Ekonomikabinens riddares guide till finflyg

[chazzie]

Då var det dags!

Första business class-resan på long haul. Jag valde att gå Economy->Premium Economy->First->Business, mest för att dekadensen i First lockade så pass mycket i andra rapporter här på bc.se så den bara måste upplevas. Nog om detta, in i denna fantastiska resa till Nya Zeeland som gick av stapeln i februari 2019.

------------------------------------------------

Det var inte utan darr på handen och eleverad puls jag en julikväll efterjobbet insåg att jag hittat en komplett award-resa från hemmet till Nya Zeeland med 15 dagar på plats och open-jaw, precis som jag alltid tänkt mig! Efter osedvanligt kort tid får jag tag på SAS-supporten som gladeligen hjälper mig att boka den rutt jag tänkt mig:

OER-ARN - SAS Plus
ARN-FRA - Lufthansa Business
FRA-BKK - Thai Business
BKK-SYD - Thai Business
SYD-ZQN - Air New Zealand Economy

AKL-BNE - Air New Zealand Business
BNE-SIN - Singapore Airlines Business
SIN-FCO - Singapore Airlines Business
FCO-ARN - SAS Plus
ARN-OER - SAS Plus

Första nederlaget kom direkt, SAS vägrade att haka på OER-ARN-OER på bokningen då det översteg 8 legs, försökte flera gånger men fick lov att vifta med vit flagg och boka en separat Plus ToR inrikes för 10k poäng via Fly Premium.

Dagarna och veckorna gick, under hösten roade jag mig med att kika lite mer på vad som fanns tillgängligt i award-väg och som gubben i lådan dök tillgänglighet på Austrian Airlines upp mellan Wien och Bangkok, samt mellan Arlanda och Wein, självklart samtal till SAS och ombokning. Lyckligtvis hade jag fått med mig rutin från forumet så jag kontrollerade live att allt stämde när agenten meckade friskt i bokningen, det visade sig att någon flight på hemvägen hade fallit bort så jag fick påpeka att de måste lösa det, sagt och gjort, den nya rutten ut blev:

OER-ARN-VIE-BKK-SYD-ZQN

Sakta men säkert blev det jul, nyår och tillslut dags att bege sig på resornas resa, mitt absoluta drömresmål genom tiderna... dessutom i Business Class! Vem trodde detta när man först såg bilder från Nya Zeeland i geografiboken i realskolan?!

Nedan börjar resan, med rescensioner av de olika bolagen och flygningarna.

"En reseskildring i Business Class till Nya Zeeland".
---------------------------------------------------------------------------------

OER - ARN 05/02 06:25 - 07:25

Bolag: SAS (opr. Flybe)
Flygplan: ATR72
Plats: 17F
Flygtid: 01:20

Betyg (1-10)
Champagnen: N/A
Servicen: 3
Kabinen: 2
Stolen: 2
Sängen: N/A
Maten: 3
IFE: N/A

Inte mycket att orda här, en relativt osexiga upplevelsen med SAS/Flybe i en ATR72 genererar ett segment i EB-statistiken och en modest summa poäng, men fick en Ringi i alla fall!

ARN - VIE 05/02 16:50 - 19:05

Bolag: Austrian Airlines
Flygplan: Embraer 195
Plats: 2F
Flygtid: 02:15

Betyg (1-10)
Champagnen: N/A
Servicen: 7
Kabinen: 5
Stolen: 4
Sängen: N/A
Maten: 6
IFE: N/A

Första bekantskapen med Austrian och blir klart överraskad, förvisso kall måltid men smakade bra och serverat på porslin, att dessutom juste Zweigelt och Grüner Veltliner-viner fanns ombord gjorde inte saken sämre! Väldigt bra service, även om det bara var 5 pax i C på denna flygning, med liten sample size på båda bolagen skulle jag ändå ge Austrian lite högre betyg än Lufthansa på intra-Europa i C. Första flygningen med en Embraer också, en mysig bekantskap!

