karho
Medlem
Efter en vecka i Eden Prairie, Minnesota för jobb var det dags att bege sig hemåt till Stockholm. Då min ekonomiska arbetsgivare endast tycker att ekonomibiljett är rimligt även på längre sträckor hade jag på hemresan själv köpt en business enkelbiljett med hjälp av TACA/Avianca Lifemiles.
Den planerade rutten såg ut som följer:
MSP-ORD UA C
ORD-LGA UA C
JFK-FRA SQ C
FRA-ARN SK C
Mellan LGA och JFK var det exakt 2h41m, på vilken tid det var tänkt att jag skulle hämta ut väskan, hoppa in i en taxi till JFK, och check in på nytt för följande flighter. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men vi tar det från början.
Är uppe i god tid, och på flygplatsen i väldigt god tid innan, då jag verkligen inte vill att något ska strula som gör att jag i förlängningen missar SQ flighten. Från MSP ska jag flyga med UA417 som ska starta 12:41. Runt klockan tio är jag framme vid incheckningen. Premiumkön var uppdelad i två grupper, en för Uniteds egna Premiermedlemmar, och de som flyger international First och Business, den andra gruppen var Star Alliance Gold/Silver och inrikes First/Business. Alltså jag.
Premium check in. Sort of.
Även för denna premium check in var det maskin som gällde, ej personlig service. Jag halade upp mitt pass och scannade det i maskinen enligt instruktionerna. Maskinen protesterade direkt - computer says no. Eller, i detta fall computer says ”Your reservation requires special handling, please see a United representative”.
Lätt oroad att något gått snett, då detta är min första bokning med Lifemiles, ber jag att få prata med damen bakom disken. Hon knappar en bra stund på sin burk men allt är i sin ordning. Hon frågar varför tusan jag valt att byta flygplats i New York, det går ju direktflyg till JFK från MSP. Jag orkar inte förklara hur Lifemiles sökmotor fungerar eller inte fungerar så jag släpper det. Hon säger sen ”-Wow, with this routing, you’d think you were on a secret mission of some sort!”. Ja, inte så illa tänkt faktiskt. Inte vidare hemligt, men visst är det ett uppdrag att se fram emot min första longhaul C, min första fight med SQ och min första flight på A380 – på samma gång.
Väskan taggas, med priotagg, till LGA via ORD och åker iväg på bandet. Jag får två boardingkort och beger mig mot security. Priofilen för Business/First är tacksamt kort, ca tio personer. I den vanliga kön står ett hundratals trälar och svettas. So far so good.
Fem minuter senare är jag airside. Hungern gör sig påmind, beger mig till Uniteds Club lounge för nån slags brunch. Utbudet visar sig dock vara skralt, lite mjölk, flingor, kaffe och bagels är det som bjuds. De har en bemannad bar men känns lite tidigt för starkvaror.
Lämnar loungen och går till en av många restauranger istället, för en omelett och lite hash browns. På väg tillbaks från resturangen ser jag med fasa att flighten verkar försenad. Jag har bara en timme på mig i ORD, och nu står det att flyget är mer än en timme försenat. Känner svetten komma krypande, och går med raska steg mot loungen i hopp om räddning därifrån.
Efter fem minuters kö kommer jag fram till loungedamen från United och förklarar mitt knepiga läge. Hon föreslår först att jag ska flyga MSP-JFK direkt, vilket känns kanon. Vid närmare koll visar det sig dock att min väska redan är på väg till ORD med riktning LGA, med ett tidigare flyg! Jag trodde inte det funkade så och att de lastar av bagage när inte ägaren är ombord, men det funkar visst så ibland på inrikesflyg enligt henne. Hennes nästa förslag är en flight direkt till LGA, som landar ungefär samtidigt som mitt tänkta ORD-LGA flyg landar, som bör ha min väska med sig. United hade inget bra tidsmässigt så hon föreslår American Airlines. Känns hjälpsamt då de väl inte har några krav på att ersätta sena flyg med hjälp av bolag utanför Star Alliance? Nöjd med denna lösning går jag till Americandisken för att check in. No problem där, får ett boardingkort och allt verkar i sin ordning. Ser att det står F på boardingkortet vilket väl betyder att jag borde kunna efterregga flighten och få Avios/TP till BAEC, nån som vet? Nog ett misstag från deras sida i så fall, mina Unitedflighter var ju klass I eller nåt annat kryptiskt man får för awardbokningar.
Class F
Nöjd med läget går jag tillbaks till Unitedloungen, som nu är bemannad med annan personal. Då jag nu bara har ett AA boardingkort blir det lite diskussion om inträde men löser sig snabbt. Firar att jag och min väska snart är på väg mot samma destination med en kall Heineken.
Flight AA4592 är schemalagd att starta 14:15. Boarding inleds en halvtimme innan dess, passar på att byta plats till 1D.
CRJ-700 som ska ta mig till LGA
Flighten är opererad av American Eagle, dvs. små rackare till plan. Större kabinväskor får inte plats i kabinen, så alla som har såna, drygt 95 procent av resenärerna, får lämna dem längst ner på jetway för packning i bagageutrymmet, och hämta dem på motsvarande ställe när de kommer fram. Som tur är har jag bara en datorväska som precis får plats overhead. Väl ombord tar flygvärdinnan min kavaj och hänger in den i garderoben.
