Andreas Ekman
Medlem
Nja, mitt måste va ju Disneyland, för efter det har jag bara Paris kvar.
Det är frugan (halv kines) som får leda mig till "måste" saker
En resa till andra sidan sandlådan [Semi-Live]
- Thread starter Vallfardaren
- Startdatum
Det är frugan (halv kines) som får leda mig till "måste" saker
Vallfardaren
Medlem
Kära läsare. Det var ett tag sedan. Ni kanske undrar om jag blivit ofrivilligt bortförd av den kinesiska regimen. Men jag kan garantera er att så är inte fallet. Jag är vid liv, och i gott skick. Eller ja. Nästan 
Dag 4-8 - Ningbo
Jag tar mig ut till Shanghais andra flygplats Hongqiao för att från tågstationen under flygplatsen åka till Ningbo. I Kina är DiDi ett väldigt smidigt sätt att ta sig runt med. Det är Kinas svar på Uber och kostar minimalt mycket. En timmes tur går på ca 90 svenska kronor. Mer om det senare.
Kinesisk snabbtågsinfrastruktur är väldigt imponerade och mestadels byggs på broar över land. Dessa tågen kan susa upp till 300, men dagens tur toppades på 281 km/h.
Väl framme i Ningbo insjuknar herr Vallfärd samt fru Vallfärd. En förkylning, covid, influensa? Vem vet. Ligger för det mestadels däckad så av naturliga skäl blir denna del av rapporten väldigt kort.
Ningbo är en hamnstad där en av världens största hamnar huserar. Mycket textil som framställs i världen förfinas i denna stad och H&M samt Volvos närvaro är stor. Ningbo påminner om Göteborg kan man säga. Det finns en förkärlek för havets delikatesser, samt en härlig (eller ohärlig beroende var man kommer ifrån) dialekt/språk som stundtals är svårt att tyda.
Ningbo är en ganska liten stad i relation till annat i Kina. Här bor bara 9 miljoner pers. Supertrevligt litet ställe.
Kapar inlägget här för bättre läsbarhet.
Dag 4-8 - Ningbo
Jag tar mig ut till Shanghais andra flygplats Hongqiao för att från tågstationen under flygplatsen åka till Ningbo. I Kina är DiDi ett väldigt smidigt sätt att ta sig runt med. Det är Kinas svar på Uber och kostar minimalt mycket. En timmes tur går på ca 90 svenska kronor. Mer om det senare.
Kinesisk snabbtågsinfrastruktur är väldigt imponerade och mestadels byggs på broar över land. Dessa tågen kan susa upp till 300, men dagens tur toppades på 281 km/h.
Väl framme i Ningbo insjuknar herr Vallfärd samt fru Vallfärd. En förkylning, covid, influensa? Vem vet. Ligger för det mestadels däckad så av naturliga skäl blir denna del av rapporten väldigt kort.
Ningbo är en hamnstad där en av världens största hamnar huserar. Mycket textil som framställs i världen förfinas i denna stad och H&M samt Volvos närvaro är stor. Ningbo påminner om Göteborg kan man säga. Det finns en förkärlek för havets delikatesser, samt en härlig (eller ohärlig beroende var man kommer ifrån) dialekt/språk som stundtals är svårt att tyda.
Ningbo är en ganska liten stad i relation till annat i Kina. Här bor bara 9 miljoner pers. Supertrevligt litet ställe.
Kapar inlägget här för bättre läsbarhet.
Last edited:
Vallfardaren
Medlem
Dag 9:
Dags att åka till Beijing.
Kina är unikt, internet här funkar på ett lite annorlunda sätt… förutom att Google Maps är bannat typ (Apple Maps är dock bra) så är turistmål svårt att boka. Biljetter till Förbjudna staden, Sommarpalatset osv är helt omöjligt. Därför valde vi att boka genom ett inhemskt resebolag med en kinesisk guide. Ni vet, de där med flaggor som strosar runt i Gamla Stan med en flagga, dem alla asiatiska pensionärer åker med som fotar slottet med sin iPad.
Jag blev en av dem… mer om det senare.
Uppe med tuppen 06.30. Dagen startade med att åka till Ningbos flygplats. Dagens flygning går till PKX, Beijing Daxing flygplats med China Southern Airlines i ekonomi.
