Ystad
Medlem
Jag har aldrig flugit med Ethiopian Airlines och aldrig besökt Östafrika så nu när jag hade en 2-4-1 voucher som gick ut 31 dec 2018 bestämde jag mig för att ”slå två flugor i en smäll”. Sagt och gjort så bokade jag en resa för mig och frun till Zanzibar några dagar i mars 2019. Kanske inte det mest exotiska ”hardship” resmålet i Afrika men det blev ”mycket flyg för poängen”. Dessutom var jag lite intresserad av Zanzibar eftersom detta resmål fått både ris och ros här på forumet. Denna reserapport kan ses som en komplettering till de redan framförda åsikterna om Zanzibar. Jag bokade följande resa:
Ner: CPH (med SAS) - MXP (med ET) - (kort stop på FCO) - ADD (med ET) - (kort stop på JRO) - ZNZ
Hem: ZNZ (med ET) - (kort stop på JRO) - ADD (med LH) - FRA (med LH) - CPH
På ön bokade vi 4 nätter på öns östra sida, 2 nätter vardera på 2 olika hotell.
Så, i början av mars 2019 gav vi oss iväg. Först till Kastrup en solig onsdag eftermiddag. Bagageinlämning, genom SAS fast track och till SAS business lounge. Numer som pensionär flyger jag sällan så det var nog ett år sen jag var där senast - men så här på en onsdag eftermiddag i mars var det inte allt för mycket folk och buffen kändes riktigt fräsch med mycket grönt och varmrökt lax bl a. Efter ett tag gick vi till gaten. Resan till MXP är inte mycket att orda om - SAS business (Plus) inom Europa är ju nu för tiden inget att yvas över.
En kul sak från loungen dock: jag fick där syn på tidningen ”Vi” i vilken det fanns en artikel som handlade om ”flygskam”. Artikeln handlade till stora delar om Businessclass.se - och dess medlemmar - dock utan att namnge forumet. Jag log lite när jag läste artikeln - själv känner jag f ö ingen större ”skam” när jag flyger (varför skulle jag det när våra miljöpartistiska ministrar beordrar regeringsplanet att flyga mellan Arlanda och Bromma och kör omkring i gamla diesel pick-uper).
Till MXP kom vi lite försenade så tyvärr hans inte något loungebesök med. Efter en lång promenad från A till B piren gick vi direkt ombord på Ethiopian Airlines 777. Denna resa var behaglig och finns recenserad här.
Vi anlände till ADD vi 6 tiden på morgonen och vårt nästa flight skulle lyfta 10.25 så vi hade gott om tid. Den mesta tiden på denna lätt kaotiska och lite slitna flygplats tillbringade vi i ET’s Cloud 9 lounge, vilket beskrivs här.
Sista delen av utresan skedde i ET’s nya och fräscha A350 - beskrivet här. Detta var första gången jag såg Kilimanjaro i verkligheten - visserligen bara genom ett flygplansfönster - men i alla fall.
Väl framme på Zanzibar slog värmen emot oss när vi steg av planet. Pass och tullkontroll lite lätt kaotiskt - men eftersom jag besökt några olika länder i Afrika under de senaste 25 åren så var jag beredd och detta var inte på långa vägar det värsta jag varit med om. Utanför terminalen väntade vår förbeställda taxi (eftersom jag rest sen 70-talet kan jag ibland tycka att med dagens möjligheter att fixa saker i förväg via nätet så har det blivit lite ”för lätt” - det var faktiskt mer ”äventyrligt” förr när man inte var lika säker på vad som väntade vid ankomsten till ett nytt resmål). En timmes bilresa till vårt första hotell, White Paradise i Pongwe. Ett helt ok hotell under tjeckiskt management (förmodligen också ägande). En trevlig pool med poolbar (en favorit hos mig). Ingen sandstrand utan mer ett slags träsk med lite mangrove - men en intressant naturtyp att vandra i vid lågvatten. För att komma till en sandstrand fick man åka taxi i 10 minuter - men eftersom denna resa ingick i rumspriset och det inte fanns väntetid på bil varken dit eller tillbaka så kändes det ok.
Här stannade vi i 2 nätter och sedan iväg i taxi till hotell nr: 2, Club Dongwe hotell i Dongwe. Detta italiensktägda hotell var betydligt större och ligger vid en fin sandstrand - även badbar vid lågvatten. Till hotellet hör också en lång pir ut i vattnet. Längst ut finns både toaletter, bar och ett stort soldäck. Inte ens vid lågvatten bottnar man längst ut. Finns lite intressant att titta på om man snorklar. På detta hotell verkade det i stort sett bara finnas italienska gäster. All information stod först på italienska och sen på engelska. De flesta i personalen verkade prata italienska medan det var lite si och så med engelskan. Men som sagt, en fin sandstrand och en stor pool fanns det.
Båda hotellen verkade mest livnära sig på ”all inclusive”-gäster så vi kände oss lite utanför. All inclusive har aldrig varit min grej så i vanlig ordning hade jag bara bokat B&B (kanske går det inte ens att boka all inclusive om man bara bokar för 2 nätter).