Minneapolis/Saint Paul – New York La Guardia flyg AA4592 med American Airlines
Avgång: 14:15
Ankomst: 17:45
Flygplan: Bombardier CRJ-700
Klass: First Class
Sittplats: 01D
Pushback på minuten, 14:15,och vi lyfter kort därefter; 14:28. Flygplanet var utrustat med vad American Airlines kallar First Class, tre rader i en 1-2 konfiguration. Beläggningen var 100%, 9 av 9 platser fulla. I Coach var det 2-2 som gällde, mycket lägre beläggning, max 40% av platserna fulla. Så blir det väl när det är väldigt lätt för statusmedlemmar att standby uppgradera sig. Stolarna var sköna för en sån kort flygning, men jag har å andra sidan inte mycket att jämföra med.
3 rader First
Gott om benutrymme på rad 1
Så fort lampan med bältet släckts kommer flygvärdinnan för att ta dryck- och matbeställning. Två val till mat: Italiensk Wrap, eller Ceasarsallad med räkor. Väljer salladen, med en G&T. Salladen är väl ingen smaksensation, men inte direkt dålig på något sätt. Allt serveras på en bricka som försetts med en duk, vilken känns som en bra lösning då man inte tänker på att det är en bricka under måltiden.
Ceasarsallad och G&T
Gott om plats i Coach
Resten av flighten är en ganska händelselös historia, flygvärdinnorna håller dock exemplarisk uppsikt över nivån i glasen, varje gång de passerar sneglar de för att se om det börjar ta slut och påfyllning behövs. Följer upp GTn med en öl.
Inflygningen till LGA sker över Manhattan, med fin utsikt som följd.
Manhattan
Yankee Stadium!
Vi landar före tidtabell, 17:38 lokal tid, vilket känns väldigt bra. Mindre bra känns det dock när vi blir stående på plattan eftersom vi är för tidiga och vår gate är upptagen. Minuterna går och svetten kommer krypande igen. Inte så mycket för att det är varmt utan mer av oro. Tänk om väskan inte hann med sin connection i ORD? Tänk om flyget från ORD är försenat? Tänk om UA och AA ankommer till olika terminaler på LGA, hur lång tid tar det då att hitta till rätt baggage claim? Osv osv. Vi blir stående i 30 minuter innan vi till slut får en gate och kan gå av planet 18:17. Jag rusar mot baggage claim och tro det eller ej, men det första bandet som möter mig är bandet från mitt missade ORD-LGA flyg, och den första väskan jag ser är min egen. Praise the lord!
Går ut i den 33 gradiga värmen som New York bjuder på denna tidiga fredagkväll och ser en rätt lång taxikö. Bredvid denna står en lirare som ser min stressade min och erbjuder sig ”-Towncar taxi mister?”. Visst, min flight går från JFK 20:50 säger jag stressat, hinner jag det? ”No problem, I’ll get you there by seven” säger han. Det är en del trafik, men jag kommer ändå fram till JFK terminal 4 klockan 18:55. Andas ut en smula, och hoppas nu att den riktiga premiumdelen av resan kan ta sin början.
Singapore Airlines avgår från terminal 4 på JFK. De har separata incheckningsdiskar för Suites - 1 disk, Business – 3 diskar, och Economy – 4 diskar. Dessutom 2 diskar för ”Internet Check-In”. Dessvärre känns det inte speciellt premium, då det inte är någon ordning på vem som ska stå i vilken kö, folk springer fram och tillbaks. Det känns som att detta möjligvis kan ha sin orsak i (förlåt, mina fördomar) en stor del Asiatiska resenärer. Framme vid disken får jag hjälp att tagga väskan och boardingkort utskrivet. De kan dock bara skriva ut till FRA, jag måste check in där igen för sista sträckan, vilket känns lugnt så länge väska åker hela vägen. Får också möjlighet att ändra plats, till min hjälp har de en skiss över planet. Känner mig dock nöjd med mitt val 15A, ser ingen anledning att byta.
Incheckning Singapore Airlines. Ser lugnt ut på bilden, det var mer ös fem minuter innan bilden togs.
Får också invite till Oasis Lounge, den lounge SQ använder på JFK. Efter det säkerhetskontroll, fast track, max tio personer före. Går smidigt. Knallar bort mot Oasis lounge.
Många flygbolag samsas om Oasen
Oasis är en hyfsat stor lounge som är avlång till formen, med fin utsikt mot plattan.
Spritfest med självservering
Varm mat i loungen, okänt innehåll.
Väljer att avstå mat då det ska ätas så det står härliga till på planet, varvar istället ned med en Red Stripe. 19:55 ropas det ut i loungen att ”SQ25 is now ready for boarding”. Vid gaten är det inte heller mycket premiumkänsla. Längst fram finns olika rep som delar av boarding lanes för Suites, Business & Economy, men folk står i en enda röra framför dessa, så det blir rätt grötigt. 20:10 påbörjas boarding för Suites. Ser ett medelålders par med sin dotter tvingas knö sig fram genom folkhavet för att gå ombord till sina sviter.
10 minuter till boarding
När Suites-resenärerna gått på är det business class tur. Flyget använder två bryggor, vilket betyder att Suites och Economy går på en våning ner, medan business class går på den övre bryggan.
