Kimmen00
Medlem
Äntligen var det dags att få resa till USA med familjen för jullovsresa. Jag hade visserligen varit i USA sedan återöppnandet (Texas i november i jobbets vägnar). Men det var drygt två år sen sist med familjen..
Från början hade vi bokat påsken i Klippiga Bergen 2020, men det fick ju av corona-skäl skjutas till sporlovet 2021. Även 2021 blev ju förlorat år och vi sköt resan en gång till, till nyår 2021-2022.
Vi var ju och åkte skidor i Steamboat påsken 2019 (se Lufthansa Business till Denver och Steamboat | BusinessClass.se forum | 880 000 inlägg om resor ) och bestämde oss direkt att åka tillbaka till Colorado för mer skidor. Dock dividerade vi flertal gånger under 2020-2021 till vilket berg vi skulle. Sommaren 2019 besökte vi Vail och det var otroligt fint, skidåkningen skall vara super. Tyvärr var kostnadsläget helt absurt (minst 100-150kkr för oss en vecka i backen med liftkort) så Vail gick bort. Vi ville prova något nytt så Steamboat (som vi var mycket nöjda med föll också bort). Vi jämförde Breckenridge, Keystone, Copper Mountain och Telluride. Tillslut föll valet på Breckenridge, stort liftsystem, mängder av backar, ligger högt upp samt barnens liftkort och skidhyra var kraftigt rabatterade om vuxen hyrde skidor/köpte liftkort.
Flyget var bokat med Lufthansa Miles and More vintern 2019 med deras ”miles and more schneppen”, dvs halva poängpriset. Den resan fick jag flytta fram gång efter annan. Avresan skulle nu ske 28/12.
Innan USA-resa så är det ju det vanliga, antigentest för oss alla, nedladdade covid-pass, fylla i CDC-papper, samt ha med en drös med munskydd..
Efter att ha läst alla inlägg på BC (samt i tidningen) om kaos-köerna på Arlanda under jullovet och då vårt flyg avgick 06:45 bestämde vi oss att för att boka Comfort Hotell Arlanda. Dels för att sova där natten innan och få några timmars mer sömn än att gå upp klockan 03:00 hemma. Dels checkade vi även in bagaget kvällen innan i SAS-diskarna. Vid check-in påpekade agenten att det nog var ett klokt val ”då det är helt hysteriskt här på mornarna”.
Efter en tidig morgon med uppstigning 04:50, gick allt smidigt (för oss) på Arlanda. Det var bara någon minuts kö i businesskön i säkerhetskontrollen. Därmot var det helt kaos i ekonomikön, samt extremt långa köer som ringlade sig till SAS-incheckningen.
Arlanda T5 Gold
Vi hann med en snabbis i T5. Mycket barnfamiljer (överväldigande majoritet). Man hade precis öppnat upp Businessloungen också, men ingen mat fanns där utan det var istället öppet ”bak” mellan Gold och Business. Vi satte oss faktiskt längst bak i businessloungen med utsikt över incheckningen då det var helt tomt i den delen. Vanlig frulle som de flesta av oss här på BC ätit många gånger. Dock var både mousserande och vitt vin framme så här tidigt.
Lufthansa LH809 ARN-FRA i C
Mask på och sen boarding på ordentligt tyskt manér.
Stockholm bjöd på en vacker soluppgång stax efter avgång.
Flygningen var ganska odramatiskt. Ok service men Lufthansa har ofta konstig mat på short haul. Frukosten bestod av pastrami med ris och sötpotatis (men det VAR morötter!), samt någon cheesecake. Inte direkt imponerande eller gott.
Väl i Frankfurt var det bussgate och vi åkte runt halva flygplatsen innan vi släpptes av.
Frankfurt Senatorlounge Z50 Non-Schengen
Vi hade 3 timmars layover i Frankfurt. För att komma till Z-piren behövde man passera passkontroll med covidpass, antigentest etc, men ingen säkerhetskontroll (vilket det har varit förut iaf). Vid inpassering till loungen kollades våra covid-pass samt antigentest på barnen vilket är krav i Tyskland (alla över 6 år måste ha PCR/antigen om man vill äta inomhus).
Loungen har familjen varit i många gånger och den är bra tycker jag. Lite folk i loungen och barnen låg i massagestolarna och kollade på film. Det var väldigt noga med mask av/på beroende om man satt eller gick.
Maten var fortfarande frukost när vi kom men byttes sedan ut mot bratwurst och knackwurst med potatis, senap och kringlor, currykycklinggryta samt diverse kallskuret. Glassvagnen stod uppställd med olika glass-smaker. Barnen kunde plundra haribo-mix, klubbor och annat smågodis. Vuxengodiset var som vanligt bra i loungen; 2 röda och 2 vita viner och 1 prosecco samt hela utbudet av hårdsprit. Franziskaner Weissbier och Becks på tapp. En bra lounge tycker vi alla.
Fikautbudet
Gott
Frankfurt - Denver LH446 i C
Resan skulle ske med en B747-400 men i oktober kom en ändring att det var numer en A340-300. Seatingen var 2-2-2 och det var helt fullt i C. Hårdvaran är bra men en modell äldre, dvs inte touchskärmar (utan man får styra IFE med en pek-kontroll som är ganska dassig) och inte heller den nyaste stolen. Ändå bra utrymme och helt OK. Bra och uppmärksam CC som snabbt var framme med champagne innan take-off. I dotterns säte var hennes hörlurar trasiga så CC kom och meckade loss dessa och gav henne ett par ”reservlurar”, dessa var dock mycket bättre än Lufthansas standard businesshörlurar så det var ju bra för henne.
Efter start fick man varma nötter och drinkar, samt menyer delades ut. Dock var det ju Covid-tider så när maten väl anlände fick man hela alltet på en bricka. Bayerskt tema till huvudrätt, schweinfleiss och röd/surkål valde jag, riktigt gott! Tonfisk till förrätt.
Barnen fick ordentliga barnmenyer; kycklingsallad, köttbullar och pasta, godis och glass.
