ResenärenLars
Medlem
Finns även på sina ställen i Kina, bl a i Guangzhou. Där har chaufförerna med sig små hopfällbara cyklar som de lägger in i bagageutrymmet för att kunna förflytta sig själva när kund med bil lämnats på destinationen.
[Semi-live] "This is not a goodbye, my Starling, it is a thank you", eller "Thornado vs the volcano"
- Thread starter Thornado
- Startdatum
Finns även på sina ställen i Kina, bl a i Guangzhou. Där har chaufförerna med sig små hopfällbara cyklar som de lägger in i bagageutrymmet för att kunna förflytta sig själva när kund med bil lämnats på destinationen.
hco
Medlem
Smart!
Albert
Medlem
Det är en smidig tjänst som jag provat ett par gånger med Grab i Bangkok. Chaufförerna brukar boka en Grab motorcykel för att ta sig vidare. En ordentlig försäkring via appen ingår viket kan vara en fördel om man har en dyrare bil som man är rädd om.
Kul att du fick till löpturer i Lumphini. Om du såg någon springa runt med en löparvagn med en 10-månaders under dina löpturer i Lumphini var det nog mig och min dotter du såg.
Thornado
Medlem
Yes! Godmorgon från Grand Mercure Bali Seminyak. Första gången i Indonesien för mig. När jag satte mig i bilen från flygplatsen så insåg jag att denna resa kommer att omfatta tre länder, varav alla har vänstertrafik.
Flighten med AirAsia var förvånansvärt bekväm. Säten med rejäl stoppning till skillnad från de tunna och hårda söten som är alltför vanliga i Europa idag. Vettigt benutrymme och säten gick att fälla också, så för en LCC så var det väldigt bra. Vi var lite sena ut från Bangkok så landade i Denpasar kring 01. Hade fixat både evisa och tulldeklaration online innan avresa, så gick snabbt och smidigt att ta sig landside. Därefter ett av få tillfällen som jag tagit ut mer än en miljon pengar i bankomat....
Redan vid bagagebanden började folk fråga om taxi och det fortsatte hela vägen till upohömtningsplatsen för min Grab (de hade dock föredömligt bra instruktioner för hur man skulle hitta till rätt plats).
Resan till hotellet gick på ca 25 minuter och sedan incheckning med trevlig person i receptionen.
"Uppgradering" i form av att jag fick utsikt mot poolen.
Lite kakor och frukt som välkomstpresent.
Och även en handdukskatt som väntade på sängen.
Nu på morgonen blir det en kort löptur ner till Kuta Beach (man kan säga att jag kutade dit....)
Jag vet inte så mycket om Bali, men om det är något jag lärt mig av diverse influencers så är det att man ska äta acai bowls när man är på Bali.
Thornado
Medlem
Jag reser med relativt lätt packning (även om jag definitivt fortfarnade kunde ha optimerat bort vissa saker). Det gör att jag inte riktigt har tillräckligt med kläder för hela resan.
Men som den medvetna resenär jag är så har jag ju självklart köpt Laundry Sheets via SAS-shoppen.
Väldigt smidigt att ha med sig några stycken i en påse i väskan. Tar nästan ingen plats och perfekt om man behöver tvätta lite snabbt i badrummet.
Men som den medvetna resenär jag är så har jag ju självklart köpt Laundry Sheets via SAS-shoppen.
Väldigt smidigt att ha med sig några stycken i en påse i väskan. Tar nästan ingen plats och perfekt om man behöver tvätta lite snabbt i badrummet.
Thornado
Medlem
Efter en lite längre tupplur så var jag ute större delen av dagen och utforskade Seminyak ganska planlöst.
Gott om trånga gator här så förstår att många susar fram på motorcyklar.
Tiramisu och cold brew på Revolver coffee.
Nasi Campur.
Det är såvitt jag förstår det fortfarande slutet på regnsäsongen här, så kom en skur under tiden jag vilade och har varit mestadels mulet. Det har dock varit rätt så skönt för det är ju fortfarande 28 grader, men blir ganska behagligt och inte så fruktansvärt varmt som om solen ligger på hela tiden.
Nackdelen är väl förstås att det blir svårare att få några bra solnedgångsbilder från stranden.
För övrigt trevligt med hotell som använder moderna sätt att kommunicera med gästerna. Hade glömt att ta bort Stör ej på rummet när jag gick ut, så då fick jag detta meddelande på WhatsApp.