Stort flygplan
New York JFK – Frankfurt flyg SQ25 med Singapore Airlines
Avgång: 20:50
Ankomst: 10:45+1
Flygplan: Airbus 380-800
Klass: Business Class
Sittplats: 15A
Vid ombordstigning får jag för första gången på long haul svänga vänster, för att ta min plats i den främre, mindre business kabinen med endast 18 platser. Den bakre har 42 stycken, samma 1-2-1 config i båda. Det första jag slås av är hur enorm stolen är. Har läst om dess storlek innan, tittar på bilder osv, men det är först när jag själv sätter mig i den som det verkligen känns hur stor den är. Återkommer till den. Så fort jag slagit mig ned blir jag erbjuden champagne eller juice, givetvis blir det bubblor. Strax efter att dessa serverats delas det ut varma handukar, skönt då jag stressat en del och samlat på mig ett svettlager i ansiktet och runt halsen. Kort därefter går the Singapore Girls runt och tar beställningar för ”After take-off drink”. Dvs. något att dricka efter champagnen men innan maten. Så skulle man ha hemma en tisdagkväll också, först champagne, sen drink, sen middag. Anywho, bläddrar mig fram till något som heter Silver Kris sling i menyn. Blir också erbjuden dagstidningar på diverse språk.
Klockan 20:49 stängs dörrarna, pushback sker 21:00. Vi snurrar runt lite på plattan för att klockan 21:21 befinna oss på startbanan. Plattan i mattan och 52 sekunder senare är vi i luften. Då detta är första gången jag flyger A380 kan jag bara instämma i allt jag läst tidigare – den är tyst. Vid full gas hör man att frekvensen ändras uppåt på motorljudet men knappt alls volymen. Imponerande jobbat av isoleringsavdelningen. Tio minuter in släcks seat belt skylten och det delas ut tofflor och sovmask. En kvart senare kommer drinken, tillsammans med en skål blandade nötter.
Beläggningen i C denna kväll är runt 80%. En del tomma platser både i lilla främre kabinen och större bakre C kabin.
Främre mindre Business kabin
Bakre större Business kabin
På övervåning finns också ekonomiklass längst bak i bussen, 2-4-2 config
Då det var avspärrat i trappan längst bak, till ekonomi, och längst fram, till Suites, besökte jag aldrig undervåningen under resan. Strax därpå kommer flygvärdinnorna runt och tar middagsbeställningar. Menyn ser ut som följer:
Förrätt:
Fyra alternativ till varmrätt:
Viner att välja på är följande:
Väljer ett glas Chablis till hummern, följt av seabass till huvudrätt med ett glas Riesling.
Bordet tas fram ur vänster armstöd, och dukas av flygvärdinnan. Förrätten väldigt god hummer, en klo- och en stjärtbit med en liten sallad. Känns så härligt dekadent att sitta och mumsa hummer på nåt sätt. Såsen är lite kryddstark vilket i och för sig är gott, men passar inte hundra till vinet. Chablin var för övrigt årgång 2011, inte 2010 som stod i menyn, men lika god ändå.
Hummer till förrätt
Snart därefter dukas förrätten bort och varmrätten fram. Fisken är väldigt god och passar perfekt till rieslingen. Kanske att grönsakerna som tillbehör känns lite väl simpla, även om de smakade gott med rätt tuggmotstånd kvar.
Till efterrätt har man två alternativ att välja på:
Då det andra alternativet innehåller två ord jag inte begriper väljer jag glassen. Vilket visar sig vara ett klokt val då den är hur god som helst, med stora bitar av choklad. Sköljer ned glassen med resterna av min Silver Kris Sling.
Nästa steg på menyn är osttallrik:
Tre olika ostar alltså, alla goda, som får sällskap av ett glas Courvoisier.
Cheese please
När man tror att det är över kommer flygvärdinnorna ut ännu en sväng och erbjuder färsk frukt i mängder. Väljer dock att passa då jag är väldigt mätt vid det här laget.
Klockan 23:25 New Yorktid är jag både mätt och belåten och efter att ha läst om hur Jacob gör när han reser byter jag om till sovkläder. Flippar ner stolsryggen och bäddar till min säng för natten. Innan jag kryper ner frågar de när jag vill bli väckt, i tid för frukost blir svaret. Tyvärr är kabinen fortfarande ganska ljus eftersom vissa äter fortfarande. Det visar sig inte göra något då jag somnar direkt, och vaknar vad som känns som fem minuter senare, men visar sig vara tre timmar senare, då det är dags för frulle.
Här kommer en liten besvikelse. Continental Breakfast var jag utlovad, och läste inte så noga i menyn vad det innebar. Det visar sig vara färsk frukt, bröd, marmelad, philadelpiaost, juice och kaffe/te. Frukt är alltid gott, men hade hoppats på varm frukost efter det. Får väl skylla mig själv som inte läste menyn, hade jag gjort det hade jag valt att sova en timme extra och skippa frukosten, blev nu väckt två timmar innan landning.
Continental breakfast. Äpplejuice i glaset, inte Johnnie.
Därefter händer det inte så mycket mer, jag får en varm handduk och en flaska vatten. Kabinen tänds långsamt upp, och mina medpassagerare vaknar en efter en. Jag slår på IFE systemet och tittar på ett halvt avsnitt top gear och två avsnitt Miranda. Utbudet är enormt, väldigt många filmer, tvserier och musik. Systemet känns lättmanövrerat med fjärrkontroll i höger armstöd, tyvärr känns det att skärmen har några år på nacken, kontrasten är inte vad den borde vara. Detsamma gäller för stolen i sig, den känns lite sliten med repor och skråmor här och där.