Helt OK mat men inte det bästa jag ätit i Business (men långt ifrån det sämsta).
IFE:n hade ett grymt utbud av filmer och serier. Över 200 filmer och 50 tv-serier. Lufthansa hade ”Golden years of Hollywood” som specialare så de hade Robin Hood med Errol Flynn, Dracula, Frankenstein, John Wayne-westerns, Katt på hett plåttak etc etc som man kunde förkovra sig i. Bra utbud av barnfilmer också. Här slår de ju SAS ordentligt på fingrarna!
Tupplur för hela familjen efter maten...
Amenity-kiten denna gång var en tygpåse med olika motiv på (kinesiska muren, Eiffeltornet, Golden gate bron etc) ”Around-the-world collection” med de vanliga L’Oreal-sakerna i; ansiktskräm, handkräm, lip balm och sovmask + öronproppar.
När det var 1:45 kvar var det dags för second serving. Man kunde välja på rökt kyckling med grönsaker eller någon vegetarisk indisk gryta. Tyvärr var CC lite slö på min sida här och när hon kom till mig så var kycklingen slut. Indiska grytan var OK men inte mer, dock kom flygvärdinnan med en Carpaccio från First Servingen som var kvar och gav till mig. Lite bättre då.
Flygningen tog 11 timmar och det kändes faktiskt ganska långt. Mask på när man inte åt/drack men det var många som hade den nere under lååånga tider vid drinkarna. Inga kommentarer (som jag hörde iaf) från CC. CC var för övrigt snabba och alerta, kvickt framme när man plingade för påfyllning etc. Bra och korrekt service helt enkelt. Lufthansa skötte allt bra under pandemin. Maten var bra men dock inte som innan pandemin tycker jag. Bra service och IFE-utbudet var stor behållning. En a340 är ju varken ny eller speciellt tyst men denna var i rätt bra skick. På stora taget en bra och behaglig resa.
Inflygningen mot Denver
Denver – Tru by Hilton Aurora
Det gick på en 5 minuter att ta sig genom tullen. Sedan en shuttle till hotellet.
Ett bra standardhotell i Aurora med ganska stora rum. I Aurora-county var det inga indoor-mask rules om man var vaccinerad vilket gjorde att de flesta ej hade mask på sig alls. Bra frukost med våfflor med strössel, yoghurt, bacon egg, bagels, gröt etc.
Downtown Denver
Dagen efter hämtade vi hyrbilen och begav oss in till downtown Denver. Mitt emellan skyskraporna hittade vi en isrink där man kunde hyra skridskor. Många nybörjare som trängdes på isen! Kul att åka för barnen och underhållande att se alla som kämpade sig runt banan.
I området Cherry Creek, promenerade vi lägst gator prydda med en miljon lampor, verkligen stämningsfullt. Dagen avslutades på restaurang Chilis, vilket barnen saknat när man inte kunnat resa hit på två år.
Cherry Creek
Denver National Museum of Science
Vi besökte Denver National Museum of Science där vi lätt spenderade 5 timmar med att titta på utställningar om rymden, dinosaurier, indianer, djur, mumier mm. Väldigt intressant! Colorado är ju som bekant känt för alla dinosauriefossiler och dessa utställningar var superbra!
På alla museum är det federalt maskkrav, så mask på! Som tur var hade vi mjuka tygmasker med oss som i princip alla går runt med i USA. Dessa är ju avsevärt mer bekväma än kirurgmasker.
Kurs i gammelegyptiska
Kanske mest intressant tyckte dottern
Homewood Suites by Hilton Denver West - Lakewood
Vi byte hotell sista natten i Denver för att få lite ombyte. Homewood Suites var ganska så nytt hotell med stora fina rum med komplett kök. De hade dessutom ”evening social” på kvällen med grillad hamburgare+tillbehör, nachochips med dip, sallad samt fri bar av läsk, öl, vin.
Under den dagen drog vinterstormen Frida in över Colorado. På väg till hotellet såg vi stora annorlunda moln som vi trodde var stormen, men det visades sig vara rök från en jättelik gräsbrand, 30 minuter norr om hotellet som har förstört 500 hus på bara några timmar. Det blåste ordentlig storm och det var mycket snöfall på väg in under morgondagen. Dålig tajming när vi skulle upp i bergen.
NYÅR
Vi började vår resa mot Breckenridge redan under tidig förmiddag för att hinna före det mesta snöfallet som det varnades om. Färden gick bra, om än väldigt långsamt eftersom väglaget var extremt halt med blåsigt snöfall. Vår hyrbil har endast all year-round däck (vilket alla hyrbilar verkar ha), vilket medförde mycket dåligt fäste! Tur att det finns antispinn och abs-bromsar! Mitt på den brantaste passagen efter Eisenhower-Johnson tunneln varnade bilen för låg kylarvätska! Lite jobbigt eftersom det var så brant och halt att motorbroms behövdes! I Silverthorne stannade vi för att köpa kylarvätska samt proviantera med mat inför Breckenridge.
Halt som sjutton..
Beaver Run Resort.
Efter över fyra timmar (11 mil!) var vi tillslut framme vid Beaver Run Resort som ligger mitt i backen. Beaver Run Resort var ett väldigt stor resort/lägenhetshotell/hotelrums-komplex. Check-in gjordes i huvudbyggnaden och skedde på 2 minuter. Det fans fem olika (A-E) bostadsområden som alla var förbundna med inom eller utomhusbroar. Vi bodde precis vid backen. Man tog hissen ner, gick till skidbåsen, plockade ut utrustningen och gled ner till liften. Vi hade bokat en Colorado Suite på 58 m2, som var en stor 2-rummare med komplett kök och 2 badrum. Flera av lägenheterna var time-share/co-share och både var till salu och hyrdes ut regelbundet. Priset på en lägenhet på 50 m2 som var till salu var ute för 450 000 dollar.
Utsikten från vår balkong.