Imorgon ska jag hämtas väldigt tidigt för dagens äventyr så då vill jag vara säker på att inte försova mig, så då gick det även bra att boka väckning via WhatsApp.
Gott om trånga gator här så förstår att många susar fram på motorcyklar.
Tiramisu och cold brew på Revolver coffee.
Nasi Campur.
Det är såvitt jag förstår det fortfarande slutet på regnsäsongen här, så kom en skur under tiden jag vilade och har varit mestadels mulet. Det har dock varit rätt så skönt för det är ju fortfarande 28 grader, men blir ganska behagligt och inte så fruktansvärt varmt som om solen ligger på hela tiden.
Nackdelen är väl förstås att det blir svårare att få några bra solnedgångsbilder från stranden.
För övrigt trevligt med hotell som använder moderna sätt att kommunicera med gästerna. Hade glömt att ta bort Stör ej på rummet när jag gick ut, så då fick jag detta meddelande på WhatsApp.
Imorgon ska jag hämtas väldigt tidigt för dagens äventyr så då vill jag vara säker på att inte försova mig, så då gick det även bra att boka väckning via WhatsApp.
Thornado
Medlem
Idag har varit en mycket intensiv dag och mina ben är väldigt trötta. Blir spännande att se träningsvärken de kommande dagarna.
Dagen började redan kl 01.30 då min chaufför plockade upp mig på hotellet i Seminyak. Vi körde till Ubud där vi plockade upp två tjejer från Hong Kong och körde sen vidare mot Mount Batur, en aktiv vulkan i norra delen av Bali. Bilresan tog totalt ca två timmar, och jag imponerades av förarens navigeringsförmånga utan gps. Visst har han kört denna rutt många gånger förut, men med tanke på hur små alla vägar är och hur många gånger vi helt plötsligt svängde av in på någon annan väg (utan bra skyltning förstås) så borde det vara lätt att ta fel ibland iaf. Dessutom allt detta i mörker.
När vi kom fram till starten av vår vandring (ca 1000m över havet) så lämnades vi över till vår guide för natten och påbörjade vandringen uppåt i skenet av våra pannlampor. Här var jag glad över att jag allokerat några gram av min packning till att ta med egen pannlampa då den var betydligt ljusstarkare än de som de andra fått låna. Redan från början blev det klart att det skulle vara ganska brant, och det blev bara värre... När vi kommit halvvägs tog vi en lite längre paus och man kunde se en fin stjärnhimmel.
Detta kändes lovande, då jag hade varit lite orolig för vädret och att det skulle vara för mulet på toppen för att se bra där.
När vi fortsatte blev det jobbigare terräng med mer klippblock och dessutom en hel del löst grus och lera som gjorde det lite halkigt. Att det skulle gå att ta sig upp var jag inte orolig för, men kände att det skulle bli utmanande på nervägen. En av tjejerna i vår grupp kämpade väldigt och fick mycket hjälp från vår guide. Hon började överväga alternativet att åka motorcykel istället på nervägen då det var ett alternativ till/från punkten som var 90% upp. När vi nådde den punkten så blev det ytterligare en lite längre paus innan vi gav oss på sista biten. Till slut var vi framme, 1h42min och a 700 höjdmeter efter att vi startar. Väl där hade vi nästan en timme på oss till soluppgången, så det var på med varmare kläder som gällde och så äta lite frukost (bananmacka, kanske Balis svar på bananpizzan, ett kokt ägg, och lite choklad). Vi hade ju träffat på mycket folk under hela vandringen och nu fylldes det på med fler och fler personer.
Till slut började vi då se lite annat ljus än pannlamporna.
Efter nästan en timme efter soluppgången så var det då dags att bege sig neråt. Helt klart utmanande att ta sig ner till punkten där motocyklarna väntade. Där valde en av tjejerna i gruppen att den en sådan ner till bilen, men vi andra fortsatte till fots. Då erbjöd vår guide oss två alternativ - antingen "genvägen" som vi kom upp för eller vägen som var "10 minuter längre" som motocyklarna åkte. För mig var alternativet ganska enkelt, hellre lite längre väg där man inte riskerar att slå ihjäl sig. Jag lyckades ändå drutta på ändan ett par gånger på vägen ner, men denna väg gick ju att pinna på i rät bra fart även om det såklart var tufft för knäna. Nedfarten tog nog totalt ca 90 min.
Vid bilen tog jag farväl av guiden och mina Hong Kong-vänner då vi hade olika "adds ons" till vår utflykt, så vi åkte vidare i olika bilar.
Dagen började redan kl 01.30 då min chaufför plockade upp mig på hotellet i Seminyak. Vi körde till Ubud där vi plockade upp två tjejer från Hong Kong och körde sen vidare mot Mount Batur, en aktiv vulkan i norra delen av Bali. Bilresan tog totalt ca två timmar, och jag imponerades av förarens navigeringsförmånga utan gps. Visst har han kört denna rutt många gånger förut, men med tanke på hur små alla vägar är och hur många gånger vi helt plötsligt svängde av in på någon annan väg (utan bra skyltning förstås) så borde det vara lätt att ta fel ibland iaf. Dessutom allt detta i mörker.
När vi kom fram till starten av vår vandring (ca 1000m över havet) så lämnades vi över till vår guide för natten och påbörjade vandringen uppåt i skenet av våra pannlampor. Här var jag glad över att jag allokerat några gram av min packning till att ta med egen pannlampa då den var betydligt ljusstarkare än de som de andra fått låna. Redan från början blev det klart att det skulle vara ganska brant, och det blev bara värre... När vi kommit halvvägs tog vi en lite längre paus och man kunde se en fin stjärnhimmel.
Detta kändes lovande, då jag hade varit lite orolig för vädret och att det skulle vara för mulet på toppen för att se bra där.
När vi fortsatte blev det jobbigare terräng med mer klippblock och dessutom en hel del löst grus och lera som gjorde det lite halkigt. Att det skulle gå att ta sig upp var jag inte orolig för, men kände att det skulle bli utmanande på nervägen. En av tjejerna i vår grupp kämpade väldigt och fick mycket hjälp från vår guide. Hon började överväga alternativet att åka motorcykel istället på nervägen då det var ett alternativ till/från punkten som var 90% upp. När vi nådde den punkten så blev det ytterligare en lite längre paus innan vi gav oss på sista biten. Till slut var vi framme, 1h42min och a 700 höjdmeter efter att vi startar. Väl där hade vi nästan en timme på oss till soluppgången, så det var på med varmare kläder som gällde och så äta lite frukost (bananmacka, kanske Balis svar på bananpizzan, ett kokt ägg, och lite choklad). Vi hade ju träffat på mycket folk under hela vandringen och nu fylldes det på med fler och fler personer.
Till slut började vi då se lite annat ljus än pannlamporna.
Efter nästan en timme efter soluppgången så var det då dags att bege sig neråt. Helt klart utmanande att ta sig ner till punkten där motocyklarna väntade. Där valde en av tjejerna i gruppen att den en sådan ner till bilen, men vi andra fortsatte till fots. Då erbjöd vår guide oss två alternativ - antingen "genvägen" som vi kom upp för eller vägen som var "10 minuter längre" som motocyklarna åkte. För mig var alternativet ganska enkelt, hellre lite längre väg där man inte riskerar att slå ihjäl sig. Jag lyckades ändå drutta på ändan ett par gånger på vägen ner, men denna väg gick ju att pinna på i rät bra fart även om det såklart var tufft för knäna. Nedfarten tog nog totalt ca 90 min.
Vid bilen tog jag farväl av guiden och mina Hong Kong-vänner då vi hade olika "adds ons" till vår utflykt, så vi åkte vidare i olika bilar.
Thornado
Medlem
Den add on som jag bokat var risterasser och det nämndes nog något om ett vattenfall också. Uppenbarligen skulle vi även få en "bonus" med ett besök på kaffeplantage, vilket vi började med. Det besöket var väl ok,men det var ju ganska klart att hela poängen med just det stoppet var att man skulle köpa kaffe och annat i butiken.
Gratis provsmakning av en "flight" av deras drycker, och så kunde man betala ca 30 kr för att testa kopi luwak ("bajskaffet" - det ska ju i vanliga fall vara lika etiskt att dricka det som att äta fois gras, men de påstad att här tillverkar de det på ett "humant" sätt och tvångsmatar inte djuren utan låter dem gå fria i plantagen.
Köpte pliktskyldigast lite kopi luwak och sen åkte vi vidare.
Nästa stopp ett vattenfall. Det var väl ok, men inte så spektakulärt, framförallt när man inte hade med sig badkläder för att bada i det. Vid det här laget började jag dessutom vara rejält trött och undra varför alla attraktioner behövde ha så vansinnigt mycket kullar och trappor. Under detta besök berättade köocakn att jag nått 20x det dagliga målet för "flights climbed", och då var klockan inte ens 10 på morgonen.
Till slut då ett besök på risterasserna. Här fanns även ziplines och de väldigt instagramvänliga "jungle swings", men nu var jag så trött och överhettad och less på alla former av nivåskillnader så jag tog lite bilder och var sen nöjd.
Slutligen två timmars bilfärd igen tillbaka till Seminyak och ankomst till hotellet ganska precis 12 timmar efter avfärd.
Så här i hindsight så hade det kanske varit lite bra att bara åka direkt hem efter berget, men när man ändå var på vift så kändes det som att det var lika bra att passa på.
Dessutom så var ju vår guide på berget väldigt bra, men när han lämnat oss så var det min chaufför (nu var det bara jag och han i bilen) som var min ledsagare vid vattenfall och risterasser och han hade mest näsan i sin telefon hela tiden (lite väl ofta även när han körde).
På det stora hela ändå en upplevelse som kan rekommenderas.
Gratis provsmakning av en "flight" av deras drycker, och så kunde man betala ca 30 kr för att testa kopi luwak ("bajskaffet" - det ska ju i vanliga fall vara lika etiskt att dricka det som att äta fois gras, men de påstad att här tillverkar de det på ett "humant" sätt och tvångsmatar inte djuren utan låter dem gå fria i plantagen.
Köpte pliktskyldigast lite kopi luwak och sen åkte vi vidare.
Nästa stopp ett vattenfall. Det var väl ok, men inte så spektakulärt, framförallt när man inte hade med sig badkläder för att bada i det. Vid det här laget började jag dessutom vara rejält trött och undra varför alla attraktioner behövde ha så vansinnigt mycket kullar och trappor. Under detta besök berättade köocakn att jag nått 20x det dagliga målet för "flights climbed", och då var klockan inte ens 10 på morgonen.
Till slut då ett besök på risterasserna. Här fanns även ziplines och de väldigt instagramvänliga "jungle swings", men nu var jag så trött och överhettad och less på alla former av nivåskillnader så jag tog lite bilder och var sen nöjd.
Slutligen två timmars bilfärd igen tillbaka till Seminyak och ankomst till hotellet ganska precis 12 timmar efter avfärd.
Så här i hindsight så hade det kanske varit lite bra att bara åka direkt hem efter berget, men när man ändå var på vift så kändes det som att det var lika bra att passa på.
Dessutom så var ju vår guide på berget väldigt bra, men när han lämnat oss så var det min chaufför (nu var det bara jag och han i bilen) som var min ledsagare vid vattenfall och risterasser och han hade mest näsan i sin telefon hela tiden (lite väl ofta även när han körde).
På det stora hela ändå en upplevelse som kan rekommenderas.
Thornado
Medlem
Då var det dags att lämna Bali. Det har varit skönt att vara i värmen i både Bangkok och Bali, men nu ska det bli trevligt att landa i temperaturer som min kropp är mer kapabel att hantera.
Påbörjade dagen med den vanliga löprundan (en långsam sådan, det känns i benen att man klättrat upp för ett berg) och åt resans sista smoothie bowl ("Black Monkey Bowl") till frukost. Resten av dagen spenderades med att ta ett dopp i havet och sedan slappa vid poolen innan det var dags att börja packa ihop och checka ut. Hade fått late checkout till kl 16, så efter det tog jag en Grab direkt till flygplatsen.
Även denna del av resan kommer innebära ett nytt flygbolag för mig och även första bokningen av en award med Skyteam-partner. Ska alltså flyga Garuda via Jakarta till Tokyo (det finns även en direktflight från Bali till Tokyo, men tyvärr fanns ingen awardtillgänglighet på den vid rätt datum). Ankom alltså inrikesterminalen och det var väldigt lugnt där (min chaufför pratade också om hur det verkligen var lågsäsong nu). En lite avskild incheckningslounge fanns för de som flyger Garuda business. Inget som egentligen spelar så stor roll, men känns ändå lite trevligt. Mitt track record för denna resa med smidiga flygplatspassager fortsatte och det var ingen kö alls i säkerhetskontrollen.
Efter en hel del letande så hittade jag till slut Garudas inrikeslounge. Den är liten, men det är väldigt få personer här, så ändå lugnt och stillsamt. Finns en del olika matalternativ, men eftersom det är så dålig genomströmning av passagerare så känns det som att den har legat framme lite väl länge.
Det finns även en liten utomhusdel av loungen om man vill känna av värmen och fuktigheten igen.
Nu är det först ett kort (2h) hopp med Garuda i en 737-800 till Jakarta där jag har 2h30 min anslutning innan jag åker nattflyg mot Tokyo i en A330-300. Om jag har förstått det hela rätt så är det dock inte så upphetsande kabin i den trots att det är en flight på över 7h, utan det är nog form av regionalbusiness i 2-2-2 som liknar gamla SAS Business (angled lie flat). Det serveras inte heller någon middag direkt efter take off, utan enda måltiden är frukost innan landning.
Påbörjade dagen med den vanliga löprundan (en långsam sådan, det känns i benen att man klättrat upp för ett berg) och åt resans sista smoothie bowl ("Black Monkey Bowl") till frukost. Resten av dagen spenderades med att ta ett dopp i havet och sedan slappa vid poolen innan det var dags att börja packa ihop och checka ut. Hade fått late checkout till kl 16, så efter det tog jag en Grab direkt till flygplatsen.
Även denna del av resan kommer innebära ett nytt flygbolag för mig och även första bokningen av en award med Skyteam-partner. Ska alltså flyga Garuda via Jakarta till Tokyo (det finns även en direktflight från Bali till Tokyo, men tyvärr fanns ingen awardtillgänglighet på den vid rätt datum). Ankom alltså inrikesterminalen och det var väldigt lugnt där (min chaufför pratade också om hur det verkligen var lågsäsong nu). En lite avskild incheckningslounge fanns för de som flyger Garuda business. Inget som egentligen spelar så stor roll, men känns ändå lite trevligt. Mitt track record för denna resa med smidiga flygplatspassager fortsatte och det var ingen kö alls i säkerhetskontrollen.
Efter en hel del letande så hittade jag till slut Garudas inrikeslounge. Den är liten, men det är väldigt få personer här, så ändå lugnt och stillsamt. Finns en del olika matalternativ, men eftersom det är så dålig genomströmning av passagerare så känns det som att den har legat framme lite väl länge.
Det finns även en liten utomhusdel av loungen om man vill känna av värmen och fuktigheten igen.
Nu är det först ett kort (2h) hopp med Garuda i en 737-800 till Jakarta där jag har 2h30 min anslutning innan jag åker nattflyg mot Tokyo i en A330-300. Om jag har förstått det hela rätt så är det dock inte så upphetsande kabin i den trots att det är en flight på över 7h, utan det är nog form av regionalbusiness i 2-2-2 som liknar gamla SAS Business (angled lie flat). Det serveras inte heller någon middag direkt efter take off, utan enda måltiden är frukost innan landning.
Thornado
Medlem
Tyvärr hade jag ultimat dålig timing med mitt eSIM. Använder Airalo för eSIM och när jag gjorde min RTW förra året så köpte jag ett Global-paket med 20GB som gällde i ett år i hela världen.
Jag har använt det på en del andra resor,'men hade ca 10GB kvar när denna började så har kunnat använda det även nu. Tyvärr tar året slut nu precis under tiden som jag kommer vara på väg CGK-HND så när jag landar i Tokyo är det inte längre aktivt. Övervägde att överleva ett dygn i Tokyo på bara fritt wifi och det är ju görbart, men inte minst för Google maps så är det skönt att inte behöva krångla så valde att inte vara dumsnål och har köpt ett 7-dagars sim för Japan. Frågan var ju främst om jag skulle köpa billigast möjliga för Japan ($4.50) eller om jag har nog många andra resor klmmande året för att motivera något liknande det jag har nu. Vet inte riktigt, men körde på billigast möjligt just nu så får jag lösa framtida resor när de kommer.
Jag har använt det på en del andra resor,'men hade ca 10GB kvar när denna började så har kunnat använda det även nu. Tyvärr tar året slut nu precis under tiden som jag kommer vara på väg CGK-HND så när jag landar i Tokyo är det inte längre aktivt. Övervägde att överleva ett dygn i Tokyo på bara fritt wifi och det är ju görbart, men inte minst för Google maps så är det skönt att inte behöva krångla så valde att inte vara dumsnål och har köpt ett 7-dagars sim för Japan. Frågan var ju främst om jag skulle köpa billigast möjliga för Japan ($4.50) eller om jag har nog många andra resor klmmande året för att motivera något liknande det jag har nu. Vet inte riktigt, men körde på billigast möjligt just nu så får jag lösa framtida resor när de kommer.