Fjärrkontroll till IFE.
Stolen ja. Stolen är som sagt enorm, framför allt på bredden där den mäter 30”.
Den är så bred att bältet inte kommer upp på sidorna om dynan utan i ett hål en bit in i sätet, nog lättare att visa än att förklara med ord, se till vänster i bild:
Det finns förvaring i sidofack om man har en fönsterplats:
Det finns också plats under stolen framför för förvaring, och i takhyllor. Det finns dock bara takhyllor för sidoplatserna, så mittstolarna får dela utrymme med kantfolket. Fördelen blir ju givetvis att kabinen känns väldigt rymlig.
Det finns en hålighet i stolen framför som används som fotstöd dagtid, och som bildar nedersta delen av sängen nattetid:
För natten fäller man fram sätet vilket ger en platt säng, som är diagonal mot flygplanskroppen. Funkar bra för mig som är 182 cm, men är man mycket längre kan det nog bli trångt:
Kudde och täcke förvaras bakom ryggstödet i uppfällt läge:
Stolen är faktiskt inte så vidare behaglig om man väljer att sitta i den tillbakalutad. Det går att vinkla den ca 45 grader, men dynan man sitter på är alltid parallell med golvet vilket ger att man gärna glider framåt. Skönare att antingen sitta med ryggen rak, eller bädda och lägga sig ner.
Toaletten längst fram i kabinen känns väldigt rymlig för en flygplanstoalett. Gott om plats för att byta om. Tyvärr inga fönster i den. Svårt att få en uppfattning av storleken på bild:
Främre trappa från business ner till Suites och cockpit. Avspärrad med rep under flygning.
Vi landar 10:15 lokal tid, och 10:25 står vi parkerade vid gate B46. Det ropas ut flera gånger att även de som ska vidare till Singapore måste lämna planet och ta alla ägodelar med sig, då planet ska städas i Frankfurt. Med sorg i sinnet lämnar jag Singapore Airlines denna gång. När man kliver av får man i terminalen välja Travel to Singapore, eller Connecting flights / Exit. De lyckliga själarna som ska vidare till Singapore får alltså snällt vänta i ett separat transferområde.
I Frankfurt används tre bryggor, en för varje kabinklass:
Tar mig efter landstigning till en Lufthansa servicedisk och checkar in på min sista flight för resan, SK flighten till ARN. Antiklimax är ett i sammanhanget rätt passande ord. Anyway, boardingkort går bra att få ut, siktar sen på en dusch i första bästa lounge. Blir senator loungen vid gate A13, trevliga duschrum där.
Hel och ren, men fortfarande väldigt trött, promenerar jag bort mot A40 där SK2636 ska avgå. Det blir Vile Viking som tar mig hem sista sträckan denna resa.
Frankfurt – Arlanda flyg SK2636 med SAS
Avgång: 12:15
Ankomst: 14:15
Flygplan: Boeing 737-600
Klass: Business Class
Sittplats: 1F
Boarding 11:45, går först ombord. Denna flight ska visa sig bli nästa helt full i C, 7 av 10 platser upptagna. En rad med Y finns också denna dag, 4 av 4 platser upptagna där. I ekonomiklass ser det också nästan fullt ut. Inget skynke finns ens installerat, än mindre använt.
Pushback sker 12:20, för att lyfta 12:35. Från stillastående till luftburet tar det 32 sekunder, att jämföra med 380n:s 52 sekunder.
Gott om plats på rad 1. Den uppmärksamme läsaren noterar att jag bytt strumpor efter duschen.
Det bjuds på varm mat i C, ”tysk specialitet” enligt personalen, vilket består av vit sparris, skinka och potatis. Smakar okej, men sparris är svår att få till när man värmer upp den. Väldigt svårt att få till krispigheten man vill åt, blir lätt lite slappt, så även här.
Till efterrätt bjuds det på jordgubbar som är mycket goda! Pursern beklagar sig för att det är Tyska jordgubbar och inte Svenska. Hur som helst är de som sagt goda.
Tyska bär
Resten av flygningen halvsovs bort med musik i hörlurar, tre timmars sömn är inte tillräckligt för mig för en natt. Europas punktligast flygbolag landar idag en minut före utsatt tid på Arlanda, 14:14. Tre minuter senare står vi vid gate. Framme vid bagagebandet står det att väskorna ska komma 14:33. Klockan slår 14:33, inga väskor. Tio minuter senare kommer väskorna, och prioväskorna kommer som vanligt inte först. Men det är synd att klaga när man precis upplevt SQ i C.
Jag svarar gärna på frågor kring flighterna om någon har såna, och tar tacksamt emot uppmuntrande kommentarer eller konstruktiv kritik på rapporten
Bilderna är tagna med iPhone därav kvalitén. Tack för mig!
Den planerade rutten såg ut som följer:
MSP-ORD UA C
ORD-LGA UA C
JFK-FRA SQ C
FRA-ARN SK C
Mellan LGA och JFK var det exakt 2h41m, på vilken tid det var tänkt att jag skulle hämta ut väskan, hoppa in i en taxi till JFK, och check in på nytt för följande flighter. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men vi tar det från början.
Är uppe i god tid, och på flygplatsen i väldigt god tid innan, då jag verkligen inte vill att något ska strula som gör att jag i förlängningen missar SQ flighten. Från MSP ska jag flyga med UA417 som ska starta 12:41. Runt klockan tio är jag framme vid incheckningen. Premiumkön var uppdelad i två grupper, en för Uniteds egna Premiermedlemmar, och de som flyger international First och Business, den andra gruppen var Star Alliance Gold/Silver och inrikes First/Business. Alltså jag.