Kärran som tar oss denna inrikes flygning är en 6 år gammal A330. I Kina är det mycket folk, så även ett 2 timmars hopp görs i en fullsatt A330.
Jag kommer inte gå in i detalj här med risk för att det är svintråkigt att läsa om en inrikesflygning på andra sidan sandlådan.
I Beijing som det heter så slår vi läger på Atour ute i Financial District. Ett helt ok hotell som kan liknas med Scandic i Sverige. Incheckade och klara vid ca 14.00. Vi beger oss i en inhuman värme (38 grader) till 798 Art District. Ett svincoolt gammalt industriområde som gjorts om till konstdistrikt. Påminner lite om Slaktis i Sthlm, eller Meat Packing District i NYC.
DiDi beställs och sossen som man är så tar man en vanlig sk Express bil.
Sossebilen var det värsta jag varit med om. Föraren hade för det första en tung fot på pedalen. Men sen så luktade bilen som att grabben rögade 3 paket Marlboro om dagen. Är nästan övertygad om att jag blev passiv rökare efter denna åktur. Inte nog med det- trafiken i Beijing är helt otrolig, kanske för att det bor en del nissar här… en 8 km sträcka tar ca 65 min genom city (!).
Ja, ni vet det där klagandet? Det är den inre inte så charmiga skåningen som kickar igång. Slutar nu innan Fru Vallfärd disciplinerar mig. Men jag lär mig iaf att boka ”Premium” nästa gång.
798 iallafall. Nice. Mycket trevligt. Olika hantverk, konst och allmänt trevligt område.
Stället stängde vid 18. Så efter 798 beger vi oss till San Li Tun. Eller SOHO som det även kallas.
Detta ställe är något mer internationellt och känns lite mer som västvärlden. Finns ett enormt utbud av shopping här och mitt stackars kort får aldrig någon vila.
Dags att åka till Beijing.
Kina är unikt, internet här funkar på ett lite annorlunda sätt… förutom att Google Maps är bannat typ (Apple Maps är dock bra) så är turistmål svårt att boka. Biljetter till Förbjudna staden, Sommarpalatset osv är helt omöjligt. Därför valde vi att boka genom ett inhemskt resebolag med en kinesisk guide. Ni vet, de där med flaggor som strosar runt i Gamla Stan med en flagga, dem alla asiatiska pensionärer åker med som fotar slottet med sin iPad.
Jag blev en av dem… mer om det senare.
Uppe med tuppen 06.30. Dagen startade med att åka till Ningbos flygplats. Dagens flygning går till PKX, Beijing Daxing flygplats med China Southern Airlines i ekonomi.
Kärran som tar oss denna inrikes flygning är en 6 år gammal A330. I Kina är det mycket folk, så även ett 2 timmars hopp görs i en fullsatt A330.
Jag kommer inte gå in i detalj här med risk för att det är svintråkigt att läsa om en inrikesflygning på andra sidan sandlådan.
I Beijing som det heter så slår vi läger på Atour ute i Financial District. Ett helt ok hotell som kan liknas med Scandic i Sverige. Incheckade och klara vid ca 14.00. Vi beger oss i en inhuman värme (38 grader) till 798 Art District. Ett svincoolt gammalt industriområde som gjorts om till konstdistrikt. Påminner lite om Slaktis i Sthlm, eller Meat Packing District i NYC.
DiDi beställs och sossen som man är så tar man en vanlig sk Express bil.
Sossebilen var det värsta jag varit med om. Föraren hade för det första en tung fot på pedalen. Men sen så luktade bilen som att grabben rögade 3 paket Marlboro om dagen. Är nästan övertygad om att jag blev passiv rökare efter denna åktur. Inte nog med det- trafiken i Beijing är helt otrolig, kanske för att det bor en del nissar här… en 8 km sträcka tar ca 65 min genom city (!).
Ja, ni vet det där klagandet? Det är den inre inte så charmiga skåningen som kickar igång. Slutar nu innan Fru Vallfärd disciplinerar mig. Men jag lär mig iaf att boka ”Premium” nästa gång.
798 iallafall. Nice. Mycket trevligt. Olika hantverk, konst och allmänt trevligt område.
Stället stängde vid 18. Så efter 798 beger vi oss till San Li Tun. Eller SOHO som det även kallas.
Detta ställe är något mer internationellt och känns lite mer som västvärlden. Finns ett enormt utbud av shopping här och mitt stackars kort får aldrig någon vila.
Last edited:
Vallfardaren
Medlem
Dag 10. Mao med andra ord.
Dags att möta upp guiden. Han kommunicerar med mitt sällskap på WeChat och hämtar oss 06.20 (f.ö så inhumant tidigt?) för att besöka Tian’anmen Square, Chairman Mao Memorial Hall samt Förbjudna staden. Det första är ju… ja lite känsligt. Så för att undvika reprealisser så får ni själva ta reda på vad som har hänt här.
Vi är riktigt tidigt ute för att få en bra plats in i Maos memorial. Gruppen som vi reser med är vad man ska säga… från landet. En dam framför oss smygfotoar fru Vallfärd som ser typiskt nordisk ut. Hon är den enda icke-kinesen på denna resan. Många stirrar på fru Vallfärd. Stackars.
Likt soldater, radades vi upp två och två i led uppdelat i resegrupper utanför ingången. Detta med crowd control, det vinner fan Kina VM på.
Här inne rådde dessvärre fotoförbud. Men vi fick se en staty på Mao och hans kropp som är bevarad i ett kylt rum för att undvika nedbrytning. Läskigt.
Kapitalism förresten, existerar det i Kina? Jadå, i allra högsta hugg. Utanför Memorialen så säljs blommor för ca 30 svenska kronor som man lämnar vid hans staty. Därefter hämtas de av arbetare som därefter tar ut dem och börjar sälja dem igen. Katsching!
Klara med besöket var vi vid ca 09.30.
Var det värt det då? Nej. Olidligt mycket köande för en icke Maoist. Sedan huruvida lidande passar in med detta besök låter jag er läsare bestämma.
Några timmars traggande från tjatig guide senare kommer vi in till Förbjudna staden. Här bestämmer sig jag och fru Vallfärd att avvika från gruppen. Guidens traggande och den 38 gradiga värmen tar kål på mig
Istället för att lyssna på all historia om den förbjudna staden tar vi det lite lugnt och beundrar istället utsikt och arkitektur.
Mäktigt ställe!
Brist på skugga och mycket gående utplånade mig. Helt uttorkad och med mitt sjuka tillstånd tittar jag på kartan. Fan. Gått i 30 min men är bara halvvägs genom skiten. För stort ställe.
Nä, jag behöver åka hem till hotellet och sova. Detta går ej. Minns ni det där med att välja en mer Premium DiDi? Det gjorde vi min själ. Fräsch, med främre stolen längst fram så herr Vallfärd kan sträcka ut sig. Bra där.
Pekingankan som är så välkänd globalt ska man ju också äta. Det görs på ett berömt ställe som heter Quanfude. Här köar jag och fru Vallfärd med familj i hela 55 min för att få bord.
Vi beställde in en hel anka som skars upp vid bordet. Till detta serverades de klassiska tillbehören gurka, salladslök, en sås (typ hoisin men inte riktigt), vitlök, picklade grönsaker med pannkakor. Inte de klassiska svenska då, utan ångad kinesisk.
Upplevelsen kan beskrivas som andlig (Höhö). Fyfan. Förlåt. Jag skäms. Men maten var absolut fantastisk.
Efter en svettig dag kommer vi hem till hotellet igen. Här erbjuds kostnadsfri tvättstuga där du även kan sätta en lapp så fixar personalen tvätten om du har somnat. Dagens nedsvettade kläder åker rätt in i tvätten och automatiskt upp på rummet imorgon bitti. Nice.
Seså. Dags att sova nu. Imorgon blir det kinesiska muren. Au revoir.
Dags att möta upp guiden. Han kommunicerar med mitt sällskap på WeChat och hämtar oss 06.20 (f.ö så inhumant tidigt?) för att besöka Tian’anmen Square, Chairman Mao Memorial Hall samt Förbjudna staden. Det första är ju… ja lite känsligt. Så för att undvika reprealisser så får ni själva ta reda på vad som har hänt här.
Vi är riktigt tidigt ute för att få en bra plats in i Maos memorial. Gruppen som vi reser med är vad man ska säga… från landet. En dam framför oss smygfotoar fru Vallfärd som ser typiskt nordisk ut. Hon är den enda icke-kinesen på denna resan. Många stirrar på fru Vallfärd. Stackars.
Likt soldater, radades vi upp två och två i led uppdelat i resegrupper utanför ingången. Detta med crowd control, det vinner fan Kina VM på.
Här inne rådde dessvärre fotoförbud. Men vi fick se en staty på Mao och hans kropp som är bevarad i ett kylt rum för att undvika nedbrytning. Läskigt.
Kapitalism förresten, existerar det i Kina? Jadå, i allra högsta hugg. Utanför Memorialen så säljs blommor för ca 30 svenska kronor som man lämnar vid hans staty. Därefter hämtas de av arbetare som därefter tar ut dem och börjar sälja dem igen. Katsching!
Klara med besöket var vi vid ca 09.30.
Var det värt det då? Nej. Olidligt mycket köande för en icke Maoist. Sedan huruvida lidande passar in med detta besök låter jag er läsare bestämma.
Några timmars traggande från tjatig guide senare kommer vi in till Förbjudna staden. Här bestämmer sig jag och fru Vallfärd att avvika från gruppen. Guidens traggande och den 38 gradiga värmen tar kål på mig
Istället för att lyssna på all historia om den förbjudna staden tar vi det lite lugnt och beundrar istället utsikt och arkitektur.
Mäktigt ställe!
Brist på skugga och mycket gående utplånade mig. Helt uttorkad och med mitt sjuka tillstånd tittar jag på kartan. Fan. Gått i 30 min men är bara halvvägs genom skiten. För stort ställe.
Nä, jag behöver åka hem till hotellet och sova. Detta går ej. Minns ni det där med att välja en mer Premium DiDi? Det gjorde vi min själ. Fräsch, med främre stolen längst fram så herr Vallfärd kan sträcka ut sig. Bra där.
Pekingankan som är så välkänd globalt ska man ju också äta. Det görs på ett berömt ställe som heter Quanfude. Här köar jag och fru Vallfärd med familj i hela 55 min för att få bord.
Vi beställde in en hel anka som skars upp vid bordet. Till detta serverades de klassiska tillbehören gurka, salladslök, en sås (typ hoisin men inte riktigt), vitlök, picklade grönsaker med pannkakor. Inte de klassiska svenska då, utan ångad kinesisk.
Upplevelsen kan beskrivas som andlig (Höhö). Fyfan. Förlåt. Jag skäms. Men maten var absolut fantastisk.
Efter en svettig dag kommer vi hem till hotellet igen. Här erbjuds kostnadsfri tvättstuga där du även kan sätta en lapp så fixar personalen tvätten om du har somnat. Dagens nedsvettade kläder åker rätt in i tvätten och automatiskt upp på rummet imorgon bitti. Nice.
Seså. Dags att sova nu. Imorgon blir det kinesiska muren. Au revoir.
Last edited:
Vallfardaren
Medlem
Det finns ett kinesiskt Jimmie Åkesson inspirerat ordspråk som lyder ”Har man inte besökt kinesiska muren har man förbrukat sin rätt att kalla sig kines”.
Inte riktigt. Herren som sa det heter nämligen Vallfärdaren.
Så det är precis vad vi ska göra idag. Besöka kinesiska muren. Men först - dagen innan.
Dag 11 - Chilla lide (läs som om Timbuktu sjunger)
Min ihärdiga sjukdom gjorde att jag sov tills 14. Missade den guidade turen vilket inte var en större förlust med avseende på gårdagens upplevelser
I hopp om att carpe diema dagen så beger vi oss till Qienmen Road. En historisk gata med mycket restauranger och sidenbutiker.
Därefter beger vi oss till Beihai-parken, en del av den tidigare förbjudna staden. Supernice ställe. Vi tänkte hyra båt på deras gigantiska sjö men kom dessvärre allt för sent då de skulle stänga.
Luften här var tämligen befriande och syrerikt. Saknar den svenska luften. Smog + värme = dödligt.
Glömde fota härefter. Men vi åkte till China World Mall, som var otroligt stort. Här gjordes ett väldigt trevligt inköp på Rimowa.
Resten av aftonen spenderades med att köpa lite luftiga kläder inför morgondagens äventyr - Kinesiska muren.
**Dag 12: Build the wall möter Built _THE_ Wall**
Här kommer den största anledningen till varför vi anlitade en guide. Nämligen för att få biljetter till muren. Att göra det privat var bokstavligen talat omöjligt.
07.20 beger vi oss på bussen och alla kineserna hälsar fru Vallfärd ”welcome back”. Fint. Jag får inget sådant. Det är väl skillnad på folk och folk antar jag.
Tydligen är alla Beijings turister påväg dit också, och vår streetsmarta guide skjuter på vårt besök till 13 för att slippa köa. Skitsmart drag skulle det visa sig vara.
Vi gör därför om schemat och besökte därför istälelt först Nationalarenan i OS-området. Eller fågelboet som det även kallas.
Därefter sätter vi oss i bussen och påbörjar den två timmar långa bussfärden mot muren. Den där man kan se från rymden ni vet
Snabbt pit stop på en av de sjukaste upplevelserna i mitt liv, nämligen ett lunchställe för gruppresande längs vägen. Jag är uppväxt under ödmjuka förhållanden och sällan den första och klaga, men ni ska få höra the scoop.
1. Vi får sitta med 8 andra personer som jag aldrig pratat med i ett runt bord där alla delar på maten. Fine, kulturchock. Jag biter ihop.
2. En äldre dam smaskar som tusan och äter som om hon aldrig sett mat. Bordsskick är uppenbarligen en ovanlig syn i detta sällskap.
3. Ni vet det där med att Kina är en kommunistisk stat? Nej, inte i detta etablissemang.
Mor Vallfärd ber om servetter. Det kostar 5 kr säger servitrisen. Va?! Jävla kapitalister…
Inte nog med det. Hör här. Medans vi äter kommer det flera försäljare av godis, chiliolja osv som skriker ”5 kr per påse” och naturligtvis dras de till utlänningen, dvs fru Vallfärd. De skriker i mitt öra i minst 25 minuter. Aldrig någonsin har jag haft sådan lust att göra en snöboll med ris och drämma den i nyllet på dem. Äta lunch ska och gör man i lugn och ro.
Damerna i vitt och rött är banditerna (försäljarna/servitörerna).
Nog med det. Muren!! Den som är vänd åt fel håll med skottgluggarna. Den som Trumpeten på andra sidan sundet beundrar. Den som är en av världens sju underverk. Här har vi den:
För att komma åt muren tar man linbana upp. Inför att vi skulle kunna gå på linbanan fick vi köa i 2 timmar och 15 minuter (!), och då kom vi efter rusningstid. VIP kunde man köpa för 588 yuan per skalle. Men sådana överklassfasoner sysslar inte en vallfärdare med. Tiden dödades med bokstavsleken. Här var guiden smart för denna kön var otroligt kortare än innan tydligen.
Stället där vi åkte upp vid heter Badaling. Det är den mest bevarade, restaurerade och lättillgängliga delen. Murens totala sträckning är lite omtvistad, men över 21 000 km brukar man säga. Varför beror mycket på om man räknar med jordbarriärerna (delar av muren är byggd med packad jord) och om man räknar med naturlig terräng som vissa delar är inbyggd som en del av strukturen.
Varför byggdes muren då? Inte var det för att hålla mexikanare borta, men nästan. I vissa fall för att hålla fiender borta (de nordliga stammarna), i vissa fall på grund av inbördes samt i vissa fall för att undvika att folk smiter från att betala skatt.
Lite trångt
Jaja. Nu har man sett det.
Det summerar ihop Beijing. Efter det väntade en 2 timmar lång bussresa hem och lite arbete på datorn.
Ciao Bella!
Inte riktigt. Herren som sa det heter nämligen Vallfärdaren.
Så det är precis vad vi ska göra idag. Besöka kinesiska muren. Men först - dagen innan.
Dag 11 - Chilla lide (läs som om Timbuktu sjunger)
Min ihärdiga sjukdom gjorde att jag sov tills 14. Missade den guidade turen vilket inte var en större förlust med avseende på gårdagens upplevelser
I hopp om att carpe diema dagen så beger vi oss till Qienmen Road. En historisk gata med mycket restauranger och sidenbutiker.
Därefter beger vi oss till Beihai-parken, en del av den tidigare förbjudna staden. Supernice ställe. Vi tänkte hyra båt på deras gigantiska sjö men kom dessvärre allt för sent då de skulle stänga.
Luften här var tämligen befriande och syrerikt. Saknar den svenska luften. Smog + värme = dödligt.
Glömde fota härefter. Men vi åkte till China World Mall, som var otroligt stort. Här gjordes ett väldigt trevligt inköp på Rimowa.
Resten av aftonen spenderades med att köpa lite luftiga kläder inför morgondagens äventyr - Kinesiska muren.
**Dag 12: Build the wall möter Built _THE_ Wall**
Här kommer den största anledningen till varför vi anlitade en guide. Nämligen för att få biljetter till muren. Att göra det privat var bokstavligen talat omöjligt.
07.20 beger vi oss på bussen och alla kineserna hälsar fru Vallfärd ”welcome back”. Fint. Jag får inget sådant. Det är väl skillnad på folk och folk antar jag.
Tydligen är alla Beijings turister påväg dit också, och vår streetsmarta guide skjuter på vårt besök till 13 för att slippa köa. Skitsmart drag skulle det visa sig vara.
Vi gör därför om schemat och besökte därför istälelt först Nationalarenan i OS-området. Eller fågelboet som det även kallas.
Därefter sätter vi oss i bussen och påbörjar den två timmar långa bussfärden mot muren. Den där man kan se från rymden ni vet
Snabbt pit stop på en av de sjukaste upplevelserna i mitt liv, nämligen ett lunchställe för gruppresande längs vägen. Jag är uppväxt under ödmjuka förhållanden och sällan den första och klaga, men ni ska få höra the scoop.
1. Vi får sitta med 8 andra personer som jag aldrig pratat med i ett runt bord där alla delar på maten. Fine, kulturchock. Jag biter ihop.
2. En äldre dam smaskar som tusan och äter som om hon aldrig sett mat. Bordsskick är uppenbarligen en ovanlig syn i detta sällskap.
3. Ni vet det där med att Kina är en kommunistisk stat? Nej, inte i detta etablissemang.
Mor Vallfärd ber om servetter. Det kostar 5 kr säger servitrisen. Va?! Jävla kapitalister…
Inte nog med det. Hör här. Medans vi äter kommer det flera försäljare av godis, chiliolja osv som skriker ”5 kr per påse” och naturligtvis dras de till utlänningen, dvs fru Vallfärd. De skriker i mitt öra i minst 25 minuter. Aldrig någonsin har jag haft sådan lust att göra en snöboll med ris och drämma den i nyllet på dem. Äta lunch ska och gör man i lugn och ro.
Damerna i vitt och rött är banditerna (försäljarna/servitörerna).
Nog med det. Muren!! Den som är vänd åt fel håll med skottgluggarna. Den som Trumpeten på andra sidan sundet beundrar. Den som är en av världens sju underverk. Här har vi den:
För att komma åt muren tar man linbana upp. Inför att vi skulle kunna gå på linbanan fick vi köa i 2 timmar och 15 minuter (!), och då kom vi efter rusningstid. VIP kunde man köpa för 588 yuan per skalle. Men sådana överklassfasoner sysslar inte en vallfärdare med. Tiden dödades med bokstavsleken. Här var guiden smart för denna kön var otroligt kortare än innan tydligen.
Stället där vi åkte upp vid heter Badaling. Det är den mest bevarade, restaurerade och lättillgängliga delen. Murens totala sträckning är lite omtvistad, men över 21 000 km brukar man säga. Varför beror mycket på om man räknar med jordbarriärerna (delar av muren är byggd med packad jord) och om man räknar med naturlig terräng som vissa delar är inbyggd som en del av strukturen.
Varför byggdes muren då? Inte var det för att hålla mexikanare borta, men nästan. I vissa fall för att hålla fiender borta (de nordliga stammarna), i vissa fall på grund av inbördes samt i vissa fall för att undvika att folk smiter från att betala skatt.
Lite trångt
Jaja. Nu har man sett det.
Det summerar ihop Beijing. Efter det väntade en 2 timmar lång bussresa hem och lite arbete på datorn.
Ciao Bella!
Last edited: