ACervin
Medlem
Det var länge sedan jag skrev någon reseberättelse men det här var en ovanligt trevlig resa.
Efter 2 stopp i USA för konferenser och ett lite längre uppehåll i Europa för semester är jag på väg tillbaka till Brisbane på en Star Alliance jorden runt biljett. Bokningen består av Lufthansa Köpenhamn-München-Singapore och sedan ett nattflyg med Singapore Airlines till Brisbane. Mina tidigare erfarenheter med Lufthansa och BA har varit ganska mediokra, så även om det var en C biljett var jag beredd på en ganska medelmåttig upplevelse.
Första överraskningen bestod av Air Dolomiti mellan Köpenhamn och München. En Embraer kärra och jag tänkte att nu får man klämma in sig, den såg liten ut. Men här varit riktigt gott om plats framför skynket och den kalla charketuri anrättningen var alla tiders, vinerna italienska förstås och väl beskrivna på meny kortet och välsmakande. Dessutom fick jag en necessär med en ovanligt stor tandkrämstub. Inte för att risken för karies är så stor mellan Köpenhamn och München, men i alla fall ett trevligt tilltag och något jag aldrig tidigare stött på inom Europa. 55 minuters bytestid i München, en flygplats som jag föredrar framför Frankfurt, hann med en snabb vända till den bemannade baren i Senator loungen med ett halvt dussin olika ginsorter att välja på.
Ofta lägger jag lite tid på att kolla flygplanstyp, optimera säte, beställa mat etc. Men den här gången hade jag inte haft tid att undersöka flygplans typ och dylikt då det här kändes mest som en transportsträcka, hmm undrar om det inte gäller alla flyg. En ny A350-900 var en behaglig överraskning. En lite mer negativ överraskning var kabinen med 6 stolar i bredd, därtill en ganska öppen planlösning med till synes låga ryggstöd utan kurvor på sidorna som kan ge lite mer avskild upplevelse. Nej det här var mer som ett öppet kontorslandskap. Besättningen var verkligen på hugget min flygvärdinna för nattens flygning, Lisa, presenterade sig med namn och strax efteråt kom CC och presenterades sig och pratade sig varm för den nya 350 maskinen och dess kabin. Stolen var bekväm men ganska smal och saknade förvaring för småsaker som glasögon. Bäddmadrass ingår nu i nattutrustningen och till min förvåning en pyjamas T-shirt som det verkade vara av god kvalitet av märket van Laack. Bredvid mig vid fönstret satt en ung kvinna som höll på oändligt länge med sin mobiltelefon, långt efter vi börjat röra på oss. Jag var lite sur på henne ett tag, antagligen en nybörjare på att flyga. Men mer om henne senare.
Lisa, min flygvärdinna var fantastiskt uppmärksam och jag fick prova igenom både det röda och vita vinsortimentet innan jag bestämde mig för en Chablis till räkorna och en amerikansk Zinfandel till huvudrätten. Lisa kom till och med ihåg i vilken hålighet i stolen jag hade stoppat glasögonen när det var dags att stiga av. Maten var bra utan att var spektakulär. IFE kändes lite tysk om man får vara fördomsfull. Filmerna sorterade i alfabetisk ordning i en enda lång lista, så det var ingen speciellt aptitretande presentation. I ena hörnet av skärmen fanns en filterfunktion. Det hela kändes som att vara tillbaka på jobbet och studera ett forskningsmaterial med pivot tabeller i Excel. Nåväl, lyckades hitta Free Solo under TV shower av någon konstig anledning. Spännande historia!
Vad med den unga kvinnan bredvid mig? Lorena var verkligen ingen nybörjare på att flyga utan kom direkt från Colombia med Avianca till München (deras Dreamliner stod några gater bort) för att ha ett möte i Singapore, därefter direkt till Auckland för att tillbringa 48 timmar där med en kompis och sedan tillbaka till Frankfurt och kontoret. Det visade sig att Lorena var Manager Customer Experience på Star Alliance i Frankfurt. Ursprungligen från Colombia och hade jobbat på Avianca i några år innan hon fick jobbet på Star Alliance huvudkontor i Frankfurt. Hon hade en MBA från ett tyskt universitet och trivdes bra i Frankfurt. Som en utvikning kan jag meddela att Medellin kallas för staden med den eviga våren på grund av det behagliga klimatet och är säkert värt ett besök. Ja det blev ett flera timmar långt samtal om flygande och Star Alliance. Själva organisationen är ganska liten ca 60 personer i Frankfurt och sedan några mindre kontor i London, Singapore och USA. Det är uppenbart att de känner till de flesta bristerna när det gäller samstämmighet över nätverket och det verkar inte helt lätt att få de olika bolagen att komma överens om gemensamma lösningar. Back office IT system skiljer mycket och resurser för att ändra saker varierar kraftigt mellan stora och små aktörer och även viljan att ändra verkade variera stort. Jag tog upp det faktum att som Krisflyer Gold har jag fast track på Heathrow men inte i Köpenhamn. Det trodde hon berodde på hur flygplatserna debiterade flygbolagen för den servicen och att de skandinaviska flygplatserna var så dyra att SAS har valt att avstå att erbjuda detta till Star Alliance Gold kunder.