Premium check in. Sort of.
Även för denna premium check in var det maskin som gällde, ej personlig service. Jag halade upp mitt pass och scannade det i maskinen enligt instruktionerna. Maskinen protesterade direkt - computer says no. Eller, i detta fall computer says ”Your reservation requires special handling, please see a United representative”.
Computer says no!
Lätt oroad att något gått snett, då detta är min första bokning med Lifemiles, ber jag att få prata med damen bakom disken. Hon knappar en bra stund på sin burk men allt är i sin ordning. Hon frågar varför tusan jag valt att byta flygplats i New York, det går ju direktflyg till JFK från MSP. Jag orkar inte förklara hur Lifemiles sökmotor fungerar eller inte fungerar så jag släpper det. Hon säger sen ”-Wow, with this routing, you’d think you were on a secret mission of some sort!”. Ja, inte så illa tänkt faktiskt. Inte vidare hemligt, men visst är det ett uppdrag att se fram emot min första longhaul C, min första fight med SQ och min första flight på A380 – på samma gång.
Väskan taggas, med priotagg, till LGA via ORD och åker iväg på bandet. Jag får två boardingkort och beger mig mot security. Priofilen för Business/First är tacksamt kort, ca tio personer. I den vanliga kön står ett hundratals trälar och svettas. So far so good.
Fem minuter senare är jag airside. Hungern gör sig påmind, beger mig till Uniteds Club lounge för nån slags brunch. Utbudet visar sig dock vara skralt, lite mjölk, flingor, kaffe och bagels är det som bjuds. De har en bemannad bar men känns lite tidigt för starkvaror.
Lämnar loungen och går till en av många restauranger istället, för en omelett och lite hash browns. På väg tillbaks från resturangen ser jag med fasa att flighten verkar försenad. Jag har bara en timme på mig i ORD, och nu står det att flyget är mer än en timme försenat. Känner svetten komma krypande, och går med raska steg mot loungen i hopp om räddning därifrån.
Efter fem minuters kö kommer jag fram till loungedamen från United och förklarar mitt knepiga läge. Hon föreslår först att jag ska flyga MSP-JFK direkt, vilket känns kanon. Vid närmare koll visar det sig dock att min väska redan är på väg till ORD med riktning LGA, med ett tidigare flyg! Jag trodde inte det funkade så och att de lastar av bagage när inte ägaren är ombord, men det funkar visst så ibland på inrikesflyg enligt henne. Hennes nästa förslag är en flight direkt till LGA, som landar ungefär samtidigt som mitt tänkta ORD-LGA flyg landar, som bör ha min väska med sig. United hade inget bra tidsmässigt så hon föreslår American Airlines. Känns hjälpsamt då de väl inte har några krav på att ersätta sena flyg med hjälp av bolag utanför Star Alliance? Nöjd med denna lösning går jag till Americandisken för att check in. No problem där, får ett boardingkort och allt verkar i sin ordning. Ser att det står F på boardingkortet vilket väl betyder att jag borde kunna efterregga flighten och få Avios/TP till BAEC, nån som vet? Nog ett misstag från deras sida i så fall, mina Unitedflighter var ju klass I eller nåt annat kryptiskt man får för awardbokningar.
Class F
Nöjd med läget går jag tillbaks till Unitedloungen, som nu är bemannad med annan personal. Då jag nu bara har ett AA boardingkort blir det lite diskussion om inträde men löser sig snabbt. Firar att jag och min väska snart är på väg mot samma destination med en kall Heineken.
Flight AA4592 är schemalagd att starta 14:15. Boarding inleds en halvtimme innan dess, passar på att byta plats till 1D.
CRJ-700 som ska ta mig till LGA
Flighten är opererad av American Eagle, dvs. små rackare till plan. Större kabinväskor får inte plats i kabinen, så alla som har såna, drygt 95 procent av resenärerna, får lämna dem längst ner på jetway för packning i bagageutrymmet, och hämta dem på motsvarande ställe när de kommer fram. Som tur är har jag bara en datorväska som precis får plats overhead. Väl ombord tar flygvärdinnan min kavaj och hänger in den i garderoben.
Minneapolis/Saint Paul – New York La Guardia flyg AA4592 med American Airlines
Avgång: 14:15
Ankomst: 17:45
Flygplan: Bombardier CRJ-700
Klass: First Class
Sittplats: 01D
Pushback på minuten, 14:15,och vi lyfter kort därefter; 14:28. Flygplanet var utrustat med vad American Airlines kallar First Class, tre rader i en 1-2 konfiguration. Beläggningen var 100%, 9 av 9 platser fulla. I Coach var det 2-2 som gällde, mycket lägre beläggning, max 40% av platserna fulla. Så blir det väl när det är väldigt lätt för statusmedlemmar att standby uppgradera sig. Stolarna var sköna för en sån kort flygning, men jag har å andra sidan inte mycket att jämföra med.
3 rader First
Gott om benutrymme på rad 1
Så fort lampan med bältet släckts kommer flygvärdinnan för att ta dryck- och matbeställning. Två val till mat: Italiensk Wrap, eller Ceasarsallad med räkor. Väljer salladen, med en G&T. Salladen är väl ingen smaksensation, men inte direkt dålig på något sätt. Allt serveras på en bricka som försetts med en duk, vilken känns som en bra lösning då man inte tänker på att det är en bricka under måltiden.