Nyårsafton blev väl inte direkt som planerat, fyrverkerierna i backen var inställda pga Corona (men i New York firade de med 15000 personer) och när vi skulle åka ner till "byn" för att köpa takeaway, var bilen så insnöad att vi inte vågade åka iväg i det hala och nysnöiga väglaget, det fullkomligt vräkte ner snö så flera take-out-kedjor hade ställt sina leveranser. På lägenhetskomplexet var enda alternativet en dyr nyårsbuffe, så middagen blev istället den mikromat som vi köpt med oss från Walmart! Kanske inte det lyxigaste nyåret!
Det blev ett lugnt nyår med barn som somnade tidigt eftersom jetaggen höll i sig lite samt att vi är på 2900 meters höjd.
Breckenridge Ski Area
Då var det äntligen dags att bege sig ut i skidbacken. Breckenridge består av 5 toppar (Peak 6-10), vårt hotell låg vid Peak 9 precis bredvid Beaver Run Express 6-stolen. Tyvärr var Peak 10 och Peak 6 stängda. Synd att just Peak 10 var stängd för det är ett ”black only”-pistområde med mest dubbelsvarta backar. Dock var toppen (ovanför trädgränsen) på Peak 8 öppen.
Vi imponerades ändå över hur stort det var med 187 backar varav 108 var öppna. Det kryllade av sittliftar och ingen trängsel någonstans. Man stod max 2 minuter i kö och backarna är väldigt långa. Snön var helt perfekt med ett lager puder ovanpå äkta snö. Dock var det rätt kallt. Rester av vinterstormen Frida gav oss dimma, lätt snöfall och kyla på 12-14 minus, men enligt väderprognosen kändes det som - 24 grader. Vi upplevde det inte fullt så kallt men fingrar och tår frös rejält efter några timmar. Tur då att man bor i backen för lunch och upptining!
Fanns gott om svarta vid Peak 8
Bra med puder i skogsbackarna
Andra skiddagen bjöd på strålande solsken. Dock riktigt kallt med 23 minusgrader men solen värmde snabbt backen till några få minusgrader. När molnen skingrade sig uppenbarade sig ett imponerande landskap av vita bergstoppar.
Skogsbacke runt Peak 7
De öppnade varje dag fler och fler backar så det var ingen brist på nya nedfarter att utforska. I slutet var veckan var 125 nedfarter öppna. Det blev mer och mer folk också men det är så stora områden att vi ofta nästan var ensamma i vissa backar. Det blev även varmare och ett par dagar låg det runt nollan och strålande sol.
Peak 9 var ett stort område med allt från långa gröna till ganska branta svarta pistade backar. Ett bra familjeområde. Tog man sig över till Peak 8 så var det ett område med mycket svarta, dubbelsvarta och ”extreme” uppe på toppen, smala branta rännor a la Väggen. Där fanns även mycket bra utmanande skogsskidåkning i lössnö. Peak 7 var ett område med långa röda och blå backar, väldigt breda och sköna carvingpister. Det tog säkert två timmar att ta sig från Peak 9 till Peak 7 med flera backar och liftar tills man var framme.
Uppe på Peak 8
Puckelpist vid Peak 8
Ensam i backen
Ett par av kvällarna badade vi i hotellets pooler. Man hoppade i inomhus och kunde sedan simma ut 13 minusgrader. Vi bubblade också i de varma bubbelpoolerna ute.
Grabben rullar sig i snön...
I Summit County där Breck ligger var det masktvång inomhus, detta följdes dock löjeväckande dåligt. Till och från backen nöjde sig folk maximalt med att dra upp en buff/halsduk över munnen. De enda gångerna folk följde det bra var när man besökte butiker.
Tubing i Copper Mountain
En av dagarna åkte vi till ett annat berg (30 min från Breck), Copper Mountain, för att testa på tubing. Man åker nerför backen i full fart på en ring. Riktigt kul och mycket action! Copper Mountain såg bra ut, dock ligger det lägre, är mindre område och tillhör inte Epic/Vail så de hade eget liftkortsystem etc.
Breckenridge Town
Staden ligger cirka fem minuter bil från hotellet. Vi besökte butiker och gick runt och strosade. Charmig liten stad med sovenirbutiker överallt och gamla hus i westernstil. Priserna är verkligen inte budget på något alls men vi hittade lite fina prylar att köpa med hem. Priserna på restaurangerna var hutlösa i mitt tycke, pizzor för 30 dollar, en öl 12 dollar och köttstekar för 45 dollar, dricks o moms tillkommer ju dessutom. Inte kul med kronan heller. Även jänkarna själv klagade på priserna hörde jag flera gånger. I varenda butik stod ”help wanted” och det verkade allmän brist på arbetskraft överallt i Colorado.
Snöstorm!
Sista dagen åkte vi skidor i riktig snöstorm med stormbyar på 30 m/s och konstant snöfall! Vi har aldrig upplevt liknande vindar! När det blåste som mest såg man inte ens en halvmeter framför sig och vinden tog tag rejält i skidorna. I Sverige hade de utan tvekan stängt stolliftarna, här körde de på som vanligt. Trots allt var det skön åkning och snön i backarna var flera decimeter pudersnö vilket var riktigt härligt att åka i. Men ibland med såpass dålig sikt att man inte såg underlaget. Vi var noga med att hålla ihop familjen!
Skönt puder! Mindre skönt väder..
Utsikt i stormen...
Hemresan såg ut att bli en utmaning; köra bil genom bergen i snöstorm, få till ett antigentest med reseintyg till grabben (helt omöjligt att hitta info om var och hur) och till sist hoppas vi att flyget inte blir inställt som så många andra flyg p. g. a väder och Corona. Över 1200 flyg inrikes hade ställts in.
Vi lämnade hotellet redan 7.30 på morgonen för att ha god marginal för eventuella trafikhinder. Att åka de 12 milen in till Denver skulle ta 2 h och 15 min enligt Google Maps. Det rullade sakta på i 45 km/h och det var vi väldigt tacksamma för eftersom våra däck kändes livsfarligt hala!