Star Alliance bjuder varje år in en begränsad grupp frequent flyers som har flugit med minst 5 olika bolag under ett år inom alliansen att delta i en slags advisary board. I deras egna undersökningar kommer bra lounger upp som en av de viktigaste faktorerna för de som flyger mycket. Hon var väldigt förtjust i Turkish Airlines mat och den nya flygplatsen i Istanbul. Flygandet fortsätter att öka med ungefär den dubbla takten mot ekonomien i övrigt. Flygskam verkar vara en begränsad företeelse. LH har 700 avgångar i veckan till USA och flyger dit 200 000 personer per vecka, enorma siffror! Man förstår att det inte är helt lätt att skapa guldkant för varje resenärs upplevelse. Hon jobbade nu med ett projekt för att man skall kunna se seat allocation i Star Alliance appen över alla bolag. Ja det var en intressant konversation för en gammal flygnörd.
Åter till Lufthansa. Om man skall sammanfatta intrycken så var kabinpersonalen fantastisk, vinerna bra och maten höll god C klass standard. Stolen ok men lite trång. Användargränssnittet till IFE lämnar lite att önska. Dock är jag förvånad att Lufthansa valt en så öppen lösning när de flesta bolag går mot en mer privat upplevelse ombord. Likaså att man har 6 i bredd och man avstår från att ha direkt tillträde till gången, vilket ju ofta är ett starkt argument för C klass resande.
Överlag en bra upplevelse, bättre än förväntat, sen skall vi inte tala om den pensionerade journalisten/PR killen jag träffade i Silverkris loungen i Singapore. Ibland är det kul att flyga.
Efter 2 stopp i USA för konferenser och ett lite längre uppehåll i Europa för semester är jag på väg tillbaka till Brisbane på en Star Alliance jorden runt biljett. Bokningen består av Lufthansa Köpenhamn-München-Singapore och sedan ett nattflyg med Singapore Airlines till Brisbane. Mina tidigare erfarenheter med Lufthansa och BA har varit ganska mediokra, så även om det var en C biljett var jag beredd på en ganska medelmåttig upplevelse.
Första överraskningen bestod av Air Dolomiti mellan Köpenhamn och München. En Embraer kärra och jag tänkte att nu får man klämma in sig, den såg liten ut. Men här varit riktigt gott om plats framför skynket och den kalla charketuri anrättningen var alla tiders, vinerna italienska förstås och väl beskrivna på meny kortet och välsmakande. Dessutom fick jag en necessär med en ovanligt stor tandkrämstub. Inte för att risken för karies är så stor mellan Köpenhamn och München, men i alla fall ett trevligt tilltag och något jag aldrig tidigare stött på inom Europa. 55 minuters bytestid i München, en flygplats som jag föredrar framför Frankfurt, hann med en snabb vända till den bemannade baren i Senator loungen med ett halvt dussin olika ginsorter att välja på.
Ofta lägger jag lite tid på att kolla flygplanstyp, optimera säte, beställa mat etc. Men den här gången hade jag inte haft tid att undersöka flygplans typ och dylikt då det här kändes mest som en transportsträcka, hmm undrar om det inte gäller alla flyg. En ny A350-900 var en behaglig överraskning. En lite mer negativ överraskning var kabinen med 6 stolar i bredd, därtill en ganska öppen planlösning med till synes låga ryggstöd utan kurvor på sidorna som kan ge lite mer avskild upplevelse. Nej det här var mer som ett öppet kontorslandskap. Besättningen var verkligen på hugget min flygvärdinna för nattens flygning, Lisa, presenterade sig med namn och strax efteråt kom CC och presenterades sig och pratade sig varm för den nya 350 maskinen och dess kabin. Stolen var bekväm men ganska smal och saknade förvaring för småsaker som glasögon. Bäddmadrass ingår nu i nattutrustningen och till min förvåning en pyjamas T-shirt som det verkade vara av god kvalitet av märket van Laack. Bredvid mig vid fönstret satt en ung kvinna som höll på oändligt länge med sin mobiltelefon, långt efter vi börjat röra på oss. Jag var lite sur på henne ett tag, antagligen en nybörjare på att flyga. Men mer om henne senare.
Lisa, min flygvärdinna var fantastiskt uppmärksam och jag fick prova igenom både det röda och vita vinsortimentet innan jag bestämde mig för en Chablis till räkorna och en amerikansk Zinfandel till huvudrätten. Lisa kom till och med ihåg i vilken hålighet i stolen jag hade stoppat glasögonen när det var dags att stiga av. Maten var bra utan att var spektakulär. IFE kändes lite tysk om man får vara fördomsfull. Filmerna sorterade i alfabetisk ordning i en enda lång lista, så det var ingen speciellt aptitretande presentation. I ena hörnet av skärmen fanns en filterfunktion. Det hela kändes som att vara tillbaka på jobbet och studera ett forskningsmaterial med pivot tabeller i Excel. Nåväl, lyckades hitta Free Solo under TV shower av någon konstig anledning. Spännande historia!
Vad med den unga kvinnan bredvid mig? Lorena var verkligen ingen nybörjare på att flyga utan kom direkt från Colombia med Avianca till München (deras Dreamliner stod några gater bort) för att ha ett möte i Singapore, därefter direkt till Auckland för att tillbringa 48 timmar där med en kompis och sedan tillbaka till Frankfurt och kontoret. Det visade sig att Lorena var Manager Customer Experience på Star Alliance i Frankfurt. Ursprungligen från Colombia och hade jobbat på Avianca i några år innan hon fick jobbet på Star Alliance huvudkontor i Frankfurt. Hon hade en MBA från ett tyskt universitet och trivdes bra i Frankfurt. Som en utvikning kan jag meddela att Medellin kallas för staden med den eviga våren på grund av det behagliga klimatet och är säkert värt ett besök. Ja det blev ett flera timmar långt samtal om flygande och Star Alliance. Själva organisationen är ganska liten ca 60 personer i Frankfurt och sedan några mindre kontor i London, Singapore och USA. Det är uppenbart att de känner till de flesta bristerna när det gäller samstämmighet över nätverket och det verkar inte helt lätt att få de olika bolagen att komma överens om gemensamma lösningar. Back office IT system skiljer mycket och resurser för att ändra saker varierar kraftigt mellan stora och små aktörer och även viljan att ändra verkade variera stort. Jag tog upp det faktum att som Krisflyer Gold har jag fast track på Heathrow men inte i Köpenhamn. Det trodde hon berodde på hur flygplatserna debiterade flygbolagen för den servicen och att de skandinaviska flygplatserna var så dyra att SAS har valt att avstå att erbjuda detta till Star Alliance Gold kunder.
Star Alliance bjuder varje år in en begränsad grupp frequent flyers som har flugit med minst 5 olika bolag under ett år inom alliansen att delta i en slags advisary board. I deras egna undersökningar kommer bra lounger upp som en av de viktigaste faktorerna för de som flyger mycket. Hon var väldigt förtjust i Turkish Airlines mat och den nya flygplatsen i Istanbul. Flygandet fortsätter att öka med ungefär den dubbla takten mot ekonomien i övrigt. Flygskam verkar vara en begränsad företeelse. LH har 700 avgångar i veckan till USA och flyger dit 200 000 personer per vecka, enorma siffror! Man förstår att det inte är helt lätt att skapa guldkant för varje resenärs upplevelse. Hon jobbade nu med ett projekt för att man skall kunna se seat allocation i Star Alliance appen över alla bolag. Ja det var en intressant konversation för en gammal flygnörd.
Åter till Lufthansa. Om man skall sammanfatta intrycken så var kabinpersonalen fantastisk, vinerna bra och maten höll god C klass standard. Stolen ok men lite trång. Användargränssnittet till IFE lämnar lite att önska. Dock är jag förvånad att Lufthansa valt en så öppen lösning när de flesta bolag går mot en mer privat upplevelse ombord. Likaså att man har 6 i bredd och man avstår från att ha direkt tillträde till gången, vilket ju ofta är ett starkt argument för C klass resande.
Överlag en bra upplevelse, bättre än förväntat, sen skall vi inte tala om den pensionerade journalisten/PR killen jag träffade i Silverkris loungen i Singapore. Ibland är det kul att flyga.