Ceasarsallad och G&T
Gott om plats i Coach
Resten av flighten är en ganska händelselös historia, flygvärdinnorna håller dock exemplarisk uppsikt över nivån i glasen, varje gång de passerar sneglar de för att se om det börjar ta slut och påfyllning behövs. Följer upp GTn med en öl.
Inflygningen till LGA sker över Manhattan, med fin utsikt som följd.
Manhattan
Yankee Stadium!
Vi landar före tidtabell, 17:38 lokal tid, vilket känns väldigt bra. Mindre bra känns det dock när vi blir stående på plattan eftersom vi är för tidiga och vår gate är upptagen. Minuterna går och svetten kommer krypande igen. Inte så mycket för att det är varmt utan mer av oro. Tänk om väskan inte hann med sin connection i ORD? Tänk om flyget från ORD är försenat? Tänk om UA och AA ankommer till olika terminaler på LGA, hur lång tid tar det då att hitta till rätt baggage claim? Osv osv. Vi blir stående i 30 minuter innan vi till slut får en gate och kan gå av planet 18:17. Jag rusar mot baggage claim och tro det eller ej, men det första bandet som möter mig är bandet från mitt missade ORD-LGA flyg, och den första väskan jag ser är min egen. Praise the lord!
Går ut i den 33 gradiga värmen som New York bjuder på denna tidiga fredagkväll och ser en rätt lång taxikö. Bredvid denna står en lirare som ser min stressade min och erbjuder sig ”-Towncar taxi mister?”. Visst, min flight går från JFK 20:50 säger jag stressat, hinner jag det? ”No problem, I’ll get you there by seven” säger han. Det är en del trafik, men jag kommer ändå fram till JFK terminal 4 klockan 18:55. Andas ut en smula, och hoppas nu att den riktiga premiumdelen av resan kan ta sin början.
Singapore Airlines avgår från terminal 4 på JFK. De har separata incheckningsdiskar för Suites - 1 disk, Business – 3 diskar, och Economy – 4 diskar. Dessutom 2 diskar för ”Internet Check-In”. Dessvärre känns det inte speciellt premium, då det inte är någon ordning på vem som ska stå i vilken kö, folk springer fram och tillbaks. Det känns som att detta möjligvis kan ha sin orsak i (förlåt, mina fördomar) en stor del Asiatiska resenärer. Framme vid disken får jag hjälp att tagga väskan och boardingkort utskrivet. De kan dock bara skriva ut till FRA, jag måste check in där igen för sista sträckan, vilket känns lugnt så länge väska åker hela vägen. Får också möjlighet att ändra plats, till min hjälp har de en skiss över planet. Känner mig dock nöjd med mitt val 15A, ser ingen anledning att byta.
Incheckning Singapore Airlines. Ser lugnt ut på bilden, det var mer ös fem minuter innan bilden togs.
Får också invite till Oasis Lounge, den lounge SQ använder på JFK. Efter det säkerhetskontroll, fast track, max tio personer före. Går smidigt. Knallar bort mot Oasis lounge.
Många flygbolag samsas om Oasen
Oasis är en hyfsat stor lounge som är avlång till formen, med fin utsikt mot plattan.
Spritfest med självservering
Varm mat i loungen, okänt innehåll.
Väljer att avstå mat då det ska ätas så det står härliga till på planet, varvar istället ned med en Red Stripe. 19:55 ropas det ut i loungen att ”SQ25 is now ready for boarding”. Vid gaten är det inte heller mycket premiumkänsla. Längst fram finns olika rep som delar av boarding lanes för Suites, Business & Economy, men folk står i en enda röra framför dessa, så det blir rätt grötigt. 20:10 påbörjas boarding för Suites. Ser ett medelålders par med sin dotter tvingas knö sig fram genom folkhavet för att gå ombord till sina sviter.
10 minuter till boarding
När Suites-resenärerna gått på är det business class tur. Flyget använder två bryggor, vilket betyder att Suites och Economy går på en våning ner, medan business class går på den övre bryggan.
Stort flygplan
New York JFK – Frankfurt flyg SQ25 med Singapore Airlines
Avgång: 20:50
Ankomst: 10:45+1
Flygplan: Airbus 380-800
Klass: Business Class
Sittplats: 15A
Vid ombordstigning får jag för första gången på long haul svänga vänster, för att ta min plats i den främre, mindre business kabinen med endast 18 platser. Den bakre har 42 stycken, samma 1-2-1 config i båda. Det första jag slås av är hur enorm stolen är. Har läst om dess storlek innan, tittar på bilder osv, men det är först när jag själv sätter mig i den som det verkligen känns hur stor den är. Återkommer till den. Så fort jag slagit mig ned blir jag erbjuden champagne eller juice, givetvis blir det bubblor. Strax efter att dessa serverats delas det ut varma handukar, skönt då jag stressat en del och samlat på mig ett svettlager i ansiktet och runt halsen. Kort därefter går the Singapore Girls runt och tar beställningar för ”After take-off drink”. Dvs. något att dricka efter champagnen men innan maten. Så skulle man ha hemma en tisdagkväll också, först champagne, sen drink, sen middag. Anywho, bläddrar mig fram till något som heter Silver Kris sling i menyn. Blir också erbjuden dagstidningar på diverse språk.