Efter en timmes färd visar plötsligt vår GPS att vi ska vända på motorvägen och åka tillbaka hela vägen för att ta en annan väg, en resa på 4 h och 15 min!! Vi skulle alltså missa flyget då! Panik.. de flesta bilar svängde av men vi fortsatte vägen fram. Underligt nog var inte vägen avstängd och snart ändrade sig GPSen åter till att visa vår "tänkta" väg! Vi kunde pusta ut men vägen var stundtals så svår att köra att vi smög fram med varningsblinkers på. Det var dessutom fullständigt stopp på motsatta körbanan så hade vi tvingats vända så hade vi väl suttit i den kön i timmar.. Vi såg väldigt många bilar i dikena på vägen till Denver.
Egentligen var vägen inte värre än att åka till Trysil från Sälen som vi gjort 100-tals gånger, men då har vi ju hemma en fyrhjulsdriven bil med svenska vinterdäck! Väldigt många Denver slirade runt på undermåliga däck. Man kunde ju förvänta sig att i en vinterstat som denna borde folk ha ordentliga vintersulor!
Nästa lilla kris kom när vi skulle lämna en parkering vi stannat vid längs vägen. Då bilen var bakhjulsdriven fastnade vi i den djupa snön. Det blev till att backa ut ända ut på stora vägen! Snö och halka till trots kom vi fram i tid till antigentestet som vi hade bokat online efter mycket sökande på nätet. Stormen har dragit fram över Denver och staden hade fått runt 40 cm snö vilket gjorde att i princip varenda väg var igensnöad och det var allmänt kaos på stadens vägar. Men vi hade några timmar i Denver så vi kunde göra en sista shopping på diverse butiker tills det vid 14 var dags att lämna bilen.
Denver Int Airport och United Club
På flygplatsen finns två United Lounger i concourse B, B west och B east. West är sedan tidigare renoverad och vi har varit där de andra gångerna vi varit i Denver. Det är en okej (men inte mer) lounge. I Corona-tider var det plastförpackad mat och soppa samt chips, underkänt! Men de har en bemannad bar där de gör drinkar och det fanns många olika öl på tapp (viss var gratis, andra kostade extra) samt vin och sprit. Lufthansa avgår från concourse A så man får ta skytteltåget tillbaka till A vilket tar 5-10 min.
Vårt flyg taxar in..
Denver – Frankfurt LH447 i C
Även denna gång var det en A340-300. Vi satt bakom varandra (rad 3 och 4). Samma hårdvara då det kanske t.o.m var samma flygplan, det var cirka 75% fullt i C. Ny månad men IFE:n hade exakt samma utbud som utresan. Dock fanns det filmer som man ej sett i det digra utbudet.
Skumpa innan och drink efter takeoff. Sedan var de ganska snabba med att påbörja middagsserveringen. Bra CC som gick och fyllde på dricka flertal gånger. Han kom och lät mig prova genom de olika vita de hade. Bra där.
Det blev sparris med feta och grönsaker till förrätt samt Vitlöksräkor till huvudrätt. Denna gång var det riktigt BRA mat. Räkorna var verkligen goda. Ost och kex med portvin efter detta samt kaffe och konjagare. Barnen fick mac'n cheese och diverse annat till.
Det var samma amenitykits denna gång också, så nu har vi en drös shoppingbagar hemma J
Dock fick barnen inget ”barnkit” varken dit eller hem, men de ansågs kanske för stora för det?
Ungarna somnade in efter några timmar och även vi vuxna slockade på natten. Jag hade tydligen sovit med masken av större delen av natten men ingen hade kommenterat detta.
Frukosten var bra med omelett och bacon, rösti samt mackor och marmelad.
Frankfurt Senator A50 Schengen
Efter en snabb och smidig passkontroll och promenad kom vi in i Schengendelen och efter lite shopping begav vi oss till Senatorloungen vid A50. Den är väldigt lik till utseendet Z-senatorn, men lite mindre och idag i princip tom! Det var lunchtid men ingen av oss var direkt hungriga. Vi åt lite pasta och sedan hägen daas-glassen från vagnen som var framme. Duschrummen var öppna och det var ganska så skönt att ta en dusch och fräscha upp sig.
Frankfurt – Arlanda, LH806 i C
En ganska ordinär och händelselös flygning. Här var dock maten under all kritik. Nån sönderrökt laxbit på torr bulgur med gammal squash. Nej, Lufthansas mat i C på short haul är verkligen inget att hänga i julgranen!
Summa summarum:
Lufthansa var stabila och bra i Covid-tider. Servicen var rapp och trevlig, maten bra (borträknat Short Haul), goda viner och hårdvaran duger, dock är ju den nyare stolen + nya IFE att föredra men men.
Det var riktigt härligt att komma tillbaka till Colorado och åka skidor igen. Det kommer vi göra igen, dock var det både varmare och bättre väder (inga stormar) när vi var där 2019 på påsken. Så nästa gång får det bli under sport eller påsklovet. Vi vill gärna till Vail men prisläget där är verkligen inte att leka med. Kanske Keystone eller Copper Mountain? En stor fördel med alla skidorterna i Summit County är just att det bara är 10-15 mil från Denver. Till Steamboat är det runt 27 mil och det tar det ju över 4 timmar att åka så det är ganska mycket längre, dessutom är vägarna ännu sämre i vissa av passen, men visst var Steamboat bra och väldigt charmigt. Breckenridge var ett strå vassare när det gäller fallhöjd och utmanande backar samt större system.
Breck låg högt upp och vi drack massor av vatten men ändå fick vi huvudvärk lite då och då, så vatten och mängder med smärtstillande konsumerades. I Breck sålde de "oxygen" i var och varannan butik: "need air? we got oxygen!". Det märktes när man var uppe på 3500 m hur ansträngande det var att åka utför, även på hotellet (basen är 2900m) tyckte jag man blev mer anfådd än hemma bara genom att knalla uppför trapporna.
Vi får se var vi hamnar nästa skidsemester i Colorado, fortfarande finns 500k poäng kvar på miles and more att nyttja och det går ju smidigt att flyga dit. Dessutom har Lufthansa väldigt god tillgänglighet på bonusplatser till Denver via miles and more.
