Orientexpressen på besök i Stockholm - I deckardrottningens fotspår

Jag vill lägga betoning på namnet "Venetianska Orientexpressen" då det faktiskt inte handlar om det tåg som en gång i tiden trafikerade linjen mellan Istanbul och Paris. Venice Simplon Orient Express är inte på något sätt en replika, utan bara en annan linje, med samma anrika historia.

Undertecknad var tidigt i Stockholm, i hopp om att vara en av de första att kliva ombord på lyxtåget. Med hänvisning till passagerarnas rätt till anonymitet ville dock inte ansvariga tumma på besökstiden, utan jag fick vackert vänta på utannonserad tid. Med kameran i högsta hugg bordade jag och kollega Jacob en av de tre restaurangvagnarna. Restaurangvagnarna erbjöd alla mer flärd än någon svensk restaurang jag någonsin besökt. Glas i kristall och bestick i silver, allt i genomgående Art Deco-stil för att påminna passagerarna om det historiska arvet som tog sin början redan under 1920-talet.

Vi tilläts ta en snabb titt i dagens meny-blad, och det var genomgående imponerande anrättningar som mötte våra ögon. De lyxiga kaviarerna, ostronen och humrarna bar alla franskklingande namn för att vittna om de franska kökets, enligt tågmästaren, "överlägsna kokkonster". Businessclass.se har avverkat de flesta av världens flygningar i första klass, men Orientexpressens utbud tillför en ytterligare dimension till den gastronomiska upplevelsen på resande fot. Var det möjligen bättre förr? Undertecknad låter frågan stå obesvarad, men konstaterar att den lyckliga resenären erbjuds såväl frukost, lunch och en trerätters kvällsmeny.

Efter att ha låtit mig imponeras av restaurangvagnarna var det hög tid att kliva in i sovvagnarna. Sovvagnarna hyste rum för nio tvåbäddskupéer, alternativt fyra sviter. Det som på Orientexpressen kallas för svit handlar i all ärlighet om två hopslagna dubbelkupéer. Interiören var byggd i uteslutande mahogny, medan sängarna klätts i finaste silke. I den första svit vi fick tillfälle att blicka in i hade en passagerare haft den goda smaken att beställa in en kyld flaska Champagne.

Även om kupéerna såg lyxiga ut kunde man inte undgå upplevelsen av att det var väldigt trångt. Utrymmet får sägas vara i klass med det som SJ erbjuder i sina sovkabiner, vilket man möjligen förväntat sig överträffas i ett tåg där en enkelresa Stockholm-Venedig kostar från 40.000 kr. Till tågets försvar ska påpekas att dessa kupéer är så besynnerligt eleganta att det vore synd att ens nämna det, i sammanhanget negligeabla, tillkortakommandet. Det som däremot kan upplevas som ett realt problem är bristen på toaletter. Endast en toalett i varje sovvagn finns installerad - Då varje vagn huserade plats för 18 resenärer kan det kännas väl snålt tilltaget. Under längre resor måste potentiella toalettköer vara en plåga för champagneslukande resenärer, men för ett tåg som tillverkades redan innan andra världskriget får man ändå försöka ha överseende. Trots att den totala restiden är hela fyra dagar så saknas också duschutrymmen helt. Nu har arrangören dock haft den goda smaken att husera sina gäster på lyxhotell varje natt, så avsaknad av dusch är troligen ett icke-problem. Resan, från Stockholm, gör sitt första uppehåll redan i Malmö. Beroende på tekniska begränsningar, som för gemene läsare förblir obegripliga, får inte det svenska dragloket passera Öresundsbron utan måste dras med danskt diesellok. I Köpenhamn gör tåget uppehåll för natten och de passagerare som ska vidare söderut inackorderas på Marriott Hotell. Nästa morgon är det vidare avfärd från Danmark, mot slutdestinationen Venedig. Under vägen passeras det Tyska slättlandskapet, vidare genom Alperna mot Wien för att slutligen närma sig anrika Venedig på den adriatiska östkusten. Den som följt resan till sin ändstation får husera två nätter lyxhotellet Cipriani, som ägs av samma moderbolag som Orientexpressen. Orient-Express Hotels Ltd äger förutom Venice Simplon 50 lyxhotell, flertalet tåg, och ett fåtal lyxkryssare. Att de har fokus på det extraordinära, och är vana att leverera god service, går inte att ta miste på. För att säkerställa att tågets 150 passagerare får den absolut bästa upplevelse som kan tänkas arbetar 40 personer ombord, varav 30 tågvärdar. Tänk det flygplan som har en flygvärdinna för var femte passagerare!? Tågvärdarna var mestadels från Italien, men det fanns även personal från Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Kockarna var alla franska, medan musikerna i pianobaren var Italienska - det bästa av två världar? Kockarna var, som brukligt, ikädda vit kockmössa och rock medan tågvärdarna bar blåa uniformer och höga cylinderhattar. Alla i personalen behärskade engelska, även om den Italienska personalens uttal lätt kunnat skapa vissa språkförbistringar.

Tåget till Skandinavien var en chartrad variant, men den venetianska Orientexpressen går även i reguljär trafik. Tåglinjen London-Venedig trafikeras hela 36 gånger årligen, i vardera riktning. Priserna är fortfarande väl tilltagna, och ligger då strax under 20.000kr enkel väg. För den som vill ha en svit stiger priserna till 30.000kr. All mat ingår, men champagne till kupén kostar extra. Tåget passerar reguljärt Verona, Innsbruck och Paris, på sin färd från Venedig till London. Prisbilden för resan återspeglades även i den lilla skara resenärer som bokat resan . Den som bokar en resa med Orientexpressen bör smälta in med en samling människor ikädda kostymer och minkpälsar. Bolaget själva är tydliga att statuera önskemål om proper klädsel: Kostym och dräkt är att förslå, och jeans gymnastikskor är förbjudet. Välklädd, men inget krav på hög hatt är vad som ska utläsas.

Orientexpressen är förmodligen det mest exklusiva transportmedlet som finns inom Europas gränser, men prisbilden gör upplevelsen få förunnad. För samma summa som en resa mellan Orientexpressens ändstationer kan en ensam resenär flyga jorden runt, i affärsklass. För en resa i ekonomiklass räcker summan hela vägen till Australien, för en barnfamilj…. inklusive hotell. Orientexpressen gör inte heller någon hemlighet av att deras tågprodukt riktar sig till de extremt välmående, eller de som vill fira speciella tillfällen. Ombord på Orientexpressen betalar man för att uppleva de historiska vingslagen, inte för att få mest valuta för pengarna. Pressansvarige låter hälsa att "vi kanske kommer tillbaka nästa år". För den intresserade är det därmed bara att börja spara.