Klockan 20:49 stängs dörrarna, pushback sker 21:00. Vi snurrar runt lite på plattan för att klockan 21:21 befinna oss på startbanan. Plattan i mattan och 52 sekunder senare är vi i luften. Då detta är första gången jag flyger A380 kan jag bara instämma i allt jag läst tidigare – den är tyst. Vid full gas hör man att frekvensen ändras uppåt på motorljudet men knappt alls volymen. Imponerande jobbat av isoleringsavdelningen. Tio minuter in släcks seat belt skylten och det delas ut tofflor och sovmask. En kvart senare kommer drinken, tillsammans med en skål blandade nötter.
Beläggningen i C denna kväll är runt 80%. En del tomma platser både i lilla främre kabinen och större bakre C kabin.
Främre mindre Business kabin
Bakre större Business kabin
På övervåning finns också ekonomiklass längst bak i bussen, 2-4-2 config
Då det var avspärrat i trappan längst bak, till ekonomi, och längst fram, till Suites, besökte jag aldrig undervåningen under resan. Strax därpå kommer flygvärdinnorna runt och tar middagsbeställningar. Menyn ser ut som följer:
Förrätt:
Lobster medallions with mesclun salad (Lime cocktail sauce)
Fyra alternativ till varmrätt:
Roast seabass with potato gnocchi, broccoli rabe, edamame beans and wild mushroom ”a la Grecque”
Beef kway teow soup (rice noodles in rich beef broth garnished with sliced beef and Chinese greens)
Thai green curry chicken, stirfried cauliflower, carrot, sugar peas and steamed jasmine rice
Stewed lamb shank with broccoli, cherry tomato and pumpkin mash.
Beef kway teow soup (rice noodles in rich beef broth garnished with sliced beef and Chinese greens)
Thai green curry chicken, stirfried cauliflower, carrot, sugar peas and steamed jasmine rice
Stewed lamb shank with broccoli, cherry tomato and pumpkin mash.
Viner att välja på är följande:
Champagne Charles Heidsieck Brut Reserve
2011 Reichsgraf von Kesselstatt Riesling Kabinett
2010 William Févre Champs Royal Chablis
2009 Château Ludenne, Médoc, Cru Bourgeois
2008 Château Preuillac, Médoc, Cru Bourgeois
2009 Marschesi de Frescobaldi, Tenuta di Castiglioni, Toscana IGT
2011 Reichsgraf von Kesselstatt Riesling Kabinett
2010 William Févre Champs Royal Chablis
2009 Château Ludenne, Médoc, Cru Bourgeois
2008 Château Preuillac, Médoc, Cru Bourgeois
2009 Marschesi de Frescobaldi, Tenuta di Castiglioni, Toscana IGT
Väljer ett glas Chablis till hummern, följt av seabass till huvudrätt med ett glas Riesling.
Bordet tas fram ur vänster armstöd, och dukas av flygvärdinnan. Förrätten väldigt god hummer, en klo- och en stjärtbit med en liten sallad. Känns så härligt dekadent att sitta och mumsa hummer på nåt sätt. Såsen är lite kryddstark vilket i och för sig är gott, men passar inte hundra till vinet. Chablin var för övrigt årgång 2011, inte 2010 som stod i menyn, men lika god ändå.
Hummer till förrätt
Snart därefter dukas förrätten bort och varmrätten fram. Fisken är väldigt god och passar perfekt till rieslingen. Kanske att grönsakerna som tillbehör känns lite väl simpla, även om de smakade gott med rätt tuggmotstånd kvar.
Till efterrätt har man två alternativ att välja på:
Chocolate truffle ice Cream
Pear frangipane with passionfruit coulis.
Pear frangipane with passionfruit coulis.
Då det andra alternativet innehåller två ord jag inte begriper väljer jag glassen. Vilket visar sig vara ett klokt val då den är hur god som helst, med stora bitar av choklad. Sköljer ned glassen med resterna av min Silver Kris Sling.
Nästa steg på menyn är osttallrik:
Camembert, tomme de savoie and hommage bleu with fruit paste nuts and grapes.
Tre olika ostar alltså, alla goda, som får sällskap av ett glas Courvoisier.
Cheese please
När man tror att det är över kommer flygvärdinnorna ut ännu en sväng och erbjuder färsk frukt i mängder. Väljer dock att passa då jag är väldigt mätt vid det här laget.
Klockan 23:25 New Yorktid är jag både mätt och belåten och efter att ha läst om hur Jacob gör när han reser byter jag om till sovkläder. Flippar ner stolsryggen och bäddar till min säng för natten. Innan jag kryper ner frågar de när jag vill bli väckt, i tid för frukost blir svaret. Tyvärr är kabinen fortfarande ganska ljus eftersom vissa äter fortfarande. Det visar sig inte göra något då jag somnar direkt, och vaknar vad som känns som fem minuter senare, men visar sig vara tre timmar senare, då det är dags för frulle.
Här kommer en liten besvikelse. Continental Breakfast var jag utlovad, och läste inte så noga i menyn vad det innebar. Det visar sig vara färsk frukt, bröd, marmelad, philadelpiaost, juice och kaffe/te. Frukt är alltid gott, men hade hoppats på varm frukost efter det. Får väl skylla mig själv som inte läste menyn, hade jag gjort det hade jag valt att sova en timme extra och skippa frukosten, blev nu väckt två timmar innan landning.
