Drygt 4 år efter vår senaste resa var det dags för mig och reskompis M och åka ut på äventyr igen. Vi skulle göra en årlig grej tänkte vi efter senaste resan.
Går att läsa om den här:
https://www.businessclass.com/forum...ka-med-lufthansa-f-–-med-väska-på-vift.94990/
Corona och lite annat kom i vägen kan man väl säga.
Nu var det dags igen och det blev en bokning till Buenos Aires igen. Vi verkligen fastnade för stan och denna gång tänkte vi få till den där matchen på La Bombonera… Eller Racing som var plan B.
Hade en bokning klar med LH C till EZE. Fanns inget i F. Det var F vi flög förra gången och det sved lite att vi skulle behöva uthärda C.
Dagen innan lossnade det flera platser i F till MEX. Det var bara att sätta sig i telefon till SAS och boka om. Lyckades norpa två platser på två olika bokningar men de kunde inte biljettera direkt utan skulle höra av sig. Det blev några nervösa timmar innan vi skulle sätta av mot Arlanda. Båda bokningarna låg i SAS-appen fram tills bara kvällen innan vi skulle åka. Själv skulle jag jobba fram till 04:00 och planet till FRA från ARN gick 06:25 så det var bara att åka dit direkt efter jobbet.
Nu blev det Mexico och vi bokade hotell och inrikesflyg under resdagen. Tanken var Playa Del Carmen för poolhäng och drinkar. Och utforska Taco de Pastor lite djupare.
Förra gången på FRA landade vi apron men tyvärr inte denna gång så det blev vanlig de-boarding vid gate och sen en fem minuters promenad till FCT. När vi skulle checka in på FCT började strulet som sen skulle eskalera. De bad oss vänta i sofforna utanför den lilla säkerhetskontrollen då de inte kom åt sina system för att checka in oss. Ingen ”biggie” tänkte vi och slog oss ner. Fem minuter senare så blir vi ombedda att gå vidare till säkerhetskontrollen och vi får äntligen till FCT och mysa. Som sagt drygt fyra år sedan och känslan är magisk. Vi går in och sätter oss direkt i matsalen för en enklare frukost. Vi ska spendera fem timmar här.
Det är nu jag lägger märke till att det är väldigt mycket folk på plats. Förra gången var det kanske 10 personer men nu är det nog snarare 50 personer totalt i FCT och de flesta sittplatser är upptagna lite överallt. Lite konstigt men vi njuter vidare av vår underbara Eggs Benedict och vår champagne. Det fylls på med mer folk och vi tänker att vi ska flytta ut till de andra ytorna men där det helt fullt. Det kommer in mer folk och vi märker att inga plan boardas överhuvudtaget. Alla skärmar är släckta och nyheten om att Lufthansas IT ligger nere börjar komma ut. Nu börjar tisslet och personer som kanske har viktiga möten, connections etc börjar se stressade ut och personalen far fram och tillbaka mellan alla sällskap för att lugna. De har inga besked att ge och vi är ca 3 timmar från avgång och vi bryr oss inte så mycket. Inte fel att fastna på FCT tänker vi.
Detta fortsätter ett tag men sen ca 1 timme innan vi normalt skall borda så lossnar allt. Porscharna kör i skytteltrafik och framförallt USA-flighterna boardas i rask takt. FCT börjar tömmas och sen är det nästan tomt och bara vi kvar. Vi blir till slut ombedda att tömma våra champagne-glas för att sätta av mot vår fina 747-8i. Chauffören har underbar humor och vi kör fram till en gate dit han fått direktiv. Den är tom. Ingen 747 där inte.
Han kollar lite nervöst på radion och får besked om ny gate och till slut hittar vi rätt gate. När vi kommer fram är det boarding via trappa vilket var häftigt. Aldrig varit med om på ett wide-body. Det var en lång trappa. Alla andra pax står uppe vid gaten och väntar i terminalen medan vi stiger på och när vi kommer ombord är vi ensamma. Surrealistiskt.
När vi väl är ombord så är vi seatade 3 D & G. Och vi har samma tur som förra gången att sätena vid fönstren är tomma så vi får bäddat där.
Bara 2 pax till så service-nivån med 2 CC samt en purser håller hög nivå.
Från att vi sätter oss så är det väldigt hög klass på servicen, maten är riktigt bra men inte världsklass. Dryckesutbudet är också bra men inte riktigt lika bra som de flygningarna vi gjorde förra gången. De har bytt ut LPGS till nån Thiénot. Inte alls lika bra. De har dock behållit Robert Weil Riesling som är riktigt bra. Och Caviar-serveringen är lika bra som den var förut.
Byte till pyjamas innan maten och sen är serveringen ganska snabb. Klar på en och en halv timme och sen börjar det släckas ner. Förra gången var jag vaken större delen av resan men denna gång gav jag upp då jag hade dygnat upphöjt i två.