Sista hela dagen på Zanzibar hade vi bokat bord på restaurangen ”The Rock” - en ganska häftig restaurang placerad något/några 10-tal meter ut från stranden (hur långt beror på hög/låg-vattenståndet). För att komma till restaurangen tog vi en nästan 4 km lång promenad från vårt hotell längs öde sand- och ”lava” stränder. En riktigt häftig upplevelse - vi mötte inte en enda människa men desto fler sjöfåglar. Mot slutet av promenaden fick vi öka takten då högvattnet var på väg in och på sina håll slutade stranden vid branta klippor. Vi klarade det inte riktigt så vid ankomsten till restaurangen var mina sneakers och strumpor dyngsura. Men so what - vi nådde vårt mål och det var 30 grader varmt - det var bara att utföra restaurangbesöket barfota.
Restaurangen är väl värt ett besök tycker jag. Visst är det en slags ”turistfälla” och 90% av (de europeiska) besökarna beställde bara något drickbart och satt på ”altanen” ett tag. Vi var nästan de enda ätande gästerna. Vi beställde det bästa stället har, ”The Rock special”, ett stort fat med grillade humrar, jätteräkor och bläckfisk - till detta ställets egna (Sydafrikanska) bubbelvin. Jag tyckte det var väl värt de dryga 100 USD som kalaset kostade för oss två med en öl före maten och lite kaffe med avec efteråt.
Under vår sista dag hann vi med lite mer badande sen bar det av till flygplatsen. ZNZ är en liten flygplats men det finns en lounge som jag recenserat här.
Vi flög från ZNZ till ADD med Ethiopian Airlines nya fräscha A350 recenserat här. På ADD blev det ett nytt besök på Cloude 9 loungen, nu på kvällstid, recenserat här. Därefter flög vi tillbaka till Europa, närmare bestämt till FRA med Lufthansas A340, en ganska trist upplevelse om man jämför med vad vi just upplevt med Etiopian Airlans. Lufthansa resan finns recenserad här. På FRA hann vi besöka en Lufthansas Business lounge i pir A, recenserat här. Slutligen åkte vi med Lufthansa FRA - CPH, recenserat här.
Så vad tyckte jag om Zanzibar... Tja, sådär, nu såg jag ju inte mycket av ön - bara det som svischade förbi utanför taxifönstret till och från flygplatsen samt mellan hotellen. Men visst var det Afrika, dock har jag sett betydligt mer fattigdom i Västafrika. Att flygas in, bo på ”all inclusive” hotell, fraktas runt i grupp för att uppleva ”sevärdheter” - allt detta som jag tror är det normala för turister på Zanzibar - är inte riktigt min grej. Men visst, fina stränder och bra hotell. Så ... kul att ha varit där, men jag längtar inte direkt tillbaka.
Däremot, dessa mina första resor med Ethiopian Airlines gjorde mig inte besviken. Reser gärna med detta bolag igen.
Ner: CPH (med SAS) - MXP (med ET) - (kort stop på FCO) - ADD (med ET) - (kort stop på JRO) - ZNZ
Hem: ZNZ (med ET) - (kort stop på JRO) - ADD (med LH) - FRA (med LH) - CPH
På ön bokade vi 4 nätter på öns östra sida, 2 nätter vardera på 2 olika hotell.
Så, i början av mars 2019 gav vi oss iväg. Först till Kastrup en solig onsdag eftermiddag. Bagageinlämning, genom SAS fast track och till SAS business lounge. Numer som pensionär flyger jag sällan så det var nog ett år sen jag var där senast - men så här på en onsdag eftermiddag i mars var det inte allt för mycket folk och buffen kändes riktigt fräsch med mycket grönt och varmrökt lax bl a. Efter ett tag gick vi till gaten. Resan till MXP är inte mycket att orda om - SAS business (Plus) inom Europa är ju nu för tiden inget att yvas över.
En kul sak från loungen dock: jag fick där syn på tidningen ”Vi” i vilken det fanns en artikel som handlade om ”flygskam”. Artikeln handlade till stora delar om Businessclass.se - och dess medlemmar - dock utan att namnge forumet. Jag log lite när jag läste artikeln - själv känner jag f ö ingen större ”skam” när jag flyger (varför skulle jag det när våra miljöpartistiska ministrar beordrar regeringsplanet att flyga mellan Arlanda och Bromma och kör omkring i gamla diesel pick-uper).
Till MXP kom vi lite försenade så tyvärr hans inte något loungebesök med. Efter en lång promenad från A till B piren gick vi direkt ombord på Ethiopian Airlines 777. Denna resa var behaglig och finns recenserad här.
Vi anlände till ADD vi 6 tiden på morgonen och vårt nästa flight skulle lyfta 10.25 så vi hade gott om tid. Den mesta tiden på denna lätt kaotiska och lite slitna flygplats tillbringade vi i ET’s Cloud 9 lounge, vilket beskrivs här.
Sista delen av utresan skedde i ET’s nya och fräscha A350 - beskrivet här. Detta var första gången jag såg Kilimanjaro i verkligheten - visserligen bara genom ett flygplansfönster - men i alla fall.