Continental breakfast. Äpplejuice i glaset, inte Johnnie.
Därefter händer det inte så mycket mer, jag får en varm handduk och en flaska vatten. Kabinen tänds långsamt upp, och mina medpassagerare vaknar en efter en. Jag slår på IFE systemet och tittar på ett halvt avsnitt top gear och två avsnitt Miranda. Utbudet är enormt, väldigt många filmer, tvserier och musik. Systemet känns lättmanövrerat med fjärrkontroll i höger armstöd, tyvärr känns det att skärmen har några år på nacken, kontrasten är inte vad den borde vara. Detsamma gäller för stolen i sig, den känns lite sliten med repor och skråmor här och där.
Fjärrkontroll till IFE.
Stolen ja. Stolen är som sagt enorm, framför allt på bredden där den mäter 30”.
Den är så bred att bältet inte kommer upp på sidorna om dynan utan i ett hål en bit in i sätet, nog lättare att visa än att förklara med ord, se till vänster i bild:
Det finns förvaring i sidofack om man har en fönsterplats:
Det finns också plats under stolen framför för förvaring, och i takhyllor. Det finns dock bara takhyllor för sidoplatserna, så mittstolarna får dela utrymme med kantfolket. Fördelen blir ju givetvis att kabinen känns väldigt rymlig.
Det finns en hålighet i stolen framför som används som fotstöd dagtid, och som bildar nedersta delen av sängen nattetid:
För natten fäller man fram sätet vilket ger en platt säng, som är diagonal mot flygplanskroppen. Funkar bra för mig som är 182 cm, men är man mycket längre kan det nog bli trångt:
Kudde och täcke förvaras bakom ryggstödet i uppfällt läge:
Stolen är faktiskt inte så vidare behaglig om man väljer att sitta i den tillbakalutad. Det går att vinkla den ca 45 grader, men dynan man sitter på är alltid parallell med golvet vilket ger att man gärna glider framåt. Skönare att antingen sitta med ryggen rak, eller bädda och lägga sig ner.
Toaletten längst fram i kabinen känns väldigt rymlig för en flygplanstoalett. Gott om plats för att byta om. Tyvärr inga fönster i den. Svårt att få en uppfattning av storleken på bild:
Främre trappa från business ner till Suites och cockpit. Avspärrad med rep under flygning.
Vi landar 10:15 lokal tid, och 10:25 står vi parkerade vid gate B46. Det ropas ut flera gånger att även de som ska vidare till Singapore måste lämna planet och ta alla ägodelar med sig, då planet ska städas i Frankfurt. Med sorg i sinnet lämnar jag Singapore Airlines denna gång. När man kliver av får man i terminalen välja Travel to Singapore, eller Connecting flights / Exit. De lyckliga själarna som ska vidare till Singapore får alltså snällt vänta i ett separat transferområde.
I Frankfurt används tre bryggor, en för varje kabinklass:
Tar mig efter landstigning till en Lufthansa servicedisk och checkar in på min sista flight för resan, SK flighten till ARN. Antiklimax är ett i sammanhanget rätt passande ord. Anyway, boardingkort går bra att få ut, siktar sen på en dusch i första bästa lounge. Blir senator loungen vid gate A13, trevliga duschrum där.
Hel och ren, men fortfarande väldigt trött, promenerar jag bort mot A40 där SK2636 ska avgå. Det blir Vile Viking som tar mig hem sista sträckan denna resa.
Frankfurt – Arlanda flyg SK2636 med SAS
Avgång: 12:15
Ankomst: 14:15
Flygplan: Boeing 737-600
Klass: Business Class
Sittplats: 1F
Boarding 11:45, går först ombord. Denna flight ska visa sig bli nästa helt full i C, 7 av 10 platser upptagna. En rad med Y finns också denna dag, 4 av 4 platser upptagna där. I ekonomiklass ser det också nästan fullt ut. Inget skynke finns ens installerat, än mindre använt.
Pushback sker 12:20, för att lyfta 12:35. Från stillastående till luftburet tar det 32 sekunder, att jämföra med 380n:s 52 sekunder.
Gott om plats på rad 1. Den uppmärksamme läsaren noterar att jag bytt strumpor efter duschen.
Det bjuds på varm mat i C, ”tysk specialitet” enligt personalen, vilket består av vit sparris, skinka och potatis. Smakar okej, men sparris är svår att få till när man värmer upp den. Väldigt svårt att få till krispigheten man vill åt, blir lätt lite slappt, så även här.
Till efterrätt bjuds det på jordgubbar som är mycket goda! Pursern beklagar sig för att det är Tyska jordgubbar och inte Svenska. Hur som helst är de som sagt goda.
Tyska bär
Resten av flygningen halvsovs bort med musik i hörlurar, tre timmars sömn är inte tillräckligt för mig för en natt. Europas punktligast flygbolag landar idag en minut före utsatt tid på Arlanda, 14:14. Tre minuter senare står vi vid gate. Framme vid bagagebandet står det att väskorna ska komma 14:33. Klockan slår 14:33, inga väskor. Tio minuter senare kommer väskorna, och prioväskorna kommer som vanligt inte först. Men det är synd att klaga när man precis upplevt SQ i C.
Jag svarar gärna på frågor kring flighterna om någon har såna, och tar tacksamt emot uppmuntrande kommentarer eller konstruktiv kritik på rapporten
Bilderna är tagna med iPhone därav kvalitén. Tack för mig!
Last edited:
