Senaste nytt

Reserapport: Skidor i Vail & Beaver Creek med United och LH (eller inte)

Johan F

Medlem
Tack för all positiv respons i tråden @Gnopps @ekf @bajenludde , blir alltid mycket roligare med två-vägskommunikation än en-vägs.

Del 2: Skidåkning i Beaver Creek

Skidåkning i Colorado är ingen billig sport och en stor kostnad är liftkortet, jag var medveten om detta redan när jag bokade flyget så jag var tidig med att köpa lifkortet – ca 3 månader innan avresa betalade jag ungefär 100USD per dag för ett 5-dagarskort; hade jag köpt det några dagar innan jag skulle ut i pisten pratar vi en kostnad på ca 250USD per dag. Det lönar sig också att vara påläst för det finns ’Black-Out Days’ samt att antalet liftkort /dag är begränsat så har du otur kan du inte åka alls – man kan tycka mycket om det men man slipper i alla fall mastodontköer á la Åre. Intressant också att liftkortet låg laddat i appen i mobilen – jag var lite nervös att det skulle strula men var väldigt smidigt. Kan vara värt att nämna att det inte är några fasta gater som i svenska fjällen utan det är några säsongare som springer runt med en separat läsare och kollar. Men det funkade alldeles utmärkt

När jag var i Breckenridge och Keystone för två år sedan (se mitt resereportage om intresse finns) så led jag av höjdskillnaden första dagen så jag hade bestämt mig för att börja åka i Beaver Creek (en fredag) – jag bodde ju också vid foten av Beaver Creek systemet så det skulle vara enkelt att ta sig hem om jetlaggen slog till samt att skidåkningen skulle vara lite snällare än borta i Vail. Beaver Creek som by är framförallt konstgjord; supermysig och bra planerad men helt och hållet byggd för bättre bemedlade skidåkande familjer dvs ganska så opersonlig (var mitt intryck i alla fall). Så rätt ord är inte by utan Resort. Inte för att Avon var speciellt mysig men Beaver Creek Resort kändes lite väl plastig och ytlig för min smak

1711523794360.png
1711523810158.png
1711523824992.png


Skidåkningen i Beaver Creek var väldigt bra och helt rätt att värma upp med en dag där; backarna var ’snälla’ och pisterna välpreparerade och breda. Det var inga liftköer att prata om och det var enkelt att ta sig runt i systemet. Men sen är det ju det där med käket som andas mer skolbespisning än matupplevelse. Jag är absolut ingen snobb som vill förbjuda brickluncher men jag vill ha alternativ och jag upplevde att brickluncher var standard (räkna med att lunchen kostar runt 200SEK med skatt och lite dricks). Stora fördelen är att amerikaner är väldigt sociala och lättpratade; på just lunchen första dagen började jag småprata med några killar vid samma bord och de gav mig rådet att stanna i Beaver Creek även över helgen istället för att ta mig till Vail. Väderprognosen sa snöfall vilket skulle innebära att halva Denver skulle bege sig till Vail med allt vad det innebär i form av liftköer etc. Så här i efterhand tror jag det var ett bra beslut för – visst – det var mer folk i backarna på helgen än på fredagen men det var inte störande mycket och det fanns gott om plats i backen. Så jag fick sammanlagt tre fantastiska dagar i Beaver Creek, varav två var med nysnö. Det jag upplevde som positivit med Beaver Creek var att det var relativt lite folk trots närheten till Denver och trots att det var nysnö en helg i februari, nackdelen om ni frågar mig var att skidåkningen var lite för snäll - särskilt i det område som var opistat (McCoy Park). Men som sagt jag hade tre fantastiska dagar och kände mig redo för de två kommande dagarna

1711523735029.png
1711523625317.png
1711523642604.png
1711523675366.png


Nästa del av reportaget handlar om Vail - stay tuned!
 

Attachments

  • 1711523665260.png
    1711523665260.png
    751,6 KB · Visningar: 71

bajenludde

Medlem
Det är färdigskidåkt för säsongen för min del, men när man ser och läser detta börjar man ju att länga tillbaka. Framförallt näst sista bilden ser otroligt härlig ut! Fanns det något att hitta på på kvällarna?
 

Kimmen00

Medlem
Härligt och kul att läsa,.. Vi var påsken 2019 i Steamboat och nyår 2021/2022 i Breck/Copper Mountain.
Härliga veckor.. Men dyra.. (dock var liftkort och skidhyra gratis för barn om vuxna köpte/hyrde i Steamboat. Grym deal då).
Man blir avundsjuk och bilderna ser ut som vi minns det..

Otrolig skidåkning och vackert på sommaren oxå.