VIE - BKK 05/02 20:15 - 12:15+1

Bolag: Austrian Airlines
Flygplan: Boeing 777-200ER
Plats: 7A
Flygtid: 10:40

Betyg (1-10)
Champagnen: 4 (Duval-Leroy)
Servicen: 8
Kabinen: 9
Stolen: 8
Sängen: 5
Maten: 9
IFE: 7

Nu börjar resan på riktigt! I första bokningen var jag inbokad på Thai från Frankfurt och sen Thai igen, så när det dök upp platser på Austrian var det ett lätt val att få in ett till bolag i C på denna världsomsegling. Champagnen föll mig inte riktigt 100% i smaken, helt OK men det finns så mycket bättre! Servicen var väldigt bra, nu satt jag på 7A vid galley så det kanske spelade in, men det var aldrig något problem att få något samt lagom mängd av "is everything to your satisfaction, sir?". Stolen var väldigt skön att sitta i och skönt lounge-läge, däremot blev det väldigt trångt mellan avställningsytan och armstödet när man fällde ned i sängläge. Avställningsytan på sidan var väldigt bra och rejäl, men den lilla touch-skärmen för stolen var något man kom åt hela tiden med handleden/handen/armen varpå stolen "hoppade till" eller ändrade någon belysning eller dylikt, det fick hackas till manuellt med att lägga kaffe-menyn över som "cover". Maten var långt över förväntan, den Wien-potatissoppa som serverades till förrätt var himmelsk! Kycklingen var den huvudrätt som tilltalade mig mest och trots att kyckling kan vara lite tråkig så var denna nog den bästa kycklingrätt jag ätit i luften, även om en kommande anka skulle slå detta vad gäller konsumtion av flygfän ombord en flygmaskin. Bra IFE med ganska stor skärm, aningen skralt utbud på filmer, men absolut ingen världskris.

BKK - SYD 06/02 17:50 - 07:10+1

Bolag: Thai Airways International
Flygplan: Boeing 747-400 (winglets)
Plats: 19K (upper deck)
Flygtid: 09:20

Betyg (1-10)
Champagnen: 7 (Veuve Clicquot)
Servicen: 8
Kabinen: 9
Stolen: 8
Sängen: 7
Maten: 7
IFE: 7

Äntligen är dagen här! Efter många års flygnörderi skall jag få flyga B747-400! Jag har tidigare flugit 747-8, den moderna versionen, men orginalet (i min mening, -100 och -200 är kanske orginal för några ) skulle idag sköta rutten ned till Sydney, som lök på laxen på övervåningen i den karaktäristiska puckeln. Första gången med Thai levererade i nivå med Austrian, absolut bra och "typisk" thailändsk hospitality som lät champagnen flöda. Maten var bra men inte riktigt i klass med överaskningen på Austrian, däremot drog IFE jämnt med lagom många relativt moderna titlar att avnjuta. Stolen då, den är som bekant inte lie-flat utan någon 170-graders "70-talsvariant", men jag måste ändå säga att jag sov klart mycket bättre än förväntan, den var bredare än Austrians stol och trots att man bara nästan låg platt så var det väldigt bekvämt. Att kabinen på övervåningen är extra tyst bidrar också, det enda minuset möjligen är att inte alla stolar har isle-access.

SYD - ZQN 07/02 09:20 - 14:20

SYD - ZQN 07/02 09:20 - 14:20
Bolag: Air New Zealand
Flygplan: Airbus A320
Plats: 8F (Economy only layout)
Flygtid: 03:35

Betyg (1-10)
Champagnen: N/A
Servicen: 7
Kabinen: 6
Stolen: 4
Sängen: N/A
Maten: N/A
IFE: 8