Tack till ni som läste! och tack till @Senator för Colorado-diskussioner.
Från början hade vi bokat påsken i Klippiga Bergen 2020, men det fick ju av corona-skäl skjutas till sporlovet 2021. Även 2021 blev ju förlorat år och vi sköt resan en gång till, till nyår 2021-2022.
Vi var ju och åkte skidor i Steamboat påsken 2019 (se Lufthansa Business till Denver och Steamboat | BusinessClass.se forum | 880 000 inlägg om resor ) och bestämde oss direkt att åka tillbaka till Colorado för mer skidor. Dock dividerade vi flertal gånger under 2020-2021 till vilket berg vi skulle. Sommaren 2019 besökte vi Vail och det var otroligt fint, skidåkningen skall vara super. Tyvärr var kostnadsläget helt absurt (minst 100-150kkr för oss en vecka i backen med liftkort) så Vail gick bort. Vi ville prova något nytt så Steamboat (som vi var mycket nöjda med föll också bort). Vi jämförde Breckenridge, Keystone, Copper Mountain och Telluride. Tillslut föll valet på Breckenridge, stort liftsystem, mängder av backar, ligger högt upp samt barnens liftkort och skidhyra var kraftigt rabatterade om vuxen hyrde skidor/köpte liftkort.
Flyget var bokat med Lufthansa Miles and More vintern 2019 med deras ”miles and more schneppen”, dvs halva poängpriset. Den resan fick jag flytta fram gång efter annan. Avresan skulle nu ske 28/12.
Innan USA-resa så är det ju det vanliga, antigentest för oss alla, nedladdade covid-pass, fylla i CDC-papper, samt ha med en drös med munskydd..
Efter att ha läst alla inlägg på BC (samt i tidningen) om kaos-köerna på Arlanda under jullovet och då vårt flyg avgick 06:45 bestämde vi oss att för att boka Comfort Hotell Arlanda. Dels för att sova där natten innan och få några timmars mer sömn än att gå upp klockan 03:00 hemma. Dels checkade vi även in bagaget kvällen innan i SAS-diskarna. Vid check-in påpekade agenten att det nog var ett klokt val ”då det är helt hysteriskt här på mornarna”.
Efter en tidig morgon med uppstigning 04:50, gick allt smidigt (för oss) på Arlanda. Det var bara någon minuts kö i businesskön i säkerhetskontrollen. Därmot var det helt kaos i ekonomikön, samt extremt långa köer som ringlade sig till SAS-incheckningen.
Arlanda T5 Gold
Vi hann med en snabbis i T5. Mycket barnfamiljer (överväldigande majoritet). Man hade precis öppnat upp Businessloungen också, men ingen mat fanns där utan det var istället öppet ”bak” mellan Gold och Business. Vi satte oss faktiskt längst bak i businessloungen med utsikt över incheckningen då det var helt tomt i den delen. Vanlig frulle som de flesta av oss här på BC ätit många gånger. Dock var både mousserande och vitt vin framme så här tidigt.
Lufthansa LH809 ARN-FRA i C
Mask på och sen boarding på ordentligt tyskt manér.
Stockholm bjöd på en vacker soluppgång stax efter avgång.
Flygningen var ganska odramatiskt. Ok service men Lufthansa har ofta konstig mat på short haul. Frukosten bestod av pastrami med ris och sötpotatis (men det VAR morötter!), samt någon cheesecake. Inte direkt imponerande eller gott.
Väl i Frankfurt var det bussgate och vi åkte runt halva flygplatsen innan vi släpptes av.
Frankfurt Senatorlounge Z50 Non-Schengen
Vi hade 3 timmars layover i Frankfurt. För att komma till Z-piren behövde man passera passkontroll med covidpass, antigentest etc, men ingen säkerhetskontroll (vilket det har varit förut iaf). Vid inpassering till loungen kollades våra covid-pass samt antigentest på barnen vilket är krav i Tyskland (alla över 6 år måste ha PCR/antigen om man vill äta inomhus).
Loungen har familjen varit i många gånger och den är bra tycker jag. Lite folk i loungen och barnen låg i massagestolarna och kollade på film. Det var väldigt noga med mask av/på beroende om man satt eller gick.
Maten var fortfarande frukost när vi kom men byttes sedan ut mot bratwurst och knackwurst med potatis, senap och kringlor, currykycklinggryta samt diverse kallskuret. Glassvagnen stod uppställd med olika glass-smaker. Barnen kunde plundra haribo-mix, klubbor och annat smågodis. Vuxengodiset var som vanligt bra i loungen; 2 röda och 2 vita viner och 1 prosecco samt hela utbudet av hårdsprit. Franziskaner Weissbier och Becks på tapp. En bra lounge tycker vi alla.
Fikautbudet
Gott
Frankfurt - Denver LH446 i C
Resan skulle ske med en B747-400 men i oktober kom en ändring att det var numer en A340-300. Seatingen var 2-2-2 och det var helt fullt i C. Hårdvaran är bra men en modell äldre, dvs inte touchskärmar (utan man får styra IFE med en pek-kontroll som är ganska dassig) och inte heller den nyaste stolen. Ändå bra utrymme och helt OK. Bra och uppmärksam CC som snabbt var framme med champagne innan take-off. I dotterns säte var hennes hörlurar trasiga så CC kom och meckade loss dessa och gav henne ett par ”reservlurar”, dessa var dock mycket bättre än Lufthansas standard businesshörlurar så det var ju bra för henne.
Efter start fick man varma nötter och drinkar, samt menyer delades ut. Dock var det ju Covid-tider så när maten väl anlände fick man hela alltet på en bricka. Bayerskt tema till huvudrätt, schweinfleiss och röd/surkål valde jag, riktigt gott! Tonfisk till förrätt.
Barnen fick ordentliga barnmenyer; kycklingsallad, köttbullar och pasta, godis och glass.
Helt OK mat men inte det bästa jag ätit i Business (men långt ifrån det sämsta).