Reserapporter finns för de intresserade

 

Johan F

Medlem
Härligt och kul att läsa,.. Vi var påsken 2019 i Steamboat och nyår 2021/2022 i Breck/Copper Mountain.
Härliga veckor.. Men dyra.. (dock var liftkort och skidhyra gratis för barn om vuxna köpte/hyrde i Steamboat. Grym deal då).
Man blir avundsjuk och bilderna ser ut som vi minns det..

Otrolig skidåkning och vackert på sommaren oxå.

Reserapporter finns för de intresserade

Kul, jag var i Breck / Keystone också 2022 och för mig så var det så positivt att jag åkte till Whistler förra året (var också i Whistler påsken 2018). Precis som du skriver, härlig skidåkning och visst längtar men tillbaka.

Har inte sett dina resereportage innan men skall definitivt ta mig tid att läsa över påsken :)
 

Johan F

Medlem
Det är färdigskidåkt för säsongen för min del, men när man ser och läser detta börjar man ju att länga tillbaka. Framförallt näst sista bilden ser otroligt härlig ut! Fanns det något att hitta på på kvällarna?
Nja, alltså Beaver Creek Resort är ju ett familjeställe i huvudsak och Avon som ligger precis nedanför är en ort som består av en del bofasta men även mycket condos etc så det finns inget party-liv eller dylikt. Men finns det några restauranger och barer; jag gick en kväll på ett ställe och tog en Stiegl (jag vet, varför dricka en öl från Österrike när man är i USA men men...) och intill så låg ett karaoke-ställe men mitt intryck är att det är mest familjer och lite äldre som bor där och att utelivet därför är rätt dött. Det går bussar upp till Beaver Creek Resort även kvällstid men jag utnyttjade aldrig dem
 

Johan F

Medlem
Del 3: Skidåkning i Vail

Att ta sig från Avon till Vail var bus(s)enkelt även om det inte var ski-in / ski-out, det gick en direktbuss som stannade knappt 10 min gångväg från huvudliften i Vail och det var ingen liftkö trots att jag var där kl 9 och solen sken. Vail är ett stort system som är känt för sina ’back-bowls’ så jag hade ställt in mig på att maxa skidåkningen och var laddad till tusen trots att det var 4:e skiddagen och jag började känna av det i benen.

På vägen upp i liften plingade det till i mobilen… ’We regret to inform you that your flight to MUC has been cancelled…’ – inte ett meddelande man vill ha en solig skiddag. Nåväl, det var ju LH som ställde in pga strejken och i mitt stilla sinne så utgick jag från att de skulle hitta en lösning inom de närmaste minuterna så på med skidorna och ut i backen. Planen var att börja dagen i pisterna och sedan på em ta sig an ’Game Creek Bowl’. Efter knappt två timmars hårdkörning så var det dags för en fika; då jag inte hört något från LH passade jag på att försöka få kontakt via deras chatbot men det fungerade inte alls – inga flyg fanns tillgängliga och när jag försökte chatta med en verklig person så bröts det hela tiden. Så jag ringde SAS istället och vips var jag ombokad till United via LHR istället, departure var 30 min senare och arrival på ARN fem min före ursprunglig tid. Var dock tvungen att boka om några telefonmöten som jag skulle tagit från loungen på MUC men det var enkelt fixat. Stor eloge till SAS kundtjänst för att de fixade så smidigt trots att det formellt sett skulle vara LH som såg till att jag kom hem som jag skulle. Tänkte inte mer på det utan det var dags att ge sig ut i backen för att hinna med ett par åk innan lunch.

Säga vad man vill om amerikaner men bra på grillat är de så när jag hittade det Smokehouse uppe på en av topparna så var valet av lunchställe enkelt – även om Brisket-burgaren inte såg mycket ut för världen smakade den desto bättre. Passade på att kolla mailen och guess what – ombokningen gjord av LH trillade in i mailkorgen. De hade bokat in mig på BA via LHR; kul tänkte jag att få åka business med BA för första gången. United bokningen som SAS gjorde låg fortfarande kvar i appen vilket jag egentligen inte funderade över men jag bestämde mig för att inte avboka den med risk att hela hemresan avbokades. Så mätt och belåten var det dags att ta sig an Game Creek bowl

1711613840104.png
1711613870821.png
1711613541562.png


Jag kör på ett par K2 Pinnacle med 88mm i midjan dvs ett par All Mountain skidor men eftersom de är förhållandevis smala i midjan så är de underbara i pisten men inte riktigt bra utanför (när jag kom hem så köpte jag ett par Salomon QST med 98mm i midjan men det får tas i en annan tråd). Game Creek bowl har ett par nedfarter som är pistade och några som är opistade med en blandning av svårighetsgrad och genom skog eller mer öppen yta. På de opistade nedfarterna var det rätt uppkört vilket gjorde att det var lite svårnavigerat och eftersom jag körde på de skidorna jag gjorde blev det några åk i de opistade delarna men mestadels höll jag mig i de pistade; jag hade svårt att få samma flyt i den opistade åkningen som i Beaver Creek vilket också berodde på backens svårighetsgrad (svart i Vail men mer grön/blå i Beaver Creek). Jag hängde här till dess att det var dags att bege sig hemåt

1711613613800.png
1711613694819.png
1711614112093.png


Näst sista kvällen och jag bestämde mig för att gå ut och käka på ett närbeläget ställe med kinesisk mat och det märks verkligen att 1) SEK är en skräpvaluta, 2) USA är dyrt generellt när man även inkluderar skatt och dricks, samt 3) på skidorter är det extra dyrt. Biff Sichuan med ris och två små öl gick på nästan 600 spänn, förvisso gott men jag är glad att jag hade en studio med ett litet pentry och inte hotell där jag hade varit tvungen att gå ut och äta varje kväll.

Skiddag fem och därmed sista dagen i backen hade jag bestämt mig för att tillbringa i några av Vail’s legendariska back-bowls med huvudmålet att få några timmar i Blue Sky Basin; det man skall tänka på är att även om liftsystemet är väl utbyggt så är det ganska så stora avstånd mellan de olika områdena så det gäller att på förhand välja var man skall åka så att man inte tillbringar för mycket tid på transportleder. Dagen blev som förväntat – en del opistad terräng men höjdpunkten var framförallt skogsskidåkningen, det märktes att man var en bra bit ut i systemet för det var lite folk och långt mellan matställen. Som tur var hade jag vatten med mig. På kvällen var det till att packa ihop och konsumera de sista ölen jag hade i kylskåpet

1711613756912.png
1711613779743.png
1711613801164.png
1711614190076.png


Imorgon får ni veta hur hemresan gick...
 

Attachments

  • 1711613583315.png
    1711613583315.png
    501,8 KB · Visningar: 39

Johan F

Medlem
Del 4: Resan hem

Transfer var bokad till 11:00 och planet skulle gå 17:15 så jag hade gott om tid. Initialt tänkte jag se om jag han med en kort sväng in till centrala Denver (jag var där för 2 år sedan, mitt intryck är att det är en trevlig stad) men ett snöoväder på vägen ner från Vail Valley gjorde att jag tänkte om och bestämde mig för att tillbringa tid i loungen istället. Såg fram emot att åka med BA men icke sa nicke – när jag skulle checka-in så blev det världens knappande på datorn av agenten och flera samtal till supervisor innan det blev ett nej; det vara bara att knata över till United för att flyga med dem hem. Det var någonting med United bokningen som var låst och därför inte gick det inte att checka-in på BA. Synd för jag hade verkligen sett bra emot att få prova deras business produkt. Även om jag inte varit för imponerad av Uniteds long-haul så gillade jag deras lounge på LHR och den i DEN var inte sämre, två våningar med en stor och bemannad bar på båda våningarna. Bättre än så blir det inte.

1711707059632.png
1711708028951.png


Vi boardade i tid men jag insåg rätt snabbt att jag borde valt ett annat säte (får skylla det på att jag trodde jag skulle åka BA hem); ett säte längst bak precis före galley och toaletterna som var vinklat utåt dvs det säte med minst privacy på hela planet ☹ Men vill inte klaga utan glad att jag kom hem som jag skulle. Maten då, skulle den vara bättre än på vägen över? Det började bra med skumpa och nötter men sen var det återigen allt-på-en-gång (men denna gång fick jag burrata!!). Det smakade bättre än det såg ut men återigen tycker jag United borde kunna göra något mer av måltiden än bara ’servering’. Eftersom det var en nattflygning fällde jag sätet och sov några timmar, gick förvånansvärt bra att somna och jag vaknade lagom till frukosten – helt OK frukost och specifikt gillade jag den färska frukten. Sätet var skönt att sova i vilket alltid är en fördel men annars inget att stå efter. SAS tog mig hem sista biten (blev positivt överraskad av att få EB-poäng på en bonusresa) och allt bagage kom som det skulle.

1711708059000.png
1711708097803.png


Så vad är då slutsatsen av den här resan? Fantastisk skidåkning och med lite framförhållning och flexibilitet så kan både liftkort och boende hamna på en överkomlig nivå, i alla fall om man enbart betalar för sig själv och inte en hel familj. Flygmässigt är det nog ingen större förlust att SAS och United går skilda väger i-och-med bytet av allians, det är i alla fall min åsikt även om jag är medveten om att min erfarenhet av långflygningar med amerikanska bolag är rätt begränsad


Det var allt för den här gången, hoppas ni har njutit av reserapporten. Om två år åker jag igen!

/Johan
 
Toppen