Väl framme på Zanzibar slog värmen emot oss när vi steg av planet. Pass och tullkontroll lite lätt kaotiskt - men eftersom jag besökt några olika länder i Afrika under de senaste 25 åren så var jag beredd och detta var inte på långa vägar det värsta jag varit med om. Utanför terminalen väntade vår förbeställda taxi (eftersom jag rest sen 70-talet kan jag ibland tycka att med dagens möjligheter att fixa saker i förväg via nätet så har det blivit lite ”för lätt” - det var faktiskt mer ”äventyrligt” förr när man inte var lika säker på vad som väntade vid ankomsten till ett nytt resmål). En timmes bilresa till vårt första hotell, White Paradise i Pongwe. Ett helt ok hotell under tjeckiskt management (förmodligen också ägande). En trevlig pool med poolbar (en favorit hos mig). Ingen sandstrand utan mer ett slags träsk med lite mangrove - men en intressant naturtyp att vandra i vid lågvatten. För att komma till en sandstrand fick man åka taxi i 10 minuter - men eftersom denna resa ingick i rumspriset och det inte fanns väntetid på bil varken dit eller tillbaka så kändes det ok.
Här stannade vi i 2 nätter och sedan iväg i taxi till hotell nr: 2, Club Dongwe hotell i Dongwe. Detta italiensktägda hotell var betydligt större och ligger vid en fin sandstrand - även badbar vid lågvatten. Till hotellet hör också en lång pir ut i vattnet. Längst ut finns både toaletter, bar och ett stort soldäck. Inte ens vid lågvatten bottnar man längst ut. Finns lite intressant att titta på om man snorklar. På detta hotell verkade det i stort sett bara finnas italienska gäster. All information stod först på italienska och sen på engelska. De flesta i personalen verkade prata italienska medan det var lite si och så med engelskan. Men som sagt, en fin sandstrand och en stor pool fanns det.
Båda hotellen verkade mest livnära sig på ”all inclusive”-gäster så vi kände oss lite utanför. All inclusive har aldrig varit min grej så i vanlig ordning hade jag bara bokat B&B (kanske går det inte ens att boka all inclusive om man bara bokar för 2 nätter).
Sista hela dagen på Zanzibar hade vi bokat bord på restaurangen ”The Rock” - en ganska häftig restaurang placerad något/några 10-tal meter ut från stranden (hur långt beror på hög/låg-vattenståndet). För att komma till restaurangen tog vi en nästan 4 km lång promenad från vårt hotell längs öde sand- och ”lava” stränder. En riktigt häftig upplevelse - vi mötte inte en enda människa men desto fler sjöfåglar. Mot slutet av promenaden fick vi öka takten då högvattnet var på väg in och på sina håll slutade stranden vid branta klippor. Vi klarade det inte riktigt så vid ankomsten till restaurangen var mina sneakers och strumpor dyngsura. Men so what - vi nådde vårt mål och det var 30 grader varmt - det var bara att utföra restaurangbesöket barfota.
Restaurangen är väl värt ett besök tycker jag. Visst är det en slags ”turistfälla” och 90% av (de europeiska) besökarna beställde bara något drickbart och satt på ”altanen” ett tag. Vi var nästan de enda ätande gästerna. Vi beställde det bästa stället har, ”The Rock special”, ett stort fat med grillade humrar, jätteräkor och bläckfisk - till detta ställets egna (Sydafrikanska) bubbelvin. Jag tyckte det var väl värt de dryga 100 USD som kalaset kostade för oss två med en öl före maten och lite kaffe med avec efteråt.
Under vår sista dag hann vi med lite mer badande sen bar det av till flygplatsen. ZNZ är en liten flygplats men det finns en lounge som jag recenserat här.
Vi flög från ZNZ till ADD med Ethiopian Airlines nya fräscha A350 recenserat här. På ADD blev det ett nytt besök på Cloude 9 loungen, nu på kvällstid, recenserat här. Därefter flög vi tillbaka till Europa, närmare bestämt till FRA med Lufthansas A340, en ganska trist upplevelse om man jämför med vad vi just upplevt med Etiopian Airlans. Lufthansa resan finns recenserad här. På FRA hann vi besöka en Lufthansas Business lounge i pir A, recenserat här. Slutligen åkte vi med Lufthansa FRA - CPH, recenserat här.
Så vad tyckte jag om Zanzibar... Tja, sådär, nu såg jag ju inte mycket av ön - bara det som svischade förbi utanför taxifönstret till och från flygplatsen samt mellan hotellen. Men visst var det Afrika, dock har jag sett betydligt mer fattigdom i Västafrika. Att flygas in, bo på ”all inclusive” hotell, fraktas runt i grupp för att uppleva ”sevärdheter” - allt detta som jag tror är det normala för turister på Zanzibar - är inte riktigt min grej. Men visst, fina stränder och bra hotell. Så ... kul att ha varit där, men jag längtar inte direkt tillbaka.
Däremot, dessa mina första resor med Ethiopian Airlines gjorde mig inte besviken. Reser gärna med detta bolag igen.