Sover nog 6 timmar på denna 12-timmars. Mycket bra sömn och vaknar som en ny människa för att testa lite mer Robert Weil…
Väl i Mexico City så går det hyfsat smidigt i Immigration och vi tar sedan en shuttle till La Flesta Inn där vi ska sova för att åka vidare morgonen efter. Samma hotell som jag bodde på för ett år sedan på väg till Costa Rica. Helt ok billigt flygplatshotell men har inte så mycket att bjuda på i närområdet. Vi hittar en restaurang där vi får i oss lite tacos. VI är ju ändå i Mexico City…
Dagen efter ska vi flyga Viva aerobus. Mexicos Norwegian. Har bokat 2 pax på samma biljett t/r för ca 1700 kr/pers. Vi blir placerade hejvilt på planet. 10 rader från varandra. Gör ju inte jättemycket för en två-timmars. När alla bordat och de ser min kompis M som är väldigt lång och jag som är hyfsat lång så blir vi flyttade till säten vid nödutgång. Tack för det.
Helt ok flight till CUN och vi har en chaufför klar som möter upp oss för vidare färd till Playa del Carmen. Tar ca 50 minuter och sen kan vi äntligen checka på The Carmen Hotel som ligger beachside mitt i smeten. Hotellet har en riktigt skön takterass med pool där vi kommer spendera stor del av våra 4-5 dagar på marken.
Dagarna i PDC ägnas åt soldyrkan, tacos och dryck. Inget annat. Har varit här förut och gjort det där man ska göra. Pallar inte igen utan vi ville bara ha värme och sol. Det fick vi. Vi fick lära oss också att toaletterna inte har jättebra tryck på hotellet så vill man ha en normal hotell-vistelse så bor man inte här. Personalen var inga super-proffs heller. Skicket på hotellet och takterassen vägde dock upp det dåliga. Hotellet har också en DJ som spelar på ganska hög volym fram till 19:00 på terassen så är man ute efter tystnad så bor man inte heller här. Jag gillade dock det.
Duktigt bra Pastor överallt. Satans gott.
När vi ska hemåt så har jag messat firman som sköter vår transport och de tycker 3 timmar innan avgång är rimligt. Jag invänder inte då vi får ett par avslutande timmar vid takpoolen för att bränna in det sista. Hotellet gav oss också sen check-out utan krusiduller. När chauffören kommer i tid så känns allt som vanligt. Efter ca 20 minuter på motorvägen upp mot Cancun så ändras detta. Vi får totalstopp då det är ett omfattande vägbygge precis vid avfarten till CUN. Detta vet chauffören som informerar oss. Då vi i stort sett står stilla i 90 minuter så börjar vi känna oss stressade eftersom missar vi detta plan så missar vi flighten från Mexico och då missar min vän M sitt viktiga möte på onsdagsmorgonen i Stockholm. Plus att vi knappast lär bli ombokade för att vi sitter fast i trafik.
Det är inte mycket vi kan göra utan vi sitter med våra mobiler och tittar på Google Maps medans vi i snigeltakt närmar oss flygplatsen. Vi kommer fram ca 15 minuter innan boarding och som tur är så är kön till securityn rätt kort så vi hinner med flighten. Viva aerobus igen men denna gång får vi inte platser vid nödutgång utan det blir till att vika benen ut i gången med risk för avslagna knäskålar. Det är en A320n med 2 extra rader om man jämför med vanliga bolag i Europa. Det är trångt. Med vetskapen om att vi snart skall borda vår härliga 747-8i så är det överkomligt. Väl på MEX så ska det enligt Lounge Buddy märkligt nog finnas access för oss till en AA lounge samt en United lounge. Detta är vid 18:00 och vi märker att United är stängd. Så vi går 10 meter vidare till AA som precis som jag trodde hänvisar till Lufthansas ”lounge” Lounge 19 som jag besökte förra året när jag åkte till Costa Rica. Den är lite speciell då det är en tredjeparts-lounge egentligen men som LH använder här. Den är väldigt liten och trång och saknar fönster. Man måste ändå ge dom att servicen är i klass med en F-lounge. 2 timmar gick snabbt och vi går sen till vår boarding längst ut på piren på T1.
Det visar sig att det är försening och vi får vänta nästan en och en halv timme innan vi kan kliva på. Efter F-pax, 10 rullstolar och ca femtio barnfamiljer så kliver vi på och äntligen får man ta de härliga kliven upp för trappan igen. Tröttnar aldrig på det…
Maten i C är fortfarande medioker och typ på par med SAS. Eftersom detta är en ren nattflygning så sover jag ca 6 timmar och vaknar nån timme innan FRA. Vi hade ju en försening på nästan en timme men piloten körde gasen i botten och vi klockade in på strax under 10 timmar så vi kom fram på nästan utlovad tid. Har en hyfsat tight connection på FRA och vi måste tyvärr åka via BRU. Ca 10 pers framför oss i Securityn men det tar evigheter så vi måste ödmjukt tränga oss så vi precis hinner med nästa flight. Väl på Arlanda efter ett stopp i Bryssel så känns det surrealistiskt att skrapa snö från bilen.
Kul att komma iväg igen med M och vi planerar nästa resa redan. Lutar åt Tokyo då han bott där i många år samtidigt som det är min favoritstad som man aldrig blir mätt på.
Viva Tokyo eller nåt...
Slutkläm, satan vad detta forum har chanserat i teknik. Det var ett riktigt helvete att ladda upp bilder och formatera text. Så här var det inte för några år sedan. Detta var nog sista gången jag laddade upp något på denna site. Så jäkla uselt att man inte kan ladda upp nåt större än än 2 MB.