IFE:n hade ett grymt utbud av filmer och serier. Över 200 filmer och 50 tv-serier. Lufthansa hade ”Golden years of Hollywood” som specialare så de hade Robin Hood med Errol Flynn, Dracula, Frankenstein, John Wayne-westerns, Katt på hett plåttak etc etc som man kunde förkovra sig i. Bra utbud av barnfilmer också. Här slår de ju SAS ordentligt på fingrarna!
Tupplur för hela familjen efter maten...
Amenity-kiten denna gång var en tygpåse med olika motiv på (kinesiska muren, Eiffeltornet, Golden gate bron etc) ”Around-the-world collection” med de vanliga L’Oreal-sakerna i; ansiktskräm, handkräm, lip balm och sovmask + öronproppar.
När det var 1:45 kvar var det dags för second serving. Man kunde välja på rökt kyckling med grönsaker eller någon vegetarisk indisk gryta. Tyvärr var CC lite slö på min sida här och när hon kom till mig så var kycklingen slut. Indiska grytan var OK men inte mer, dock kom flygvärdinnan med en Carpaccio från First Servingen som var kvar och gav till mig. Lite bättre då.
Flygningen tog 11 timmar och det kändes faktiskt ganska långt. Mask på när man inte åt/drack men det var många som hade den nere under lååånga tider vid drinkarna. Inga kommentarer (som jag hörde iaf) från CC. CC var för övrigt snabba och alerta, kvickt framme när man plingade för påfyllning etc. Bra och korrekt service helt enkelt. Lufthansa skötte allt bra under pandemin. Maten var bra men dock inte som innan pandemin tycker jag. Bra service och IFE-utbudet var stor behållning. En a340 är ju varken ny eller speciellt tyst men denna var i rätt bra skick. På stora taget en bra och behaglig resa.
Inflygningen mot Denver
Denver – Tru by Hilton Aurora
Det gick på en 5 minuter att ta sig genom tullen. Sedan en shuttle till hotellet.
Ett bra standardhotell i Aurora med ganska stora rum. I Aurora-county var det inga indoor-mask rules om man var vaccinerad vilket gjorde att de flesta ej hade mask på sig alls. Bra frukost med våfflor med strössel, yoghurt, bacon egg, bagels, gröt etc.
Downtown Denver
Dagen efter hämtade vi hyrbilen och begav oss in till downtown Denver. Mitt emellan skyskraporna hittade vi en isrink där man kunde hyra skridskor. Många nybörjare som trängdes på isen! Kul att åka för barnen och underhållande att se alla som kämpade sig runt banan.
I området Cherry Creek, promenerade vi lägst gator prydda med en miljon lampor, verkligen stämningsfullt. Dagen avslutades på restaurang Chilis, vilket barnen saknat när man inte kunnat resa hit på två år.
Cherry Creek
Denver National Museum of Science
Vi besökte Denver National Museum of Science där vi lätt spenderade 5 timmar med att titta på utställningar om rymden, dinosaurier, indianer, djur, mumier mm. Väldigt intressant! Colorado är ju som bekant känt för alla dinosauriefossiler och dessa utställningar var superbra!
På alla museum är det federalt maskkrav, så mask på! Som tur var hade vi mjuka tygmasker med oss som i princip alla går runt med i USA. Dessa är ju avsevärt mer bekväma än kirurgmasker.
Kurs i gammelegyptiska
Kanske mest intressant tyckte dottern
Homewood Suites by Hilton Denver West - Lakewood
Vi byte hotell sista natten i Denver för att få lite ombyte. Homewood Suites var ganska så nytt hotell med stora fina rum med komplett kök. De hade dessutom ”evening social” på kvällen med grillad hamburgare+tillbehör, nachochips med dip, sallad samt fri bar av läsk, öl, vin.
Under den dagen drog vinterstormen Frida in över Colorado. På väg till hotellet såg vi stora annorlunda moln som vi trodde var stormen, men det visades sig vara rök från en jättelik gräsbrand, 30 minuter norr om hotellet som har förstört 500 hus på bara några timmar. Det blåste ordentlig storm och det var mycket snöfall på väg in under morgondagen. Dålig tajming när vi skulle upp i bergen.
NYÅR
Vi började vår resa mot Breckenridge redan under tidig förmiddag för att hinna före det mesta snöfallet som det varnades om. Färden gick bra, om än väldigt långsamt eftersom väglaget var extremt halt med blåsigt snöfall. Vår hyrbil har endast all year-round däck (vilket alla hyrbilar verkar ha), vilket medförde mycket dåligt fäste! Tur att det finns antispinn och abs-bromsar! Mitt på den brantaste passagen efter Eisenhower-Johnson tunneln varnade bilen för låg kylarvätska! Lite jobbigt eftersom det var så brant och halt att motorbroms behövdes! I Silverthorne stannade vi för att köpa kylarvätska samt proviantera med mat inför Breckenridge.
Halt som sjutton..
Beaver Run Resort.
Efter över fyra timmar (11 mil!) var vi tillslut framme vid Beaver Run Resort som ligger mitt i backen. Beaver Run Resort var ett väldigt stor resort/lägenhetshotell/hotelrums-komplex. Check-in gjordes i huvudbyggnaden och skedde på 2 minuter. Det fans fem olika (A-E) bostadsområden som alla var förbundna med inom eller utomhusbroar. Vi bodde precis vid backen. Man tog hissen ner, gick till skidbåsen, plockade ut utrustningen och gled ner till liften. Vi hade bokat en Colorado Suite på 58 m2, som var en stor 2-rummare med komplett kök och 2 badrum. Flera av lägenheterna var time-share/co-share och både var till salu och hyrdes ut regelbundet. Priset på en lägenhet på 50 m2 som var till salu var ute för 450 000 dollar.
Utsikten från vår balkong.
Nyårsafton blev väl inte direkt som planerat, fyrverkerierna i backen var inställda pga Corona (men i New York firade de med 15000 personer) och när vi skulle åka ner till "byn" för att köpa takeaway, var bilen så insnöad att vi inte vågade åka iväg i det hala och nysnöiga väglaget, det fullkomligt vräkte ner snö så flera take-out-kedjor hade ställt sina leveranser. På lägenhetskomplexet var enda alternativet en dyr nyårsbuffe, så middagen blev istället den mikromat som vi köpt med oss från Walmart! Kanske inte det lyxigaste nyåret!