Sista benet nu, business class till trots, men den långa resan börjar sätta sig i kroppen, med viss assistans av champagne och dekadenta måltider, så 3 timmar över "diket" mellan Australien och Nya Zeeland i ekonomi lockade väl inte, men jag hade Bose-lurarna redo och Nils Lofgrens "Acoustic Live" nedladdad och klar i Spotify. Till min förvåning var samtliga platser på denna eco-only-kärra utrustade med en IFE och till skillnad från t.ex. United så var det kostnadsfritt. Jag lyckades mala mig igenom Ex Machina som tog nästan 2 timmar av flygningen för att försöka fasa in mig i den lokala tidszonen. Mat erbjöds men jag tackade nej då jag hade ätit en rejäl middag och minst lika rejäl frukost på Thai-flyningen tidigare, men en kopp kaffe satt bra och lagom problematisk att förtära i 3-3-layout på en nästan fullsatt flight. Väldigt trevliga och "hipp" crew som levererade bättre än vår lokala Star Alliance-representant, SAS, brukar göra. Stolen är inte så mycket att orda om, standard eco-stol som fungerar på 3-timmarsflygningar men inte är det bästa på 6h eller mer, champagne uteblev vilket kanske var lika bra när vänstertrafik väntade efter landning.

I nästa post kommer en liten skildring kring vad som föregicks på plats.

 

[chazzie]

Nedan följer en kortare redogörelse från ett axplock av aktiviteter, mat och dryck. Fokus på resan i luften, men Nya Zeeland är alldeles för fantastiskt för att helt hoppa över! Jag hann med både Nord- och Sydön, även om 15 dagar egentligen är för kort så hann jag göra det mesta jag ville. Jag fokuserade på sydön mest, och egentligen minst kring Auckland då det finns en större chans att man råkar ramla förbi där än t.ex. Napier, Dunedin eller andra mindre orter och sevärdheter.

Queenstown:
Charmig liten flygplats, det går snabbt genom tull och immigration även fast de ville borsta av mina golfskor, inga problem! Redan här upplevs Nya Zeeländarna som trevliga, de tackade ödmjukast för att jag var ärlig och meddelade att jag hade golfskor med mig. En extra utfrågning efter pass-stämpling har jag inte varit med om, men jag fick förklara för en tjänsteman vad jag jobbade med osv., kanske lite jobbigt för den som är svag på engelska, men han var ytterst artig och trevlig, bestämd men på ett trevligt och välkomnande sätt.

Väl igenom alla formaliteter gick det fort att i den lilla ankomsthallen snabbt införskaffa lokalt SIM-kort samt hämta ut hyrbilen. Vissa besvär att lasta in väskorna (nu med nyskrubbade golfskor) men en sätesfällning kirrade biffen. Nästa biff skulle bli på Devil Burger, ett ställe jag hade fått för mig jag måste på, men innan detta kvarstod uppgiften att hitta till AirBnB-boendet genom vänstertrafiken, något som skulle visa sig relativt enkelt och dessutom hade en fantastisk utsikt! För att dra ut på tiden gick jag ner på byn i backar som är branta nog att nästan kvalificera för trappor, men väl nere blir man mött av en charmig liten stad fullt i rörelse med vad jag förmodade var mest turister. En burgare och några öl samt kvällspromenad fick bli nog innan en sväng förbi snabbköpet och en Uber åter till boendet.

Utsikt från vardagsrummet.


Glenorchy:
Jag har fram till detta ögonblick ansett Highway 1 som den vackraste vägsträcka jag någonsin åkt, just för att den är så svårslagen med det majestätiska Stilla havet på ena sidan och de karga, dramatiska bergen på andra sidan varvat med ingengörskonstverk i form av broar och tunnlar med varierande grad av unik design. Jag får dock säga, med viss tyngd i hjärtat, att Highway 1 och Kalifornien nu för nöja sig med en andra plats, för vägen mellan Queenstown och Glenorchy är helt enkelt vackrare än man kan föreställa sig. En slingrig tvåfilig väg som tar sig fram längs bergskanten och stränderna på Lake Wakatipu, höga, dramatiska berg på båda sidor av den klarblåa sjön som från vissa vinklar levererar ett nästan tropiskt turkost skimmer. Snötäckta toppar på bergen även under högsommaren och grön, frodig vegetation. Det är inte utan att man måste stanna gång på gång för att förundras och fotografera...

Kring Glenorchy finns mycket vandringsleder och storslagen natur, som allmän nörd besitter såklart Sagan om ringen ett högt kulturellt värde för mig, så att uppsöka miljöer och platser från filmatiseringen hamnade högt upp på ToDo-listan, vackert väder och en kryddig kycklingwrap från den lokala butiken i Glenorchy gav en lunchrast i den lilla orten Paradise skäl för sitt namn... Tyst runtomkring, klarblå himmel och sol, fantastisk utsikt...




Wanaka/Arrowtown:
Fråga mig inte varför jag absolut måste fota ett träd i en sjö, men det är det man gör i Wanaka och jag var helt övertygad att jag skulle stånga mig själv blodig mot väggen om jag inte gjorde denna utflykt. Wanaka är en trevlig liten by med små gator och torg, inte allt för olik Queenstown men in än mindre skala och betydligt mindre kuperat. Jag valde att åka över Crown Range Pass till Wanaka från Queenstown och det belönade sig direkt, åter igen fantastisk och dramatisk natur, många stopp för att svänga av, titta på landskapet och gapa... Nya Zeeland är nog en av de mest konsekvent vackra platserna på jorden!

Arrowtown är en gammal gruvstad inte allt för långt ifrån Queenstown, det finns en del att se och några restauranger, men någon timme räcker för att ha upplevt det. En arkitektur från svunna tider är väl det som gör att det känns lite gemytligt, men när det är så lätt att besöka så passa på!

Golf! / Te Anau
Värden för mitt AirBnB var en inbiten golfare och hjälpte med tips och tricks för att boka en tid på Queenstown Golf Club, som är belägen längst ut på Kelvin Peninsula vilket gör att den är i princip omgiven av sjön och med bergskedjan The Remarkables i bakgrunden, en fantastisk scen för en runda av denna ädla sport! Jag bokade tid och fick veta att inga golfbilar var tillgängliga, jag sa att det gör inget jag promenerar gärna... När jag väl börjat spela förstod jag varför jag fick informationen om golfbilarna... Banan ser ut att ligga på en liten halvö som är platt, men det är den inte, det är en enda stor kulle och hålen går mer eller mindre fram och tillbaka över tidigare nämnd kulle. Inget större problem, men med gassande sol och ovana ben så tog det på en del, å andra sidan spelade en trevlig amerikan efter mig och ville hemskt gärna bjuda på en öl efter rundan, självklart kunde jag inte tacka nej! En öl, en lättare lunch och ett trevligt samtal senare var det dags att styra kosan mot Te Anau som skulle bli utgångspunkt för Milford Sound.

Te Anau är en pittoresk by som ligger alldeles i utkanten av Fiordland National Park och cirka två timmars bilfärd från Milford Sound. Förvånansvärt restaurangtätt och bra faciliteter trots en befolkning på under 2000, å andra sidan finns 4000 sängplatser tillgängliga att hyra under sommaren så svaret på varför hittar vi där. Turister, turister, turister, det får man nog ta, även om det kan ta udden av upplevelsen lite, men, jag är ju på plats i Nya Zeeland!

Milford Sound:
Påminner mycket om Norge, men då är väl en fjord en fjord? Den obligatoriska kryssningen var angenäm, juste väder (dvs. inget regn) och inte allt för guppig, men personligen uppskattade jag vägen upp till Milford Sound mer. Den tar dig rakt igenom de Södra Alperna och efter otaliga utkikspunkter fram till Milford Sound. Inte så mycket att orda om detta tycker jag, annat än att man måste åka om man inte varit förut, däremot tror jag inte att jag kommer att åka dit igen om jag tar mig till Sydön igen... Vackert är det dock, inga tvivel där!

Dunedin via Invercargill:
Ska jag ta vägen via Invercargill eller rakt över till Dunedin direkt? Jag grubblade på det från att resan var bokad till att väskorna var packade och nyckeln återlämnad på motellet i Te Anau. Det blev Invercargill, kanske mest för att ha varit i princip på sydöns ände, åtminstone den sista staden av någon dignitet på södra ön. Inte så mycket att se, men det skall finnas en hel del aktiviteter av mer udda karaktär för den som vill (köra entreprenadmaskiner bland annat), men jag nöjde mig med att strosa runt lite, ta en kaffe och posta vykorten som tidigare generationer fattat tycke för.

