Sonen sov gott i åtminstone fem timmar, medan jag hade lite svårare att inte förundras över det till synes aldrig sinande behovet av att öppna och stänga luckor i galley även när de flesta försökte sova.
Två timmar innan landning förbereddes för frukost. Varm servett och duk på bordet som till middagen. Serveringsvagn och val av bröd samt av äggrätt eller något asiatiskt. Äggrätten hade en mer köttig konsistens, vilket tillsammans med att den delvis doldes av tomatsåsen gjorde att man undrade vad det var man åt egentligen, men gott var det ändå. Sonens omdöme om frukosten var fint: ”mycket bättre än hotellfrukosten”. Jag är också klart nöjd med frukosten.
Strax därefter kom servering av kaffe eller té. Nu fick jag en direktreplik från SAS på mitt förra inlägg, för nu, efter drygt 400 flygningar med SAS, erbjöds jag för första gången en liten blå förpackning med Hermesetas till tékoppen, som serverades ur kanna. Det bådade mycket gott, för abstinensen hade slagit in. Tyvärr blev jag snabbt besviken då det var knappt ljummet. Jag dryftade mig till att be om mer té och gärna lite varmare, och fick det precis så, liiite varmare. Sammantagen téupplevelse, trots sötningsmedlet och porslinskoppen, blev något under medel jämfört med gratisserveringen på SAS inrikesflyg.
En timme innan landning delades tulldeklarationslappar ut, som jag fick veta att det räckte med en per familj.
Fin utsikt från fönsterplatserna vid inflygningen.
Med ett litet skutt landade vi på Tokyo International Airport i morgonsolen.