Det blev ett lugnt nyår med barn som somnade tidigt eftersom jetaggen höll i sig lite samt att vi är på 2900 meters höjd.
Breckenridge Ski Area
Då var det äntligen dags att bege sig ut i skidbacken. Breckenridge består av 5 toppar (Peak 6-10), vårt hotell låg vid Peak 9 precis bredvid Beaver Run Express 6-stolen. Tyvärr var Peak 10 och Peak 6 stängda. Synd att just Peak 10 var stängd för det är ett ”black only”-pistområde med mest dubbelsvarta backar. Dock var toppen (ovanför trädgränsen) på Peak 8 öppen.
Vi imponerades ändå över hur stort det var med 187 backar varav 108 var öppna. Det kryllade av sittliftar och ingen trängsel någonstans. Man stod max 2 minuter i kö och backarna är väldigt långa. Snön var helt perfekt med ett lager puder ovanpå äkta snö. Dock var det rätt kallt. Rester av vinterstormen Frida gav oss dimma, lätt snöfall och kyla på 12-14 minus, men enligt väderprognosen kändes det som - 24 grader. Vi upplevde det inte fullt så kallt men fingrar och tår frös rejält efter några timmar. Tur då att man bor i backen för lunch och upptining!
Fanns gott om svarta vid Peak 8
Bra med puder i skogsbackarna
Andra skiddagen bjöd på strålande solsken. Dock riktigt kallt med 23 minusgrader men solen värmde snabbt backen till några få minusgrader. När molnen skingrade sig uppenbarade sig ett imponerande landskap av vita bergstoppar.
Skogsbacke runt Peak 7
De öppnade varje dag fler och fler backar så det var ingen brist på nya nedfarter att utforska. I slutet var veckan var 125 nedfarter öppna. Det blev mer och mer folk också men det är så stora områden att vi ofta nästan var ensamma i vissa backar. Det blev även varmare och ett par dagar låg det runt nollan och strålande sol.
Peak 9 var ett stort område med allt från långa gröna till ganska branta svarta pistade backar. Ett bra familjeområde. Tog man sig över till Peak 8 så var det ett område med mycket svarta, dubbelsvarta och ”extreme” uppe på toppen, smala branta rännor a la Väggen. Där fanns även mycket bra utmanande skogsskidåkning i lössnö. Peak 7 var ett område med långa röda och blå backar, väldigt breda och sköna carvingpister. Det tog säkert två timmar att ta sig från Peak 9 till Peak 7 med flera backar och liftar tills man var framme.
Uppe på Peak 8
Puckelpist vid Peak 8
Ensam i backen
Ett par av kvällarna badade vi i hotellets pooler. Man hoppade i inomhus och kunde sedan simma ut 13 minusgrader. Vi bubblade också i de varma bubbelpoolerna ute.
Grabben rullar sig i snön...
I Summit County där Breck ligger var det masktvång inomhus, detta följdes dock löjeväckande dåligt. Till och från backen nöjde sig folk maximalt med att dra upp en buff/halsduk över munnen. De enda gångerna folk följde det bra var när man besökte butiker.
Tubing i Copper Mountain
En av dagarna åkte vi till ett annat berg (30 min från Breck), Copper Mountain, för att testa på tubing. Man åker nerför backen i full fart på en ring. Riktigt kul och mycket action! Copper Mountain såg bra ut, dock ligger det lägre, är mindre område och tillhör inte Epic/Vail så de hade eget liftkortsystem etc.
Breckenridge Town
Staden ligger cirka fem minuter bil från hotellet. Vi besökte butiker och gick runt och strosade. Charmig liten stad med sovenirbutiker överallt och gamla hus i westernstil. Priserna är verkligen inte budget på något alls men vi hittade lite fina prylar att köpa med hem. Priserna på restaurangerna var hutlösa i mitt tycke, pizzor för 30 dollar, en öl 12 dollar och köttstekar för 45 dollar, dricks o moms tillkommer ju dessutom. Inte kul med kronan heller. Även jänkarna själv klagade på priserna hörde jag flera gånger. I varenda butik stod ”help wanted” och det verkade allmän brist på arbetskraft överallt i Colorado.
Snöstorm!
Sista dagen åkte vi skidor i riktig snöstorm med stormbyar på 30 m/s och konstant snöfall! Vi har aldrig upplevt liknande vindar! När det blåste som mest såg man inte ens en halvmeter framför sig och vinden tog tag rejält i skidorna. I Sverige hade de utan tvekan stängt stolliftarna, här körde de på som vanligt. Trots allt var det skön åkning och snön i backarna var flera decimeter pudersnö vilket var riktigt härligt att åka i. Men ibland med såpass dålig sikt att man inte såg underlaget. Vi var noga med att hålla ihop familjen!
Skönt puder! Mindre skönt väder..
Utsikt i stormen...
Hemresan såg ut att bli en utmaning; köra bil genom bergen i snöstorm, få till ett antigentest med reseintyg till grabben (helt omöjligt att hitta info om var och hur) och till sist hoppas vi att flyget inte blir inställt som så många andra flyg p. g. a väder och Corona. Över 1200 flyg inrikes hade ställts in.
Vi lämnade hotellet redan 7.30 på morgonen för att ha god marginal för eventuella trafikhinder. Att åka de 12 milen in till Denver skulle ta 2 h och 15 min enligt Google Maps. Det rullade sakta på i 45 km/h och det var vi väldigt tacksamma för eftersom våra däck kändes livsfarligt hala!