Dunedin var större än jag förväntat mig, lyckligtvis var jag vid detta tillfälle relativt kalibrerad på vänstertrafik så det flöt på utan att övertänka något. En mycket intressant layout på staden med sin octagon-formade innerstad och mer backigt än man kan tro på "the plains"-sidan av sydön. Bra utbud av det mesta, en hel del restauranger och barer/pubar. Självklart ett besök på "världens brantaste gata", Baldwin Street för att ta de klassiska bilderna som åskådliggör lutningen. Väldig turistfälla, men ändock kul att se!

Christchurch:
En storstad i Nya Zeeländska mått mätt, vilket märktes när det tog lite stopp i trafiken på vägen in, GPS:en varnade att det var köbildning, beräknad försening 1 minut, vill du söka en alternativ väg? Det var inte så farligt ändå. Första kvällen avslutades med en fantastisk lokal lax med ett glas Pinot Gris.

Mount Sunday:
Eller Edoras, som det faktiskt står även i bilens GPS. Den karaktäristiska kulle där Edoras byggdes upp för Sagan om ringen skulle bli dagens utflyktsmål, cirka 2 timmars körning från Christchurch. På vägen ut inhandlades lunchen som skulle med i ryggsäcken, en enklare pastasallad och några smörgåsar samt vatten packades ned i Fjällrävenryggsäcken. Sista biten ut visade sig vara grusväg, på riktigt, med ett löst topplager som var närmare decimetern djupt och ganska grovkornigt, långsam hastighet krävdes och det var inte helt säkert att man skulle ha allt under bilen kvar när man var framme, men lyckligtvis höll Toyotan ihop. Vägen är otroligt vacker och slingrar sig ut mot en samling berg och några slätter, ett verkligt fantasylandskap. Nästan framme fanns det ett fik/restaurang där jag tyckte det föreföll lämpligt att ta en kopp kaffe och beundra utsikten innan vandringen till bergstoppen skulle påbörjas. Väl framme parkerades kärran och apostlahästarna begagnades i cirka 45 minuter som vandringen tar upp på berget. Uppe på berget möts man av en fantastisk utsikt, men idag även en episk vindstyrka som nästan gjorde det svårt att stå upp, men som tur var fanns lite lä på ena sidan och den medhavda förtäringen kunde inmundigas i full själaro.

Nelson och öbyte:
Ett kort stopp i Nelson efter en hel dags körning, omvägen via Arthur's pass på det sunkigaste boende jag varit på, alla kategorier. Såg ut som ett "OK" motell/hotell vid bokning men var ytterst nedgånget och väldigt suspekta karaktärer som rörde sig i och runt, sova och snabbt ut på morgonen blev receptet.

Innan det var dags att hoppa på Interislander mellan Picton och Wellington hanns några besök på vingårdar med, kul att strosa runt och smaka någon enstaka produkt, men begränsningen när man kommer per bil gör sig påminnd. Jag hade bokat "Premium lounge" på båten, och det var väl till trots bättre än SAS Business Lounges i Skandinavien, men kändes mindre premium när man fick ett "åkband" för att påvisa sin värdighet att äntra loungen.

Wellington:
Wellington varken ser ut som, eller känns som en speciellt stor stad, vilket den kanske inte är, men ändock Nya Zeelands huvudstad samt näst största stad. En viss mysighet infinner sig och tempot förefaller vara lugnt och beskedligt, i synnerhet om man jämför med Auckland. En middag på Fidel's Café var första kvällens förströjelse för att dag två kunna besöka Weta Workshop och se hur filmmagi skapas. Även om man inte är ett stort fan av Sagan om ringen eller annan "hitte-på-film" som skapas här tror jag man kan ha utbyte av att se hur detta tidsödande arbete görs, väldigt intressant med en tour där man får gå runt och se hur olika typer av rekvisita tas fram för att se ut som om det alltid funnits med i sagans värld. Ett besök är starkt rekommenderat!

Naipier:
En avslappnad och skön stad med mycket Art Deco, det är trevligt bara att strosa runt och njuta av semestern, antingen kring centrum eller på stranden som är vackert utsmyckad med vegetation, parker, gångar samt diverse förströjelser i form av skateparker och glassbarer. Här passade jag på att en vacker morgon kliva upp 05:30 för att fota soluppgången över havet, värt de tunga ögonlocken utan tvekan!

Matamata / Hobbiton
Ni som läst ända hit har nog räknat ut att färdplanen skulle gå via Hobbiton, den kanske mest välkända (och enda kvarvarande) filmkulissen från Sagan om ringen och The Hobbit (Bilbo). Att se detta i verkligheten och kunna strosa runt på samma stigar och gångar som i filmerna är fantastiskt fränt och ger nästan en överdos av nörderi! Lämna inte Nya Zeeland utan att ha varit här! Definitivt får Hobbiton "chazzie's seal of approval".

Auckland:
De 15 dagarna börjar lida mot sitt slut, jag hade turen att hitta ett grymt boende på AirBnB i Auckland, precis nere på en av pirerna i Downtown, med parkering i låst garage. Tanken var att här kunna slappa lite i slutet av en ganska intensiv resa, så den stora uteplatsen på 4e våningen var välkommen att sitta på med ett glas vin och ett nummer av Airliner World.

Waiheke Island:
Storstadstempot i Aucklands motpol finner man 45 minuter bort med färja från The Queen's Peir i Auckland. Waiheke är som en annan värld med små byar, kullandskap, stränder och vingårdar. Det är enkelt att från Auckland ta färjan ut, hoppa på en buss och åka till lämplig sevärdhet, i mitt fall några vingårdar som fick stå som värd för dagen, mycket vinprovning och äta gott i lugn lantlig miljö, jag förstår att de som bor här älskar det. På förekommen anledning blev det inte så mycket fotat här, men däremot en hel del raljerande med några Kanadensare som var där på kryssning.

Auckland:
Första dagen med regn på hela resan, passar ganska bra när det mest var lite kompletterande vininköp och packning som stod på att-göra listan inför en tidig flight nästa morgon. Tack för denna gång, Nya Zeeland!

 

[Canadien]

Hur långt i förväg lyckades du boka SYD-ZQN ? Sett att Air New Zeeland släpper inrikes ganska tidigt till Eurobonus, ca 330 dagar innan, men mellan Australien och NZ verkar det vara mycket närmre inpå resa?

 

[chazzie]

Till slut dags för hemresa, flygbolag och upplevelser redogörs nedan!

AKL - BNE 23/02 09:25 - 10:00

Bolag: Air New Zealand
Flygplan: Boeing 777-300ER
Plats: 1K
Flygtid: 03:35

Betyg (1-10)
Champagnen: 8 (Laurent-Perrier)
Servicen: 8
Kabinen: 8
Stolen: 6 (trång)
Sängen: 5 (snabbtestad, trångt)
Maten: 6
IFE: 7 (Såg OK ut, bläddrade bara igenom)

Det förefaller inte helt enkelt att hitta award-platser på Air New Zealand, så när en dök upp i de initiala sökningarna mellan Auckland och Brisbane så ville jag prova, även om flighten bara är tre och en halv timme, men den passade bra med vidare hemresa ombord på Singapore Airlines A350, så det var ett enkelt val i slutändan ändå. Stolen/sängen var lite väl trång tycker jag, inget problem att den är tvärställd 45 grader, men just att man blir som inkapslad i en plastburk när man fäller ned, däremot en stor fördel är att även med utfällt och dukat bord kan man skjuta fram det så pass mycket att man kan kliva ut i gången utan att riva ned allt på bordet. Kabinen var i övrigt luftig och ren, inget att anmärka på där utom just stolarna som lämnar lite att önska. Riktigt bra crew som småpratade lite när de hade tid och var observant på tomt champagne-glas, där även pursern hade god koll på hur "det här med awardresor" fungerar. Mat var endast frukost och var helt OK, inget fantastiskt men absolut inte dåligt, en "mini"-continental breakfast med croissant och kaffe var precis vad som behövdes efter en tidig morgon i centrala Auckland för transport ut till flygplatsen. Ingen provkörning av IFEn på denna korta styrning, men godkänt utbud vad jag kunde se vid en okulärbesiktning.

BNE - SIN 23/02 14:45 - 20:45

Bolag: Singapore Airlines
Flygplan: Airbus A350-900
Plats: 12A
Flygtid: 08:00

Betyg (1-10)
Champagnen: 9 (Charles Heidsieck)
Servicen: 10
Kabinen: 9
Stolen: 9
Sängen: 9
Maten: 9
IFE: 8

Dags för nästa premiär, i dubbel bemärkelse! Första flighten med A350 och första flighten med Singapore Airlines. Förväntningarna var så klart höga efter allt man läst här på forumet och de förväntningarna uppfylldes med god marginal. Först och främst var servicenivån överlägset bäst av de bolag jag provat på denna resa, det enda som toppar servicen på den här flighten var när jag flög ensam i F från Mexico City med Lufthansa och hade personalen för mig själv. Vid ombordstigning blev jag visad till min plats, erbjuden att lämna kavajen till förvaring samt direkt fråga om jag ville ha champagne eller något annat att dricka, föredömligt! Nivån höll hela flighten och det var aldrig någon fördröjning när man påkallade uppmärksamhet eller något behov av att göra det då glasen fylldes på vid behov och de gick flera gånger med nästa "vagn" så man hann äta klart i lugn och ro. Världsklass! Champagnen gillade jag skarpt, Charles Heidsieck, så de fick nog offra en flaska enkomt för undertecknad. Kabinen var väl inredd, luftig och lagomt privat när man satt i stolen, förutom att det var lite svårt att styra fram bordet så pass att man kunde kliva ut så var allt top-notch, gott om utrymme, stolen är nästan dubbelt så bred som Austrian vilket gör att sängen när stolen fälls ned blir nästan så bred som en enkelsäng vilket är bra när man tillämpar 50-100 olika "benpositioner" under en natt Det enda att klaga på där är att "fotlådan" som man måste ha fötterna i när man ligger raklång, den är lite begränsande och tar bort en del komfort. Stolen i upprätt och lounge-läge är väldigt bekväm och med en stor avställningsyta på sidan för snacks och dryck när man tittar på film, på denna flygning blev det den nya Papillon. Rejält stor skärm för IFE och digert urval av titlar, men på vissa titlar gick det inte att få bort den kinesiska textningen även fast man valde "no subtitles", vilket var irriterande men gick att genomleva. Jag hade såklart "book the cook" och på denna flygning skulle det bli "Roast duck with rice" som definitivt var bra, klart bättre än ankan jag fick på Thai och absolut i klass med de två upplevelser jag haft i Lufthansa F, så en 9a är ett juste betyg med tanke på dryckes- och tillbehörsutbudet också. "Between meal snack" provkördes först på nästa flight.

SIN - FCO 24/02 01:55 - 08:10

Bolag: Singapore Airlines
Flygplan: Airbus A350-900
Plats: 14A
Flygtid: 13:15

Betyg (1-10)
Champagnen: 9 (Charles Heidsieck)
Servicen: 9 (faller lite kort från den exemplariska servicen på flighen innan)
Kabinen: 9
Stolen: 9
Sängen: 9
Maten: 9
IFE: 8

Singapore Airlines igen, så det mesta är detsamma som flighten ovan, men lite sämre service med t.ex. ingen personlig "guidening" till stolen eller personligt tilltal, men i övrigt väldigt bra service såsom man uppenbarligen skall förvänta sig på Singapore Airlines. Här provade jag att ta in en liten smörgås med kyckling och parmesanost, gott som en nattmacka mellan två "sovperioder". Book the cook för denna flight så föll valet på "Chargrilled soya beef" till middag och frukosten fick bli en "Warm waffle with strawberry coulis". Nötkötet var bra men ingen kioskvältare, däremot gillade jag skarpt våfflan till frukost! Lagom stor och lite sådär mjuk som en dessertvåffla kan vara, frasvåfflor kan jag äta hemma . Detta var en av de längsta flygningar jag har gjort, men det gled förbi friktionsfritt i Singapore C.

FCO - ARN 24/02 11:40 - 14:55

Bolag: SAS
Flygplan: Airbus A320neo
Plats: 2A
Flygtid: 03:15

Betyg (1-10)
Champagnen: N/A (Avstod bubbel p.g.a nivåskillnad från tidigare fligher)
Servicen: 7
Kabinen: 6
Stolen: 4
Sängen: N/A
Maten: 3
IFE: N/A

Likt en hink isvatten i ansiktet på morgonen slungas man tillbaka till verkligheten när man kliver på SAS Plus på en A320, förvisso neo. Charterstol och 3-3-layout, lyckligtvis sparsamt med resenärer i Plus så mittsätet förblev vakant. Det positiva var en servicenivå som var bland de högre jag haft på SAS, trevlig och tillmötesgående crew som levererade kuber och dryck effektivt men med viss omtanke. Inte den bästa måltid man har ätit i luften, men i alla falla en icke-vegankub, det är alltid något.

ARN - OER 24/02 16:55 - 18:15

Bolag: SAS (opr. Flybe)
Flygplan: ATR72
Plats: 17F
Flygtid: 01:20

Betyg (1-10)
Champagnen: N/A
Servicen: 3
Kabinen: 2
Stolen: 2
Sängen: N/A
Maten: 3
IFE: N/A

Inflygningen mot vardagen går vidare. SAS blir inte mer sexigt när man går från jet till inhyrd turbopropp. Flybe-besättningarna tycker jag är sämre än SAS egna och man måste nästan "dra ur dem" vad mer det finns att fika, annars får man bara kaffe och den berömda polarrullen... De är inte otrevliga men heller inte serviceminded, men de lyckades hosta upp en Ringi i alla fall.

Så var denna resa till ända, men behållningen såg trevlig ut på diskbänken efter uppackning.

 

[chazzie]

Hur långt i förväg lyckades du boka SYD-ZQN ? Sett att Air New Zeeland släpper inrikes ganska tidigt till Eurobonus, ca 330 dagar innan, men mellan Australien och NZ verkar det vara mycket närmre inpå resa?

Det fanns redan i juli 2018 för en resa i början på februari 2019.

 

[Canadien]

Det fanns redan i juli 2018 för en resa i början på februari 2019.

OK 7 mån alltså. Tack!

 

[HammertimeLH44]

Fin rapport! Hur va biffen på SQ?

 

[Taggen]

Underbar rapport! Vi var där ca 3 veckor innan dig fast bara i 8 dagar så vi hann med Queenstown, Auckland och Bay of Isles iaf.

 

[chazzie]

Fin rapport! Hur va biffen på SQ?

Jag tyckte den var över förväntan! Bättre än det kött jag fick i Lufthansa F 2017, utan tvekan. Bäst var nog ändå ankan, nästa gång får man väl ge sig på hummern

Underbar rapport! Vi var där ca 3 veckor innan dig fast bara i 8 dagar så vi hann med Queenstown, Auckland och Bay of Isles iaf.

Jag anar att ni heller inte stängt dörren för ett återbesök

 

[Alf]

Härlig rapport från lite olika flygbolag. Ja, visst är den numera gamla 777-400 härlig, både längst fram i nosen och upper deck. Trevlig berättelse med bilder från NZ. Fick bra inspiration för kommande resa till NZ i slutet av oktober. Tyvärr är vi bara där i sex dagar så vi nöjer oss nog med nordön eftersom vi hamnar i Aukland. Har SQ hela vägen från CPH så det blir tillfälle att prova servicenivån på alla fyra sträckorna, F mellan CPH -SIN och resten i C så det får bli book the cook tre gånger. Bara dina vinflaskor lär ha vägt en del och höll tydligen ända hem.