutsats
Jag valde fel. Jag skulle ha valt Turkish, och satsat på Turkish. Min uppfattning nu, efter att jag har satt mig in i detta mer, efter att ha förstått vilka fördelar det ger, efter att ha räknat på hur man uppnår och hur man underhåller statusen är att Turkish är det bättre företaget att välja. Det är dessutom så att känslan är att Turkish är ett växande företag, på väg åt rätt håll. SAS däremot vandrar med huvudet lågt och saknar självförtroende. Istället för att premiera sina trognaste så fråntar man dem förmåner (jag menar inte på något vis att jag är en av SAS trognaste kunder, men jag är säker på att det finns otaliga människor här som kan relatera).
Jag tänker byta företag. Jag tänker överge SAS till förmån för Turkish Airlines. Det kommer inte att ske precis nu, men det kommer att ske. Tills dess kan jag glädja mig åt att jag har Guld-satus på Star Alliance, och förhoppningen är att jag ska kunna nyttja min Guld-status hos Star Alliance medan jag siktar på Elite (helst Elite Plus) hos Turkish. Det är min plan.
Avslutningsvis vill jag säga tack till du som har läst hela den här texten, vad roligt att du orkade. Om du har några frågor är du varmt välkommen att ställa dem. Om du har tips på hur jag på bästa sätt (billigast? Enklast? En kombination?) når Elite Plus hos Turkish så mottar jag mer än gärna de här tipsen.
Nu flyger vi vidare!
PS: Vad ska jag göra med minga poäng som jag har hos SAS? Jag har från tidigare flygningar, med hjälp av diverse kampanjer och mina kreditkort lyckats samla ihop närmare 90 000 poäng. Eventuellt kommer jag att nå 241 med Amex Elite också. Kom med förslag, ordet är fritt!