Efter en timmes färd visar plötsligt vår GPS att vi ska vända på motorvägen och åka tillbaka hela vägen för att ta en annan väg, en resa på 4 h och 15 min!! Vi skulle alltså missa flyget då! Panik.. de flesta bilar svängde av men vi fortsatte vägen fram. Underligt nog var inte vägen avstängd och snart ändrade sig GPSen åter till att visa vår "tänkta" väg! Vi kunde pusta ut men vägen var stundtals så svår att köra att vi smög fram med varningsblinkers på. Det var dessutom fullständigt stopp på motsatta körbanan så hade vi tvingats vända så hade vi väl suttit i den kön i timmar.. Vi såg väldigt många bilar i dikena på vägen till Denver.
Egentligen var vägen inte värre än att åka till Trysil från Sälen som vi gjort 100-tals gånger, men då har vi ju hemma en fyrhjulsdriven bil med svenska vinterdäck! Väldigt många Denver slirade runt på undermåliga däck. Man kunde ju förvänta sig att i en vinterstat som denna borde folk ha ordentliga vintersulor!
Nästa lilla kris kom när vi skulle lämna en parkering vi stannat vid längs vägen. Då bilen var bakhjulsdriven fastnade vi i den djupa snön. Det blev till att backa ut ända ut på stora vägen! Snö och halka till trots kom vi fram i tid till antigentestet som vi hade bokat online efter mycket sökande på nätet. Stormen har dragit fram över Denver och staden hade fått runt 40 cm snö vilket gjorde att i princip varenda väg var igensnöad och det var allmänt kaos på stadens vägar. Men vi hade några timmar i Denver så vi kunde göra en sista shopping på diverse butiker tills det vid 14 var dags att lämna bilen.
Denver Int Airport och United Club
På flygplatsen finns två United Lounger i concourse B, B west och B east. West är sedan tidigare renoverad och vi har varit där de andra gångerna vi varit i Denver. Det är en okej (men inte mer) lounge. I Corona-tider var det plastförpackad mat och soppa samt chips, underkänt! Men de har en bemannad bar där de gör drinkar och det fanns många olika öl på tapp (viss var gratis, andra kostade extra) samt vin och sprit. Lufthansa avgår från concourse A så man får ta skytteltåget tillbaka till A vilket tar 5-10 min.
Vårt flyg taxar in..
Denver – Frankfurt LH447 i C
Även denna gång var det en A340-300. Vi satt bakom varandra (rad 3 och 4). Samma hårdvara då det kanske t.o.m var samma flygplan, det var cirka 75% fullt i C. Ny månad men IFE:n hade exakt samma utbud som utresan. Dock fanns det filmer som man ej sett i det digra utbudet.
Skumpa innan och drink efter takeoff. Sedan var de ganska snabba med att påbörja middagsserveringen. Bra CC som gick och fyllde på dricka flertal gånger. Han kom och lät mig prova genom de olika vita de hade. Bra där.
Det blev sparris med feta och grönsaker till förrätt samt Vitlöksräkor till huvudrätt. Denna gång var det riktigt BRA mat. Räkorna var verkligen goda. Ost och kex med portvin efter detta samt kaffe och konjagare. Barnen fick mac'n cheese och diverse annat till.
Det var samma amenitykits denna gång också, så nu har vi en drös shoppingbagar hemma J
Dock fick barnen inget ”barnkit” varken dit eller hem, men de ansågs kanske för stora för det?
Ungarna somnade in efter några timmar och även vi vuxna slockade på natten. Jag hade tydligen sovit med masken av större delen av natten men ingen hade kommenterat detta.
Frukosten var bra med omelett och bacon, rösti samt mackor och marmelad.
Frankfurt Senator A50 Schengen
Efter en snabb och smidig passkontroll och promenad kom vi in i Schengendelen och efter lite shopping begav vi oss till Senatorloungen vid A50. Den är väldigt lik till utseendet Z-senatorn, men lite mindre och idag i princip tom! Det var lunchtid men ingen av oss var direkt hungriga. Vi åt lite pasta och sedan hägen daas-glassen från vagnen som var framme. Duschrummen var öppna och det var ganska så skönt att ta en dusch och fräscha upp sig.
Frankfurt – Arlanda, LH806 i C
En ganska ordinär och händelselös flygning. Här var dock maten under all kritik. Nån sönderrökt laxbit på torr bulgur med gammal squash. Nej, Lufthansas mat i C på short haul är verkligen inget att hänga i julgranen!
Summa summarum:
Lufthansa var stabila och bra i Covid-tider. Servicen var rapp och trevlig, maten bra (borträknat Short Haul), goda viner och hårdvaran duger, dock är ju den nyare stolen + nya IFE att föredra men men.
Det var riktigt härligt att komma tillbaka till Colorado och åka skidor igen. Det kommer vi göra igen, dock var det både varmare och bättre väder (inga stormar) när vi var där 2019 på påsken. Så nästa gång får det bli under sport eller påsklovet. Vi vill gärna till Vail men prisläget där är verkligen inte att leka med. Kanske Keystone eller Copper Mountain? En stor fördel med alla skidorterna i Summit County är just att det bara är 10-15 mil från Denver. Till Steamboat är det runt 27 mil och det tar det ju över 4 timmar att åka så det är ganska mycket längre, dessutom är vägarna ännu sämre i vissa av passen, men visst var Steamboat bra och väldigt charmigt. Breckenridge var ett strå vassare när det gäller fallhöjd och utmanande backar samt större system.
Breck låg högt upp och vi drack massor av vatten men ändå fick vi huvudvärk lite då och då, så vatten och mängder med smärtstillande konsumerades. I Breck sålde de "oxygen" i var och varannan butik: "need air? we got oxygen!". Det märktes när man var uppe på 3500 m hur ansträngande det var att åka utför, även på hotellet (basen är 2900m) tyckte jag man blev mer anfådd än hemma bara genom att knalla uppför trapporna.
Vi får se var vi hamnar nästa skidsemester i Colorado, fortfarande finns 500k poäng kvar på miles and more att nyttja och det går ju smidigt att flyga dit. Dessutom har Lufthansa väldigt god tillgänglighet på bonusplatser till Denver via miles and more.
Tack till ni som läste! och tack till @Senator för Colorado-diskussioner.
Attachments
Last edited:
